No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Forskare argumenterar för att det krävs mer deliberativa kvaliteter i dagensdemokratiska Sverige för att vi dels ska kunna kallas oss för en fungerande demokratioch dels för att vi ska ha en chans att kunna nå något vi nästan alla strävar efter idag –hållbar utveckling. En lagstadgad och därmed vanlig metod som används idag för attutreda en planerad verksamhets miljökonsekvenser är att upprätta enmiljökonsekvensbeskrivning (MKB). Samrådsprocessen i MKB:s för projekt är ettmedel att göra processen mer demokratisk. Syftet med denna studie är att utvärderadetta demokratiska medel för att kunna dra slutsatser kring om det fyller sin funktionoch hur det skulle gå att förbättra för att generera fler positiva utfall. Syftet harbesvarats med hjälp av två litteraturstudier, sex djupintervjuer och enenkätundersökning som alla har kopplats till studiens teoretiska utgångspunkter. En delav uppsatsens teori är relevant bakgrund (d.v.s. avsnitt Miljökonsekvensbeskrivningar)medan andra delar är vetenskapliga och har som syfte att jämföras med resultaten (d.v.s.avsnitt Samtalsdemokrati). Det viktigaste resultatet från de två litteraturstudierna var att kapitlet om MKB imiljöbalken inte har genomgått någon större förändring från det att det skapades tillsidag och att det behövs andra metoder (ex. intervjuer och observationer) för att kunnaavgöra om det som kommer fram på samrådet tas hänsyn till i MKB:n. Det mestframträdande resultatet från intervjuer och enkätundersökning var dels att denvanligaste formen på samråd är antingen skriftligt eller ett stormöte och dels attupplägget på stormöten ofta inleds med att verksamhetsutövaren håller en långpresentation och i slutet blir det en kort frågestund. Resultatet visar också att det verkarvara form och upplägg på samrådsprocessen som skapar de största problemen för att videls ska få ut de kvaliteter som konsulter och verksamhetsutövare själva anser ärviktigast, nämligen synpunkter och dels för att kunna säkra att detta verktyg för att ökademokratin, som samråd just är, inte bara gör det i teorin utan också i praktiken. Det ärkring detta som diskussionen till största del har kretsat och det är detta som äruppsatsens viktigaste slutsats. Resultatet visar också att konsulter ochverksamhetsutövare är medvetna om att de vanligaste formerna för samråd inte äroptimala för att leverera de synpunkter de så gärna vill ha, ändå finns en motvilja till attändra och utveckla formen. Ett förslag för vidare utredning är att gå djupare in på vaddetta beror på för att på sikt kanske finna nyckeln till hur man kan ändra på dennamotvilja att utveckla form och upplägg på samrådsförfarandet. / Researchers argue that it takes more deliberative qualities in today's democratic Swedenboth that we should be able to call us for a functioning democracy but also for us tohave a chance to achieve something we almost all endeavors today - sustainabledevelopment. A statutory and thus a common method used today to investigate whatenvironmental impact a planned activity may cause is to establish an EnvironmentalImpact Assessment (EIA). The consultation process in EIA:s for projects is a means tomake the process more democratic. The purpose of this study is to evaluate thisdemocratic means in order to draw conclusions about whether it fulfills its function andwhether it would be possible to improve in order to generate more positive outcomes.The aim has been answered with the help of two literary studies, six in-depth interviewsand a survey which has been linked to the study's theoretical points. Part of the thesis isrelevant background theory (i.e the Environmental Impact Assessments section) whileother parts are scientific and are intended to be compared with the results (i.e thedeliberative democracy section).The most important result from the two literature studies was that the chapter on EIA inthe environmental code has not undergone any major change from the time it wascreated until today and the need for other methods (e.g. interviews and observations) todetermine whether the comments during the consultation will be considered in the EIA. The most striking result from the interviews and survey were that the most commonform of consultation is either writing or a public meeting and partly that the layup atlarge meetings often begin with the operator holding a long presentation and in the endit will be a short question and answer session. The result also shows that it seems to bethe form and structure of the consultation process that creates the biggest problems forus both to get out the qualities that consultants and operators themselves consider mostimportant, namely observations, and partly to ensure that this tool can enhancedemocracy, which consultation is about, not just in theory but also in practice. It is onthis that the discussion mainly revolved around, and it is this that is the essay's mainconclusion. The result also shows that consultants and operators are aware that the mostcommon forms of consultation are not optimal to deliver the comments they want sobadly, yet there is a reluctance to change and develop shape of the consultation process.A proposal for further investigation is to go deeper into what causes this to be able toeventually find the key to how to change this reluctance to develop the form andstructure of the consultation process.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>En uppföljning av betydande miljöpåverkan ska genomföras för miljöbedömda planer och program. Forskning visar att uppföljningen är eftersatt, både praktiskt och teoretiskt. Denna studie bidrar med erfarenheter och bygger upp kunskap om miljöuppföljning av de kommunala planerna, översiktsplan och detaljplan. Uppföljning är viktigt för en erfarenhets-återföring och miljöhänsyn i den kommunala planprocessen. Utifrån undersökningens mål ställdes fyra frågeställningar upp som behandlar: förekomsten av uppföljningar av miljöbedömda planer i kommuner (1), hur organisations- och ansvarsfrågor är fördelat (2) hur väl lämpade kommuners miljöövervakning är för uppföljning (3), samt vad som är centralt vid genomförande av uppföljning (4). Inom ramen för undersökningen har olika aktörer intervjuats, där kommuner utgjorde den största källan. Studien kom fram till att uppföljningsarbetet fortfarande bara är i sin linda i undersökta kommuner samt att vissa justeringar av befintliga miljöövervakningssystem behövs för att använda dessa för uppföljning av planer. Befintliga problem utgörs främst av oklarhet i fråga om ansvar inom kommun och/eller mellan kommunen och exploatörer samt att det råder brist på uppföljningsmetoder. Viktiga förutsättningar är därför att klargöra ansvarsfördelning och bestämma avstämningstillfällen där uppföljningen ska behandlas. Ett annat verktyg är utvecklandet av ett uppföljningsprogram. Ett sådant program föreslås också kunna omfatta miljöåtgärder och tillsynsaktiviteter i byggskedet. Ett gemensamt miljö- och uppföljningsprogram kan ge möjlighet att säkerställa en enhetlig hantering av miljöhänsyn i det kommunala planarbetet.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>A follow-up of the significant environmental impacts is required for plans and programs, which are affected by SEA-regulations. Research shows that follow-up is neglected, both practically and theoretically. This study aims to compile experience and knowledge to build understanding of follow-up of municipal plans, specifically land use plans (översiktsplan, detaljplan). Follow-up is important as feedback and to integrate environmental concerns into the municipal planning process. Based on the aim, four questions were raised concerning: the occurrence of follow-up of plans in municipalities (1), organizational and responsibility issues (2) how well suited the existing environmental monitoring in the municipalities is for follow-up (3), and what is important when working with follow-up in a municipality (4). Various stakeholders were interviewed, in which municipalities were the main source. The study shows that follow-up work is still only in its infancy in the surveyed municipalities, and that adjustments to the existing environmental monitoring systems are needed for use in follow-up of plans. Existing problems are uncertainties in responsibility questions and lack of methods to follow-up. Key conditions are to clarify responsibilities within municipalities and with landowner/developer and decide occasions where follow-up is handled. Another tool is the development of a follow-up program. Such program is also proposed to include environmental measures and other activities in the building phase. A common program could ensure a comprehensive management of environmental concerns in the municipal planning process.</p>

Sammanfattning En uppföljning av betydande miljöpåverkan ska genomföras för miljöbedömda planer och program. Forskning visar att uppföljningen är eftersatt, både praktiskt och teoretiskt. Denna studie bidrar med erfarenheter och bygger upp kunskap om miljöuppföljning av de kommunala planerna, översiktsplan och detaljplan. Uppföljning är viktigt för en erfarenhets-återföring och miljöhänsyn i den kommunala planprocessen. Utifrån undersökningens mål ställdes fyra frågeställningar upp som behandlar: förekomsten av uppföljningar av miljöbedömda planer i kommuner (1), hur organisations- och ansvarsfrågor är fördelat (2) hur väl lämpade kommuners miljöövervakning är för uppföljning (3), samt vad som är centralt vid genomförande av uppföljning (4). Inom ramen för undersökningen har olika aktörer intervjuats, där kommuner utgjorde den största källan. Studien kom fram till att uppföljningsarbetet fortfarande bara är i sin linda i undersökta kommuner samt att vissa justeringar av befintliga miljöövervakningssystem behövs för att använda dessa för uppföljning av planer. Befintliga problem utgörs främst av oklarhet i fråga om ansvar inom kommun och/eller mellan kommunen och exploatörer samt att det råder brist på uppföljningsmetoder. Viktiga förutsättningar är därför att klargöra ansvarsfördelning och bestämma avstämningstillfällen där uppföljningen ska behandlas. Ett annat verktyg är utvecklandet av ett uppföljningsprogram. Ett sådant program föreslås också kunna omfatta miljöåtgärder och tillsynsaktiviteter i byggskedet. Ett gemensamt miljö- och uppföljningsprogram kan ge möjlighet att säkerställa en enhetlig hantering av miljöhänsyn i det kommunala planarbetet. / Abstract A follow-up of the significant environmental impacts is required for plans and programs, which are affected by SEA-regulations. Research shows that follow-up is neglected, both practically and theoretically. This study aims to compile experience and knowledge to build understanding of follow-up of municipal plans, specifically land use plans (översiktsplan, detaljplan). Follow-up is important as feedback and to integrate environmental concerns into the municipal planning process. Based on the aim, four questions were raised concerning: the occurrence of follow-up of plans in municipalities (1), organizational and responsibility issues (2) how well suited the existing environmental monitoring in the municipalities is for follow-up (3), and what is important when working with follow-up in a municipality (4). Various stakeholders were interviewed, in which municipalities were the main source. The study shows that follow-up work is still only in its infancy in the surveyed municipalities, and that adjustments to the existing environmental monitoring systems are needed for use in follow-up of plans. Existing problems are uncertainties in responsibility questions and lack of methods to follow-up. Key conditions are to clarify responsibilities within municipalities and with landowner/developer and decide occasions where follow-up is handled. Another tool is the development of a follow-up program. Such program is also proposed to include environmental measures and other activities in the building phase. A common program could ensure a comprehensive management of environmental concerns in the municipal planning process.

For a long time, the indigenous Sami of northern Sweden have had little influence within planning processes. This problem have in recent years been highlighted both in legal terms and through practices for developing Impact Assessments (IA), and has led to increasing conflict between reindeer herders and mining corporations. This thesis uses Critical Discourse Analysis (CDA) to examine the IA documents for three mining concessions within Sami Reindeer Herding Communities (samebyar). The discourse analysis found that there were some differences in methodology and language between the documents, especially relating to if the assessments evaluated impacts to reindeer husbandry using a quantitative or a qualitative approach. The documents would also tend to downplay the impacts of the mines on reindeer husbandry, while highlighting the benefits of the mines for the local economy, and dispute the concerns of the affected reindeer herders. The thesis concludes by stating that an increased awareness of positionality among IA authors would be beneficial to promote transparency when indigenous or other vulnerable stakeholders are likely to be negatively affected. / Den samiska ursprungsbefolkningen i norra Sverige har under lång tid haft enbart lite inflytande inom planprocessen. Detta problem har under senare år belysts både i lagliga kretsar och genom metoder för att framställa miljökonsekvensbeskrivningar (MKB), och har lett till en ökad mängd konflikter mellan renskötare och gruvbolag. Denna uppsats använder kritisk diskursanalys för att undersöka MKB:na för tre gruvkoncessioner i samebyars renskötselområden. Resultaten pekade på att det fanns vissa skillnader i metodik och språk mellan dokumenten, särskilt när det gällde om bedömningarna utvärderade konsekvenserna på rennäringen genom en kvantitativ eller ett kvalitativ vetenskaplig metod. MKB:na tenderade även att tona ned gruvornas inverkan på renskötseln, samtidigt som de lyfte fram gruvornas fördelar för den lokala ekonomin, och ifrågasatte de berörda renskötarnas bekymran. Avslutningsvis konstateras att en ökad medvetenhet bland MKB-författare om hur deras subjektiva tillhörighet kan påverka deras bedömningar skulle vara fördelaktigt för att öka transparensen när ursprungsinvånare eller andra berörda sannolikt kommer att påverkas negativt.