Sjuksköterskor i ambulanssjukvård har i allmänhet möjlighet att hänvisa patienter till egenvård om de saknar ett behov av akutsjukvård eller primärvård. Egenvård innebär att hälso- och sjukvårdsåtgärder utförs av patienten själv eller närstående. Det åligger sjuksköterskan att bedöma och medverka till att patienten omhändertas på rätt vårdnivå med bibehållen patientsäkerhet och delaktighet. Idag söker sig fler patienter direkt till akutsjukvården än tidigare. Tidigare forskning visar att hänvisning till annan vårdnivå kan vara komplext, krävande och medföra ett omfattande ansvarstagande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att prehospitalt hänvisa patienter till egenvård. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio sjuksköterskor som rekryterades från ambulanskliniken i Region Jönköpings län. Materialet har analyserats med induktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs modell. Studiens resultat indikerar en varierad upplevelse av hänvisning till egenvård. Samtliga sjuksköterskor strävar efter att göra ett bra jobb och hänvisa patienterna till optimal vårdnivå. Strävan efter att alla parter känner sig trygga tycks vara central. Flera försvårande omständigheter vid hänvisning till egenvård identifieras som äldre patienter, språkförbistringar och överflöd av information. Det råder delad mening bland informanterna kring vilket stöd som upplevs av riktlinjer och ledning. Slutsats: Vissa sjuksköterskor är trygga i sina beslut, medan andra kan vara mer osäkra och reflekterar över sina egna begränsningar. Vi efterlyser utveckling och vidare forskning kring hänvisning till egenvård samt mer utbildning för ambulanssjuksköterskor inom ämnet. / In general, nurses in ambulance care can decide which patients who can be referred to self-care if there is a lack of need for emergency or primary care. Self-care is defined as healthcare measures performed by the patient or their relatives. It's the nurse's responsibility to assess the patient and refer the patient to the optimal level of care with respect to patient safety and patient involvement. Statistics show that the number of patients seeking emergency medical attention has increased in the last few years. Previous research indicates that non-conveyance is a demanding and complex task that is associated with extensive responsibility. Aim: The aim of this study is to examine the RN‘s experience when referring patients to self-care in the prehospital setting. Method: A total of ten RN ‘s participated in qualitative semi-structured interviews. The participants were recruited from Region Jönköpings läns ambulance service. The material was analyzed with inductive content analysis as suggested by Elo and Kynges. The results shows a variation regarding the experience of referring patients to self-care. All the RN’s strive to do a good job and to refer patients to an adequate level of care. The quest for all parties to feel safe seems to be central. Several aggravating factors are identified; older patients, language impairment, too much information etc. There are divided opinions about what support is experienced by management and guidelines. Conclusion: Some RN‘s are confident in their decisions, while others may be more insecure and reflect on their own limitations. We call for the development of guidelines, further research and extended education about non-conveyance.

In Canada, patients who occupy hospital beds but do not require that intensity of care are called Alternate Level of Care (ALC) patients. ALC has numerous negative implications on patient health and the health care system. Early identification of patients who are at risk of becoming ALC could help decision-makers better manage the situation and alleviate this problem. This thesis evaluates the use of various ML algorithms in predicting ALC at two different time points in the patient’s trajectory. Moreover, it identifies the most important predictors of ALC in each time point and provides insights on how adding more information, at the expense of time for decision-making, would improve the predictive accuracy. / Thesis / Master of Science (MSc)

Det är en utmaning för ambulansorganisationen att möta det akuta vårdbehovet som förekommer i vårt skiftande samhälle. Det ställs ett ökat krav på ambulanssjuksköterskans bedömningsförmåga, för att vägleda patienten till fortsatt vård inom olika vårdnivåer på ett patientsäkert vis. Ambulanstransporter som ej är befogade är ett betydande problem. Inom Västra Götalandsregionen hänvisar ambulanssjuksköterskan patienter till alternativa färdsätt med vårdkedjan SAMBand. Målet är att frigöra ambulansresurser på ett patientsäkert sätt samt öka tillgängligheten av ambulansresurser i samhället. Syftet med denna studie är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att hänvisa patienten till ett alternativt färdsätt med hjälp av vårdkedjan SAMBand. En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre ambulansstationer i glesbygden inom SÄS. Bekvämlighetsurval användes för att rekrytera och intervjua ambulanssjuksköterskor. Antalet deltagare var 10 ambulanssjuksköterskor där yrkeserfarenheten sträckte sig mellan 6 till 28 år. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskan beskriver en så kallad magkänsla och erfarenhet som viktiga vid hänvisning till alternativt färdsätt. Möjligheten att hänvisa till vårdcentraler i underlaget SAMBand saknades, ett ökat mandat att neka patienter önskades. Frustration förekommer när ambulanssjuksköterskorna blev tvungna att transportera patienter utan vårdbehov. Ambulanssjuksköterskornas erfarenhet spelar en betydelsefull roll vid patientbedömningen, vilket kunde betraktas som både positivt och negativt. Möjligheten om att neka patienter ambulanstransport som sista utväg bör vidare undersökas för att istället hänvisa till SAMBand. Det ses en fördel för både patienten och ambulansorganisationen av att inkludera vårdcentraler i SAMBand samt att underlaget bör tydliggöras.

No description available.

SAMMANFATTNING Ambulanssjukvårdens utveckling gällande medicinsk teknik och medicinsk kompetens har skapat möjlighet för ambulanssjuksköterskan att kunna vårda patienterna på en mycket avancerad nivå. Samtidigt har möjlighet skapats att triagera, prioritera och styra patienterna mot rätt vårdinstans till skillnad från tidigare då alla ambulansuppdrag resulterade i ett besök på en akutmottagning. Detta är en möjlighet som hanteras olika beroende på var i Sverige ambulanssjuksköterskan arbetar. Syftet med studien var att belysa vård på plats i samband med ambulansuppdrag inom ett specifikt sjukvårdsområde. Studien utgick från en kvantitativ ansats och var en journalstudie där ambulansjournaler granskades. Resultatet visar att det finns månadsfluktuationer över ett helårsperspektiv men att dessa är små och svårtolkade. Störst skillnad är det mellan november, 15,3 procent (n=489) och maj 11,6 procent (n=386). När dygnsfördelningen av eftersökta uppdrag analyserades framkom det att natten (22.00–05.00) är den tid då de flesta uppdragen relativt sett resulterar i att patienten inte transporteras vidare med ambulans. Skillnaden åskådliggörs genom att jämföra tiden mellan 09.00–10.00 då endast 6,5 procent (n=149) av ambulansuppdragen resulterade i att patienten inte behövde transporteras med ambulans och tiden mellan 01.00–02.00 då 26,4 procent (n=222) hanterades på samma sätt. Studieområdets sammanlagt nio stationer undersöktes i jämförande syfte och resultatet påvisar att det kan finnas skillnader mellan dessa stationers sätt att arbeta. Vad som ytterligare framkom vid jämförelse mellan dessa stationer var att satellitstationer som är knutna till en huvudstation arbetar mer generöst med att låta patienter vara kvar på hämtplats eller få ett annat transportsätt. Detta trots att samma personal bemannar dessa två ihopkopplade stationer. Skillnaden mellan högst relativ frekvens och lägst relativ frekvens var mellan station 2 med 22,8 procent (n=336) och station 7 med 8,6 procent (n=689). Resultatet visar när det gäller uppdragstid att ett uppdrag som resulterat i vård på plats eller hänvisning med annat transportsätt tar i mediantid 28 minuter mindre att utföra än andra uppdrag. Fluktuationerna över ett helt år är svårtolkade och skulle behöva ytterligare och djupare studier för att ordentliga slutsatser ska kunna dras. Dygnsfördelningen av uppdragen som inte resulterat i patienttransport pekar på att det finns ett behov av tillgång till primärvård även under jourtid. Den effekt som vård på plats kan ha skulle kunna innebära att området får en ökad beredskap vilket i förlängningen kan leda till kortare väntetider för akut sjuka patienter. / ABSTRACT Ambulance care developments regarding medical technology and medical expertise have created the opportunity for ambulance nurse to care for patients at a very advanced level. It has also created the opportunity to triage, prioritize and steer patients towards the most suitable medical care unlike before when all ambulance missions resulted in a visit to an emergency room. This is a possibility that is handled differently depending on where in Sweden the ambulance nurse is working. The objective of this study was to elucidate care on site in conjunction with ambulance missions within a specific hospital area. The study was based on a quantitative approach and was a journal study where ambulance medical records were reviewed. The results show that there are monthly fluctuations over a full year perspective, but these are small and difficult to interpret. The biggest difference is between November, 15,3 percent (n=489) and May 11,6 percent (n=386). When the day distribution of the sought after assignment was analyzed it was found that the night (22.00 to 05.00) is the time when most of the missions, relatively, are resulting in a non-transportation of the patient by ambulance. The difference is illustrated by comparing the time between 09.00 to 10.00 when only 6,5 percent (n=149) of the ambulance assignments resulted in that the patient did not have to be transported by ambulance and with the time between 01.00 to 02.00 when 26,4 percent (n=222) were handled in the same way. The study area's total of nine stations was examined for comparative purposes and the results indicate that there might be differences between these stations ways of working. What has further emerged from the comparison of these stations was that the satellite stations that are linked to a master station operates more generously with allowing patients to remain on pick up location or to get referring to an alternative way of transport. This despite the fact that it is the same staff that is manning these two connected stations. The difference between the highest relative frequency and the lowest relative frequency was between station 2 with 22,8 percent (n=336) and station 7 by 8,6 percent (n=689). The result shows in terms of assignment time that an assignments that results in care on site or referring to an alternative way of transport takes the median time of 28 minutes less to perform than other assignments. The fluctuations over a year are difficult to interpret and would need further and deeper studies for proper conclusions to be drawn. The daily distribution of non-transport assignments, points out that there is a need for access to primary care even during on-call hours. The effect that care on site may have could mean that the area may benefit from increased preparedness, which ultimately can lead to shorter waiting times for acutely ill patients.

<p>Alternate Level of Care, or ALC, is a designation assigned to a patient during an acute care hospital stay when that patient is occupying a bed but no longer requires that intensity of service. A high proportion of beds occupied by patients requiring ALC results in problems in the healthcare system related to patient flow, access, and efficiency. The purpose of this study was to better understand the experience of older patients and family caregivers while the patient is designated as requiring ALC. This study employed the Three-Dimensional Narrative Inquiry Space method of Clandinin and Connelly (2000) to examine the experiences of five patients and four family caregivers. The primary data source for this study was a series of semi-structured interviews with individual participants over time while they were in the midst of the experience of ALC. Data analysis involved a twofold process of restorying all interview transcriptions for a given participant into a single story summarizing his or her experience, and analyzing the content across stories to identify common themes. The major finding of this study was that uncertainty was a significant part of the experience of ALC. This uncertainty was manifest in relation to self-concept, waiting for placement, not knowing about information, not being included in planning, lack of mobility, and lack of meaningful activity. The study findings have implications for strategies to manage uncertainty in the areas of practice, policy, education, and research in order to improve the experience of older patients and their family caregivers.</p> / Master of Science (MSc)

In-patient deterioration is a global phenomena and timely recognition and action improves outcome. Intensive care facilities are scarce and expensive and therefore patient care must be optimal. A retrospective health record analysis was used for this study. The findings indicated that nursing personnel do not recognize patient deterioration timeuously. However, the implementation of an outreach team and clinical markers training program improved the recognition of patient deterioration in general wards with three hours and 40 minutes. It is recommended to implement a comprehensive hospital program that addresses the basic knowledge and skills of general ward personnel to observe, recognize, assess and intervene to patients with clinical deterioration. Together with an extensive training program, a basic physiological parameters guideline to activate a team of experts to the bedside, such as an Outreach team, assist nursing personnel to recognize and manage those patients timeuously and ensure treatment in an appropriate level of care. / Health Studies / M. A. (Health studies)

<p> </p><p><strong>Aim.</strong> To describe patients who have got a recommendation by a telenurse to visit the emergency department and how many of these patients could have received care in the primary health care instead. Further on, the aim was to describe if there are patients not following the recommendations.</p><p><strong>Methods.</strong> Quantitative, descriptive study, with an examination of medical records of the patients, which the telenurses recommended to visit the emergency department, during one week. Assessments whether the patient could seek medical care at the primary health care was made, firstly based on the telenurses documentation and secondly on both the telenurses and the emergency department´s documentation.<strong></strong></p><p><strong>Results.</strong> 15 % of the patients could have gotten care at the primary health care center, based on the first assessment. 33 % could have gotten care at the primary health care center, according to the second assessment. One fifth of the patients chose not to visit the emergency department even though the telenurses recommended it.<strong></strong></p><p><strong>Conclusion.</strong> The telenurses recommended the patients to the right level of care in seven out of ten cases. We consider the telenurses' assessments to work well.<strong> </strong></p><p> </p> / <p> </p><p><strong>Syfte. </strong>Att beskriva vilka patienter som blir rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen att söka till akutmottagningen, samt hur stor andel av dessa patienter som hade kunnat få vård i primärvården istället. Syftet var vidare att beskriva vilka och hur många patienter som blivit rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen till akutmottagningen som inte följer denna rekommendation.</p><p><strong>Metod. </strong>Kvantitativ, beskrivande studie, med journalgranskning av de patienter som rekommenderas till akutmottagningen av sjukvårdsrådgivningen under en veckas tid. Bedömning av huruvida patienten kunde söka vård i primärvården gjordes, först utifrån sjukvårdsrådgivningen dokumentation och sedan utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentationen.</p><p><strong>Resultat. </strong>Sjutton av de 111 patienterna (15 %) hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån sjukvårdsrådgivningens dokumentation. 33 % hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentation. En femtedel av patienterna valde att inte komma till akutmottagningen trots att sjukvårdsrådgivningen rådde dem till detta.</p><p><strong>Slutsats.</strong> Totalt sett rekommenderade telefonsjuksköterskorna patienterna till rätt vårdnivå i sju fall av tio, trots de svårigheter som rådgivning och bedömning via telefon medför. Därför anser vi att sjukvårdsrådgivningens bedömningar fungerar bra. En femtedel av patienterna valde att inte komma trots rekommendationen och till detta har vi inte funnit något särskilt skäl.</p><p> </p>

Aim. To describe patients who have got a recommendation by a telenurse to visit the emergency department and how many of these patients could have received care in the primary health care instead. Further on, the aim was to describe if there are patients not following the recommendations. Methods. Quantitative, descriptive study, with an examination of medical records of the patients, which the telenurses recommended to visit the emergency department, during one week. Assessments whether the patient could seek medical care at the primary health care was made, firstly based on the telenurses documentation and secondly on both the telenurses and the emergency department´s documentation. Results. 15 % of the patients could have gotten care at the primary health care center, based on the first assessment. 33 % could have gotten care at the primary health care center, according to the second assessment. One fifth of the patients chose not to visit the emergency department even though the telenurses recommended it. Conclusion. The telenurses recommended the patients to the right level of care in seven out of ten cases. We consider the telenurses' assessments to work well. / Syfte. Att beskriva vilka patienter som blir rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen att söka till akutmottagningen, samt hur stor andel av dessa patienter som hade kunnat få vård i primärvården istället. Syftet var vidare att beskriva vilka och hur många patienter som blivit rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen till akutmottagningen som inte följer denna rekommendation. Metod. Kvantitativ, beskrivande studie, med journalgranskning av de patienter som rekommenderas till akutmottagningen av sjukvårdsrådgivningen under en veckas tid. Bedömning av huruvida patienten kunde söka vård i primärvården gjordes, först utifrån sjukvårdsrådgivningen dokumentation och sedan utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentationen. Resultat. Sjutton av de 111 patienterna (15 %) hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån sjukvårdsrådgivningens dokumentation. 33 % hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentation. En femtedel av patienterna valde att inte komma till akutmottagningen trots att sjukvårdsrådgivningen rådde dem till detta. Slutsats. Totalt sett rekommenderade telefonsjuksköterskorna patienterna till rätt vårdnivå i sju fall av tio, trots de svårigheter som rådgivning och bedömning via telefon medför. Därför anser vi att sjukvårdsrådgivningens bedömningar fungerar bra. En femtedel av patienterna valde att inte komma trots rekommendationen och till detta har vi inte funnit något särskilt skäl.

In-patient deterioration is a global phenomena and timely recognition and action improves outcome. Intensive care facilities are scarce and expensive and therefore patient care must be optimal. A retrospective health record analysis was used for this study. The findings indicated that nursing personnel do not recognize patient deterioration timeuously. However, the implementation of an outreach team and clinical markers training program improved the recognition of patient deterioration in general wards with three hours and 40 minutes. It is recommended to implement a comprehensive hospital program that addresses the basic knowledge and skills of general ward personnel to observe, recognize, assess and intervene to patients with clinical deterioration. Together with an extensive training program, a basic physiological parameters guideline to activate a team of experts to the bedside, such as an Outreach team, assist nursing personnel to recognize and manage those patients timeuously and ensure treatment in an appropriate level of care. / Health Studies / M. A. (Health studies)