Spelling suggestions: "subject:"fredholm""
1 |
Två avböner & en revolt i syndarnas teater : En studie i apologia och kriskommunikationRämgård Östlund, Stefan January 2012 (has links)
No description available.
|
2 |
Myth and respectability in Swedish and Dutch fascism, 1931-40Kunkeler, Nathaniël David Benjamin January 2019 (has links)
The focus of this thesis is on the process of myth-making (mythopoeia) in the Dutch National Socialist Movement (NSB) and the Swedish National Socialist Workers' Party (NSAP), using a cultural pragmatic approach to analyse the practicalities and implementation of mythopoeia comparatively. A variety of fascist performances, scripted and unscripted, are considered as having mythopoeic potential, and understood as performative in character, i.e. constituting the thing they claimed to represent. Multiple parts of this mythopoeic process are analysed: the resources, organisation, and technologies required to implement it, and the nature of the process, the events, performances, in other words the actual implementation, and reception by audiences. Secondly, it uses respectability as a means of seeing how in a national context this process was limited, inhibited, or otherwise defined by the standards of the public and media, to which fascists ultimately tried to appeal, thus providing an external perspective on fascist activities to contextualise them. The thesis is divided into four chapters, which deal with the party apparatus, leader myth, political uniforms, and the role of aesthetics and spectacle respectively. Together these chapters explore the relationship between mythopoeia and respectability as refracted through party organisation and administration, as embodied by the 'charismatic' fascist Leader, in the day-to-day behaviour and appearance of the rank-and-file, and ultimately the holistic experience of fascist aesthetics, i.e. the fully scripted and organised spectacles of party congresses. Ultimately it is shown that the fascist movements of Sweden and the Netherlands were highly innovative organisations. Mythopoeia had a powerful mobilising capacity, which could make up for the diminutive financial power and low membership figures of fascist parties. Finally it appears that the relationship between myth and respectability was not a straightforward dialectical one, but multivalent, and highly dynamic.
|
3 |
Metafor - en metod att göra det privata personligtUddenberg, Molly January 2013 (has links)
In this study I have met three authors in a dialogue seminar on their literary work. The discussion, starting from texts by Lacan and Socrates, revolved around the dichotomy of personal and private, and how to benefit from personal material in one’s literary work. The three authors reflected on the writer Karl Ove Knausgård and the photographer Sally Mann, who both are working with their own immediate family as a motif. In Knausgård, you can find a strong and self-dissecting writer persona as a medium of creating recognition in the readers mind. In Sally Mann the metaphorical dimensions of this family motifs transforms them to images of much more general relevance than their private settings. On the subject of truth and story I also reflect on the different approaches that the authors Primo Levi, Viktor Frankl and Imre Kertész have on their experiences of the Holocaust. Finally the importance and relevance of metaphors as a way of getting a touch of one’s own private material is starting to be investigated. / I det här arbetet har jag samlat tre författare i olika genrer till ett dialogseminarium om sin arbetsprocess. Samtalet, som utgick från texter av Lacan och Sokrates, kretsade mycket kring författarens arbetsvillkor och de olika metoder som författarna använder sig av för att hitta sin frihet i förhållande till dem. I samtalet blev det uppenbart hur beroende alla författarna är av en förstående medarbetare. Okunskap och felläsning från en dramaturg eller redaktör kan bokstavligt talat bli förödande. Dialogmötet kom att kretsa kring frågeställningar om hur man skiljer privat och personligt. Vi diskuterade författaren Karl Ove Knausgård och fotografen Sally Mann, som båda jobbar med sin egen familj som motiv. Genom att Knausgård använder sig själv som en roll visar han på en möjlighet att närma sig ett eget material. Hos Sally Mann är det istället de metaforiska dimensionerna i de vardagliga motiven som gör sig tydliga. Också i Imre Kertész skildring av förintelsen förvandlas den till något större: en metafor för hur ödet och slumpen kan påverka våra liv. Hans berättelse blir på det sättet mindre beroende av vad som är sant, än skildringarna av två andra överlevare från Auschwitz: Primo Levi och Viktor Frankl. Vilket inte betyder att de andras texter saknar metaforisk styrka. Avslutningsvis går uppsatsen in på författarnas sätt att använda metaforen som ett verktyg för att berätta. Metaforen är alltid en bild av någonting annat, den skapar en fördjupning och oförväntad igenkänning hos läsaren. Den ger också möjligheter för konstnären/författaren att berätta saker som hen inte kan säga på andra sätt. Metaforen uppstår genom igenkänning i skapandet. Man kan välja att gå med den, eller aktivt gå emot den för att fördjupa textens eller filmens metaforiska dimension. En viktig aspekt för yrkeskunnande inom konsten och författarskap är att aldrig ligga före i sitt arbete genom att oroa sig för vad omgivningen ska tycka och tänka. Då finns det en risk att man blir en feg konstnär, vilket är förödande för ens skapande.
|
Page generated in 0.0515 seconds