Studien syftar till att diskutera hur killar förhåller sig till bilder av maskulinitet som tillgängliggörs via visuella medier, samt hur denna typ av bilder tillsammans med text uttrycker maskulinitet i relation till kroppen som en del av ett identitetsskapande projekt. Studiens teoretiska utgångspunkter ligger i R.W. Connells teori om socialt förkroppsligande och den maskulina hegemonin samt Judith Butlers teori om att kön konstrueras performativt. Denna kvalitativa studie har följt fem fotbollsutövande- och intresserade killar i 17-18 års åldern under fem veckor. Det har genomförts tre fokusgruppssamtal och fem veckors kontinuerlig deltagande observation. Ett visuellt material har samlats in utifrån deltagarnas utsagor om vilka medier de frekvent konsumerar. Det insamlade materialet har analyserats genom diskursanalytisk metod. Analys av resultatet visar på att det finns en relation mellan visuella medier och deltagarnas identitetsskapande. Denna relation förstärker konstruktionen av maskulinitet och etablerar traditionella former av mansroller där kontroll, fysisk styrka, handlingskraft och heterosexualitet konstitueras framför feminitet och homosexualitet, som istället marginaliseras eller utesluts helt.

My study focuses on how two Swedish newspaper magazines choose to portray men and women in their biggest reportage. Since we live in a society that is built around old standards, it is interesting to see if the magazines try to look beyond the norms about what is male and what is female or if the papers choose to follow the standards to attract readers. The papers that are analyzed in the study are the women's magazine Amelia and the men's magazine Café. Although the newspapers themselves target two different sexes, I want to analyze how the newspapers choose to portray the people they portray in their newspaper. Just because a magazine is aimed at women does not mean that it has to be aimed at the typical women's area and vice versa for the magazine that is aimed at men As a future upper secondary school teacher in social studies, I have also chosen to analyze two study material books to see if the books we give our students penetrate the thoughts and values we want the Swedish school to show. Since the school is constantly working in a democratic direction, it is important that both the teaching and the content of the teaching material books express themselves democratically and have democratic and equal values. The result showed that we are still living in a world that is still determined by old standards. That men and masculinity belong to qualities like strong and proud. While being a woman and feminine are associated with qualities like being beautiful and always smiling. The textbooks also showed that more information is generally required about gender, gender equality and different types of sexuality. Today we live in a world where people do not feel like either a man or a woman, therefore it is also important that "the third sex" begins to take place in the school world

<p>Syftet med denna uppsats är att granska hur begrepp betecknande män och maskulinitet, och framförallt begreppet den nya mannen, användes och förstods i receptionen av Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Utifrån en diskurs- och queerteoretisk ram identifieras olika diskurser som ställs mot varandra, och de diskursiva konsekvenserna av vad begreppet sägs beteckna problematiseras. De två övergripande diskurserna som blottläggs är en jämställdhetsdiskurs, som ser den nya mannen som progressiv, samt en feministiskt förankrad diskurs, som ifrågasätter begreppet och sätter det i relation till ett patriarkat. En närliggande diskurs är föreställningen att unga män idag sägs brottas med motstridiga förväntningar och krav på maskulinitet, vilket är en förståelse som i huvudsak delas av samtliga diskursordningar - här råder diskursiv konsensus. Uppsatsen visar också att ingen av recensenterna problematiserar begreppet man, eller förhållandet mellan män och maskulinitet. Detta förstås som att den förändring avseende maskulinitet och genusnormer som recensenterna vill påskina endast är skenbar.</p>

Syftet med denna uppsats är att granska hur begrepp betecknande män och maskulinitet, och framförallt begreppet den nya mannen, användes och förstods i receptionen av Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Utifrån en diskurs- och queerteoretisk ram identifieras olika diskurser som ställs mot varandra, och de diskursiva konsekvenserna av vad begreppet sägs beteckna problematiseras. De två övergripande diskurserna som blottläggs är en jämställdhetsdiskurs, som ser den nya mannen som progressiv, samt en feministiskt förankrad diskurs, som ifrågasätter begreppet och sätter det i relation till ett patriarkat. En närliggande diskurs är föreställningen att unga män idag sägs brottas med motstridiga förväntningar och krav på maskulinitet, vilket är en förståelse som i huvudsak delas av samtliga diskursordningar - här råder diskursiv konsensus. Uppsatsen visar också att ingen av recensenterna problematiserar begreppet man, eller förhållandet mellan män och maskulinitet. Detta förstås som att den förändring avseende maskulinitet och genusnormer som recensenterna vill påskina endast är skenbar.

This explorative study focuses on young, university attending males (22-27 years) and their understanding and pratice of the classic tail coat. It is based on five qvalitatively interpreted interwievs with a total of six participants, and through open questions regarding individuality and identicalness, limits and possibilities and inclusion and exclusion, a masculininty of a less contemporary hue takes shape. These conversations have revealed the tail coats potential of respresenting a male stereotype that can set a foundational and minimal standard for inclusion. Above this layer these males can then manifest and negotiate their masculine position in a homosocial hierarchy which decides the amount of passage, privilieges and confirmation of self- worth received for the wearer. These negotiation is performed by value bearing symbols (such as medallions, cordons and the like) allowed by the wearer and by the actions that systematically ensure that the lines of the tail coat are watched and unbroken. This is to preserve the priviliege of being allowed to deconstruct the unit of the tail coat, as this would be an absolute indication of achievement of the correct masculinity and the surrounding of the right spectators. The guarding of the tail coats limits lies within the tendencies of wanting to correct each other with feelings of either irritation or sympathy, a practice that seem rather unreflected by these men themselves. This pratice could be interpreted as a form of ”subjectfying” performed between these men, collectively and systematically (as well as unreflected) ensuring the image of masculinity remains unflawed. The tail coat allows the somewhat questioned homosociality to stay vital by forming a third gender sphere which is separated from the rules of the public (male) sphere and the private (female), but can still transcend and interact with these. In a society that porgressively have condemned the homosocial practice of men choosing and protecting other men in aspects regarding both work and domesticity, the third gender sphere becomes a sanctuary which can allow this structure to continue. However, these young men also experiences a duality, an awareness of the problems involved with gender exclusive contexts which could be a symptom of this homosocial sphere cracking in its surface. However, the overall experience of the tail coat and its connected contexts seems to be understood as fun and easy, neutral and uncomplicated, and the tail coat itself as an form of ”pavlovian conditioning” on the pleasantries connected to it.

Uppsatsen är en litteraturvetenskaplig studie av makt och maskuliniteter i Madeline Millers roman Circe (2018). Syftet med uppsatsen är “att granska maktförhållanden mellan män och kvinnor, men också mellan individer av samma kön” samt “hur Miller skildrar Kirkes relation till olika män för att utreda hur patriarkala hierarkier upprätthålls, men också hur den traditionella strukturen utmanas av nya föreställningar om kön, genus och sexualitet”. Uppsatsen utgår från fem nyckelscener i romanen som på skilda sätt belyser Kirkes möten med, och relation till, olika slags män och maskuliniteter. Den teoretiska utgångspunkten är R.W Connells – och James W. Messerschmidts vidareutveckling av – begreppet “hegemonisk maskulinitet”, men analysen relateras också till tidigare forskning om Kirke-gestalten samt till forskning om den populära kärleksromanen. I uppsatsen framgår att Kirke är underordnad en patriarkal maktstruktur, men att hon – genom att efterlikna den överordnade maskulinitetens brutala metoder – är tillräckligt stark för att utmana det patriarkala systemet. Trots det väljer Kirke den privata lyckan med en man som respekterar henne framför att krossa patriarkatet. I helhet visar dock uppsatsen att kvinnan är tillräckligt stark för att förändra samhället om hon vill.

No description available.