ABSTRAKT Besättningarna ombord på ett fartyg kan bestå av människor som kommer från olika delar av världen. Tillsammans ska de arbeta och leva ihop i väg från sina familjer samt vänner, för att föra fartyget från en plats till en annan. Utifrån denna bakgrund, var syftet med vår undersökning att belysa hur svenska sjökaptensstudenter upplever att multikulturella besättningar påverkar miljön ombord med avseende på social gemenskap och arbetsklimat jämfört med nationellt sammansatta besättningar. Undersökningen består av sju intervjuer vars struktur avsåg en låg grad av standardisering med sjökaptensstuderande från avgångsklassen. För att kunna förstå och skildra respondenternas upplevelser och erfarenheter valdes en kvalitativ metod. Resultatet visar att den största faktorn som påverkade miljön ombord var kommunikationssvårigheterna. Att inte kunna kommunicera via sitt modersmål försämrade möjligheterna att skapa en god social gemenskap och ett bra arbetsklimat i multikulturella besättningar jämfört med nationellt sammansatta besättningar.

Techn. Univ., Habil.-Schr.--Braunschweig, 2004.

Univ., Diss.--Paderborn, 2005.

Viktiga faktorer att ta hänsyn till för att utbilda kompetenta terapeuter är handledningsalliansen och att främja studentterapeuters tilltro till den egna terapeutförmågan. Forskning visar att handledningsallians och studentterapeuters tilltro till den egna terapeutförmågan delvis kan förklaras av handledares multikulturella kompetens och av upplevda mikroaggressioner, en subtil form av diskriminering. Syftet med denna studie var att undersöka detta på svenska psykologprogram och att bredda diskrimineringsgrunderna. Detta då inga likvärdiga studier har gjorts i svensk kontext och då tidigare studier framförallt tittat på diskriminering utifrån hudfärg. En webbenkät skickades ut och fullständiga svar inkom från 105 studentterapeuter, vars medelålder var 27 år och 75 uppgav att de var kvinnor. Enkäten omarbetades särskilt för denna studie och innehöll fyra skalor, Handledares multikulturella kompetens, Mikroaggressioner, Tilltro till den egna terapeutförmågan och Working Alliance Inventory - Short. Resultaten visade att studentterapeuterna upplevde mikroaggressioner i handledningen. Den kategori som nämndes mest var kön, därefter kom ålder, etnicitet och sexualitet. Hierarkiska regressionsanalyser visade att handledarens multikulturella kompetens kunde predicera handledningsallians såväl som studentterapeuters tilltro till den egna terapeutförmågan, samt att mikroaggressioner kunde predicera handledningsallians. En begränsning med studien var att det saknades validitetsstudier på flera skalor, vilket också belyser behovet av framtida forskning. Sammantaget utgjorde dessa resultat ytterligare stöd för att kulturella frågor i handledning är av betydelse för att säkerställa utbildningen av kompetenta terapeuter. / Important factors to consider when educating competent therapists are the supervisory working alliance and to support supervisees development of therapeutic self-efficacy. Research shows that the supervisory working alliance and supervisees self-efficacy can partly be explained by the supervisors multicultural competence and perceived microaggressions, which is a subtle form of discrimination. The aim of this paper was to study this at Swedish psychology programs and to make a wider definition regarding on which grounds supervisees could perceive discrimination. There’s a lack of previous Swedish studies on this subject and earlier studies have been done mainly on racial discrimination. A web survey was used and complete answers from 105 students were submitted, where the average age was 27, and 75 reported that they were women. The instrument was developed especially for this study, and consisted of four scales: Supervisory Multicultural Competence, Microaggressions, Therapeutic Self-efficacy and Working Alliance Inventory - Short. The results showed that supervisees had experienced microaggressions in supervision. The categories that were mentioned most often were gender, and after that came age, ethnicity and sexuality. Hierarchical regression analyses showed that the supervisors multicultural competence could predict supervisory working alliance and supervisees therapeutic self-efficacy, and that microaggressions could predict supervisory working alliance. One limitation regarding this study was that some of the scales had not been tested for validity, which also highlights the need for future research. In conclusion, these results showed that cultural issues in supervision are of importance when aspiring to educate competent therapists.

No description available.

Mot bakgrund av den svenska skolans värdegrund och i syfte att främja en inkluderande bildundervisning behandlar denna uppsats bildlärares bildbruk ur ett postkolonialt perspektiv. För att ta reda på huruvida bilder som inkluderas i den samtida bildundervisningen reproducerar koloniala synsätt undersöks vilka bilder dagens bildlärare använder sig av i sin undervisning samt hur rasifierade människor framställs i dessa bilder. I undersökningen appliceras kritisk diskursanalys och visuell metodik på bildmaterial insamlat av sju yrkesverksamma bildlärare för att synliggöra koloniala och imperialistiska maktstrukturer. Då undersökningen vilar på en socialkonstruktionistisk grund analyseras även de sociala konsekvenser som bildmaterialets framträdande diskurser kan generera i skolan som institution. Resultatet av analysen visar att de bildlärare som bidragit till studien främst använder sig av bilder skapade av vita västerlänningar där också vita människor figurerar. Analysen visar även att den visuella representationen av rasifierade människor är begränsad och att den i vissa fall verkar emot den svenska skolans värdegrund genom att reproducera koloniala diskurser. Undersökningen ligger även till grund för ett gestaltande arbete som består av en ABC-bok där varje bokstav representerar olika sätt som det koloniala och imperialistiska arvet tar sig uttryck i en modern svensk kontext. Gestaltningen är inte bara en kommentar på resultatet av undersökningen utan även ett medel för att förflytta den postkoloniala diskursen från en akademisk till en mer allmän kontext.

<p>Ett barn som kommer hit som flykting eller är född i Sverige av föräldrar med flyktingbakgrund, har rättighet att gå på svensk förskola. För att det tvåspråkiga barnet ska få ett meningsskapande i de olika kontexterna de befinner sig i, är pedagogen på förskolan viktig. Pedagogen kan kommunicera både verbalt och ickeverbalt med det tvåspråkiga barnet och hur det görs, vilka möjligheter och begränsningar som finns och vilken betydelse det får för barnen kommer att belysas i studien. </p><p>I studien har metodtriangulering används för att bekräfta att det som sker i observationerna stämmer överens med det som sägs i intervjuerna för att validiteten i studien ska öka. Utgångspunkten är en empirisk ideografisk forskningsansats, där syftet är att kunna dra paralleller till</p><p>andra förskolor utifrån den förskola som studien utgår ifrån.</p><p>Teorier som används är kommunikationsteorier för att belysa hur kommunikationen upprätthålls mellan pedagoger och barn. Det sociokulturella perspektivet använts i syfte att visa hur pedagogerna kan fungera som</p><p>medierande redskap för barns eningsskapande. Den tredje och sista teorin är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell som belyser föräldrakontaktens vikt för barnets språkutveckling.</p><p>Resultatet visar att pedagogerna använder det icke – verbala kommunikationssättet som komplement till det verbala i de kommunikativa mötena och att det får betydelse och bidrar till ett meningsskapande hos tvåspråkiga barn.</p>

Ett barn som kommer hit som flykting eller är född i Sverige av föräldrar med flyktingbakgrund, har rättighet att gå på svensk förskola. För att det tvåspråkiga barnet ska få ett meningsskapande i de olika kontexterna de befinner sig i, är pedagogen på förskolan viktig. Pedagogen kan kommunicera både verbalt och ickeverbalt med det tvåspråkiga barnet och hur det görs, vilka möjligheter och begränsningar som finns och vilken betydelse det får för barnen kommer att belysas i studien. I studien har metodtriangulering används för att bekräfta att det som sker i observationerna stämmer överens med det som sägs i intervjuerna för att validiteten i studien ska öka. Utgångspunkten är en empirisk ideografisk forskningsansats, där syftet är att kunna dra paralleller till andra förskolor utifrån den förskola som studien utgår ifrån. Teorier som används är kommunikationsteorier för att belysa hur kommunikationen upprätthålls mellan pedagoger och barn. Det sociokulturella perspektivet använts i syfte att visa hur pedagogerna kan fungera som medierande redskap för barns eningsskapande. Den tredje och sista teorin är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell som belyser föräldrakontaktens vikt för barnets språkutveckling. Resultatet visar att pedagogerna använder det icke – verbala kommunikationssättet som komplement till det verbala i de kommunikativa mötena och att det får betydelse och bidrar till ett meningsskapande hos tvåspråkiga barn.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka metoder och hjälpmedel karaktärsämneslärare, och då specifikt de på det nationella omvårdnadsprogrammet, använder sig av när de undervisar elever med annan språkbakgrund än svenska och som har språksvårigheter. Vi vill öka kunskapen om hur vi som lärare kan förbättra möjligheten för dessa elever att nå upp till kursmålen. Den metod vi valt för att genomföra denna undersökning är kvalitativa intervjuer. Vi har genomfört intervjuer med nio lärare på omvårdnadsprogrammet i tre städer runt om i Sverige. Resultatet visar att det är stora skillnader på dessa tre skolor avseende vilka resurser som finns för dessa elever i kombination med att det skiljer sig åt hur mycket tid som lärarna får för att hjälpa dessa elever. Lärarna som vi intervjuat resonerar lite olika kring hur mycket extra tid och hjälp de ska ge åt dessa elever. Alla är överens om att det är ett stort problem. Lärarna anser att de gör så gott de kan och använder sig av ganska lika metoder, vilka ofta också styrks av litteraturen. Det samtliga lärare säger sig sakna är kompetens i att undervisa elever med annan språkbakgrund. Inte heller i de lärarutbildningar vi känner till tar man upp detta ämne eller undervisar om specifika metoder eller hjälpmedel för denna elevgrupp. Det de intervjuade önskade sig för att kunna förbättra undervisningssituationen för elever med annan språkbakgrund än svenska var inga omöjliga önskningar: datorer till alla elever, att man i ett tidigt skede upprättar åtgärdsprogram samt ökat samarbete med de lärare som undervisar i svenska som andraspråk. Resultatet visar att behovet av vidareutbildningar i interkulturell pedagogik är stort och bör ske inom en snar framtid. / The aim of this exam paper is to examine what methods and tools vocational teachers, particularly those teaching at Omvårdnadsprogrammet, use when educating students with a native language other than Swedish and who also have language difficulties. We hope to enhance the knowledge how we as teachers can increase the potential of these students. In our survey we have used qualitative interviews. We conducted interviews with nine vocational teachers in three different cities in Sweden. Our result shows big differences in the three schools regarding the resources given to this group of students in combination with how much time teachers get to devote to these students in order to help them. The teachers we have interviewed have different views on how much time and help they will spend on these students. All the teachers agree on that this is a huge problem in these schools today and that they are doing the best that they can. The methods they use are pretty similar and the literature corroborates these methods. All teachers claim they lack competence to teach students with another first language than Swedish. None of the universities that we know of teach future teachers about this group of students, nor do they teach methods and tools to help students. When asked what would make teaching easier, the teachers’ requested: computers to all students and that measures to help these students are planned early on in their education. Furthermore they felt a need to increase the cooperation with the teacher of Swedish as a second language.

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka vilka metoder och hjälpmedel karaktärsämneslärare, och då specifikt de på det nationella omvårdnadsprogrammet, använder sig av när de undervisar elever med annan språkbakgrund än svenska och som har språksvårigheter. Vi vill öka kunskapen om hur vi som lärare kan förbättra möjligheten för dessa elever att nå upp till kursmålen.</p><p>Den metod vi valt för att genomföra denna undersökning är kvalitativa intervjuer. Vi har genomfört intervjuer med nio lärare på omvårdnadsprogrammet i tre städer runt om i Sverige.</p><p>Resultatet visar att det är stora skillnader på dessa tre skolor avseende vilka resurser som finns för dessa elever i kombination med att det skiljer sig åt hur mycket tid som lärarna får för att hjälpa dessa elever. Lärarna som vi intervjuat resonerar lite olika kring hur mycket extra tid och hjälp de ska ge åt dessa elever. Alla är överens om att det är ett stort problem. Lärarna anser att de gör så gott de kan och använder sig av ganska lika metoder, vilka ofta också styrks av litteraturen. Det samtliga lärare säger sig sakna är kompetens i att undervisa elever med annan språkbakgrund. Inte heller i de lärarutbildningar vi känner till tar man upp detta ämne eller undervisar om specifika metoder eller hjälpmedel för denna elevgrupp.</p><p>Det de intervjuade önskade sig för att kunna förbättra undervisningssituationen för elever med annan språkbakgrund än svenska var inga omöjliga önskningar: datorer till alla elever, att man i ett tidigt skede upprättar åtgärdsprogram samt ökat samarbete med de lärare som undervisar i svenska som andraspråk.</p><p>Resultatet visar att behovet av vidareutbildningar i interkulturell pedagogik är stort och bör ske inom en snar framtid.</p> / <p>The aim of this exam paper is to examine what methods and tools vocational teachers, particularly those teaching at Omvårdnadsprogrammet, use when educating students with a native language other than Swedish and who also have language difficulties. We hope to enhance the knowledge how we as teachers can increase the potential of these students.</p><p>In our survey we have used qualitative interviews. We conducted interviews with nine vocational teachers in three different cities in Sweden.</p><p>Our result shows big differences in the three schools regarding the resources given to this group of students in combination with how much time teachers get to devote to these students in order to help them. The teachers we have interviewed have different views on how much time and help they will spend on these students. All the teachers agree on that this is a huge problem in these schools today and that they are doing the best that they can. The methods they use are pretty similar and the literature corroborates these methods. All teachers claim they lack competence to teach students with another first language than Swedish. None of the universities that we know of teach future teachers about this group of students, nor do they teach methods and tools to help students.</p><p>When asked what would make teaching easier, the teachers’ requested: computers to all students and that measures to help these students are planned early on in their education. Furthermore they felt a need to increase the cooperation with the teacher of Swedish as a second language.</p>