Syftet med denna studie är att ta reda på 5 verksamma lärares syn på läsläxa i årskurs 1 samt hur lärarna arbetar med läsläxa och hur de motiverar elever och vårdnadshavare till läsning. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer och erhållit svar som har svarat på våra forskningsfrågor och som har bidragit till studiens resultat. Resultatet leder oss in på slutsatsen som visade att läsläxor är vanligt förekommande trots skilda uppfattningar och att läsläxan ses som ett sätt att befästa och utveckla elevers läskunskaper. Läsläxan anses viktig men problematik kring stödet i hemmet uppkommer ofta som ett hinder när lärare ger läsläxa. Om eleverna inte har det stöd hemma som är nödvändigt uppstår svårigheter att göra läsläxan.

Sammanfattning/Abstract Söder, Emelie och Söderström, Camilla (2022) Förutsättningar i arbetet med extra anpassningar. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Det förväntade kunskapsbidraget är ökad förståelse för de olika aktörernas roll i upprättandet, genomförandet och utvärderingen av extra anpassningar. Denna förståelse är nödvändig för att på ett bättre sätt förstå lärares förutsättningar och hinder i arbetet med extra anpassningar och därigenom elevers rätt till likvärdig utbildning. Ytterligare kunskapsbidrag är att skapa en medvetenhet kring faktorer i skolan som går att påverka och faktorer som ligger utanför rektorns, specialpedagogens och lärarens kontroll.   Syfte och frågeställningar Syftet är att belysa olika aktörers roll i upprättandet, genomförandet och utvärderingen av extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning. ·       Vilka möjligheter och hinder finns för att lärare ska upprätta, genomföra och utvärdera extra anpassningar? ·       Vilken roll har rektor och specialpedagog i arbetet med extra anpassningar? Teori Studien grundar sig på Dahllöf och Lundgrens ramfaktorteori och Banduras Self-efficacy theory (sv. tilltro till sin egen förmåga). Två teorier används då de bidrar med olika synsätt och de kompletterar varandra som tanke- och analysverktyg. Ramfaktorteorin bidrar med att skapa förståelse för yttre faktorer som påverkar arbetet med extra anpassningar samt vad som går att påverka och vad som ligger utanför den egna kontrollen. Self-efficacy belyser den tilltro en människa har på sig själv i att utföra en handling i en specifik situation.    Metod Studien har en kvalitativ ansats. Insamlandet av empiriskt material har skett på en grundskola via semistrukturerade intervjuer med en biträdande rektor samt en specialpedagog. Utöver dessa har en fokusgruppsintervju med fyra lärare genomförts.   Resultat Att rektorn är utbildad speciallärare och har specialpedagogisk kompetens är en framgångsfaktor i upprättandet och utvärderingen av extra anpassningar. Det finns systematik i arbetet och det avsätts tid till att upprätta och utvärdera extra anpassningar, vilket visat sig vara gynnsamt. Ytterligare en framgångsfaktor är att lärarna har tillgång till specialpedagogisk kompetens av såväl rektor som specialpedagog. Det framgår av resultatet att det är lättare att skapa strukturella förutsättningar för upprättande och utvärdering av extra anpassningar jämfört med vad det är att skapa förutsättningar för själva genomförandet i praktiken. Lärarna upplever att de är ensamma i arbetet med extra anpassningar och att det saknas tid och pedagogisk personal för att genomföra de extra anpassningarna som planerats. Ett hinder som framkommer är att det serveras färdiga mallar, vilket kan leda till ett ”görande” men att analys och reflektion uteblir. Analys och reflektion är viktigt för att rätt insatser sätts in samt för att utveckla den egna professionen. I resultatet framgår att det finns ramar som alla aktörer kan påverka och det finns ramar som ligger utanför deras kontroll.   Specialpedagogiska implikationer Trots god systematik i upprättande och utvärdering av extra anpassningar kvarstår utmaningar för lärare att genomföra dem i klassrummet. Specialpedagogen bör därför inta en handledande roll, för att synliggöra för lärarna vilka faktorer som går att påverka samt vilka som ligger utom lärarens kontroll. Specialpedagogens fokus bör ligga på att bidra med sin kompetens för att skapa tillgängliga lärmiljöer på gruppnivå. Om tvålärarsystem är möjligt har specialpedagogen även här ett handledande uppdrag men också ett organisatoriskt uppdrag i att fördela resurser efter behov och kompetens. En annan aspekt som borde få större plats än den har idag, är arbetet med att öka lärarnas self-efficacy. Idag känner sig lärarna ensamma i arbetet med extra anpassningar och de önskar närvaro, observation och delaktighet av specialpedagogen.   Nyckelord Extra anpassningar, kompetens, möjligheter och hinder, ramfaktorer, self-efficacy

Vi vill genom denna studie belysa några specialpedagogers handledning. Vi har träffat respondenterna och detta är deras skildring av sin handledning. Utifrån vad de säger har vi försiktigt tolkat det de sagt för att få en bild av den handledning de bedriver. Vårt huvudsyfte var att beskriva och kartlägga vilken handledning specialpedagoger genomför i förskola och skola. De frågeställningar vi fokuserat på är vilka typer av handledning använder specialpedagogerna. Vilka modeller och metoder de förlitar sig på. Vilka tankar de har kring sin handledning, vilken roll och kompetens anser de krävs. Vi har även försökt belysa handledning ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Genom att kartlägga om handledning bedrivs utifrån de mål, som finns i kursplanen för specialpedagoger, mot hur det fungerar i verkligheten där de intervjuade arbetar.Resultaten av denna studie visar att ett fåtal av specialpedagogerna ger enbart individuell handledning. De flesta utövade istället både individuell och grupphandledning. Detta stämde inte med vår förförståelse, vi förväntade oss att den individuella handledningen klart skulle dominera. Den vanligaste typen av handledning var konsultativ grupphandledning kring elever i behov av stöd. Att den konsulterande handledningen var väntat och att det ändå förekom reflekterande handledning för en tredjedel av respondenterna var väldigt glädjande. Här kan vi ha fått fram en för positiv bild om vi jämför med Malmgrens (2004) undersökning där uppgav respondenterna att de inte bedrev någon reflekterande handledningen. Vi kan av vår undersökning utläsa att de metoder som specialpedagoger använder i reflekterande handledning bottnar i en psykodynamisk systemteori, där handledaren ställer sådana frågor som ska få de handledda att öka medvetenheten av sitt handlande. Kort sagt att göra det omedvetna medvetet. Den modell som framstår tydligt i vårt resultat är att de specialpedagoger som handleder är influerade både av Tveitens (2003) handledningmodell som grundar sig på gestaltterapi och Gjems (1997) handledningsmodell som grundar sig på systemteorin.En gemensam faktor som studien visar är hur viktig utbildning och fortbildning är för en handledare. Alla respondenter nämner vikten av handledarutbildning och erfarenhet som grunden för handledning. Det framkom även att intresse, lyhördhet och egen handledning är viktiga faktorer att belysa.I vårt resultat lyfter vi fram ett hinder för handledning. Om pedagogen inte förstår varför man ska ha handledning blir detta ett hinder för handledningen. Även ledningens inställning till handledning kan vara ett hinder för specialpedagogers handledning. Men utnyttjas handledningen för reflekterande grupphandledning så ger det stora vinster för den pedagogens egen kompetens och insikt om sitt eget handlande. Det gäller även för den som handleder. Av svaren i denna studie förstår vi att det kan finnas en problematik när det gäller att ta till vara specialpedagogens kompetenser och kunskap. Detta gäller även när det handlar om handledning och att vara stöd och samtalspartner med ledning - organisation. Det var endast en av specialpedagogerna i vår studie som arbetade med ledningen kring dessa frågor, men anser att ledningens inställning till handledning är av stor vikt. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att om vi får mer kunskap kring handledning och får utöva den inom ramen för utbildningen. Då kan specialpedagogerna bli mer rustade för sina uppdrag. Erfarenheten kommer ju med att få arbeta med handledning. Det krävs då att förskolechefer och rektorer anser att det är viktigt och visar tilltro till specialpedagogens kompetens som handledare. / Gahlin, Annica & Gredahl-Eriksson, Lena. (2007). Olika former av handledning. En studie av nio specialpedagogers handledning. (Different kinds of coaching. A study of nine special needs educators coaching). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syfte med denna uppsats är att undersöka och analysera vilken handledning som nio specialpedagoger genomför i förskola och skola och vilka kompetenser det kräver.Med hjälp av intervjuer har vi tagit del av nio specialpedagogers arbete med handledning. Vi delade in de intervjuade specialpedagogernas svar i olika kategorier som vi sen analyserade och jämförde med litteratur inom ämnet och tidigare forskning.Sammanfattningsvis visar resultatet av vår undersökning att det sker handledning i både förskola och skola. Den framträdande formen av handledning var konsultativ handledning individuellt eller i grupp. Men den reflekterande handledningen förekom också till viss del. För att lyckas i sitt handledningsuppdrag menade våra respondenter att det behövs mandat från ledningshåll samt fortbildning i handledning.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka samarbetet mellan modersmålslärare och lärare i övriga ämnen. I vilken utsträckning, hur de eventuella samarbetena ser ut och vilken inställning de olika lärarna har till ett sådant samarbete undersöks också. Dessutom lyfts vilka möjligheter och hinder lärarna ser för ett sådant samarbete. Studien har genomförts på två grundskolor i Sverige och deltagarna har varit både modersmålslärare och lärare i övriga ämnen. Både enkäter och kvalitativa intervjuer har använts för att samla in empirin. Sammanlagt var det sex modersmålslärare och femton lärare i övriga ämnen som deltog i enkätundersökningen. Av dessa blev två modersmålslärare och två lärare i övriga ämnen intervjuade. Resultaten av denna studie visade att samarbetet mellan modersmålslärare och lärare i övriga ämnen på dessa två skolor är begränsat. Majoriteten av de olika lärarna visade sig dock vara positiva till ett sådant samarbete och efterlyste gemensam planeringstid för det. Studien visade också olika möjligheter för samarbetet. De främsta möjligheterna lärarna kunde se var att samarbetet kanske kunde möjliggöra parallell ämnes- och språkutveckling för eleverna. Medan det främsta hindret för samarbetet de kunde se var bristen på tid.

Hartnor, Ing-Marie & Lelinge, Balli (2005). Detta var min sista chans! Elever medsocioemotionella svårigheter berättar om sina upplevelser av den segregerade skoltiden(This was my last chance! Pupils with social and emotional difficulties relate theirexperiences of the segregated school system). Syfte:Denna studie har som övergripande syfte att försöka förstå elevens upplevelse av skoltidenföre, under och efter segregeringen samt att undersöka hur lärarens förhållningssättpåverkar elevens inre (emotionella) och yttre (sociala) utveckling.Metod:För att få svar på våra frågor har vi använt oss av intervju som metod. Målgruppenutgjordes av 15 elever med socioemotionella svårigheter, varav nio elever kom från en s.k.halvsegregerad skolform, vilket innebar att delar av skoldagen (och även en del efterskoltid) var förlagd till en särskild undervisningsgrupp. Resterande sex elever hade sinsenare del av grundskoletiden förlagd till ett skoldaghem, i en s.k. helsegregerad skolform.För att kartlägga elevernas minnen och upplevelser från den segregerade skoltiden, har vianvänt oss av nutida, retrospektiva och framtida frågeställningar. Elevernas ålder var vidintervjutillfället mellan 17 – 26 år.Resultat:Vårt resultat visar entydigt att eleverna inte upplevde några hinder eller problem med densegregerade skolformen, utan snarare såg möjligheter att få hjälp med sina svårigheter. Dethar i studien framkommit att yrkeskompetens, förhållningssätt, metoder och lärarnasinställning har spelat en avgörande roll för elevernas utveckling. Brister i nämnda faktorerhar visat sig bidra till att behovet av segregering har uppkommit. Enligt vår undersökninghar ingen av eleverna sagt att den segregerade skoltiden varit negativ eller stigmatiserande,tvärtom uttrycker alla att utan den segregerade tiden, hade inte deras liv varit lika positivtsom det är i dag. De segregerade skolformerna har endast upplevts ge positiva möjligheter.Nyckelord: elever med socioemotionella svårigheter, lärarnas förhållningssätt, möjligheteroch hinder, segregerade skolformer.Balli Lelinge Ing-Marie Hartnor Handledare: Ingrid SandénExaminator: Lars Berglund

Syftet med studien är att undersöka lärare i fritidshemmets upplevelser gällande möjligheter och hinder, samt hur undervisningen anpassas för elevers lärande inom flerspråkighet. För att besvara syftet har följande frågeställningar använts: Vilka möjligheter och hinder uppstår i arbetet med flerspråkighet i fritidshemmets undervisning? Hur anpassar lärare i fritidshemmet undervisningen med flerspråkiga elever? I studien har en kvalitativ metod använts, i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sex respondenter från fem olika fritidshem. Studiens resultat visar likheter och skillnader i hur lärare i fritidshem ser hinder och sedan anpassar undervisningen för att möjliggöra flerspråkiga elevers lärande. De arbetar också med bildstöd, läsning, samtal och medvetet förhållningssätt för att utveckla elevernas språkutveckling. Dessutom organiseras den språkutvecklande undervisningen kontinuerligt genom att skapa samtalssituationer för att eleverna ska jämföra ord från sitt modersmål till svenska.

The title of this essay is “Collaboration between social services and schools”. Research shows that many children and youth who are badly treated are not noticed and do not receive the help that they need. This could be due to the lack of collaboration between different authorities and professionals. The purpose of this study is to describe and analyze how the social services and schools are collaborating in terms of children and youth who are badly treated or is at risk of being badly treated and to identify what factors make collaboration possible and hinder it. This study applies a qualitative research perspective. We gathered our data through interviews with two social welfare secretaries, one teacher and one school counselor. The data is analyzed with the theories and concepts which are found in our background and previous research. The result of this study shows that there are different forms of collaboration which occur on different levels. Collaboration between social services and schools mostly takes place on the first level, for example in the exchange of information. There are a number of different possibilities and obstacles that appear in our data as well as in the research. This study has shown that there is a need in both social services and schools to use each others competence and resources. We can also see that factors such as confidentiality, communication and resources make collaboration possible, but that they also can hinder it. / Forskning visar att många barn och ungdomar som far illa inte uppmärksammas och får den hjälp de behöver. Detta beror bland annat på att olika myndigheter och tjänstemän inte lyckas samverka. Denna studie har som syfte att beskriva och analysera hur socialtjänst och skola samverkar kring barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa samt att identifiera faktorer som möjliggör och hindrar denna samverkan. Vi utgår från den kvalitativa forskningsmetoden och har samlat in vår empiri genom intervjuer med två socialsekreterare, en lärare samt en skolkurator. I analysen kopplar vi samman empirin med empirinära teoribildningar och begrepp som framträder i vår bakgrund och den tidigare forskningen. Resultatet visar att det finns olika former av samverkan som sker på olika nivåer. Samverkan mellan socialtjänst och skola sker i huvudsak på den första nivån, som bland annat handlar om informationsutbyte. Det finns ett flertal möjligheter och hinder för samverkan som framträder i vår empiri såväl som i den tidigare forskningen. Vår studie visar att det inom socialtjänst och skola finns ett behov av att använda varandras kompetens och resurser. Vi ser även att faktorer som exempelvis sekretess, kommunikation och resurser möjliggör samverkan men kan samtidigt uppfattas och vara ett hinder för densamma.

<p>The title of this essay is “Collaboration between social services and schools”. Research shows that many children and youth who are badly treated are not noticed and do not receive the help that they need. This could be due to the lack of collaboration between different authorities and professionals. The purpose of this study is to describe and analyze how the social services and schools are collaborating in terms of children and youth who are badly treated or is at risk of being badly treated and to identify what factors make collaboration possible and hinder it. This study applies a qualitative research perspective. We gathered our data through interviews with two social welfare secretaries, one teacher and one school counselor. The data is analyzed with the theories and concepts which are found in our background and previous research. The result of this study shows that there are different forms of collaboration which occur on different levels. Collaboration between social services and schools mostly takes place on the first level, for example in the exchange of information. There are a number of different possibilities and obstacles that appear in our data as well as in the research. This study has shown that there is a need in both social services and schools to use each others competence and resources. We can also see that factors such as confidentiality, communication and resources make collaboration possible, but that they also can hinder it.</p> / <p>Forskning visar att många barn och ungdomar som far illa inte uppmärksammas och får den hjälp de behöver. Detta beror bland annat på att olika myndigheter och tjänstemän inte lyckas samverka. Denna studie har som syfte att beskriva och analysera hur socialtjänst och skola samverkar kring barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa samt att identifiera faktorer som möjliggör och hindrar denna samverkan. Vi utgår från den kvalitativa forskningsmetoden och har samlat in vår empiri genom intervjuer med två socialsekreterare, en lärare samt en skolkurator. I analysen kopplar vi samman empirin med empirinära teoribildningar och begrepp som framträder i vår bakgrund och den tidigare forskningen. Resultatet visar att det finns olika former av samverkan som sker på olika nivåer. Samverkan mellan socialtjänst och skola sker i huvudsak på den första nivån, som bland annat handlar om informationsutbyte. Det finns ett flertal möjligheter och hinder för samverkan som framträder i vår empiri såväl som i den tidigare forskningen. Vår studie visar att det inom socialtjänst och skola finns ett behov av att använda varandras kompetens och resurser. Vi ser även att faktorer som exempelvis sekretess, kommunikation och resurser möjliggör samverkan men kan samtidigt uppfattas och vara ett hinder för densamma.</p>

Studiens syfte var att fördjupa kunskapen om hur lärare använde sig av studiebesök som en pedagogisk resurs inom de samhällsorienterade ämnena. I studien har semistrukturerade kvalitativa intervjuer använts som metod för att samla in empiri, vilket tolkats utifrån Deweys pragmatiska perspektiv. Resultatet visade, i likhet med tidigare forskning, att lärare upplever studiebesök som positiva för elevers inlärning i de samhällsorienterade ämnena. Resultatet visade även att lärarna använde sig av studiebesök på olika vis i undervisningen beroende på deras definition av begreppet. Slutsatsen är att lärarna ställde sig positiva till att använda studiebesök, dock användes studiebesök olika mycket beroende på lärarens inställning till begreppet.