SAMMANFATTNING Bakgrund: Depression är ett stort problem både nationellt och globalt då uppskattningsvis 350 miljoner människor är drabbade av detta. Sjukdomen medför ett lidande och risken för att dessa patienter begår självmord är stor om den inte behandlas. Det vårdande mötet vid depression är komplicerat, och vårdpersonal upplever svårigheter i att bemöta dessa patienter på ett tillfredsställande sätt, exempelvis på grund av att de inte anser sig ha tillräckliga resurser och för att patienten ibland upplever skuld och skam och därför inte alltid accepterar sjukdomen. För att som allmänsjuksköterska på bästa sätt kunna främja deprimerade patienters hälsoprocesser är det av stor vikt att söka reda på hur de upplever bemötandet i vården och hur det påverkar dem.   Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens bemötande och hur det påverkade deprimerade patienters upplevelser av sin situation.   Metod: Studien är en litteraturstudie grundad på självbiografier. Med en induktiv ansats gjordes en manifest kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Av innehållet i biografierna framkom efter analysen tre kategorier och sju underkategorier som berör vårdpersonalens bemötande och hur dessa påverkar patienternas upplevelser av sin situation. Dessa kategorier var övergivenhet, integritetskränkning och ökad självkänsla. Underkategorierna var att inte bli sedd, frånvaro av åtgärder, att bli bortvald, minskad trygghet, att bli förminskad, att bli bekräftad och att erhålla kunskap.   Slutsats: Av resultatet kan ses att det finns brister i bemötandet vilka ger en känsla av övergivenhet och som orsakar ett ökat lidande för patienten. Kontinuiteten i vården bör därför prioriteras för att känslan av övergivenhet ska minska. I resultatet framträder också att en ökad självkänsla kan upplevas genom ett bemötande som bekräftar patienten och som ger denne en större kunskap och bättre förståelse om sin situation. Tid för reflektion om den rådande vårdkulturen och om bemötandet behöver få mer utrymme inom vårdinstanserna. Mer forskning behövs för att öka kunskaperna om hur sjuksköterskor ska kunna möjliggöra ett så bra vårdande klimat som möjligt i omvårdnadsprocessen.

Bakgrund: ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Genom åren har ADHD varit huvudsakligen förknippat med barn. Det är först på senare år som ADHD har blivit en erkänd funktionsnedsättning även hos vuxna. Uppskattningsvis lever 2,5 % av den vuxna befolkningen i Sverige med ADHD. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelserna av att som vuxen leva med ADHD Metod: Studien var en kvalitativ självbiografistudie. En induktiv ansats har använts och analysen utfördes genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen gav fyra kategorier och fem underkategorier. Resultatet visade att livet med ADHD innebar svårigheter i vardagen, att vara full av känslor samt att omgivningens stöd var av betydelse. Vidare visade resultatet att hälsa kunde upplevas trots ADHD. Slutsats: Att som vuxen leva med ADHD innebär svårigheter i vardagen sammankopplade till de huvudsymtom som funktionsnedsättningen ger. Det innebär vidare känslor av att vara annorlunda och missförstådd samt att uppleva svårigheter med pendlande humör. Med stöd från omgivningen samt ökad begriplighet och hanterbarhet kan känslan av hälsa och välbefinnande öka. Då varje persons upplevelser är individuella är det viktigt att som sjuksköterskan se till den personliga livsvärlden för att kunna stärka individens hälsoprocesser.

Bakgrund: I världen drabbas cirka 34 miljoner kvinnor av infertilitet. När en kvinna inte har blivit gravid efter ett års uppehåll med preventivmedel påbörjas en infertilitetsutredning. Utifrån den avgörs vilken behandling som är möjlig för att öka chanserna att bli gravid. Det är vanligt att infertila kvinnor upplever en försämrad självkänsla och att de är misslyckade. Allmänsjuksköterskan kan möta dessa kvinnor i flera olika kontexter och det är således viktigt att ha kunskap om deras situation för att kunna främja hälsa och lindra lidandet.  Syfte: Syftet var att beskriva infertila kvinnors upplevelse av ofrivillig barnlöshet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på fem självbiografier. En manifest innehållsanalys genomfördes. Resultat: Tre kategorier skapades: Känslor av lidande som handlar om lidandets variationer exempelvis sorg, orättvisa och misslyckande. Hopp och längtan som handlar om hoppet och längtan efter barn. Omgivningen har betydelse handlar om hur kvinnorna upplevde gemenskap och utanförskap samt hur de upplevde bemötandet av sjukvården.  Slutsats: Kvinnorna upplever misslyckande, vilket gör att de isolerar sig från omgivningen. Det är känslorna av hopp som får dem att fortsätta kämpa. Som allmänsjuksköterska är det viktigt att lyssna och få kvinnorna att känna sig sedda och bekräftade samt informera om stödgrupper.

Allvarlig sjukdom ställer livet på sin spets för berörda människor. Sedan år 1975 harstamcellstransplantation varit en behandlingsmetod vid sjukdomar som exempelvisleukemi och myelom. Människan lever i världen genom sin kropp och upplever lidandeoch hopp. Sjuksköterskan är skyldig att lindra patienters lidande och att arbetaevidensbaserat. Det finns idag relativt lite forskning om stamcellstransplantation ochhur sjuksköterskan på bästa sätt ska bemöta dessa patienter. Syftet medlitteraturöversikten var därför att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter avlivssituationen i samband med stamcellstransplantation. Examensarbetet är enlitteraturöversikt med både kvantitativa och kvalitativa artiklar analyserade enligtFribergs metod. Resultatet belyser fyra huvudkategorier med två subkategorier vardera:”Att vara sin kropp”, ”levd verklighet”, ”att söka efter mening och sammanhang” och“upplevt lidande”. I patientens sökande efter en ny identitet upplevs världen annorlundaoch de får ett nytt perspektiv på livet. Hoppet är en avgörande faktor för att patientenska kunna ta sig igenom sjukdom och behandling. Sjuksköterskan kan genom att lyssnapå patienten vägleda denne i rätt riktning så att hen kan hitta styrkan och uppleva hopp.Ökad medvetenhet hos vårdpersonal leder till att patienters lidande kan upptäckas samtlindras och att deras känsla av hopp får möjlighet att stärkas i en annars förhållandevisdyster tillvaro. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Tidigare forskning visar att insjukna i bröstcancer påverkar hela individens livsvärld, vilket ställer höga krav på sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Det behövs fler studier som visar hur dessa individer upplever sin situation. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelse av att leva med bröstcancer.Metod: En kvalitativ studie baserad på fem självbiografier med induktiv ansats har använts. Materialet analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys.Resultat: Analysprocessen resulterade i nio underkategorier och tre huvudkategorier; En utveckling av copingstrategier, En oviss framtid och En känsla av trygghet. Resultatet visade att en bröstcancerdiagnos påverkade kvinnans liv drastiskt och att cancerbeskedet var chockartat. Behandlingen och dess biverkningar upplevdes som påfrestande både kroppsligt och mentalt. Genom olika strategier klarade kvinnorna att hantera sin vardag. Behovet av att prata med någon och dela med sig till andra var centralt hos kvinnorna och minskade känslan av ensamhet. Resultatet visade också att ovissheten inför framtiden var känsloladdad och därför hade stödet från närstående och vården en betydande roll under deras sjukdomstid.Slutsats: Kvinnornas upplevelse av att leva med bröstcancer påverkar livsvärlden negativt, både kroppsligt och mentalt. Sjuksköterskan har en central roll under hela sjukdomsperioden, där engagemang, lyhördhet och bemötande är betydelsefullt. Omvårdnadsarbetet bör därför utgå från ett helhetsperspektiv för att skapa en professionell vårdrelation som stärker kvinnans livskvalitet, hälsa och trygghet. Vidare forskning behövs för att få en djupare förståelse och kompetens bland annat kring hur bröstcancerbehandlade kvinnors sexualitet påverkas samt hur man kan stärka olika former av stöd för de mest sårbara kvinnorna. / Background: Previous research shows that breast cancer affects the individual’s entire world, which places high demands on the nurse´s health care efforts. More studies are needed that show how these individuals perceive their situation.Objective: To highlight women’s experience of living with breast cancer.Method: A qualitative study based on five autobiographies with inductive approach has been used. The material was analyzed using a manifest content analysis.Results: The analysis process resulted in nine subcategories and three main categories; A development of coping strategies, An uncertain future and A sense of security. The results showed that a breast cancer diagnosis drastically affected the woman’s life and that the cancer notification was distressing. The treatment and its side effects were perceived as stressful both physically and mentally. Through various strategies, the women managed to maintain their everyday lives. The need to talk to someone and share with others was central to the women and reduced the feeling of loneliness. The results also showed that uncertainty for the future was emotionally charged and therefore the support of relatives and health professionals played a significant role during their illness.Conclusion: The women’s experience of living with breast cancer negatively affects her world, both physically and mentally. The nurse plays a central role throughout the illness period, where commitment, responsiveness and attentiveness are important. Nursing work should therefore be based on a comprehensive perspective in order to create a professional care relationship that strengthens a woman’s quality of life, health and safety. Further research is needed to gain a deeper understanding and competence about how breast cancer-treated women’s sexuality is affected and how to strengthen different forms of support for the most vulnerable women.