Plast är ett kostnadseffektivt och användbart material i dagens samhälle. Baksidan med plasten är dock hur den produceras och slutbehandlas. I dagsläget är ungefär 90 % av plastmaterialet på marknaden producerat av fossil råolja, vilket är en ändlig resurs som uppskattas vara förbrukad om 50 år om detta inte förändras. Världen över deponeras eller förbränns majoriteten av plastavfallet som på så sätt ger upphov till negativ miljöpåverkan som växthusgasutsläpp och läckage till mark och vatten. Materialåtervinning av plastavfall sker i en jämförelsevis låg grad och då främst genom mekanisk återvinning. Tekniken är begränsad och av den anledningen har alternativa tekniker, som bland annat kemisk återvinning, uppmärksammats inom politiken och forskning. Det är ett samlingsnamn på ett flertal tekniker som kan användas för materialåtervinning genom att sönderdela materialet till sina minsta beståndsdelar och därigenom framställa en produkt som liknar jungfruligt material. I denna studie har den kemiska återvinningstekniken pyrolys valts ut baserat på sådant som vilken typ av plast tekniken lämpar sig för och dess kommersiella användning på marknaden. Syftet med studien var att undersöka vilka förutsättningar det finns för att upprätta en pyrolysanläggning i Gävleborg med avseende på regionens plastavfallsflöden, dess befintliga infrastruktur samt miljömål och strategier. Gävleborg valdes ut som fokusområde med anledningen av att det för närvarande inte pågår något projekt för etablering av kemisk återvinning i de nordliga delarna av Sverige. Samtliga aktuella projekt är lokaliserade i syd- och mellansverige, framför allt i anslutning till plasttillverkaren Borealis som har en anläggning i Stenungsund, Göteborg. Inom studien tog författarna fram två teoretiska scenarion för hur en pyrolysbehandling av plastavfall inom regionen kan möjliggöras. Scenario 1 utgår från att pyrolysanläggningen tar emot avfall bestående av enbart plast som identifierats inom regionen, vilket sedan sorteras i anslutning till pyrolysanläggningen. I scenario 2 upprättas en extern sorteringsanläggning för att möjliggöra att plasten från samtliga avfallsflöden och näringar samlas in och sorteras. Därifrån transporteras lämpligt plastmaterial till pyrolysanläggningen. En slutsats baserad på studiens frågeställningar och avgränsningar visar att det finns möjligheter för etablering av en pyrolysanläggning i Gävleborg med avseende på infrastruktur, tillgång till plastavfallsflöden och att det potentiellt kan gynna regionens uppsatta mål inom plastavfallshantering. En förutsättning är dock att ett utökat insamlings- och sorteringssystem implementeras för att detta ska vara genomförbart i och med att tekniken kräver ett väldefinierat och rent plastavfallsflöde. / Plastic is a cost-effective and valuable material in the modern society. However, the downside of plastic primarily lies in its production and end-of-life treatment. Roughly 90 % of all plastics are currently manufactured from fossil oil, which is a non-renewable resource, and it is estimated that the global reserves will be depleted in 50 years unless something changes. Worldwide, most plastic waste is landfilled or combusted, which harms the environment due to, among others, reasons such as greenhouse gas emissions and leakage to the ground and waters. The degree of material recycling of plastic waste is comparatively low and is mainly carried out by mechanical recycling. The technology has its limitations and owing to this, politicians and researchers have investigated alternative recycling methods such as chemical recycling. It is an umbrella-term for several technologies that are used to recycle waste by breaking down the material to its smallest components and produce a product of near-virgin quality. This study focused on the chemical recycling method pyrolysis, based on aspects such as the type of plastic it has the capacity to treat and its commercial use. The purpose of this study was to review what potential Gävleborg has for establishing a pyrolysis facility regarding plastic waste flows in the region, its infrastructure and current environmental goals and strategies. Gävleborg was chosen as the focus for the study since there, as of today, are no projects exploring the possibility for establishment of chemical recycling in the northern parts of Sweden. All ongoing projects are situated in proximity to the plastic manufacturer Borealis and its facility in Stenungsund, Gothenburg. The authors formed two hypothetical scenarios as to how plastic waste recycling by pyrolysis can be implemented in Gävleborg. The first scenario assumes that the pyrolysis facility receives waste identified by the region as only consisting of plastic, which then is further sorted at the facility. The second scenario is carried out by establishing an external sorting facility to enable sorting and collection of plastic from all waste flows and industries. Thereafter the suitable plastic waste is transported to the pyrolysis facility. A conclusion drawn from the study’s findings showed that there is potential for establishing a pyrolysis facility in Gävleborg as to infrastructure and plastic waste flows and would as well contribute to the region’s goals relating to plastic waste recycling. However, to make this viable an implementation of an extended collecting and sorting system is required, since the technology is dependent on a clean and well-defined plastic waste flow.

År 2022 genomfördes en plockanalys på Biomedicinskt centrum, BMC, i Uppsala för att bland annat studera mängd och sorts plast som behandlas vid källsortering. Fastighetsägaren Akademiska Hus har som övergripande mål att nå klimatneutralitet år 2035 och arbetar mot detta med andra lokala aktörer i fokusgruppen Jakten på plasten. Fokusgruppen är ett forum där olika aktörer kan mötas för att öka uppmärksamhet kring källsortering och återvinning. Plockanalysen visade att det finns möjlighet till förbättring kring återvinningen av plast. Denna rapport ämnar studera hur källsorteringssystemet ser ut idag och vilka orsaker som ligger till grund för att plast sorteras ut felaktigt. I slutsatserna från plockanalysen lyftes frigolit fram som särskilt problematisk. Den skickas enligt instruktion som restavfall, vilket beror på frigolitens skrymmande egenskaper och bristande möjligheter till liknande komprimering som övrigt plastavfall. I containern för restavfall finns en komprimator som lämpar sig bättre för frigolit. I rapporten har extra fokus lagts på just frigoliten och alternativa lösningar till återvinning har studerats utifrån deras klimatnytta.  I en enkätundersökning framkom det att medarbetare på BMC i hög utsträckning tycker att källsortering av plast är viktigt men att det inte alltid är tydligt hur plasten ska sorteras ut. Både när det kommer till riktlinjer från BMC men också utifrån osäkerhet kring vilken typ av plast det är och därav hur den ska sorteras. Förslag på lösningar till detta är att öka informationen genom att se till att all information finns tillgänglig på både svenska och engelska och grundligare information skulle kunna finnas att tillgå via exempelvis en QR-kod på sopkärlen. Om man vill förnya det visuella systemet kring återvinning skulle loggorna kunna uppdateras utifrån ett standardiserat nordiskt system som Avfall Sverige varit med att ta fram. Om frigolit skickas till materialåtervinning istället för energiåtervinning skulle klimatnyttan bli cirka 400 kg koldioxidekvivalenter per år. Transporten har en relativt liten inverkan på klimatnyttan medan återvinningen av frigoliten spelar större roll. Därför kan det finnas intresse av att skicka frigolit till materialåtervinning, även om detta inte kan göras lokalt likt energiåtervinning. Kostnader för de olika alternativen har ej jämförts men en komprimeringsmaskin skulle kunna minska frigolitens volym med upp till en faktor 50. En sådan maskin skulle troligtvis kosta mer jämfört med att, som nu, sortera ut frigoliten i restavfall. Med alternativet att komprimera frigolit skulle transportutgifter kunna minskas.  Som framtida steg skulle djupare samarbeten mellan producenter, användare och återvinnare kunna utvecklas för att hitta lösningar som fungerar för samtliga aktörer i kedjan. Jakten på plasten lämpar sig för detta där Akademiska Hus kan knyta band till andra företag med liknande behov för att tillsammans hitta kostnadseffektiva lösningar på exempelvis uppsamling och transport av frigolit för att öka attraktiviteten kring materialåtervinning jämfört med energiåtervinning.

För att öka Sveriges cirkularitet utvecklas idag internationella standarder i syfte att definiera och enhetliggöra konceptet cirkulär ekonomi. Det nationella arbetet utförs av kommitté SIS/TK 616, vilken är bestående av majoriteten företag. Studien jämför delaktiga och ickedelaktiga företag i denna standardiseringskommitté. Syftet är att undersöka företagsgruppernas aktuella cirkularitetsarbete samt deras uppfattningar gällande de kommande effekterna av CE-standardiseringen. Undersökningen baseras på teori av Ellen MacArthur Foundation samt standardiseringsteori. Empirisk datainsamling utfördes med hjälp av tretton semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att företagens cirkularitetsarbete ökar i relevans men att den cirkulära aktiviteten är varierar både inom och mellan företagsgrupperna. CE-standardiseringen uppfattas innebära en ökad utveckling av CE-arbete vilket tros kunna leda till Sveriges ökade cirkularitet.

With the current demand for more products, our natural resources will not last for long. Eachyear we consume about 120-130 billion tons of natural resources, which has a high probability ofincreasing as the human population is estimated to be more than nine billion people by the endof 2050. It is necessary to adapt to a circular economy and prioritize material recycling so thatone may stop this depletion of natural resources. The main purpose of this study was to examinehow material recycling works in multi-family housing and whether it differs between real estatecompanies within Umeå municipality. In addition, the amount of incorrectly sorted waste wascompared between the companies. Two surveys were constructed to get the necessary answers,one for tenants and one for property managers. Results from the two surveys showed nosignificant connection between how property managers work regarding recycling and tenants’satisfaction with their current recycling conditions. There were significant differences in howmany fractions the real estate companies offered to collect and how satisfied their tenants werewith the recycling rooms. The tenants wished for cleaner recycling rooms, more informationregarding how to recycle and what happens with the waste as well as sorting equipmentincluded in their apartments. To further improve material recycling in multi-family housing it isnecessary to offer smart recycling solutions in the apartments, regular cleaning of all therecycling rooms and distribute recurring multi-language information regarding recycling.

Denna rapport utreder möjligheten att implementera avfallsplast, specifikt polyeten, som polymertillsats i svenska asfaltvägar. Tekniken, med avseende på avfallsplast, används idag i begränsad utsträckning i andra länder samt utreds på flera håll som en möjlig metod att främja hållbar utveckling genom att öka materialåtervinningen av plast. I Sverige förbränns idag en stor mängd plast för energiåtervinning och införandet av metoden skulle, förutsatt att den ersätter en del av energiåtervinningen, bidra till att minska växthusgasutsläpp från fossila material. Det används idag jungfruliga polymerer som tillsatser i vägmaterial tillsammans med bitumen som utvinns ur råolja, införandet av metoden kan således även substituera uttag av fossila råvaror. För att inhämta resultatet har en litteraturstudie tillsammans med intervjuer med representativa experter inom området utförts. Resultatet redogör för plasters egenskaper och hur dessa fördelaktigt samverkar med, och kan integreras i, asfaltmaterial. Vidare hur dessa egenskaper bidrar till att klimatanpassa vägbyggnationer, leva upp till kravställningen på vägar samt hur egenskaperna utreds genom olika mätmetoder. Även negativa aspekter som kan uppstå kopplat till miljö- och hälsorisker redogörs för. Ett urval av aktuella aktörer som berörs av implementeringen presenteras ur konkurrens- och synergiperspektiv samt med en beskrivning av verksamhetens mål och drivkrafter kopplat till metoden. En stor del av aktörsperspektivet inhämtades från de genomförda intervjuerna med representanter inom asfaltindustrin, bitumentillverkning och innovations- och kemiindustrierna. Inställningen till implementeringen i syfte att arbeta med hållbar utveckling bedöms vara försiktigt positiv på grund av höga krav på sorteringsgrad, jämnhet hos materialströmmar samt eventuella följdproblem som kan följa av införandet. Däremot har tekniken visat sig vara positiv ur ett prestandahöjande perspektiv för vägen genom att vidga tillgängligt temperaturområde, öka åldrings-, deformations- och nötningsresistens samt vattenbeständigheten. För att göra en mer rättmätig bedömning, och ytterligare slutsatser, krävs vidare studier för att undersöka de långsiktiga effekterna av att tillämpa metoden i svenska vägar. / This report investigates the possibility to implement plastic waste, specifically polyethylene, as a polymer additive in Swedish asphalt roads. The technique, when applied with waste plastic, is used to a limited extent in other countries and is investigated as a method in order to forward sustainable development by increasing material recycling of plastics. A large quantity of plastics is incinerated for energy recovery in Sweden today and introducing the method would, given that it replaces parts of the energy recovery method, contribute to decrease greenhouse gas emissions derived from fossil materials. Today virgin polymers are used as additives in road materials as well as bitumen that is extracted from crude oil, introducing the method could therefore substitute the outtake of fossil raw materials. In order to obtain the result a literature review was carried out along with interviews with representative experts related to the area. The result presents properties of plastics and how these can beneficially cofunction and integrate with asphalt material. Furthermore, how these properties contribute to adapt the road to climatic changes, achieve overall related demands and how these properties are measured. Negative environmental and health aspects related to the method are also presented. A selection of would-be affected actors are portrayed with regards to competition and synergies as well as overall goals and driving factors related to the method. A large portion of the chapter portraying actors is based on the information collected during the interviews with representatives from the asphalt industry, bitumen manufacturers and the Chemical and innovation companies. The overall outlook on implementing the method in order to forward sustainable development is considered carefully optimistic, due to high requirements on consistent material streams and potential problems that can arise from the implementation. The technique has been proven to be beneficial regarding performance by broadening the available temperature range as well as increasing resistance towards aging, deformation, wear and water. In order to more precisely analyse and make conclusions regarding the method further studies regarding long-time effects in Swedish roads are needed.

Återvinning av olika varor i dagens samhälle är viktigt för att uppnå minskad miljöpåverkan. Genom att minska uttaget av jungfruligt material och istället använda återvunnet material kan en positiv klimatpåverkan erhållas. Att eliminera linjära materialflöden till fördel för cirkulära flöden kan ekonomisk vinning uppfyllas via affärsmodeller inom cirkulär ekonomi. Byggsektorn står för en betydande del av miljöpåverkan och resursanvändningen, samt genererat avfall i samhället. Därmed finns stora möjligheter att öka cirkularitet genom bättre system för återvinning och därmed främja en mer hållbar framtid. Från NCC gavs ett uppdrag med syfte att undersöka hur stor andel återvunnet material som byggdes in i deras bostadsprojekt. Genom intervjuer med deras leverantörer undersökte denna studie hur stor andel återvunnet material som deras mest använda byggvaror bestod av. Dessa byggvaror var betong, armering, mineralull, cellplast, gips och kök. Vidare undersöktes vilka möjligheter till återvinning som fanns för respektive vara. Syftet var också att, utöver detta, finna mer miljövänliga alternativ för byggbranschen i allmänhet och i synnerhet för de produkter som i dagsläget har störst förbättringspotential. Resultatet visar att andelen återvunnet material för respektive byggvara var varierande, från 0 % till 96 %. Tillsammans bidrar dessa värden till en total andel för NCC’s bostadsprojekt på 8,5 %. Kunskapen och möjligheten till att öka andelen återvunna material som byggvarorna innehåller finns hos leverantörerna. En faktor till detta var att andrahandsvärdet varierade stort samt att det saknas ekonomiska incitament för att sortera byggavfallet. Slutsatsen är därför att det krävs en ökad kostnad för att ta ut jungfruligt material i kombination med att det måste kosta mer att deponera. Med andra ord, förbrukat material ska inte ses som avfall utan som en resurs för att cirkulär ekonomi ska kunna förverkligas i samhället och därmed bidra till positiv miljöpåverkan och förbättrad resurshushållning. Utbildning, samarbete och personligt engagemang är faktorer som krävs för att denna samhällsomställning ska kunna ske. / Recycling of waste is important for the environment in today ́s society. Through less use of new raw material and increased use of recycled material, the climate change can be battled. To eliminate linear flow of material in favour of circular is a part of circular economy. The construction industry contributes to a significant part of both the energy consumption and the amount of waste, and therefore has great opportunities to recycle NCC wants to know how much recycled material they used in their housing projects. Through interviews with their suppliers, this study investigates how much recycled material some of their most used building goods (for example concrete, reinforcement and isolation) contained. Further, the opportunities for recycling of the different types of building goods were analysed. The purpose was also to find more eco-friendly alternatives to the construction industry in general and in particular to the goods which had the largest potential of improvement. The result showed that the proportion of recycled material varied and the total proportion for NCC’s housing projects was low. The knowledge and the opportunities to increase the proportion is known by the suppliers but the majority of the building goods consists a general low proportion. One factor was that the second hand value was varied. Another was that there were no incentive for recycling, which leads to a lack of motivation at the worksite. The conclusion is therefore that waste should be seen as a resource in order to implement circular economy to a greater extent and to contribute to the climate in a positive way. Education, collaboration and personal engagement is factors which is needed to fulfil this adaptation of the society.

Fiber-based packaging has emerged as an alternative to plastic packaging, driven by concerns regarding environmental impact and excessive usage of plastic. In response to market trends favouring circular packaging solutions, Stora Enso is preparing to introduce Papira, an innovative fiber-based cushioning packaging material, in Europe. However, assessing the practical acceptability of new materials within existing recycling systems is crucial alongside laboratory tests that analyse recyclability. Therefore, the purpose of this study is to examine waste paper recycling practices implemented in Europe and identify factors that should be considered when introducing a new product into the European market to provide insights that will help evaluate the positioning of Papira and provide recommendations accordingly. To accomplish this aim, after creating a conceptual framework, a combination of interviews and desk research, including analysis of academic and grey literature sources, was employed to gather valuable insights and develop a comprehensive understanding. The scope of the study focuses on paper and board waste generated by households including eight countries: Belgium, Finland, France, Germany, Luxembourg, Poland, Sweden, and the Netherlands. One of the key findings of this study is the variation observed in the practices employed within the waste paper recycling system. The implementation of the Extended Producer Responsibility system highlights the prominence of both single and multiple Producer Responsibility Organizations, while the household separate collection system involves the collection of waste through different fractions. Consequently, the fractions collected and the designated mills for separated materials play a crucial role in the mechanical sorting stage, alongside the divergence in manufacturing methods employed by mills during the material recycling phase. This underscores critical considerations that arise during the introduction of new fiber-based products. Notably, the composition and fiber content of a product significantly influence its registration within the system, thereby impacting pricing. Additionally, effective labelling is imperative to provide clear guidance to consumers regarding proper disposal methods. Moreover, the suitability of products for mechanical sorting is contingent upon ensuring that sorting technologies align with the waste composition. Lastly, the study identifies four key aspects that hold significance for recycling processes: printing inks, additives, pulping time, and fiber length. In conclusion, Papira, with its high fiber content and biobased additives, has shown promising environmental qualities. However, at the same time, it requires further recognition by the recycling system and consumers, appropriate classification in accordance with the standards, and testing by sorting facilities and recycling mills to meet industry standards and optimise its integration into the recycling system. This study highlights the importance of encompassing the monitoring of actions under the PPWR proposal, the role of consumer communication, and the imperative of maintaining consistent communication among all stakeholders. / Fiberbaserad förpackning har framträtt som ett alternativ till plastförpackning, drivet av oro överplastens miljöpåverkan och överdriven användning. Som svar på marknadstrender som främjarcirkulära förpackningslösningar förbereder Stora Enso att införa Papira, ett innovativt fiberbaseratdämpningsmaterial för förpackningar, i Europa. Att bedöma den praktiska acceptansen av nya materialinom befintliga återvinningssystem är dock avgörande, tillsammans med laboratorietester somanalyserar återvinningsbarhet. Syftet med denna studie är därför att undersöka återvinningspraxis förpappersåtervinning som tillämpas i Europa och identifiera faktorer som bör beaktas vid introduktionenav en ny produkt på den europeiska marknaden för att ge insikter som hjälper till att utvärderapositioneringen av Papira och ge rekommendationer därefter. För att uppnå detta syfte användes enkombination av intervjuer och skrivbordsforskning, inklusive analys av akademiska och grålitteraturkällor, för att samla värdefull information och utveckla en omfattande förståelse. Studiensomfattning fokuserar på pappers- och kartongavfall som genereras av hushåll i åtta länder: Belgien,Finland, Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Polen, Sverige och Nederländerna. En av huvudresultaten av denna studie är den variation som observeras i de metoder som används inomåtervinningssystemet för pappersavfall. Införandet av det utökade producentansvarssystemet belyserbåde enskilda och flera organisationer med producentansvar, medan det separata insamlingssystemetför hushåll innebär insamling av avfall genom olika fraktioner. Följaktligen spelar de insamladefraktionerna och de avsedda fabrikerna för separerade material en avgörande roll i det mekaniskasorteringsskedet, tillsammans med skillnader i tillverkningsmetoder som används av fabrikerna undermaterialets återvinningsfas. Detta betonar viktiga överväganden som uppstår vid introduktionen av nyafiberbaserade produkter. Särskilt sammansättningen och fiberinnehållet i en produkt påverkar avsevärtdess registrering inom systemet, vilket i sin tur påverkar prissättningen. Dessutom är effektiv märkningav avgörande betydelse för att ge tydliga anvisningar till konsumenter om rätt hantering av produkten.Dessutom är lämpligheten hos produkter för mekanisk sortering beroende av att sorteringsteknikernaöverensstämmer med avfallsammansättningen. Slutligen identifierar studien fyra nyckelaspekter somär betydelsefulla för återvinningsprocesser: tryckbläck, tillsatser, pulpingstid och fiberlängd. Avslutningsvis har Papira, med sitt höga fiberinnehåll och biobaserade tillsatser, visat lovandemiljöegenskaper. Samtidigt kräver det ytterligare erkännande av återvinningssystemet ochkonsumenter, lämplig klassificering i enlighet med standarder och tester genom sorteringsanläggningaroch återvinningsverk för att uppfylla branschstandarder och optimera dess integration iåtervinningssystemet. Denna studie belyser vikten av att omfatta övervakningen av åtgärder enligtPPWR-förslaget, rollen för konsumentkommunikation och nödvändigheten av att upprätthålla enkonsekvent kommunikation bland alla intressenter.

För att kunna uppnå de tuffare materialåtervinningsmålen som börjar gälla i Sverige år 2020 måste utsorteringen av bland annat plast-, papper- och metallförpackningar öka. Hushållsavfall beskrivs som en av de mest miljöpåverkande kategorin av avfall men samtidigt den kategori där det finns mest potential för förbättringar genom bättre hantering. Plockanalyser från 67 procent av Sveriges kommuner mellan åren 2013 och 2016 visar att ett svenskt villahushålls restavfall innehåller 34,5 procent förpackningar och returpapper som skulle kunna sorteras ut för materialåtervinning. Ett sätt att öka utsorteringen av producentansvarsmaterial från restavfallet och då kunna uppnå materialåtervinningsmålen är att kommuner erbjuder enklare samt ökad service i form av källsortering närmare hushållen. Tidigare studier har jämfört systemen optisk sortering och fyrfackskärl, som båda innebär källsortering närmare hushållen, med det vanligaste systemet i Sverige idag, tvåkärl, som inte innebär en ökad service genom kvalitativa metoder. Systemen har inte jämförts med kvantitativa metoder utifrån ekonomi eller miljö och inte heller med ett nytt koncept som heter Kvartersnära insamling. Den här rapporten har därför jämfört de fyra systemen utifrån aspekterna miljö och ekonomi med hjälp av verktygen livscykel- och livscykelkostnadsanalys som applicerades i ett område i Kristinehamns kommun för att på så sätt komma närmare verkligheten. Resultatet visar att systemet kvartersnära insamling har lägst miljöpåverkan i de undersökta miljöpåverkanskategorierna och därefter fyrfackskärl, optisk sortering och högst miljöpåverkan har systemet tvåkärl utifrån förutsättningarna och antagandena som har applicerats i studien. Livscykelanalysen visar att miljönyttan med materialåtervinningen överväger konsekvenserna av ökade transporter. Systemet med lägst livscykelkostnad är tvåkärl och sedan kvartersnära insamling, optisk sortering och dyrast livscykelkostnad har fyrfackskärl utifrån antaganden och de förutsättningar som använts i studien. En slutsats från rapporten är att det är viktigt att även undersöka andra aspekter förutom ekonomi och miljö vid val av insamlingssystem då resultatet till stor del beror på andra aspekter bland annat användarens uppfattning om systemet. / To achieve the stricter material recycling goals in Sweden in 2020 plastic-, metallic- and paper packages need to be better sorted from the household waste. Household waste might have the highest environmental impact compared with other sorts of waste but household waste has the highest potential to lower its impact. Waste pick-up analysis from 67 percent of Sweden's municipalities between 2013 and 2016 show that a Swedish household waste contains 34.5 percent packaging and recycled paper that could be sorted for recycling. The producers of that material have the responsibility to collect it but it does not work as well as planned because of different circumstances. One way to increase the recycling of the material from the household waste and then achieve the material recycling goals is that municipalities offer simpler and increased service in the form of source sorting closer to the households. Previous studies have compared the systems of optical sorting and multi compartment bin, which offer separation at sources closer to the households. Moreover, those systems have been compared with the most common system in Sweden today, two bins, which do not involve increased service. The systems have not been compared with quantitative methods based on economics or the environment, nor with a new concept called district collection. This report has compared the four systems. The aspects that have been compared are the environmental aspects and economical aspects by using the tools lifecycle assessment and lifecycle cost assessment. Moreover, the systems have been fictive studied in an area in the municipality of Kristinehamn, in order to get closer to reality. The results indicate that the collection system district collection had the lowest environmental impact followed by multi compartment bin and then optical sorting. Moreover, the system with two bins has the highest impact in the studied environmental impact categories according to the assumptions that have been applied in the study. The lifecycle assessment indicates that the benefits with material recycling is higher than the environmental impacts of increased transportation. The system with lowest lifecycle cost is the system with two bins and then the district collection. The system with highest lifecycle cost is the system optical sorting and the system with the second highest cost is multi compartment bin according to the assumptions that have been applied in the study. One conclusion from the study is that it is important to investigate more aspects than environmental impact and costs when to decide collection system. It is because the results depends on the other aspects as well like the users experience about the system.

Idag är klädindustrin beroende av icke förnybara resurser och dess negativa miljöpåverkan äventyrar den ekologiska hållbarheten. Vidare förväntas klädproduktionen att tredubblas fram till år 2050 vilket kommer påverka tillgången av råmaterial. Det är således resursslöseri att slänga kläder och en ny affärsmodell för industrin är nödvändig. Cirkulär ekonomi är ett system som verkar inom planetens gränser via ett slutet flöde av material och energi i flera cykler. Ekologisk hållbarhet är därför relevant redan under utvecklingen av funktionskläder där designprocesen har en avgörande roll. Utmärkande för funktionskläder är att de ställs inför höga krav då materialen ska skydda användaren i olika förhållanden. Syftet med detta arbete är att undersöka och beskriva de ekologiska aspekterna vid produktutvecklingen av funktionskläder. Detta med hänsyn taget till cirkulär ekonomi samt materialval. Projektets teoretiska referensram och problematisering grundas i litteraturstudier via informationssökning på olika databaser. Vidare har insamling av data skett genom intervjuer med olika respondenter samt publicerade dokument från valda organisationer. Studiens resultat visar att design för kvalitet och lång livslängd är grundläggande i det cirkulära flödet och strävan efter monomaterial är essentiell för materialåtervinningen. Det finns däremot utmaningar i att välja rätt material för rätt sammanhang och användningsområde berörande funktionskläder. Framtidens produktutveckling av funktionskläder bör riktas mot att vara bättre ur alla ekologiska hållbarhetsaspekter och övergången mot en cirkulär affärsmodell verkar vara oundviklig. / Today’s clothing industry is heavily reliant on non-renweable resources and the use is venturing the ecological sustainability. The clothing industry is set to expand threefold by year 2050 which will affect the supply of raw materials. It is considered a waste of resources to throw away clothes and therefor a new business model is necessesary to incorporate. A circular economy is a model which operates wihin the boundaries of our planet through a closed loop of materials and energy in multiple cycles. Ecological sustainability is therefore relevant during the development of functional clothing, where the design process is a key step. The characteristics of functional clothing are the increased requirements of used materials. This is to protect the user in various weather conditions. The purpose of this study is to explore and describe the ecological aspects of product development for functional clothing. This is in regard to circular economy and choice of materials. The project’s backround and theoretical frame of reference has its basis in litterature studies which derive from information search on various databases. Further information has been gathered by conducting interviews with different respondents aswell as published documents from chosen organisations. Results from the study shows that design for quality and durability are cornerstones of achieving a circular flow. Another important aspect is to aim for an increased usage of monomaterials due to the means of recycling. There are however challenges associated with choosing suitable materials for the correct area of application in relation to functional clothing. The future of product development for functional clothing is to focus on creating clothes that are better in all ecological aspects. The transition towards a circular business model seems to be inevitable.