Sammanfattning Bakgrund: Resiliens är ett begrepp som används i allt större utsträckning inom risk och katastrofforskningen för att beskriva samhällets motståndskraft mot, förmåga att återhämta sig från samt utvecklas positivt efter större naturhändelser. Forskning visar på vikten av att involvera alla nivåer i samhället för att skapa resiliens vilket även uttrycks i internationella ramverk för katastrofriskreducering, klimatanpassning och hållbar utveckling. Det är framförallt på den lokala nivån som konsekvenserna av extrema naturhändelser manifestera och måste hanteras vilket innebär att allmänheten anses vara viktig att involvera i det katastrofriskreducerande arbetet för en ökad resiliens. Detta innebär ett så kallat ”bottom-up” sätt att arbeta. En faktor som enligt forskningen påverkar risken för katastrofer är olika sårbarheter i samhället. Hur sårbart ett samhälle är påverkas bland annat av ekonomiska, ekologiska och sociala faktorer och hur resurser är fördelade. Vissa grupper i samhället pekas ofta ut som mer sårbara, och ett led i att skapa resiliens är att tillgodose dessa gruppers specifika behov i relation till katastrofrisker. Teorier och modeller gällande samhällets resiliens mot katastrofer är ofta framtagna med fokus på miljöer med mer frekventa och dramatiska naturhändelser, och samhällen som präglas av en högre grad av socioekonomiska skillnader än vi har i dagens Sverige. Ett förändrat klimat och andra globala processer påverkar även det svenska samhället. Svenska staten och dess myndigheter påtalar allt mer vikten av att arbeta utifrån ett resiliensperspektiv i samhällsbyggandet. I den svenska kontexten ligger ett stort ansvar gällande risk och krishantering på den kommunala nivån, samt även på den enskilda individen, vilket kan tänkas borga för att involvera allmänheten i katastrofriskreduceringen och tillika skapa ett resilient lokalsamhälle. Syfte: Syftet med studien är trefaldig. Primärt syftar den till att få en övergripande förståelse för hur personer som är verksamma inom risk och krishantering på lokal nivå i en svensk kommun ser på att involvera allmänheten i det katastrofriskreducerande arbetet utifrån ett resiliensperspektiv. Sekundärt syftar studien till att undersöka hur man förhåller sig till olika gruppers behov i arbetet utifrån ett sårbarhetsperspektiv samt att undersöka relevansen av ett befintligt teoretiskt ramverk för community resilience i en svensk kontext. Metod: Studien är en kvalitativ explorativ fallstudie av Örebro kommun med en abduktiv ansats. Genom en kombination av strategiskt urval och snöbollsurval har nyckelpersoner som är verksamma inom kommunal verksamhet samt frivilligorganisationer inkluderats i studien. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer som transkriberats och vidare analyserats genom kvalitativ textanalys. För att stärka studiens validitet har även kommundokument studerats för att möjliggöra en triangulering. Resultatet diskuteras utifrån teorier om resiliens, risk-governance och sårbarhet för katastrofer samt ett teoretiskt ramverk för community resilience. Resultat: Resultatet visar på: 1) en positiv syn hos respondenterna på att involvera allmänheten, framförallt som en resurs i den akuta krishanteringen genom att nyttja frivilliga, 2) möjligheter med att involvera allmänheten genom relationsbyggande nätverk och ökad samverkan med civilsamhället för att få information om hur människor upplever sin verklighet och vilka behov allmänheten har gällande information och stöttning, 3) hinder avseende kommunikation och samverkan mellan kommun och allmänhet vilket delvis kopplades till att det saknas användbara verktyg och att ny teknik inte nyttjas fullt ut, 4) brist på kontinuitet i samverkan mellan civilsamhället och kommunen och låg frekvens av större händelser, 5) ett bristande engagemang från allmänhetens sida. Resultatet pekar även på att resiliensramverket är relevant i den svenska kontexten. / Summary Background: Resiliens is a concept that is increasingly used in risk- and disaster research to describe society's resistance to, ability to recover from and to develop positively after major natural events. Research shows the importance of involving all levels of society in order to create resilience against disasters and is expressed in international frameworks for disaster risk reduction, climate change and sustainable development. Since the consequences of extreme natural events primarily manifests at the local level, they need to be locally managed. The importance of involving the public in disaster risk reduction, also called the “bottom-up approach” with the aim of building resilience is thus highlighted. One factor affecting societal disaster risk is vulnerability. How vulnerable a society is to disasters is influenced by economic, ecological and social factors and the distribution of resources. Certain groups in society are often referred to as more vulnerable and one part of building resilience against disasters is to cater to the specific needs of these groups in relation to disaster risks. Theories and models of societal resilience against disasters are often developed with focus on environments with more frequent and dramatic natural events and societies that are characterized by a greater degree of socio-economic differences than that of today's Sweden. But a changing climate and other global processes also affect the Swedish society. The Swedish state and its authorities increasingly emphasize the importance of taking a resilience perspective on societal development. The responsibility for risk and crisis management in Sweden is primarily focused at the municipal level, as well as on the individual, which could warrant the involvement of the public in disaster reduction in order to build a resilient local community. Purpose: The purpose of the study is threefold. It primarily aims at gaining an overall understanding of the views of individuals, involved in risk and crisis management at local level in Sweden, upon involving the public in disaster risk reduction from a resilience perspective. Secondarily, the study aims at investigating how the needs of different groups in the community is incorporated into the work, based on a vulnerability perspective, and thirdly to investigate the relevance of an existing theoretical framework for community resilience in a Swedish context. Method: The study was designed as a qualitative exploratory case study of Örebro municipality with an abductive approach. Through a combination of strategic selection and snowballing, key people working in the local council and non-governmental organizations have been included in the study. The data collection consisted of semistructured interviews that were transcribed and further analyzed through qualitative text analysis. In order to strengthen the validity of the study, municipal documents were studied to enable triangulation. The results were discussed through theories of resilience, risk governance and disaster vulnerability as well as a theoretical framework for community resilience by Norris et al. (2008). Results: The results show: 1) a positive view upon involving the public, primarily as a resource in emergency crisis management by using volunteers, 2) opportunities for involving the public through relational networking and enhanced cooperation with civil society, in order to gain information and knowledge on how people perceive their reality and the needs of the public regarding information and support, 3) communication and cooperation barriers between the municipality and the public are linked to the lack of useful tools and that new technologies are not fully utilized, 4) a lack of continuity in civil society and municipality collaboration, low frequency of major events, and lack of widespread commitment among the public. The result indicates that the resilience framework is also relevant in the Swedish context.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse social påverkan upplevs ha i förebyggande av avvikande beteende och våldsutövning samt att diskutera hur Fittjabors förhållningssätt till och erfarenheter av preventiv vuxenroll och kollektiv självförmåga under perioden 1971–2020 kan förstås teoretiskt. Teori och metod: Den teoretiska referensramen utgörs av teorin om kollektiv självförmåga med fokus på social påverkan och teorin om sociala band med fokus på vardagsanknytning. Datainsamlingsmetoden utgörs av semi-strukturerade djupintervjuer med tio vuxna Fittjabor. Resultat och analys: Informanterna redogör för upplevda svårigheter men även för vikten av att utöva social påverkan vid förekomsten av avvikande och kriminella beteenden hos unga män i Fittja. De anser att vuxna lokalbor bör ha en grundläggande preventiv roll i förhållande till unga män i området. För att social påverkan ska kunna fungera brottspreventivt krävs enligt informanternas upplevelser att relationer mellan Fittjaborna stärks, att boende och verksamma aktörer i Fittja samverkar, att vuxna (både lokalbor och aktörer) bygger relationer till unga män i området samt att preventiva insatser sätts in tidigt. Vuxna Fittjabor har av informanterna med åren upplevts utöva allt mindre social påverkan och särskilt undvikit subgrupper av unga män, det vill säga unga män med tydlig koppling till en kriminell livsstil. Detta har i analysen diskuterats som en eventuell delförklaring till varför unga mäns beteenden under 2010-talet och 2020 upplevs ha nått en nivå som är svår att reglera med social påverkan. Analysen har vidare framhållit att social påverkan är ett beteende som vuxna lokalbor behöver träna sig själva i att utöva och unga män tränas i att motta, men även att det behöver utövas kontinuerligt och riktas mot samtliga unga män för att förebygga bildandet av subgrupper som frikopplar sig från den konforma samhällsordningen och lokalbefolkningens påverkan. / Aim: This study aims to investigate the perceived significance of social influence in deviant behavior and community violence prevention and to discuss how Fittja resident’s perceptions of pre­ventive adult roles and collective efficacy during 1971–2020 can be understood theoreti­cally.   Theory and method: The theoretical framework consist of collective efficacy theory, focusing on social influence and social bonds theory, focusing on everyday attachment. Data was collected by using semi-structured in-depth interviews with ten adult Fittja residents. Results and analysis: The informants report on perceived difficulties but also on the importance of exercising social influence towards young men with deviant and criminal behavior in Fittja. They believe that local adults should have a basic preventive role in relation to young men in the area. According to the informants, certain measurements need to be taken to obtain crime prevention effects from social influence: a) relations between Fittja residents need to be strengthened, b) collaboration between residents and local actors in Fittja needs to be established, c) adults (both residents and local actors) need to build relationships with young men in the area and d) preventive measures need to be taken early. Adult residents have according to the informants over the years been perceived to exert less and less social influence and especially avoid subgroups of young men, meaning young men with a clear connection to a criminal lifestyle. The analysis shows that this could be a possible partial explanation for why young men’s behavior during the 2010s and 2020 is perceived to have reached a level that is difficult to regulate with social influence. The analysis argues that social influence is a behavior that adult residents need to train themselves in exercising and young men trained in receiving, but also that social influence needs to be exercised continuously and directed at all young men to prevent the formation of subgroups that disconnect from conformity and the influence of the local population. / Populärvetenskaplig sammanfattning  Denna studie undersöker vilken betydelse social påverkan upplevs ha inom lokalsamhällen. Studien lyfter frågan huruvida boende i Fittja har reagerat på inkorrekta och kriminella beteenden hos unga män i området och om upplevs kunna vara en metod för förebyggande av avvikande och mindre kriminella beteenden samt på längre sikt våldsutövning i form av skjutvapenvåld. Tio vuxna Fittjabor har intervjuats om synen på sin egen roll i förebyggande av ungdomskriminalitet i området samt om upplevelser av hur de och andra Fittjabor har utövat social påverkan under perioden 1971–2020. Studien utgår från de teoretiska perspektiven social påverkan och vardagsanknytning som hämtats och modifierats ur teorin om kollektiv självförmåga och teorin om sociala band. De teoretiska perspektiven har integrerats med grund i idén om att när vuxna i lokalsamhällen har en god relation och dialog med unga män i området, så underlättas möjligheten att tillrättavisa dem om de skulle uppföra sig på ett avvikande eller mindre kriminellt sätt. Den framåt­blickande idén med perspektiven ifråga är att kontinuerlig dialogföring, relationsbyggande och tillrättavisning av unga män bryter inkorrekta och kriminella beteenden i ett tidigt skede och förebygger att beteendena utvecklas till grövre sådana, såsom exempelvis våldsbrott.  Resultatet och analysen visar att informanterna tycker att det är svårt att utöva social påverkan mot unga män som beter sig inkorrekt och kriminellt, men ändå anser att det är viktigt att göra det samt att vuxna har en viktig roll i denna fråga. De har även en upplevelse av att vuxna lokalbor behöver bygga relationer med varandra och med unga män samt samarbeta med olika aktörer i Fittja för att kunna förebygga ungdomsbrottslighet. Framförallt anser de att detta behöver göras medan unga män fortfarande är pojkar. Vuxna lokalbor i Fittja upplevs enligt informanterna ha utövat allt mindre social påverkan genom åren och särskilt undvikit unga män med lite stökigare och kriminella beteenden jämfört med mer skötsamma unga män från området. I analysen diskuteras det att detta skulle kunna vara en delförklaring till den upplevda förvärringen av unga mäns beteenden under 2010-talet och år 2020 och varför social påverkan under dessa senare tider flera gånger inte upplevs ha en inverkan på deras beteenden. Analysen påvisar att social påverkan är ett beteende som vuxna lokalbor behöver träna sig själva i att utöva och unga män tränas i att motta. Det konstateras vidare att social påverkan behöver utövas kontinuerligt och riktas mot samtliga unga män för att inte tillåta bildandet av mindre grupper av unga män som lever en kriminell livsstil och som lokalbefolkningen sedan inte kan hantera.