The aim of this essay is to explore the concept of kindergarten libraries that is becoming a more frequent collaboration method between public libraries and preschools in Sweden. Situated between the sphere of public libraries and preschools, the kindergarten library is a bridge between two relationship professions as well as part of both political efforts and investments for providing books to kindergartens. This study investigates this relationship, the librarians’ roles that take form within this work and what kind of literacy that is being promoted to young children. Two qualitative group interviews were conducted with librarians who work as coordinators for the kindergarten libraries in different municipalities. The empirical material was then coded through Maj Klasson’s model of librarian roles. The results show that while the relationship is one of support, and that both professions work with a common interest in what is best for the children, librarians initiate and coordinate the kindergarten libraries but leave the majority of the literacy content to the preschool teachers. In such, the book is highly valued to be the center of the kindergarten library but other literary skills are overlooked.

Den digitala världen utvecklas i rask takt, och elever i dagens skola spenderar mycket tid på mediala plattformar. Trots att styrdokument fastslår att samhällskunskapsundervisningen ska utveckla de kompetenser som elever behöver för att navigera detta har undervisningen inte följt med i utvecklingen. Denna litteraturstudie har som syfte att undersöka hur undervisning i medielitteracitet kan genomföras, varför sådan undervisning är nödvändig och vilka utmaningar som behöver adresseras för att undervisningen ska vara möjlig. Empirisk data från nio forskningsartiklar analyserades utifrån pragmatisk lärandeteori. Resultatet visade att undervisningen inte sällan bedrivs med lärarcentrerad metodik, att innehållet fokuserar på de grundläggande delarna av medielitteracitet och att lärare saknar förståelse och förmåga relaterat till detta begrepp. Uppsatsen presenterar elevcentrerade aktiviteter med inslag av produktion som förslag på hur medielitteracitet kan utvecklas genom adekvat undervisning. Detta kan gestaltas i erfarenhetsbaserat lärande med inslag av inquiry. Behovet av undervisning uttrycks av såväl lärare och elever som av politiska aktörer på nationell, europeisk och global nivå, och blir uppenbart i ljuset av elevernas mediala vanor. För att lärare ska kunna undervisa i dessa frågor krävs det att de förses med möjligheter till fort- och utbildning inom ämnesområdet. Om läraren utvecklar en god medielitterär förmåga kommer eleverna lättare kunna guidas till att använda mediala plattformar på ett ändamålsenligt sätt vad gäller både konsumtion och produktion av innehåll – en förutsättning för kritiska, ansvarstagande och demokratiska samhällsmedborgare.

Ungdomar växer upp i en multikulturell kontext där kulturer, åsikter, språk och normer blandas till nya kulturer. För att förstå det samhälle de växer upp till och de visuella uttryck de möter behöver de ett verktyg, interkulturell litteracitet. Kunskapsöversikten undersöker vad begreppen interkulturell respektive visuell litteracitet är, varför de samverkar, skillnader mellan mångkulturell och interkulturell och hur dessa begrepp fungerar i det medie- och multimodala samhälle som ungdomar växer upp i och en dag ska föra vidare. Texten studerar vidare varför interkulturell litteracitet kan användas för att visa på hur maktordningar representeras i media, samhälle, skola och hur lärare kan arbeta didaktiskt inom ämnena. Kunskapsöversikten har ett noggrant urval av material som har valts ut ur en systematisk sökprocess. Resultatet visar sambandsfaktorer mellan interkulturell- och visuell litteracitet och en slutsats är dess möjligheter att positivt påverka medielitteracitet som ett verktyg för att utbilda demokratiska medborgare.