<p>I uppsatsen har det under arbetets gång framkommit att ämnet är av en väldigt komplex natur och i allt väsentligt inte har varit föremål för diskussion i doktrin och praxis, varvid ett utförligt klarläggande av rättsläget har varit nödvändigt. Utredningen i uppsatsen har givit att förekomsten av samordnade bedömningar är av betydande vikt för att åstadkomma en likformig taxering och för att uppnå en enhetlig rättstillämpning. I dagsläget förekommer samordnade bedömningar i viss mån, men det förefaller inte vara i närheten av en tillfredsställande omfattning. Det finns vissa problem som behöver överbyggas för att ett arbete med utveckling av samordnade bedömningar inom taxeringen skall lyckas. Ett av problemen är bristen på resurser. Det problemet kan dock överbyggas genom t ex ett mer effektivt utnyttjande av existerande resurser. Ett större problem, som visar på ämnets komplexitet, är attdet föreligger en lite skiftande syn på vad begreppet samordnad bedömning egentligen innebär. Denna tolkningsdifferens påvisar ämnets komplexitet och understryker behovet av den fortsatta utvecklingen av samordnade bedömningar. Lagrådsremissen om införande av"Det nya Skatteverket"är 2004, innehåller bl a mål att arbeta för en mer likformig och enhetlig rättstillämpning med effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Det torde ses som det yttersta beviset på att det i dagsläget inte företas samordnade bedömningar i så pass stor utsträckning att likformig taxering och enhetlig rättstillämpning uppnås i tillfredsställande omfattning. Förutsättningarna för den framtida utvecklingen av samordnade bedömningar förefaller goda med beaktande av den nya skatteorganisationen och dess planer på ett utökat arbete för en mer likformig taxering och enhetlig rättstillämpning.</p>

I uppsatsen har det under arbetets gång framkommit att ämnet är av en väldigt komplex natur och i allt väsentligt inte har varit föremål för diskussion i doktrin och praxis, varvid ett utförligt klarläggande av rättsläget har varit nödvändigt. Utredningen i uppsatsen har givit att förekomsten av samordnade bedömningar är av betydande vikt för att åstadkomma en likformig taxering och för att uppnå en enhetlig rättstillämpning. I dagsläget förekommer samordnade bedömningar i viss mån, men det förefaller inte vara i närheten av en tillfredsställande omfattning. Det finns vissa problem som behöver överbyggas för att ett arbete med utveckling av samordnade bedömningar inom taxeringen skall lyckas. Ett av problemen är bristen på resurser. Det problemet kan dock överbyggas genom t ex ett mer effektivt utnyttjande av existerande resurser. Ett större problem, som visar på ämnets komplexitet, är attdet föreligger en lite skiftande syn på vad begreppet samordnad bedömning egentligen innebär. Denna tolkningsdifferens påvisar ämnets komplexitet och understryker behovet av den fortsatta utvecklingen av samordnade bedömningar. Lagrådsremissen om införande av"Det nya Skatteverket"är 2004, innehåller bl a mål att arbeta för en mer likformig och enhetlig rättstillämpning med effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Det torde ses som det yttersta beviset på att det i dagsläget inte företas samordnade bedömningar i så pass stor utsträckning att likformig taxering och enhetlig rättstillämpning uppnås i tillfredsställande omfattning. Förutsättningarna för den framtida utvecklingen av samordnade bedömningar förefaller goda med beaktande av den nya skatteorganisationen och dess planer på ett utökat arbete för en mer likformig taxering och enhetlig rättstillämpning.

<p>Dagens svenska samhälle har förändrats från att ha varit av kollektivistiskt karaktär till att bli mer individualistiskt där fokus numera ligger på individen och hans/hennes fria val. Frågan är hur detta individualistiska tänkande kan förenas med lagen om alla barns och elevers rätt till lika behandling oavsett, kön, etnicitet, sexualitet, religion/trosuppfattning och funktionshinder? Denna uppsats är en kritisk diskursanalys av programmen SET och Steg Vis, vilka är program som i grundskolan används för att främja socialt och emotionellt lärande hos elever för att i förlängningen motverka våld och diskriminering. Mitt syfte med uppsatsen är att se vilken värdegrund programmen förmedlar och hur de förhåller sig till den svenska kontemporära utbildningspolitiska diskursen. Det som till synes verkar vara två liknande program har under analysen visat sig vila på, till viss del, olika värdegrunder. Gemensamt för programmen är att båda ser familjen vara viktigast för barnets socialisation men att även skolan har betydelse för hur välanpassat barnet blir, särskilt i de fall den primära socialisationen varit bristfällig. Det som skiljer programmen åt är synen på individen respektive kollektivet. Medan SET- programmet, likväl som läroplanen, förespråkar ett individuellt perspektiv så grundar sig Steg Vis-programmet på ett merkollektivistiskt perspektiv. Under uppsatsens gång har det framkommit vissa paradoxer mellan å ena sidan synen på den fria individen och å andra sidan alla elevers rätt till lika behandling. Men också mellan likformighetstänkande och strukturella orättvisor. Det blir svårt att arbeta för alla människors lika behandling när olika förutsättningar exempelvis i form av kön, klass eller etnicitet inte explicit behandlas i skolans styrdokument eller i de båda programmen. Det räcker inte att formulera en likabehandlingsplan utan ett arbete med den måste ske i realiteten. När detta inte görs så tenderar skillnader mellan olika gruppers förutsättningar till lika behandling att negligeras.</p>

Dagens svenska samhälle har förändrats från att ha varit av kollektivistiskt karaktär till att bli mer individualistiskt där fokus numera ligger på individen och hans/hennes fria val. Frågan är hur detta individualistiska tänkande kan förenas med lagen om alla barns och elevers rätt till lika behandling oavsett, kön, etnicitet, sexualitet, religion/trosuppfattning och funktionshinder? Denna uppsats är en kritisk diskursanalys av programmen SET och Steg Vis, vilka är program som i grundskolan används för att främja socialt och emotionellt lärande hos elever för att i förlängningen motverka våld och diskriminering. Mitt syfte med uppsatsen är att se vilken värdegrund programmen förmedlar och hur de förhåller sig till den svenska kontemporära utbildningspolitiska diskursen. Det som till synes verkar vara två liknande program har under analysen visat sig vila på, till viss del, olika värdegrunder. Gemensamt för programmen är att båda ser familjen vara viktigast för barnets socialisation men att även skolan har betydelse för hur välanpassat barnet blir, särskilt i de fall den primära socialisationen varit bristfällig. Det som skiljer programmen åt är synen på individen respektive kollektivet. Medan SET- programmet, likväl som läroplanen, förespråkar ett individuellt perspektiv så grundar sig Steg Vis-programmet på ett merkollektivistiskt perspektiv. Under uppsatsens gång har det framkommit vissa paradoxer mellan å ena sidan synen på den fria individen och å andra sidan alla elevers rätt till lika behandling. Men också mellan likformighetstänkande och strukturella orättvisor. Det blir svårt att arbeta för alla människors lika behandling när olika förutsättningar exempelvis i form av kön, klass eller etnicitet inte explicit behandlas i skolans styrdokument eller i de båda programmen. Det räcker inte att formulera en likabehandlingsplan utan ett arbete med den måste ske i realiteten. När detta inte görs så tenderar skillnader mellan olika gruppers förutsättningar till lika behandling att negligeras.

Studien undersöker hur lärare behandlar undervisningsinnehållet geometrisk likformighet, samt de möjliga dimensionerna av variation som öppnas. Studien genomfördes genom observation av fyra gymnasielärare, vilka undervisar i matematikkurs B (samhällsprogrammet). Observationerna kompletterades med två intervjuer. Vid bearbetning av det insamlade datamaterialet har variationsteorin använts som analysverktyg. Resultatet visar att eleverna fick erfara ett antal öppnade dimensioner av variation, som kan vara av betydelse för att skapa utmaningar för eleverna. / The study examines how teachers treat the teaching of the subject geometric uniformity and the potential dimensions of variation that can be opened. The study was conducted through observation of four secondary teachers who teach mathematics course B (samhällsprogrammet). The observations were supplemented by two interviews. When processing the collected data material, variation theory has been used as an analytical tool. The results show that students experienced a number of openings of dimensions of variation, which may be relevant to create challenges for students.Keywords: Teachers, geometric uniformity, mathematics, variation theory, observation, interview, teaching content and dimension of variation.