Corporate social responsibility, CSR väcker intresse bland företag och även många forskare har uppmärksammat begreppet på senare tid. Det finns banker som har börjat ta hänsyn till CSR i låneprocessen. Däremot är den forskning som finns om hur ett företags arbete med CSR beaktas i låneprocessen begränsad, vilket gör det svårt att skapa en förståelse för området. För att kunna skapa en bättre förståelse har det resulterat i frågeställningen: Hur och varför beaktar banker företagens arbete med CSR vid kreditgivning? För att besvara frågeställningen har CSR definierats med sju dimensioner vilka har varit utgångspunkterna för den teoretiska referensramen, samt för den kvalitativa studien. Dimensionerna är miljön, samhället, företagets relation till de anställda, styrelse, mänskliga rättigheter, produkt och mångfald. Den kvalitativa studien som genomfördes gjordes genom tio intervjuer med kreditgivare på olika banker. De slutsatser som framkommer utifrån den genomförda studien är att en del av dimensionerna av CSR ingår i låneprocessen. I det andra steget av låneprocessen, vilket benämns kreditbedömningen ingår dimensionen miljö som en egen stående bedömningspunkt. Produkt, styrelse och företagets relation till de anställda går att beakta tillsammans med andra stående bedömningspunkter. Mänskliga rättigheter beaktas om kreditgivaren upptäcker varningssignalen och då anser att dimensionen bör kontrolleras för att säkerställa krediten. Studien visar att samhället och mångfald inte ingår i låne-processen, utan endast kan ge positiva indikationer om företaget. Kreditgivare väljer att beakta de olika dimensionerna inom CSR för att bedöma de risker som kan uppstå i en kredit. Riskerna bedöms för att kunna fastställa företagets återbetalningsförmåga, vilket gör att kreditgivare kan undvika en kreditförlust.

Access to financial resources is considered to be the most constraining feature for small and medium enterprises (SMEs). Many researchers describe networking as an essential factor for accessing a bank loan as SMEs seek to access to resources for development. Thus, the objective of this paper is, describe the network impact on accessing a bank loan in Iran and Sweden as well as the similarities and differences in the Iranian and Swedish lending process. Lack of literature in this field was the main reason for choosing one developed and one developing country. Based on the theory which is developed by the author, the impact of networking on accessing a bank loan is examining. Multiple case studies were implemented to gather the necessary information. By interviewing personnel in eight banks in Iran and Sweden and eight SMEs in both countries, this study was conducted. The results reveal that social and official networking could provide easier access to a bank loan in both countries. In addition, only in Sweden would networking with a manager of customer influence the outcome. Further, the results indicate that the principle of the lending process is the same in both countries. The main differences in the lending process are included the interest rate, the number of decision makers and supporting different sectors.

Most of the scholars argue that the big challenge for the SMEs in order to grow is access to finance. They consider financing as the most crucial need of a growing company. Based on the previous researches, companies need to move from the internal financing to the external financing through growth. In this situation, one way for SMEs is, to take advantage of a bank loan; however, many researchers argue that accessing a bank loan is not easy for SMEs. On the other hand, in the last decade since the number of SMEs increased in many countries, tendency of the banks, regarding cooperation with SMEs; gets increased as well. Although, many of the SMEs are still not satisfied with the lending process. Thus, this study investigates if some factors can have an effect on the lending process. Since, the factors which affect the lending process are various, the purpose of this study is, to examine how having an appropriate business growth plan could be helpful in order to have access to a bank loan. There is a lack of literature regarding observation of this process in developing countries and comparing the lending process in developing countries with developed countries, this paper will examine the lending process and influence of business growth plan in one developed country (Sweden), and one developing country (Iran) and compare all the systems with each other. In order to achieve the required information, multiple case study was chosen. The main result of this study is that a business growth plan has a different effect on the lending process in each country, since it is seen as a positive sign in Iran while it has both an advantage and disadvantage in Sweden.

I OECD-länderna är 97 % av alla företag små eller medelstora företag. Den vanligaste källan till finansiering för denna typ av företag är banklån. Redovisningsinformationen är den huvudsakliga källan i bankers kreditgivningsprocess, det är också den informationen som är tillgänglig till företagets externa intressenter. Även mjukdata i form av ägarens kompetens och erfarenhet är av vikt vid kreditgivningsprocess för småföretag.Uppsatsens syfte är att undersöka och analysera relationen mellan redovisning, risk och bankernas kreditgivning till småföretag i Sverige samt att belysa kreditgivningsprocessen i olika banker och betona dess skillnader. För att kunna undersöka sambandet har en kvalitativ metod använts i form av intervjuer med företagsrådgivare som arbetar vid de fem största bankerna i Sverige. De fem bankerna är, Danske Bank, Handelsbanken, Nordea, SEB samt Swedbank Sjuhärad. Intervjuerna var i grunden av en strukturerad karaktär men vid slutet av varje intervju har det funnits utrymme för en öppen dialog.Det finns skillnader mellan hur de olika bankerna bedömer de tekniska och sociala aspekterna vid kreditgivning till småföretag. Alla bankers kreditgivningsprocess innehåller både analys av ägarens kompetens och redovisningsinformation. Det finns dock skillnader gällande vad som är av mest vikt. Majoriteten av bankerna är resultaträkningsorienterade men Danske Bank sticker ut då de istället är balansräkningsorienterade och anser att balansräkningen är av mest vikt vid en kreditgivningsprocess. Av de resultaträkningsorienterade anses kassaflödet vara viktigast då det påvisar betalningsförmågan.Generellt sätt är en kreditgivningsprocess till småföretag standardiserad eftersom lånen inte gäller speciellt höga belopp. Processen kan dock skilja sig åt och det gör den hos majoriteten av bankerna när låntagaren uppfattas osäker. Majoriteten av företrädarna vid de olika bankerna menar att de då går in och gör en djupare analys av företaget innan beslut om lån kan fattas. Till exempel kan en kreditupplysning från UC krävas eller ett besök hos företaget i dess verksamhet, även en djupare analys av företagets räkenskaper kan fordras. En skillnad är att företrädare vid SEB eller Nordea inte besöker sina företagskunder i deras verksamhet innan lån beviljas. Hos småföretag är ägaren starkt förknippad med företaget och därför anser företagsrådgivarna att en personlig bedömning av företagaren är nog så viktigt. I många fall har respondenterna även diskuterat att säkerheter frekvent används och det har även nämnts att banken inte är en riskfinansiär och därför inte heller tar en lika stor risk som en sådan finansiär.Vår slutsats är således att företagsrådgivarna bedömer kreditgivningen genom en helhetsbedömning av både företagets årsredovisning men också med hjälp av ägarens personliga karaktär. Men redovisningen är ändå en viktig del i bedömningen och en beviljning av lån skulle inte bli möjlig utan en genomgång av redovisningsinformation. Det finns en relation mellan risk och redovisning då bankerna synes vara riskaverta och gärna ser att årsredovisningen är reviderad och att de utan undantag använder sig av säkerhet vid lån. Studien har bidragit med att redovisa hur en kreditgivningsprocess vid lån till småföretag ser ut idag. Den påvisar hur redovisningsinformation och ägarens egenskaper analyseras samt pekar på skillnaderna mellan de olika bankerna gällande kreditgivningsprocessen till småföretag.

The potential of small and micro-enterprises (SMEs) in promoting economic growth in both developed and developing countries is widely accepted and documented by both scholars and policy makers. Lack of access to sufficient financing for these SMEs, especially in developing countries, has been identified as a major bottleneck in realising this potential. Bank credit is one of the major ways of addressing the challenge of inadequate funding that exists in the SME sector. This study was undertaken in order to explore the experiences of bank loan officers and SME borrowers in credit extension to the SME sector in Uganda. The research methodology used multiple methods of data collection which enabled an element of triangulation to be built into the study design. Data was collected both from the supply-side (bank loan officers) and the demand-side (SME borrowers), and entailed unstructured and semi-structured interviews and a questionnaire survey of loan officer and SME borrower experience. Further data was collected through direct observation of the interactive interviews between loan officers and borrowers, which enabled a unique opportunity to enhance the understanding of experiences of loan officers and borrowers. This method offers a development of extant methodologies that have been used to assess bank lending to SMEs, typically indirect methods such as verbal protocols and hypothetical business plans. The supply-side findings suggest that, in addition to the bank lending guidelines and procedures, the organisational context in terms of institutional structure, borrower attributes (especially their knowledge of bank lending guidelines and procedures) and level of congruence between loan officers and organisational goals are important determining factors of credit flow to SMEs. This implies that the context in which lending guidelines are implemented is as vital as the application of these guidelines. Banks are, therefore, challenged to ensure a favourable organisational context in order to facilitate loan officer decisions. On the credit demand side, it was found that borrowers seek to play an active role in the lender-borrower relationship which, in turn, influences decisions made by loan officers. It was established that, in pursuit of this role, borrowers deliberately pre-plan loan requests in an effort to influence the results of the evaluation of their loan applications by loan officers. At times, borrowers intentionally manipulate the information they disclose to loan officers in order to enhance their chances of obtaining credit from banks. The findings also suggest that, in most cases, the borrowers with some knowledge of bank lending guidelines and procedures find it easier to access credit than their counterparts who lack this knowledge. With regard to women-owned SMEs, while there little evidence of ‘official’ discrimination against women-owned SMEs by bank lending policies, there are systematic, cultural, social and legal impediments that lead most women-owned SMEs to access lower levels of credit than their male counterparts. The study recommends that banks should design lending guidelines that integrate both supply and demand factors, instead of focusing only on supply factors like project viability and collateral availability. It is also recommended that banks should develop comprehensive training programmes for borrowers about all aspects of the lending transaction in order to positively influence them. It is further recommended that there should be more consultations with loan officers and borrowers in order to develop a mutually acceptable set of lending policies. This approach, which integrates bank management, loan officers and borrowers in drawing up lending guidelines and procedures, is likely to minimise information asymmetry in SME lending decisions and create a more conducive environment for promoting credit availability to the Ugandan SME sector.

Today financial reports make up a core part of the lending process conducted by banks. In order to strengthen the information companies present, the information that the company communicates externally needs to be validated. A widely accepted way to conduct this validation is to hire an auditor that tests the information presented. In the audit report the auditor describes if the company's financial statements have been verified within reasonable certainty. A recent addition to this process is the introduction of Key Audit Matters (KAM) which was included for companies in Sweden that were of public interest.   This essay examines what part the current audit report plays for Swedish loan officers. The study examines how the introduction of KAM has been received by Swedish loan officers and if the development towards a more company specific audit report is wanted. To gain a deeper understanding we also inquired about the auditor's role more generally. We also chose to examine the loan officers' opinions regarding the current audit report and how they would like to see it develop in the future. This was conducted using a qualitative method where twelve Swedish loan officers were interviewed.   The conclusion was that Swedish loan officers currently used the audit report as a validation part in their lending process where the main focus lay in whether it was pure or not. The introduction of KAM was not found to have had any effect on the interviewed loan officers lending process. The loan officers had different opinions regarding if the auditor should be able to make more subjective statements such as KAM. All loan officers agreed that the main role of an auditor is an objective and controlling part. / I dagsläget så utgör de finansiella rapporterna som företag producerar en del av den kreditprocess som banker genomför när de ska lämna kredit. För att kunna styrka de uppgifter företaget presenterar behöver den information som företaget kommunicerar utåt valideras. Ett accepterat sätt att genomföra denna validering är att anlita en revisor som genomför en revision av de påståenden som presenteras. I revisionsberättelsen beskriver revisorn om det reviderade företagets uppgifter med rimlig säkerhet stämmer. Ett tillägg som skett på senare tid är införandet särskilt betydelsefulla områden (SBO) som trädde i kraft för svenska företag av allmänt intresse.    Den här uppsatsen undersöker vilken betydelse dagens revisionsberättelse har för kreditgivare verksamma i Sverige. Studien undersöker även hur införandet av SBO mottagits av svenska kreditgivare samt om de anser att en utveckling mot en mer företagsspecifik revisionsberättelse är något som efterfrågas. För att erhålla en djupare förståelse undersöktes även revisorns roll till banken. Vi valde även att undersöka bankens åsikter gällande revisionsberättelsen och revisorns framtid för att nyansera vår uppsats. Studiens genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod där tolv svenska kreditgivare intervjuades.    Studiens slutsats var att svenska kreditgivare för närvarande använder revisionsberättelsen som en kontroll vid kreditgivningsprocessen där det största fokuset är på om den är ren eller oren. Införandet av SBO har än så länge ingen direkt inverkan vid bankens kreditgivningsprocess. Kreditgivarna såg olika på att ge revisorn ett större mandat att göra mer subjektiva uttalanden såsom SBO. Alla respondenter betonade dock att revisorns främsta funktion var att agera som en objektiv kontrollerande part.

Huvudtitel: Bankernas digitala utveckling av kreditgivningsprocessen Undertitel: En kvalitativ studie om svenska bankers likheter och skillnader vid kreditgivningsprocessen till företagskunder samt privatkunder i förhållande till digitaliseringen Ämne: Självständigt uppsatsarbete inom företagsekonomi – FÖ8015, 15 hp. Författare: Ali Mourad och Samer Salman Nyckelord: Kreditgivningsprocess, digitalisering, privatsidan, företagssidan, risker, kundnöjdhet, kreditbedömning, relations- och transaktionsbaserad kreditgivning. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva samt analysera vilka likheter och skillnader som förekommer vid svenska bankers kreditgivning till företagskunder och privatkunder i takt med den ökade digitaliseringen. Studien syftar även till att framföra teoretiska implikationer för att utveckla redan befintliga teorier och modeller. Metod: Studien genomförs med hjälp av en kvalitativ metod och en abduktiv ansats, samt genom semistrukturerade intervjuer med privat- och företagshandläggare från fyra olika svenska banker. Teori: Den teoretiska referensramen är uppbyggd på källor som behandlar ämnet digitalisering och kreditgivningsprocess från olika perspektiv. Dessa har använts som bas vid upprättandet av arbetets operationaliseringsschema som intervjufrågorna utgått från. Kapitlet avslutas med en analysmodell som lyfter fram de olika teorierna samt visualiserar från vilka perspektiv som studiens analys kommer att förhålla sig till. Empiri: Studien består av intervjuer med åtta handläggare från fyra olika svenska banker. Varje bank representeras av en privatrådgivare samt en företagsrådgivare vars uppgift är att förmedla hur respektive banksektor arbetar med den digitaliserade kreditgivningsprocessen. Urvalet av banker baserar sig på att kreditgivningsprocessen ska ha bedrivits innan samt under digitaliseringen hos respektive bank, för att ett bredare perspektiv ska kunna framföras av hur ändringen har tagit form. Slutsats: I takt med att digitaliseringen införts i banksektorn, strävar bankerna efter att digitalisera kreditgivningsprocessen både för lån till privatkunder och lån till företagskunder. Detta ska kunna bidra med en ökad effektivitet i arbetssättet för bankerna, men även en bekvämare upplevelse, av den annars långa processen för kunderna. Trots denna strävan är det viktigt att inte glömma vilken betydelse de fysiska mötena har i processen. Genom dessa kan bankerna genomföra både relations- och transaktionsbaserad kreditgivning samt säkerställa att rätt information om varje specifik kund samlas in för att undvika olika typer av principal- och agentproblem. Digitaliseringen kommer att bidra med mycket förbättringar av kreditgivningsprocessen för båda parter, däremot är det viktigt att beakta att en fysisk handläggares roll och det mänskliga tankesättet inte kan tillämpas i ett programmerat system. / Main title: Banks' digital development in the lending process Subtitle: A qualitative study on Swedish banks' similarities and differences in the lending process to business customers and private customers in relation to digitization Subject: Självständigt uppsatsarbete inom företagsekonomi – FÖ8015, 15 hp. Authors: Ali Mourad och Samer Salman Keywords: Lending process, digitization, private sector, corporate sector, risks, customer satisfaction, credit assessment, relationship-based and transaction-based lending. Purpose: The purpose of this study is to describe and analyse the similarities and differences that occur in Swedish banks to corporate customers and private customers as a result of the increased digitization. The study also aims to present theoretical implications for developing existing theories and models. Method: The study is conducted using a qualitative method and an abductive approach, as well as through semi-structured interviews with private and corporate advisors from four different Swedish banks. Theoretical framework: The theoretical framework is built upon sources that address the subject of digitization and the credit granting process from various perspectives. The sesources have been used as a basis in the construction of the operationalization scheme for the study, from which the interview questions were based. The chapter concludes with an analysis model that highlights the different theories and visualizes the perspectives from which the study's analysis will be approached. Empirical: The study consists of interviews with eight advisors from four different Swedish banks. Each bank is represented by a private advisor and a corporate advisor whose task is to convey how their respective banking sector works with the digitized credit granting process. The selection of banks is based on the criteria that the credit granting process has been conducted both before and during the digitization period at each bank, in order to present a broader perspective on how the change has taken shape. Conclusion: As digitalization has been introduced in the banking sector, banks are striving to digitize the credit granting process for both loans to personal customers and loans to business customers. This is expected to bring increased efficiency to the banks' workflow and provide customers with a more convenient experience, considering the otherwise lengthy process. Despite banks' desire, it is important not to forget the significance of physical meetings in the process. Through these meetings, banks can conduct both relationship-based and transaction-based credit approvals and ensure that the correct information about each specific customer is gathered to avoid various types of principal-agent problems. Digitalization will contribute with many improvements to the credit granting process for both parties; however, it is important to consider that a physical advisor’s role and human mindset cannot be applied to a programmed system.

В исследовании систематизированы проблемы невозвратности кредитов и разработаны методы организации оптимальной работы по снижению рисков «проблемных кредитов» в коммерческих банках. / The study systematized the problems of bad loans and developed methods for organizing optimal work to reduce the risks of "problem loans" in commercial banks.

The impact of climate change on the financial performance of companies is of concern to bank credit processes. The main objective of this research was to develop a South African contextualised credit process that incorporates environmental risk. The research methodology comprised of a mixed-method being content analysis – the qualitative portion and the Probability of Default prediction using a Merton Model and the Hoffmann and Busch (2008) carbon risk analysis model - the quantitative portion. A content analysis of the banks’ Annual Reports, Integrated Reports and Sustainability Reports showed that, while South African banks follow a qualitative approach to embedding environmental risk into their credit process, none of the four banks that formed part of the study divulged their quantitative approach to embedding environmental risk. The study used a proximity matrix method to examine the level of embedding. The second part of the study, which used prior studies as the benchmark, adopted the following: (1) a simulated carbon tax regime as a proxy for an environmental risk, and (2) the Hoffmann and Busch (2008) carbon risk analysis tool and the Merton Model (1974) as the bank credit process proxies. The second part of the study used a sample of 33 JSE-listed Carbon Disclosure Project reporting companies out of a population of 107. The carbon risk analysis showed that the companies in the materials and energy sector have a high carbon risk. However, the results from the Merton Model showed that the companies have enough profit to cushion the additional carbon tax liability, given the insignificant shift in probability of default between the three scenarios, where financial data had (1) no carbon tax, (2) was adjusted for a carbon tax with incentives, and (3) adjusted for carbon tax without incentives. Triangulation of the results from the content analysis, carbon risk analysis and the probability of default analysis confirms that South African banks do not fully integrate environmental risk across the credit value chain or process in the 2010 to 2017 period. However, the carbon risk analysis shows a heavy dependency on carbon sources for critical inputs into the South African companies’ production processes, which if not checked, will affect the credit portfolios of banks. / Finance, Risk Management and Banking / D. Phil (Management Studies)