Tidigare forskning visar att byggbranschen är en av världens mest mansdominerade branscher där jämställdhet är svår att uppnå. Denna studie är en kandidatuppsats på Personal och arbetslivsprogrammet vid Högskolan Dalarna. Studien syftar till att utifrån ett genusperspektiv analysera mäns och kvinnors erfarenheter av att arbeta i en mansdominerad byggbransch. Vi vill med denna studie framföra både mäns och kvinnors perspektiv av att arbeta i en bransch som enligt tidigare forskning upplevs som tuff där machokultur förekommer. Det finns en hel del forskning som beskriver kvinnors perspektiv utifrån normer och genus i byggbranschen, men inte lika omfattande forskning om männens upplevelser kring detta. De huvudområden som omfattar studien är arbetsmiljö, jämställdhet, sociala relationer samt genusnormer. Åtta respondenter, fyra kvinnor och fyra män från olika byggföretag har genom en kvalitativ forskningsmetod intervjuats. Respondenterna har medverkat i semistrukturerade intervjuer genom fysiska och digitala möten. Svaren har sedan sammanställts, tematiserats och analyserats med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visar att både män och kvinnor välkomnar en jämställd byggbransch som genom utbildning, generationsskiften, medvetenhet samt arbetsmiljöarbete succesivt förväntas öka den kvinnliga arbetskraften i den svenska byggbranschen. / Previous research shows that the construction industry is one of the world's most male-dominated industries where gender equality is difficult to achieve. This study is a bachelor ́s thesis in the program Personnel and work at Dalarna University and the study aims to analyze men's and women's experience of working in a male-dominated construction industry from a gender perspective. With this study, we want to present both men's and women's perspectives of working in an industry that according to previous research is perceived as tough where macho culture occurs. There is a lot of research that describes women's perspectives based on norms and gender in the construction industry, but not as extensive research on men's experiences around this. The main areas that include the study are work environment, gender equality, social relations, and gender norms. Eight respondents, four women and four men from different construction companies have been interviewed through a qualitative research method. The respondents have participated in semi-structured interviews through physical and digital meetings. The answers have then been compiled, thematized and analyzed with the help of a thematic analysis. The results show that both men and women welcome an equal construction industry which, through education, generational shifts, awareness, and work environment management, is gradually expected to increase the female workforce in the Swedish construction industry.

Hate crime is an umbrella concept where the motive is to violate an individual or group based on their ethnicity, skin color, religious beliefs, sexual orientation, or gender identity or expression. This study examined police reports from the year 2018, marked as hate crimes. The sample consisted of 8 cases of violent crimes containing, a completed interrogation, an identifiable hate motive and where the offense was made by either a majority offender on minority victim or a minority offender on minority victim. The study aimed to examine whether the police use stereotypes to enable quick and easy identification of an underlying motive. Athematic analysis was used to examine if stereotypes were being utilized and if any differences occurred between the handling of cases of majority-on-minority versus minority-on-minority. Two theoretical frameworks were used to understand the mechanism behind the use of stereotypes, and which victims who are assigned most sympathy from society and can thereby be defined as ideal victims of hate crime. The results indicated that the hate motive was expressed more explicitly in cases where the offender belonged to a majority group. These cases also contained more stereotypical traits, which could make it easier for law enforcement to recognize the hate motive. In the dominant part of the examined cases, both stereotypical and non-stereotypical traits were visible, indicating that law enforcement partly forgoes these stereotypes when identifying the hate motive. More training would be beneficial to stress the importance of a more detailed description of the hate motive in the report's criminal text - and how it determines the success of the investigation. / Hatbrott är ett paraplybegrepp och innebär brott där motivet är att kränka en individ eller grupp på grund av deras etniska ursprung, hudfärg, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Studien undersökte brottsrapporter från polisens register år 2018 som blivit markerade som hatbrott. Urvalet bestod av 8 misshandelsfall som innehöll förhör, ett identifierbart hatmotiv och där förbrytelsen var utförd av antingen en majoritetsförövare på ett minoritetsoffer eller en minoritetsförövare på ett minoritetsoffer. Syftet med studien var att undersöka om polisen använder stereotyper för att snabbt och lätt komma fram till rätt underliggande motiv. En tematisk analys användes för att undersöka om stereotyper användes, samt om det förekom skillnader mellan hanteringen av fall från majoritet-på-minoritetsgruppen och minoritet-på-minoritets gruppen. Två teoretiska ramverk användes för att förstå mekanismen bakom användningen av stereotyper samt vilka offer som kan anses definieras som ideala hatbrottsoffer. Resultaten indikerade att hatmotivet blev presenterat mer explicit i de rapporter där förövaren tillhörde en majoritetsgrupp. Dessa fall innehöll även fler stereotypiska drag, vilket kan innebära att polisen har lättare för att känna igen hatmotiven. I majoriteten av de undersökta fallen framkom det att de flesta innehöll både stereotypiska och icke stereotypiska drag, vilket visar att polisen faktiskt frångår stereotyperna till viss del i processen att identifiera motivet. Därtill skulle mer utbildning vara mer fördelaktigt för att betona vikten av en mer detaljerad beskrivning av hatmotivet i brottsrapportens fritext - och hur detta avgör undersökningsprocessens framgång.

Minority protection mechanisms in international law aim to guarantee certain individual rights to persons belonging to ethnic, religious or linguistic minorities, such as freedom of culture, religion and language. These rights can be considered to be of collective interest for minority group identity and therefore often require the possibility of collective enjoyment. In addition to general human rights and principles of non-discrimination, minority protection can alternately be ensured through minority specific rights. However, minority specific rights would not operate effectively without evolving a concept of collective (or group) rights in international law. Hence, while this kind of approach can provide legal methods for balancing the interests of individuals, groups and the state, it creates the possibility of conflicts with the international framework of individual rights. The ottoman millet system sets a historical example of minority protection instruments based on a collective concept of human rights. Furthermore, the ottoman history offers an illustration of what could go terribly wrong with a collective rights model. By analyzing the millet system and the ottoman legal reforms in the nineteenth century I will discuss reoccurring issues with collective rights. I will argue that incorporating collective rights within a structure founded on individual rights is a problematic way of protecting individuals belonging to minorities and other vulnerably ethnic groups. Looking through the historical development of universal human rights some important aspects of its main principles will be brought up in this paper.