Syftet med vår undersökning var att få en förståelse för hur en skolas pedagoger förhåller sig till fritidshemspedagogik och vilken synen på samverkan med fritidshemmet från de olika yrkesgruppernas perspektiv är. Detta har vi gjort genom att använda en kvalitativ undersökningsmetod och genom semistrukturerade djupintervjuer samlat in vår emperi. Vårt material har sedan analyserats utifrån både ett sociokulturellt och ett relationsperspektiv, då vår studie handlar om samspelet mellan grupper och individer.Resultatet visar att det finns ett väldigt varierat förhållningssätt till fritidshemspedagogiken och dess innehåll från de olika pedagogerna. Resultatet visar också en splittrad bild av uppfattningen om vad fritidshemmets pedagogik eventuellt kan tillföra både pedagogernas och elevernas lärande och utveckling. Personalbrist och tidsbrist framträder som hinder för samverkan mellan skolans olika verksamheter, men möjligheter till utveckling ses i klara direktiv och förståelse för de olika yrkeskategoriernas uppdrag. Ökade möjligheter till möten, pedagogiska diskussioner, planering och samspel mellan de olika pedagogerna och de olika synsätten på lärande och utveckling, parallellt fungerande med varandra, ses även som möjligheter för att utveckla verksamheten.

Antalet patienter med ICD-behandling (implanterbar defibrillator) ökar. Antalet patienter som behandlas med ICD beräknas vara omkring 1400-2000 patienter/år. Då behandlingen ges på indikationen risk för livshotande hjärtrytmrubbning, är kunskap om bemötande av patienten i en allvarlig livssituation och skapande av delaktighet avgörande. Patienten behöver stöd till förståelse och kunskap för att uppleva hälsa och livskvalitet. Det mellanmänskliga mötet är centralt för att ge information till patienten. Forskning finns om att leva med ICD, men få riktar in sig på information i samband med ICD-implantationen, dock menar forskare att information är viktig inför beslut av behandling och framförallt hos patienter som erbjuds behandling på primärindikation. Syftet var att belysa patienters erfarenhet av information i samband med ICD-implantation och en kvalitativ, intervjustudie, med induktiv ansats genomfördes.Erfarenheter patienterna belyste tryggheten informationen skapar där vikten av att vara förberedd inför vad som skall ske och vad som kan komma att ske är viktig. Att ha en tillgänglig och förtroendefull relation med en vårdare som har kompetens inom området var mest betydelsefullt. Att stämningen i vårdmiljön är positiv och att alla som vårdar patienten ger samstämmig information belystes som viktigt. Vårdaren bör ha ett professionellt förhållningssätt och ha kunskap kring hur man möter en människa på ett personligt plan och individualiserar informationen. Viktigt är även att informationen är väl avvägd där innehållet bör vara genomtänkt och uppriktigt. Att veta varför behandlingen behövs, vad den syftar till och hur det går till praktiskt. Väsentligt är även informationen kring risker och komplikationer, men även etiska aspekter. Närståendes medverkan var viktig för flera patienter. Viktigt är att se de belysta erfarenheterna som en helhet, då alla delar behövs för att skapa livskvalitet. Alla delar påverkar varandra och tillsammans skapas det goda resultatet. / Program: Fristående kurs

Syftet med studien var att utforska och uppmärksamma vissa aspekter i clownens agerande och uttryck som enligt mig kan bli en tillgång för lärare. Genom en diskursanalytisk ansats studerade jag hur den så kallade relationella pedagogikens sätt att formulera pedagogik som en fråga om mellanmänskliga möten kan kopplas samman med teaterclownens teknik. Genom att identifiera/skapa gemensamma diskurser inom dessa två till synes skilda begreppsområden blev det möjligt att förstå teaterclownens teknik som just ett erbjudande för läraren att möta eleverna på nya sätt. De viktigaste aspekter som jag funnit i detta möte handlar om: det nödvändiga med mötet; det kontrollerbara och ickekontrollerbara;att se den andra; att avvakta, ge tid och att visa sig. Genom vidare resonemang kring dessa kopplingar mellan den relationella pedagogiken och teaterclownens teknik, ges några förslag på hur läraren kan förhålla sig och eventuellt agera i en undervisningssituation. De föreslagna sätten skulle hen kunna utforska och uppöva genom teaterclownarbete. Tre av förslagen handlar om konkreta ageranden som kan användas i det direkta mötet med elever. De andra handlar om ett nytt slags erfarenhets- och insiktsgivande utforskning av, enligt den relationella pedagogiken, för läraren (och eleven) nödvändiga aspekter inom det mellanmänskliga mötet.

Inledning: Terapi med en kvinna som utsatts för våld i nära relation kan vara en utmaning för terapeuten då det innebär att lyssna till hur en nära partner till kvinnan har utsatt henne för våld. Det kan bli en smärtsam påminnelse om mörkare sidor av människans existens och kan väcka starka känslor hos den som lyssnar. Frågeställningar: Denna studie syftar till att undersöka legitimerade psykoterapeuters erfarenheter av att i terapi möta kvinnor som har varit utsatta för våld i nära relation. Frågeställningarna är: Hur arbetar terapeuten för att uppnå en terapeutisk allians? Vad upplever terapeuten som hjälpande respektive försvårande i att bygga en terapeutisk allians? Vilka känslomässiga upplevelser och reaktioner kan väckas inom terapeuten själv i dessa möten? Hur hanterar terapeuten dessa uppkomna reaktioner? Metod: Terapeuter som bedrivit terapier med en kvinna som har utsatts för våld i nära relation intervjuades om sina erfarenheter. Materialet analyserades med hjälp av induktiv tematisk analys, som kan beskrivas som data-driven eller botten upp. Resultat: Resultaten visar att upprättandet av terapeutisk allians med en kvinna som har upplevt våld i nära relation kan ta lång tid, ibland flera månader och år. Deltagarna beskrev vikten av ett mellanmänskligt möte och av att vara genuint intresserad och närvarande i det den utsatta kvinnan berättade. En terapeutisk allians beskrevs kunna ha sin början då kvinnan upplevde sig vara förstådd av sin terapeut. Deltagarna beskrev också att de behövde vara mera aktiva i dessa terapier än i andra terapier och de använde sig av psykoedukativa metoder. Många motöverföringsreaktioner beskrevs, vilka både kunde vara kroppsliga, kognitiva och emotionella. Diskussion: Deltagarna beskrev det som en utmaning att konfronteras och identifiera sig med kvinnans upplevelser av både hot och våld från en nära partner. För terapeuten blir det en viktig del att vara medveten om och inte agera ut sina motöverföringsreaktioner för att kunna forma och bibehålla en terapeutisk allians. / Introduction: Listening to a woman who has been exposed to intimate partner violence (IVP) may be a challenge for the therapist, as it involves listening to how the woman has been exposed to violence from someone who is close to her. It can be painful remainder of the darker sides of human existence and can evoke strong feelings within the therapist who is listening. Aim: The aim of this paper is to explore what practices that psychotherapists consider helpful in establishing a therapeutic alliance with a woman who has been exposed to IVP? What kind of transference and countertransference reactions does the therapist typically experience? How do these reaction affect the therapist, and how can they be used in therapy? Method: Therapists who conducted therapies with women who had been exposed to IVP were interviewed about their experiences. The material was analysed using inductive thematic analysis, which can be described as data-driven analysis or “bottom-up”. Conclusion: The results show that the establishment of a therapeutic alliance with a woman who has experienced IVP can take a long time, sometimes several months or years. The participants described the importance of an interpersonal meeting and of being genuinely interested to the accounts of the victimized woman. A therapeutic alliance was described as beginning when the woman felt to be understood by her therapist. The therapists also describe that they needed to be more active in therapies with woman who had been exposed to IVP than in other therapies, and that they used psycho-educative methods in these therapies. Many countertransference reactions were described, which could be physical, cognitive and emotional. Discussion: The therapists described the challenge of listening to and identifying with the women’s experiences of both threats and violence from a close partner. For the therapist, it is important to be aware of, and not to act out on their countertransference reactions to be able to create and maintain a therapeutic alliance with the victimized woman.

The word that disappeared - A scientific essay on the child-rearing responsibilities and practical professional knowledge of preschool educators This scientific essay examines how child-rearing tasks of the preschool educator relates to their practical knowledge from a hermeneutical perspective considered in the light of Hannah Arendt's concept of responsibility. The study consists of six subject narratives and an ethno-logical field study carried out at two preschools. Participatory observations and interviews were used as a method. Explored here is how professional responsibility, regulated in the preschool's governing documents, balances out against interpersonal responsibility in an activity where children spend most of their wakening hours and where attention is given to various factors such as the need for freedom, organisation and security. Examined too is how rules, companion education, self-regulation, leadership, adult authority and the application of governing documents weigh up against the concepts of children's' participation, influence and power. The concept of rearing in preschool is a controversial one: This may be due perhaps to connotations of rigid rules and nagging adults, but also that activities of the last decade have developed towards more school-based learning. Preschool teaching contains so much more however. In the daily workings of the enterprise security is established, while children are also learning to deal with materials and environments, learning to take on their own responsibility—exercising independence on a gradual basis. Alongside free play and creative activities, rearing therefore forms a vital element of children's non-cognitive learning that even affects interaction and communication. A concept that has been a part of the preschool world for over a century rearing has now been removed from the preschool curriculum.  Results demonstrate that the task of child-rearing is an element presupposed in a teachers’ practical knowledge. Based on a complex number of variables, children’s best interests are constantly considered. An unspoken gap sometimes arises between the professional’s responsibility and the interpersonal responsibility that they require to bridge the gap. This becomes particularly evident when children require the response of adults with whom they feel secure. In this manner child-rearing activities, previously seen as solely the parents concern, now also fall upon the educator, even if this remains unsaid. It is therefore assumed that the work of child-rearing will remain in preschools even if the word itself disappears. Responsibility, content and praxis, in the question of child-rearing therefore needs to be discussed and highlighted together with parenting to maintain a socially sustainable future. / I denna vetenskapliga essä undersöks hur förskolepedagogers fostransansvar yttrar sig i förhållande till deras praktiska yrkeskunnande ur ett hermeneutiskt perspektiv och i förhållande till Hannah Arendts ansvarsbegrepp. Studien består av sex egenupplevda berättelser och en etnologisk fältstudie utförd på två förskolor där deltagande observationer och intervjuer använts som metod. Här utforskas hur det professionella ansvaret, som regleras i förskolans styrdokument, balanseras mot ett mer mellanmänskligt ansvar i en verksamhet där de flesta barn vistas större delen av sin vakna tid och där hänsyn ska tas till olika faktorer som behov av frihet, organisation och säkerhet. Därför undersöks också hur regler, kamrat-fostran, självreglering, ledarskap, vuxenauktoritet och tillämpning av styrdokument avvägs mot begrepp som barns delaktighet, inflytande och makt. Fostransbegreppet är omstritt i förskolan. Det kan bero på att det förknippas med stelbenta regler och tjatiga vuxna, men det kan även spela en roll att verksamheten utvecklats i riktning mot ett mer skolämnesbaserat lärande under de senaste tio åren. Undervisningen i förskolan är dock så mycket mer. I grund-verksamhetens dagliga rutiner etableras trygghet samtidigt som barnen lär sig att hantera material och miljöer liksom att ta ansvar för sig själva och stegvis utöva självständighet. Tillsammans med fri lek och skapande aktiviteter utgör därför fostran en viktig del av barns icke-kognitiva lärande som även berör samspel och kommunikation. Ett begrepp som varit en del av förskolans värld i över hundra år och som nu stryks ur förskolans läroplan.   Resultatet visar att fostransuppdraget existerar som en förgivettagen del av pedagogernas praktiska kunskap. Utifrån en mängd komplexa variabler görs ständiga överväganden för barnens bästa. Ibland uppstår även ett outtalat tomrum mellan yrkesansvaret och det mellanmänskliga ansvaret som de behöver överbrygga. Något som blir särskilt tydligt när barn kräver gensvar av vuxna som de känner sig trygga med. Fostranshandlingar som tidigare sågs som föräldrarnas ensak blir på så vis också pedagogernas även om det förblir outtalat. Man kan därför anta att arbetet med fostran kommer att leva kvar i förskolan även om själva ordet försvinner. Ansvar, innehåll och praktiskt handlande i fostransfrågan behöver därför diskuteras och lyftas fram tillsammans med föräldrasamverkan för en socialt hållbar framtid.

<p>Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige är hög i jämförelse med andra EU-länder.Långtidssjukskrivning till följd av stressrelaterade sjukdomar domineras av kvinnor.Det finns ett stort behov av en effektivare återgångsprocess till arbetslivet efter ensjukskrivning där olika insatser bör prövas och utvärderas. I vissa fall kan en neutralpart i form av en oberoende samordnare vara till hjälp för den sjukskrivne iåtergångsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors erfarenheter avmöten med arbetsgivarringens representant i återgångsprocessen till arbete, efter enstressrelaterad långtidssjukskrivning. Metod: Data insamlades genom kvalitativaintervjuer med tio kvinnor. Inklusionskriterer var att ha varit långtidssjukskriven förstressrelaterade sjukdomar, att ha varit i kontakt med en arbetsgivarring, samt att underåren 2007-2008 återgått till tidigare arbete eller annat lönearbete i en omfattning avminst 25 procent och ha arbetat under minst sex månader. Med arbetsgivarringens hjälpgjordes ett strategiskt urval, där hänsyn togs till ålder, sjukskrivningens längd, yrke ocharbetsplats. Data analyserades med manifest- och latent innehållsanalys. Resultat:Resultatet visar på fyra kategorier som representerar det manifesta innehållet: att blibemött med respekt och engagemang, att arbeta med att finna lösningar, egen utvecklingmed ökat självförtroende, organisatoriska aspekter. Det latenta innehållet beskriverkvinnans utvecklingsprocess, arbetsgivarringens handledningsprocess och det mellanmänskligasamspel som sker mellan dessa parter. Intervjuerna genomsyras av uttryckdär kvinnan beskriver att hon befinner sig i centrum. Allt handlar om henne och det ärarbetsgivarringen som får henne att känna sig betydelsefull. Slutsats: Genom en djupareförståelse för vad som bidrar till återgång till arbetslivet för personer medlångtidssjukskrivning, kan grunden läggas till ökad satsning och adekvata insatser förökad återgång till arbetet för fler personer.Nyckelord: återgång till arbete (RTW), stressrelaterad långtidssjukskrivning</p> / <p>Background: Sickness absenteeism is high in Sweden compared to other countries inthe European Union. Long-term-sick-absenteeism which depends on stress-relatedsickness is dominated by women. There is a great need to make the return-to-work(RTW) process more effective after an absenteeism where different contributions mustbe tested and evaluated. In some cases may neutral parties in form of an independentRTW-coordinator support sick-listed persons in their RTW-process. Purpose: Thepurpose of the study was to describe women’s experiences of meetings with a personfrom an “arbetsgivarring” in the RTW-process, after a period of stress-related sickness.Methods: Data was collected by qualitative interviews with ten women. Criteria thatincluded participation: to have been long-term-sick-listed because of stress-relatedsickness,to have been in touch with an “arbetsgivarring”, and during 2007-2008returned to earlier occupation or other form of paid work in an extend of 25 percent andhave been working for at least six month. Data was analysed using both manifest andlatent content analysis. Results: The result shows four categories representing themanifest content: to be treated with respect and engagement, to work with findingsolutions, own development with increased self-confidence, organisational aspects. Thelatent content describes the development process of the woman, the guidance process ofthe “arbetsgivarring” and the inter-mediate humanity that occurs between these twoparts in the meeting. All narratives are permeated by expressions where the womandescribes herself being in the centre of attention. Everything is about her and the“arbetsgivarring” makes her feel important. Conclusions: Through deeperunderstanding regarding what promotes RTW for persons on long-term-sick-list thebasis for an increased investment and adequate contributions to reach an improvingRTW can be laid for numerous persons.</p>

Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige är hög i jämförelse med andra EU-länder.Långtidssjukskrivning till följd av stressrelaterade sjukdomar domineras av kvinnor.Det finns ett stort behov av en effektivare återgångsprocess till arbetslivet efter ensjukskrivning där olika insatser bör prövas och utvärderas. I vissa fall kan en neutralpart i form av en oberoende samordnare vara till hjälp för den sjukskrivne iåtergångsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors erfarenheter avmöten med arbetsgivarringens representant i återgångsprocessen till arbete, efter enstressrelaterad långtidssjukskrivning. Metod: Data insamlades genom kvalitativaintervjuer med tio kvinnor. Inklusionskriterer var att ha varit långtidssjukskriven förstressrelaterade sjukdomar, att ha varit i kontakt med en arbetsgivarring, samt att underåren 2007-2008 återgått till tidigare arbete eller annat lönearbete i en omfattning avminst 25 procent och ha arbetat under minst sex månader. Med arbetsgivarringens hjälpgjordes ett strategiskt urval, där hänsyn togs till ålder, sjukskrivningens längd, yrke ocharbetsplats. Data analyserades med manifest- och latent innehållsanalys. Resultat:Resultatet visar på fyra kategorier som representerar det manifesta innehållet: att blibemött med respekt och engagemang, att arbeta med att finna lösningar, egen utvecklingmed ökat självförtroende, organisatoriska aspekter. Det latenta innehållet beskriverkvinnans utvecklingsprocess, arbetsgivarringens handledningsprocess och det mellanmänskligasamspel som sker mellan dessa parter. Intervjuerna genomsyras av uttryckdär kvinnan beskriver att hon befinner sig i centrum. Allt handlar om henne och det ärarbetsgivarringen som får henne att känna sig betydelsefull. Slutsats: Genom en djupareförståelse för vad som bidrar till återgång till arbetslivet för personer medlångtidssjukskrivning, kan grunden läggas till ökad satsning och adekvata insatser förökad återgång till arbetet för fler personer.Nyckelord: återgång till arbete (RTW), stressrelaterad långtidssjukskrivning / Background: Sickness absenteeism is high in Sweden compared to other countries inthe European Union. Long-term-sick-absenteeism which depends on stress-relatedsickness is dominated by women. There is a great need to make the return-to-work(RTW) process more effective after an absenteeism where different contributions mustbe tested and evaluated. In some cases may neutral parties in form of an independentRTW-coordinator support sick-listed persons in their RTW-process. Purpose: Thepurpose of the study was to describe women’s experiences of meetings with a personfrom an “arbetsgivarring” in the RTW-process, after a period of stress-related sickness.Methods: Data was collected by qualitative interviews with ten women. Criteria thatincluded participation: to have been long-term-sick-listed because of stress-relatedsickness,to have been in touch with an “arbetsgivarring”, and during 2007-2008returned to earlier occupation or other form of paid work in an extend of 25 percent andhave been working for at least six month. Data was analysed using both manifest andlatent content analysis. Results: The result shows four categories representing themanifest content: to be treated with respect and engagement, to work with findingsolutions, own development with increased self-confidence, organisational aspects. Thelatent content describes the development process of the woman, the guidance process ofthe “arbetsgivarring” and the inter-mediate humanity that occurs between these twoparts in the meeting. All narratives are permeated by expressions where the womandescribes herself being in the centre of attention. Everything is about her and the“arbetsgivarring” makes her feel important. Conclusions: Through deeperunderstanding regarding what promotes RTW for persons on long-term-sick-list thebasis for an increased investment and adequate contributions to reach an improvingRTW can be laid for numerous persons.