Title: Who is the expert and on what? A qualitative study of the social workers response of the client. The purpose with this study is to obtain an insight in how the social workers reason around the interaction with the client and how they see the client as an expert on herself. The study is qualitative and is based on semi-structured interviews with nine informants from different parts of the social Service from municipalities. The qualitative study has an inductive and a deductive approach and a perspective that is constructivism.  These interviews were thematized and three themes emerged. The first theme was about the response of the client and how the social workers looks at their role as professional in relation to the clients they encounter. Another key part of the same theme was the meeting with the client. The second theme has the client as the expert as the central part. The key here was the profession's view of the client's own knowledge about themselves and how social workers handle the client's knowledge. The third and last theme was all about how the profession meets and treats the client on the basis of guidelines and manuals. Central to this theme was this how the social worker looks at the use of guidelines and manuals during the meeting with the client, which some see them as a help and some see that sometimes these become a hindrance. These three themes are on social workers perspective on the treatment of the client from different angles. / Titel: Vem är expert och på vad? En kvalitativ studie om socialsekreterarnas bemötande av klienten.   Syftet med denna studie är att få en inblick i hur socialsekreterarna resonerar kring bemötandet av klienten och hur de ser på klienten som expert på sig själv. Studien är kvalitativ och baserades på semistrukturerade intervjuer med nio informanter från olika delar inom socialtjänsten från olika kommuner. Den kvalitativa studien har en induktiv ansats med inslag av deduktiv ansats och utgår från det konstruktivistiska perspektivet. Intervjuerna har tematiserats varvid tre teman kommit fram. Första temat handlar om bemötandet av klienten och hur socialsekreterarna ser på sin roll som professionell i förhållande till de klienter de möter. Ytterligare en central del i samma tema är mötet med klienten. Det andra temat har klienten som expert som central del. Här är det professionens syn på klientens egna kunskaper om sig själva och hur socialsekreterarna hanterar klientens kunskap som är det centrala. Tredje och sista temat handlar om hur professionen möter och bemöter klienten utifrån riktlinjer och manualer. Det centrala i detta tema är här hur socialsekreterare ser på användandet av manualer i mötet med klienten, där en del ser dem som en hjälp och en del ser att emellanåt blir dessa ett hinder. Dessa tre teman handlar om socialsekreterares perspektiv på bemötande av klienten från olika infallsvinklar.

Syftet med denna studie är att undersöka hur familjebehandlare upplever det att arbeta med FFT-metoden samt de faktorerna som gör den funktionell. Eftersom FFT är anpassad till den amerikanska kulturen som skiljer sig ganska mycket från den svenska, båda i kultur och socialsystem är det viktigt att inte bara utvärdera utifrån modellen men också hur implementering och anpassning av modellen har gått. För att kunna besvara syftet och frågeställningar har fem kvalitativa intervjuer genomförts av semistrukturerad karaktär. Urvalet av respondenter gjordes utifrån snöbollsmetoden där de intervjuade arbetar inom socialtjänstens öppenvård. Resultaten visade att det finns många saker som ska tas hänsyn till vid anpassning till andra kulturer, bland annat utbildningar, målgrupper och ekonomi. FFT är en behandlingsmetod och en påbyggnadsutbildning där gränsen mellan det som är klientens behandling och det som är FFT-terapeuternas utbildning är diffus. Studien kan bidra med tankar om hur man skulle kunna göra vidare studier rörande utbildning och implementering av evidensbaserade modeller.

The purpose of the study is to gain an understanding of professionals view on manualbased treatment programs in pratice. In addition, we also want to highlight their approaches to the manualbased treatment programs in their work. The study is based on eight qualitative interviews with professionals working in the Swedish Probation Service. In this study we used three theoretical frameworks in order to analyze the result. The theories we used were profession, organization professionalism and occupational professionalism, and tacit knowledge as we supplemented with the concept naiva theory. The result showed that the manualbased treatment programs were designed in different ways. It became clear that the different manualbased treatment programs influenced the professioneals view on the advantages and disadvantages that they could identify in working with these programs. Furthermore, it also became clear that their use of different strategies also was influenced by the design of the programs.

Over the past decades socio-emotional programmes have been implemented in schools worldwide. Depression in Swedish Adolescents (DISA) and Social and Emotional Training (SET) are two socio-emotional programmes being practised in Swedish schools. The aim of the present dissertation is to explore students’ perspectives on DISA and SET, as well as the programmes’ intentions and strategies. The empirical material consists of interviews with students taking part in DISA and SET, participant observations conducted in an elementary school practising SET, participant observations of DISA and SET instructor courses, and a broad range of textual material concerning the programmes. Article I reports on an inherent contradiction in DISA, where techniques designed as treatment are practised as universal prevention for girls as a group. The girls’ accounts of DISA demonstrate why this contradiction is problematic – it was not up to the girls as course participants to define what problems they were having, but the problems were instead defined for them by the course. Taking part in DISA and SET involves exercises in which the students are expected to selfdisclose in front of their classmates. Article II reports on how this task of self-disclosure had a potential for strengthening students’ peer relations, while it at the same time entailed a risk of triggering already on-going destructive interactions, such as bullying and harassment. Article III demonstrates that the potential of self-disclosure is not equally distributed across the students, but depends on their social status within their peer group. Article III also shows that the norm conveyed by the SET programme – that showing anger is an inappropriate behaviour –functioned locally as a way to justify exclusion and negative positioning of peers who showed anger in response to ill treatment. Article IV provides an in-depth analysis of exchanges in a SET lesson concerning how students should deal with exposure to the negative actions of peers. It demonstrates how the types of questions a teacher is instructed to pose to maintain a neutral attitude in practice involve using more implicit forms of authority to construct ideals concerning desirable behaviours. These ideals were formed by discussing fictive examples, which meant stripping students’ actions of meaning and detaching them from the social and cultural context to which they belong. The present dissertation concludes by giving recommendations for policy practice. / Sedan millenniumskiftet har socio-emotionella program kommit att bli allt vanligare i skolor runtom i världen. Depression in Swedish Adolescents (DISA) och Social och Emotionell Träning (SET) utgör två socio-emotionella program som används i svenska skolan. Syftet med denna avhandling är att studera elevers perspektiv på DISA och SET, samt att studera programmens målsättning och design. Analysmaterialet består av intervjuer, deltagande observationer, programmanualer och dokument som beskriver och förklarar programmens utgångspunkter. Avhandlingen innefattar fyra artiklar. Artikel I belyser en konflikt i DISA programmet. DISA programmet lär ut tekniker som har utformats för att behandla depression. Programmet riktas dock till flickor generellt med syftet att förebygga att de utvecklar depression. Flickornas beskrivningar av DISA visar varför denna konflikt i programmet är problematisk. De fick inte själva definiera vilka problem de upplevde, istället var de tvungna att jobba med de problem som programmets övningar tillskrev dem. Övningarna som ingår i DISA och SET innebär moment där eleverna förväntas öppna sig inför varandra. Artikel II och III belyser hur detta fenomen hade potential att stärka elevernas sociala relationer, samtidigt som det också riskerade att leda till mobbning. I SET programmet tränas elever på att kontrollera sin ilska. Artikel III belyser hur normen – att visa ilska är ett olämpligt beteende – användes av eleverna för att rättfärdiga uteslutning av elever som visade ilska. Artikel IV består av en djupanalys av lektionen ’Vad kan du göra’ som handlar om hur elever bör agera om de utsätts för negativa handlingar från kamrater. Artikeln tar utgångspunkt i det dilemma som lärare ställs inför i SET programmet: att å ena sidan träna barnen i att anta socialt accepterade beteenden, och å andra  sidan följa programmets krav på neutralitet. Analysen visar att de frågor som SET lärare använder för att åstadkomma en neutral hållning i praktiken medför mer implicita former av styrning där programmets ideal om önskvärda beteenden reproduceras.  Önskvärda beteenden konstrueras genom att diskutera fiktiva fall utan att relatera dem till den sociala och kulturella kontext där barnen agerar och hanterar aktuella problem. Avhandlingen avslutas med en diskussion om hur ’barns psykiska hälsa’ och ’barns behov’ förstås och bemöts genom dessa program och vilka slutsatser som kan dras för utformandet av framtida insatser i skolan.