Denna uppsats är en undersökning av hur litteraturkritiker i modern svensk dagspress söker legitimera sig för att sedermera uppnå auktoritet. Genom fyra kriterier upprättade med utgångspunkt i litteraturvetaren Tomas Forsers bok Kritik av kritiken analyseras totalt 28 texter ur Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Expressen och Aftonbladet. Samtliga texter publicerades under vecka 14 2009. Uppsatsen kommer fram till kriterierna är användbara och argumenterar för att de visar hur de enskilda kultursidorna söker profilera sig i och fortsatt eftersöka metoder för att legitimera sig och på så sätt vinna auktoritet.

The aim of this thesis is to examine how five works of fiction about anorexia and bulimia have been received in Swedish daily press reviews. The investigation is based on 60 reviews, which are analysed with a qualitative method consisting of close-reading and where a feministic perspective is used. The main question concerns how and to which extent the basis of valuation in the reviews is effected by the fact that the books describe a primary female world of experiences. The investigation shows, among other things, that many reviewers consider the books about eating disorders to be too many. They categorize the books about anorexia and bulimia as a genre of its own and place the books into the literary system principally by referring to other books about anorexia and bulimia. There is a tendency that the reviewers read the books rather as professional literature instead of fiction. Some of the books are recommended to those who want to learn more about eating disorders and the connection to reality is more discussed in these reviews than literary forms and methods. / Uppsatsnivå: D

<p>Det här är inte en recension.</p><p>Normer i den samtida svenska litteraturkritiken.</p><p>Magisteruppsats i litteraturvetenskap, 2006</p><p>av Lina Samuelsson</p><p>Syftet med uppsatsen är att föra en diskussion om vilka normer som finns i den nutida litteraturkritiken. Två veckors recensioner, sammanlagt nästan hundra stycken, från fem olika dagstidningar har studerats ur ett genusperspektiv.</p><p>Forskningen om litteraturkritik har bedrivits i begränsad omfattning och görs fortfarande så. Området blir ofta förbisett både inom journalistikvetenskapen och litteraturvetenskapen och än mer ovanligt är en genusmedveten kritikforskning även om många av de debatter som rört litteraturkritik, däribland den som bröt ut efter Linda Skugges recension av Björn Ranelids Kvinnan är första könet i Expressen, tagit upp feministiska frågeställningar.</p><p>Efter en genomgång av olika patriarkala tendenser i litteraturkritiken genom tiderna – bland annat hur kvinnliga författare blivit lästa och värderade utifrån sitt kön – analyseras dagens litteraturkritik i tre delkapitel. Det första handlar om olika former av segregering och gemenskap inom litteraturkritiken: vad som recenseras av vem, vilka författare och verk som sätts i samband och i vilken kontext verket placeras. Särskilt påtagligt är hur den manliga homosocialiteten odlas i litteraturkritiken och det glastak som går vid en fördelning av 60 respektive 40 procent mellan män och kvinnor i litteraturkritiken, såväl recenserade som recensenter.</p><p>Det andra delkapitlet, ”Status och värdering” handlar om hur kritiker bedömer verk av män respektive av kvinnor. Jag upptäckte att det inte är någon markant skillnad i hur ofta verk av kvinnor respektive män får positiv eller negativ kritik, däremot är det skillnad i hur värderingen sker. Vilka kvaliteter ett verk har betonas mer i recensionerna av litteratur skriven av kvinnor. I kapitlet diskuterar jag också frågan om högt och lågt i litteraturkritiken och om det finns en ge¬men¬sam kritikersmak eller syn på kritikerrollen.</p><p>Den sista delen handlar om vilka ideologiska och estetiska värderingar som finns i litteraturkritiken och hur kritikerna själva förhåller sig till könsfrågan. Jag diskuterar om det är ett tecken på jäm¬likställdhet att de litteraturkritiska texterna är så könlösa eller är en form av sexism. Slutligen diskuterar jag de tydligaste normerna i dagens litteraturkritik: behovet av att litteratur ska säga något mer och ge läsaren en insikt. Men inte för enkelt; läsningen ska vara</p><p>en utmaning, nästan en plåga. Varken författaren eller texten ska på något sätt stryka medhårs, komma med förklaringar och förenklingar eller moraliska budskap. Litteraturen ska vara okonven¬tionell och självständig, är den det är författaren enligt kritikern mogen.</p><p>Jag kopplar dessa normer om litteraturen till kritikerns behov av att legitimera sig, försvara sin rätt att tala. Jag diskuterar därefter hur dessa normer, som inte tycks könsbundna, trots det får en segregerad litteraturkritik som resultat.</p>

Det här är inte en recension. Normer i den samtida svenska litteraturkritiken. Magisteruppsats i litteraturvetenskap, 2006 av Lina Samuelsson Syftet med uppsatsen är att föra en diskussion om vilka normer som finns i den nutida litteraturkritiken. Två veckors recensioner, sammanlagt nästan hundra stycken, från fem olika dagstidningar har studerats ur ett genusperspektiv. Forskningen om litteraturkritik har bedrivits i begränsad omfattning och görs fortfarande så. Området blir ofta förbisett både inom journalistikvetenskapen och litteraturvetenskapen och än mer ovanligt är en genusmedveten kritikforskning även om många av de debatter som rört litteraturkritik, däribland den som bröt ut efter Linda Skugges recension av Björn Ranelids Kvinnan är första könet i Expressen, tagit upp feministiska frågeställningar. Efter en genomgång av olika patriarkala tendenser i litteraturkritiken genom tiderna – bland annat hur kvinnliga författare blivit lästa och värderade utifrån sitt kön – analyseras dagens litteraturkritik i tre delkapitel. Det första handlar om olika former av segregering och gemenskap inom litteraturkritiken: vad som recenseras av vem, vilka författare och verk som sätts i samband och i vilken kontext verket placeras. Särskilt påtagligt är hur den manliga homosocialiteten odlas i litteraturkritiken och det glastak som går vid en fördelning av 60 respektive 40 procent mellan män och kvinnor i litteraturkritiken, såväl recenserade som recensenter. Det andra delkapitlet, ”Status och värdering” handlar om hur kritiker bedömer verk av män respektive av kvinnor. Jag upptäckte att det inte är någon markant skillnad i hur ofta verk av kvinnor respektive män får positiv eller negativ kritik, däremot är det skillnad i hur värderingen sker. Vilka kvaliteter ett verk har betonas mer i recensionerna av litteratur skriven av kvinnor. I kapitlet diskuterar jag också frågan om högt och lågt i litteraturkritiken och om det finns en ge¬men¬sam kritikersmak eller syn på kritikerrollen. Den sista delen handlar om vilka ideologiska och estetiska värderingar som finns i litteraturkritiken och hur kritikerna själva förhåller sig till könsfrågan. Jag diskuterar om det är ett tecken på jäm¬likställdhet att de litteraturkritiska texterna är så könlösa eller är en form av sexism. Slutligen diskuterar jag de tydligaste normerna i dagens litteraturkritik: behovet av att litteratur ska säga något mer och ge läsaren en insikt. Men inte för enkelt; läsningen ska vara en utmaning, nästan en plåga. Varken författaren eller texten ska på något sätt stryka medhårs, komma med förklaringar och förenklingar eller moraliska budskap. Litteraturen ska vara okonven¬tionell och självständig, är den det är författaren enligt kritikern mogen. Jag kopplar dessa normer om litteraturen till kritikerns behov av att legitimera sig, försvara sin rätt att tala. Jag diskuterar därefter hur dessa normer, som inte tycks könsbundna, trots det får en segregerad litteraturkritik som resultat.

The topic of this thesis is book reviewing in Sweden with a focus on three years: 1906, 1956 and 2006. By describing and analysing the critical reception of literature in these periods, the thesis aims to increase the knowledge and understanding of literary critical discourse and the function and power of the literary review in the past and today. The theoretical approach is inspired by Michel Foucault’s concepts of discourse and power. In particular, the thesis addresses the issue of norms in relation to literature and literary criticism by studying how criticism is written, by whom, on what, where and how much. The study, which is partly sociological and partly text analytical, is based on a systematically chosen sample of book reviews – altogether 200–300 reviews per year. The thesis maps out the publication forms for literary criticism each year as well as the changes that the critical community has undergone. It shows a movement from the often extensive, yet occasional and seasonal, literary reception in 1906, to the establishment of separate cultural sections in the newspapers of 1956, and the signs in 2006 that the threat from the new media has led to a state of crisis in the daily criticism. Regarding the critical community, a major change was the gender distribution, which showed that there were almost exactly as many women as men reviewing and being reviewed in 2006. A commonly held view is that contemporary criticism does not have the same high quality as it used to and that the space for literary criticism has been considerably reduced. One part of the study is therefore a quantitative comparison of the reviews and reviewers of each year at group level. The comparison shows, for instance, that the reviews in 2006 were indeed much shorter than a hundred years earlier, but the length of articles had already decreased in 1956. In fact, the average length per reviewed work was not shorter in 2006 than in 1956. In the text analysis, norms of evaluation, recurring themes, the role of the critic and approaches to reading are examined as a discursive text system. The aim is to show how these norms embody orders of critical discourse and how some reading approaches were privileged in the reviews while others were more or less ruled out. The analysis also reveals that the critical discourse both influences and is influenced by the discourses of closely related disciplines, such as journalism, academic criticism, and – of course – literature itself.

No description available.

Problembeskrivning: Det finns närmare 500 förlag i Sverige, ca 70 av dessa är anslutna till Svenska Förläggarföreningen som uppger att det ges ut ca 1000 nya skönlitterära titlar i Sverige under ett år. Enligt Nationalbiografin utges ca 2300 titlar under ett år. Endast en bråkdel av all skönlitteratur som ges ut får publicitet i dagstidningar. Varken titlar, författare eller förlag. Syfte: Syftet är att undersöka om det går att urskilja om det finns kriterier och mönster för vilka författare och verk som får uppmärksamhet i pressen.Metod: Kvalitativ forskningsintervjuSlutsats: Vissa författare och förlag har en högre status hos kulturredaktionerna. Man kan tala om att de har kvalificerat sig för att höra till dem som blir omnämnda på kultursidorna. Vissa författare kommer aldrig på tal för recension, och vissa som varit kvalificerade kan "diskvalificeras" i ett senare skede. En författare kan bli omskriven som nyhet, och det finns ändå en möjlighet för en författare eller ett verk som inte hör till de kvalificerade, om ett verk visar sig höra hemma inom ett tema som redaktionen uppfattar som en trend.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007.

Litteraturkritiken har under sin historia länge varit ojämställd, och fast i det genussystem, där, enligt Yvonne Hirdman, män höjs upp över kvinnor i en hierarki. Under 1900-talet har utvecklingen inom kritiken dock gått i en mer jämställd riktning. Syftet med den här undersökningen är att studera om dagens litteraturkritik påverkas av genussystemet, och hur detta i så fall tar sig uttryck, genom att med en transitivitetsanalys som metod undersöka hur central författaren är för recensionerna. Undersökningens material är 20 recensioner från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från september 2015, där författaren av romanen som recenseras är en man i hälften av recensionerna, och en kvinna i andra hälften. Resultatet visar att författaren är central för recensionen i ungefär samma utsträckning oavsett om författaren är man eller kvinna, men att det finns en större variation i vilka typer av processer och typer av första- och andradeltagare som de manliga författarna är med i. Slutsatsen är att genussystemet visar sig även idag i litteraturkritiken, dock är omfattningen av ojämställdheten liten.

No description available.