I det här arbetet presenteras ett system som utvecklats i syfte att kunna räkna personer. Systemet är tänkt att användas i mötesrum för upp till tio personer och använder sig av infraröd teknik i form av thermopile arrayer. I arbetet har tre olika sensorer använts för utvärdering. Sensorerna som använts är Panasonic Grid-EYE med pixelupplösningen 8×8 och detekteringsvinkeln 60°×60° samt två stycken Heimann 32x32d, båda med upplösningen 32×32 pixlar, men med detekteringsvinkeln 90°×90° respektive 105°×105°. Systemet är programmerat med hjälp av utvecklingskortet STM32L476RG och är skrivet i språket C. I systemet används två metoder för att beräkna antalet personer. Den ena metoden jämför temperaturförändringen i ett rum i förhållande till då rummet är tomt och den andra metoden använder sig av bildbehandlingsmetoder som interpolering, filtrering och beräkning av area. Sensorerna utvärderas även individuellt utifrån egenskaper som noggrannhet, strömförbrukning och implementationskostnad. Script har även skapats i MATLAB som, i kombination med mikrokontrollern, används för att grafiskt presentera temperaturvärdena från sensorerna. Den sensor som visade sig vara bäst lämpad för att räkna personer är Heimann 32×32d med detekteringsvinkeln 105°×105°. Detta tack vare den större detekteringsvinkeln som resulterar i en större detekterbar yta samt upplösningen på totalt 1024 pixlar som sammantaget ger en högre noggrannhet för personräkning. Denna sensor kräver dock mer komplexa och tidskrävande beräkningar för behandling av data än Grid-EYE. Dessa skillnader är ändå marginella, där noggrannheten och den större detekterbara arean väger upp nackdelarna. De experimentella resultaten visar att Heimann 32×32d med 105°×105° ger en noggrannhet på c:a 98.3 % vid mätning på höjden 2.45 m. Detta motsvarar en yta på c:a 39.1 m2 och systemet kan räkna upp till minst 4 personer. För Grid-EYE och samma höjd har ej noggrannheten fastställts, men har endast en detekterbar yta på c:a 7.7 m2 där maximalt 4 personer bedöms kunna räknas. / In this work, a system is being developed with the purpose of counting people. The system is intended for use in meeting rooms for up to ten persons and utilizes infrared technique using thermopile arrays. For this work, three different sensor have been used for evaluation. A Panasonic Grid-EYE with a resolution of 8×8 and a Field of View (FoV) of 60°×60°, and two Heimann 32×32d sensors, both having a resolution of 32×32, but with the FoV 90°×90° and 105°×105° respectively. The system has been programmed using the microcontroller STM32L476RG, and with the programming language C. In this system, two methods for people counting has been implemented. The first method compares the total change in temperature of a room in relation to when the room is empty and the other method uses image processing methods, such as interpolation, filtering and area calculations. The sensors are also being evaluated individually, based on characteristics such as accuracy, current consumption and implementation cost. To graphically display the temperature values of the sensors, scripts has been made for MATLAB that uses information sent by the microcontroller. The sensor which seem to be best suited for counting people is the Heimann 32×32d with the FoV 105°×105°. The main advantage of this sensor is its wider FoV, covering a larger area, and its higher resolution, which overall yields a higher accuracy when counting people. However, this sensor requires more complex and time-consuming calculations when processing data than the Grid-EYE. Still, these differences are marginal where the accuracy and the larger detectable area for the HTPA outweighs its disadvantages. The experimental results shows that the Heimann sensor with 105°×105° FoV can achieve an accuracy of ≈98.3 % measuring at a height of 2.45 m. At this height, the detectable area for the sensor is ≈39.1 m2 and is being able to count up to at least 4 persons. As for the Grid-EYE and with the same scenario, the accuracy has not been determined, but has a detectable area of ≈7.7 m2 and is estimated being able to count up to a maximum of 4 persons.

Inspired by the trend of automated homes, this thesis examines the possibility of designing a cheap and autonomous robot that will water plants effectively at home. Many existing solutions are cumbersome and not sufficiently effective, often due to flexibility and risk of over watering. Therefore this thesis examines a wheel based approach. In order to achieve the best possible results, the soil water content was measured, as opposed to a time-based approach where the user sets a timer to decide how often the plants are watered. This thesis also examines the advantages, and disadvantages of a capacitive moisture sensor versus a resistive moisture sensor, as well as effects of depth of penetration for the sensors. Controlled using an Arduino Uno, the robot was programmed to follow a line with IR-sensors, drive using differential steering, and had the ability to drive in reverse. It was able to identify a pot, read the moisture level of the soil, water it, and continue the loop. However, it was not completely autonomous as it is incapable of refilling the water tank – or recharging the batteries. It was stated that the resistive sensor was most suited to be used in the robot due to the relatively reliable results at increased depth. The results at deeper penetration were expected, as the moisture increased with depth when not recently irrigated. The capacitive sensor showed somewhat ambiguous results. The results showed higher water content deeper into the soil, compared to recently irrigated soils. / Inspirerade av trenden om automatiserade hem grundar sig detta arbete i möjligheten att skapa en billig och självgående robot som effektivt vattnar plantor i hemmet. Då många nuvarande lösningar är besvärliga och inte tillräckligt effektiva har detta kandidatarbete undersökt ett tillvägagångssätt som innefattar en robot byggd på en plattform med hjul. För att uppnå en effektiv bevattning grundar sig processen i fuktighetsnivån hos jorden plantorna sitter i, istället för en annars vanlig tidsbaserad bevattningsprocess. Därmed undersöker arbetet även fördelar och nackdelar med resistiva och kapacitiva jordfuktighetssensorer. Rapporten undersöker och redogör hur påverkan av djupet sensorn penetrerar jorden påverkar datan om jordens fuktighet. Kontrollerad av en Arduino Uno följde roboten en utsatt linje med hjälp av IR-sensorer och en motordrivare som implementerade både differentialstyrning och möjligheten att köra motorer i motsatt riktning. Den slutgiltiga roboten kunde med hjälp av ultraljudssensorer upptäcka en kruka, läsa av fuktighetsnivån i jorden, vattna och sedan fortsätta slingan. Däremot var den inte helt självkörande då den saknade förmågan att fylla på vattentanken och ladda sina batterier själv. Det konstaterades att den resistiva sensorn var bäst lämpad, tack vare dess tillförlitliga mätningar vid varierande djup. Den resistiva sensorns utslag vid djupare mätningar var förväntade, då den torra jorden ökade i fuktighet och den nyligen bevattnade jorden visade fortsatt fuktigt. Däremot visade den kapacitiva sensorn något tvetydiga resultat vid djupa mätningar, då de torra krukorna framstod som fuktigare än de nyligen bevattnade.

Christiane is a 7 meter sailing vessel and a 1:30 scale model of Oceanbird, a wind powered car carrier planned to be launched by the year 2024. The model is used for design validation and to research control algorithms. However, the development of new algorithms is limited to the microcontrollers used, which are not able to run resource intense applications. Furthermore, there is no easy way for new computational nodes to interact with the vessels system. In this thesis, a high-level, easy to use, interface was proposed, designed and implemented. This was done by identifying the the requirements and limitations of the project and examining the system to find a suitable solution. The two biggest limitations found were that the solution had to include a single-board computer and that the implementation could not drastically alter the system architecture of the model. The implementation included a single-board computer being added on top of the models architecture which publishes all gathered sensor data and actuator commands on a robotics operating system interface. The interface was an immediate improvement to the usability of the vessel since it allows for graphical presentation of gathered data in real time. / Christiane är en 7 meter lång segellfarkost och en modell i skala 1:30 av Oceanbird, ett vinddrivet lastfartyg för fordon som är planerad att sjösättas år 2024. Modellen används för att validera designen samt för forskning kring kontrollalgoritmer. Utvecklingen av nya algoritmer är dessvärre begränsad till systemets mikrokroller, vilka inte klarar av att köra resursintensiva applikationer. Det finns inte heller något enkelt sätt för nya beräkningsnoder att interagera med båtens system. Denna rapport föreslår ett högnivå-gränssnitt till modellen som är enkelt att använda och presenterar en implementation av det som underlättar framtida forskning. Detta gjordes genom att först identifiera projektets krav och begränsningar samt genom att undersöka modellens system för att hitta en lämplig lösning. De två största funna begränsningarna var att lösningen var tvungen att inkludera en enkortsdator och att implementationen inte fick innebära några större förändringar av modellens system-arkitektur. Implementationen bestod av att en enkortsdator lades till ovanpå modellens arkitektur som publicerar all samlad sensordata och alla kommandon för ställdon på ett robotics operating system gränssnitt. Gränssnittet gav en direkt förbättring av fartygets användarvänlighet då det möjliggjorde grafisk presentation av den samlade datan i realtid.

Antalet enheter som är uppkopplade till internet, Internet of Things (IoT), ökar hela tiden. År 2035 beräknas det finnas 1000 miljarder Internet of Things-enheter. Samtidigt som antalet enheter ökar, ökar belastningen på internet-nätverken som enheterna är uppkopplade till. Internet of Things-enheterna som finns i vår omgivning samlar in data som beskriver den fysiska tillvaron och skickas till molnet för beräkning. För att hantera belastningen på internet-nätverket flyttas beräkningarna på datan till IoT-enheten, istället för att skicka datan till molnet. Detta kallas för edge computing. IoT-enheter är ofta resurssnåla enheter med begränsad beräkningskapacitet. Detta innebär att när man designar exempelvis "machine learning"-modeller som ska köras med edge computing måste algoritmerna anpassas utifrån de resurser som finns tillgängliga på enheten. I det här arbetet har vi utvärderat olika multilayer perceptron-modeller för mikrokontrollers utifrån en rad olika experiment. "Machine learning"-modellerna har varit designade att detektera vägunderlag. Målet har varit att identifiera hur olika parametrar påverkar "machine learning"-systemen. Vi har försökt att maximera prestandan och minimera den mängd fysiskt minne som krävs av modellerna. Vi har även behövt förhålla oss till att mikrokontrollern inte haft tillgång till internet. Modellerna har varit ämnade att köras på en mikrokontroller "on the edge". Datainsamlingen skedde med hjälp av en accelerometer integrerad i en mikrokontroller som monterades på en cykel. I studien utvärderas två olika "machine learning"-system, ett som är en kombination av binära klassificerings modeller och ett multiklass klassificerings system som framtogs i ett tidigare arbete. Huvudfokus i arbetet har varit att träna modeller för klassificering av vägunderlag och sedan utvärdera modellerna. Datainsamlingen gjordes med en mikrokontroller utrustad med en accelerometer monterad på en cykel. Ett av systemen lyckas uppnå en träffsäkerhet på 93,1\% för klassificering av 3 vägunderlag. Arbetet undersöker även hur mycket fysiskt minne som krävs av de olika "machine learning"-systemen. Systemen krävde mellan 1,78kB och 5,71kB i fysiskt minne. / The number of devices connected to the internet, the Internet of Things (IoT), is constantly increasing. By 2035, it is estimated to be 1,000 billion Internet of Things devices in the world. At the same time as the number of devices increase, the load on the internet networks to which the devices are connected, increases. The Internet of Things devices in our environment collect data that describes our physical environment and is sent to the cloud for computation. To reduce the load on the internet networks, the calculations are done on the IoT devices themselves instead of in the cloud. This way no data needs to be sent over the internet and is called edge computing. In edge computing, however, other challenges arise. IoT devices are often resource-efficient devices with limited computing capacity. This means that when designing, for example, machine learning models that are to be run with edge computing, the models must be designed based on the resources available on the device. In this work, we have evaluated different multilayer perceptron models for microcontrollers based on a number of different experiments. The machine learning models have been designed to detect road surfaces. The goal has been to identify how different parameters affect the machine learning systems. We have tried to maximize the performance and minimize the memory allocation of the models. The models have been designed to run on a microcontroller on the edge. The data was collected using an accelerometer integrated in a microcontroller mounted on a bicycle. The study evaluates two different machine learning systems that were developed in a previous thesis. The main focus of the work has been to create algorithms for detecting road surfaces. The data collection was done with a microcontroller equipped with an accelerometer mounted on a bicycle. One of the systems succeeds in achieving an accuracy of 93.1\% for the classification of 3 road surfaces. The work also evaluates how much physical memory is required by the various machine learning systems. The systems required between 1.78kB and 5,71kB of physical memory.

The project presented in this report is set out to develop a portable electronic system to be used as a medicine pill container. With the functionality to configure up to twelve daily repeated alarms, the purpose of the medicine dosage system is first and foremost to remind the user when they should take their medicine. Secondly, LED lights and user-recorded voice notifications are to be implemented to further aid the user in taking the right medicine each time. The device is also to have a memory log, recording up to one hundred missed dosages, enabling an authorized medicine professional to verify the medicine adherence of the user.Prior to the start of the project, an outline for the functionality and physical appearance of the device was set by the project owner, Victrix AB. This project covers the hardware and software development, as well as the design choices within. The aim is to follow the proposed functionality specification as close as possible, while making justified hardware and software choices considering simplicity, efficiency, power consumption, and availability. By following the specification, the goal is ultimately to increase the medicine adherence for users of the device developed with this thesis.Using qualitative research methods, a valid background study was created, preceding the development of the medicine dosage system. Hardware for a first prototype of the device was then chosen based on the gathered information about existing technologies and related work. With thorough testing and recurrent information exchange with the client, a prototype of the medicine dosage system, based on an Arduino microcontroller, was constructed. The prototype was evaluated to fulfill 92% of the requirements considered as high priority by Victrix. / Projektet som presenteras i denna rapport är tänkt att utveckla ett portabelt elektroniskt system för användning som en medicinsk pillerbehållare. Med funktionaliteten att konfigurera upp till tolv dagligen upprepande alarm är syftet med medicindoseringssystemet först och främst att påminna användaren när de ska ta sin medicin. Lysdioder och användarens egna inspelade röst som notifikationer ska implementeras för att vidare hjälpa användaren att ta rätt medicin vid varje tillfälle. Enheten ska också ha en minneslogg som sparar upp till etthundra missade doseringar, vilket gör det möjligt för auktoriserad sjukvårdspersonal att verifiera användarens följsamhet till medicineringen.En översiktlig beskrivning av funktionaliteten samt det fysiska utseendet av enheten skrevs av projektägaren Victrix AB innan projektet startades. Det som detta projekt täcker är hårdvaruoch mjukvaruutvecklingen, så väl som där tillhörande designval. Projektet siktar på att följa den föreslagna funktionalitetsspecifikationen så nära som möjligt, och samtidigt göra välgrundade val för hårdoch mjukvara med enkelhet, effektivitet, energiförbrukning och tillgänglighet i åtanke. Genom att följa specifikationen är det slutliga målet att frambringa ökad medicinföljsamhet för användare av den med det här projektet utvecklade enheten.Utvecklingen av medicindoseringssystemet föregicks av en befogad bakgrundsstudie utformad genom användningen av kvalitativa forskningsmetoder. Hårdvara att användas för en första prototyp av enheten valdes sedan baserat på den insamlade informationen om existerande teknologier och relaterat arbete. Genom grundliga tester och regelbundet informationsutbyte med kunden konstruerades en prototyp av medicindoseringssystemet baserat på en Arduinomikrokontroller. Prototypen utvärderades att uppfylla 92% av kraven som Victrix ansåg vara av hög prioritet.

The PAL (Practise and Learn) Original is a ball board consisting of three wooden boards placed in a triangle, developed to practise football players’ passing ability and first touch. The former Swedish international footballer Jessica Landström observed that these ball boards can, if they are improved, help footballers to develop even more skills while practicing alone. Landstr¨om’s idea was to put lamps on top off the ball boards which light up when a certain ball board expects to receive a pass. This would force the player to look up instead of looking at the ball and hence improve their vision. We concluded that speaking also is important within football. So our objective became to follow up on the development of the simple PAL Original to a ball board which rotates towards a sound source. We wanted to achieve this without configuring the PAL Original’s construction. With the purpose of executing the idea we needed to estimate the angle between a sound source and a face of the ball board, rotate the ball board with an electric motor, communicate wirelessly between units and detect a ball hit when the ball board receives a pass. The final prototype consists of two systems, one system executing the sound source localization and rotation and the other system executing the detection of ball hit and wireless communication. The first system uses time difference of arrival (TDOA) between incoming sound for three sound sensors to calculate an angle, which in turn is communicated to a DC motorthat executes the rotation. The other system combines an LED to light up when a pass is expected, an accelerometer to detect a pass, and radio transceivers to communicate with each other. When at least three of these devices are used a randomizing algorithm decides which one should light its LED next when the first one detects a pass. / PAL (Practice and Learn) Original är ett bollplank bestående av tre träskivor placerade i en triangel, utvecklad för att träna fotbollsspelares passningsförmåga och första touch. Jessica Landström, landslagsmeriterad fotbollsspelare, insåg att dessa bollplank kan utvecklas till att hjälpa fotbollsspelare att träna ännu fler områden vid indviduell träning. Landströms ursprungliga idé var att placera en lampa på bollplanket som lyser upp när den förväntar sig en passning, detta för att tvinga spelaren att titta upp istället för att titta på bollen, och därigenom träna spelarens spelförståelse. Vi drog slutsatsen att det också är mycket viktigt med kommunikation i fotboll. Vårt mål blev därför att vidareutveckla PAL Original till ett bollplank som roterar en sida mot en ljudkälla. Vi ville uppnå detta så att det är kompatibelt med PAL Original utan att ändra dess konstruktion. För att genomföra detta behövde vi alltså uppskatta vinkeln mellan en ljudkälla och en sida av det triangulära bollplanket, rotera bollplanket med en motor, kommunicera trådlöst och detektera när bollplanket mottar en passning. Den slutliga prototypen består av två system, ett system som utför lokalisering av ljudkälla samt rotation och ett system som utför detektering av bollträff samt hanterar trådlös kommunikation. Det första systemet utnyttjar tidsskillnad för ankomst, TDOA (Time Difference of Arrival), mellan inkommande ljud till tre ljudsensorer för att beräkna en vinkel, som i sin tur kommuniceras till en likströmsmotor som utför rotationen. Det andra systemet kombinerar en lysdiod som lyser när en passning förväntas, en accelerometer för att detektera att passning mottagits och radiosändare samt mottagare för trådlös kommunikation. När minst tre sådana enheter används, bestämmer en slumpgenerator vilken enhet som ska tända sin lysdiod när den första detekterar en passning.

Användandet av solceller ökar kontinuerligt i Sverige och effekten som genererasav solcellerna förvaras oftast i bly-syra batterier. Dessa batterier har en dåligpåverkan på miljön eftersom det krävs mycket energi och miljöfarliga material såsom bly och svavelsyra för att tillverka dessa batterier. Östersjökompaniet AB ochmånga av dess kunder inser vikten av ett hållbart tänkande och var intresseradeav att veta om det var möjligt att maximera livslängden av dessa batterier. Underarbetets gång analyserades olika metoder för upp- och urladdning av batterier somkan påverka ett batteris livslängd och hur man kan bära sig åt för att optimera det.En laddningskontroller användes för att optimera laddningen av batteriet. För attberäkna laddningsnivån i batteriet användes metoden ”Extended voltmeter”. Enprototyp som kunde ladda batterierna på ett optimalt sätt, varna då batterietsladdningsnivå blev för låg samt en användarvänlig applikation för övervakning avbatteriet konstruerades. Ett batteris beräknade livslängd är ingen exakt vetenskap.Enligt studier kan livslängden av ett batteri fördubblas om det laddas upp ochladdas ur på ett optimalt sätt i jämförelse med då det laddas ur helt. / The use of solar cells is continuously increasing in Sweden and the powergenerated by the solar cells is usually stored in lead acid batteries. These batterieshave a bad impact on the environment as much energy and environmentallyhazardous materials like lead and sulfuric acid are required to manufacture thesebatteries. Östersjökompaniet AB and many of its customers realize the importanceof sustainable thinking and were interested in knowing if it was possible tomaximize the lifetime of these batteries. During the course of the work, differentmethods of battery charging and discharging were analyzed that could affect thebatteries lifetime and how to take care of them to optimize them. A chargecontroller was used to optimize the charge of the battery. To calculate theremaining state of charge in the battery, the Extended voltmeter method was used.A prototype that was able to charge the batteries optimally, warn when the batterycapacity became too low, and a user-friendly application for battery monitoring wasdesigned. The calculated lifetime of a battery is not an exact science. According tostudies the lifetime of a battery can be doubled if it is c

The PAL (Practise and Learn) Original is a ball boardconsisting of three wooden boards placed in a triangle, developedto practise football players’ passing ability and firsttouch. The former Swedish international footballer JessicaLandstr¨om observed that these ball boards can, if they areimproved, help footballers to develop even more skills whilepracticing alone. Landstr¨om’s idea was to put lamps on topoff the ball boards which light up when a certain ball boardexpects to receive a pass. This would force the player tolook up instead of looking at the ball and hence improvetheir vision.We concluded that speaking also is important withinfootball. So our objective became to follow up on the developmentof the simple PAL Original to a ball board whichrotates towards a sound source. We wanted to achieve thiswithout configuring the PAL Original’s construction.With the purpose of executing the idea we needed toestimate the angle between a sound source and a face ofthe ball board, rotate the ball board with an electric motor,communicate wirelessly between units and detect a ball hitwhen the ball board receives a pass.The final prototype consists of two systems, one systemexecuting the sound source localization and rotation andthe other system executing the detection of ball hit andwireless communication.The first system uses time difference of arrival (TDOA)between incoming sound for three sound sensors to calculatean angle, which in turn is communicated to a DC motorthat executes the rotation.The other system combines an LED to light up whena pass is expected, an accelerometer to detect a pass, andradio transceivers to communicate with each other. Whenat least three of these devices are used a randomizing algorithmdecides which one should light its LED next whenthe first one detects a pass. / PAL (Practice and Learn) Original är ett bollplankbestående av tre träskivor placerade i en triangel, utveckladför att träna fotbollsspelares passningsförmåga och förstatouch. Jessica Landström, landslagsmeriterad fotbollsspelare,insåg att dessa bollplank kan utvecklas till att hjälpafotbollsspelare att träna ännu fler områden vid indviduellträning. Landströms ursprungliga idé var att placeraen lampa på bollplanket som lyser upp när den förväntarsig en passning, detta för att tvinga spelaren att titta uppistället för att titta på bollen, och därigenom träna spelarensspelförståelse.Vi drog slutsatsen att det också är mycket viktigt medkommunikation i fotboll. Vårt mål blev därför att vidareutvecklaPAL Original till ett bollplank som roterar en sidamot en ljudkälla. Vi ville uppnå detta så att det är kompatibeltmed PAL Original utan att ändra dess konstruktion.För att genomföra detta behövde vi alltså uppskattavinkeln mellan en ljudkälla och en sida av det triangulärabollplanket, rotera bollplanket med en motor, kommuniceratrådlöst och detektera när bollplanket mottar en passning.Den slutliga prototypen består av två system, ett systemsom utför lokalisering av ljudkälla samt rotation ochett system som utför detektering av bollträff samt hanterartrådlös kommunikation.Det första systemet utnyttjar tidsskillnad för ankomst,TDOA (Time Difference of Arrival), mellan inkommandeljud till tre ljudsensorer för att beräkna en vinkel, som i sintur kommuniceras till en likströmsmotor som utför rotationen.Det andra systemet kombinerar en lysdiod som lysernär en passning förväntas, en accelerometer för att detekteraatt passning mottagits och radiosändare samt mottagareför trådlös kommunikation. När minst tre sådana enheteranvänds, bestämmer en slumpgenerator vilken enhet somska tända sin lysdiod när den första detekterar en passning.

Automotive industry has moved from manufacturing automobiles using mechanical units to using Electronic Control Units (ECUs). One of the integral parts of ECUs are the microcontrollers. Selecting the right microcontroller unit for the ECU in automotive industry, involves high time and cost factors, as several criteria need to be examined for each microcontroller in the market. There is a need for a methodology for selection of the microcontroller based on the given requirements, with the aid of some tools, to reduce the time and cost factors. This thesis involves determining criteria for automotive microcontrollers and selection of the microcontroller by following a systematic process. A part of the systematic process involves filtering or ranking microcontrollers according to the requirements and plotting microcontrollers for the required criteria along with pareto-front analysis of rank versus cost. Ranking of microcontrollers is done using Goal Programming and Technique for Order of Preference by Similarity to Ideal Solution (TOPSIS) methods. The result from the thesis shows various criteria for the microcontroller in an ECU and the methodology to be followed for microcontroller selection using case study of Exterior Lighting System. The results of Goal Programming and TOPSIS methods show that they could provide good aid in selection by ranking the microcontrollers along with pareto-front analysis. Finally, a selection methodology guideline has been formulated to aid the selection process with the help of the methods. / Fordonsindustrin har gått från att tillverka bilar med mekaniska styrsystem till att använda elektroniska styrenheter (ECU:er). En central del i styrenheterna är mikrokontrollers. Att välja rätt mikrokontroller för en ECU i fordonsindustrin är tidskrävande och kostnadsintensivt eftersom många faktorer behöver tas i beaktning och undersökas för varje mikrokontroller på marknaden. Det finns ett behov för en metod att välja mikrokontroller utifrån en given kravställning, med hjälp av olika verktyg, för att minska utvecklingstid och kostnad. Detta examensarbete handlar om att fastställa relevanta kriterier för fordonsrelaterade applikationer som använder mikrokontrollers samt urval av mikrokontrollers genom att följa en systematisk metod. En del av den metoden är filtrering och rangordning av alternativen utifrån kravställningen och visualisering hur jämförelsealternativen uppfyller kravställningen jämte Pareto-front analys mellan rangordning och kostnad. Rangordning görs med hjälp av metoderna Målprogrammering och Technique for Order of Preference by Similarity to Ideal Solution (TOPSIS). Resultatet av examensarbetet visar olika kriterier för en mikrokontroller i en ECU och metoderna att använda sig av för val av mikrokontroller i studieexemplet ett belysningsstyrningssystem. Resultaten av metoderna målprogrammering och TOPSIS visar att de kan vara till god hjälp i valet genom rangordning av mikrokontrollers med tillägg av Pareto-front-analys. Slutligen har en guide för urvalsmetod skapats för att hjälpa urvalsprocessen med hjälp av metoderna.

A 3D bioprinter employing light-based technology has been designed and constructed in an EU-funded research initiative known as BRIGHTER (Bioprinting by Light-Sheet Lithography). This initiative is a collaborative effort between institutions and companies and aims to develop a technique for efficient and accurate production of engineered tissue. Presently, the bioprinter’s function is limited to 2D printing, with the lack of 3D printing capabilities.  The problem addressed is the integration of two separate electronic systems within the bioprinter to control the laser beam’s trajectory for 3D printing. The goal of the project is to create functional software and simulation tools to control the hardware modules in a precise and synchronized manner, thereby enabling 3D printing. The outcome manifests as a software prototype, which successfully facilitates intercommunication between the two electronic subsystems within the bioprinter, thereby enabling further progress on the bioprinter with 3D printing available. Nevertheless, the prototype requires thorough testing to determine its optimal operational efficiency in terms of timing the movements for the various hardware modules. / En 3D-bioprinter som använder ljusbaserad teknik har designats och konstruerats i ett EU-finansierat forskningsinitiativ som kallas BRIGHTER (Bioprinting by Light-Sheet Lithography). Detta initiativ är ett samarbete mellan institutioner och företag och syftar till att utveckla en teknik för effektiv och korrekt produktion av konstruerad vävnad.  I dagsläget har bioprintern inte möjligheten för 3D-utskrift, utan är begränsad till 2D-utskrift. Problemet som åtgärdas är integrationen av två separata elektroniska system inom bioprintern för att styra laserstrålens bana för 3D-utskrift. Målet med projektet är att skapa funktionell mjukvara och simuleringsverktyg för att styra hårdvarumodulerna på ett exakt och synkroniserat sätt och därigenom möjliggöra 3D-utskrift. Resultatet av examensarbetet är en mjukvaruprototyp, som framgångsrikt möjliggör interkommunikation mellan de två elektroniska systemen inom bioprintern och därigenom öppnar möjligheten för vidare arbete med 3D-utskrift tillgängligt. Prototypen kräver dock noggranna tester för att fastställa dess optimala operativa effektivitet när det gäller koordinationen av hårdvarumodulernas rörelser.