I Umeå startades sommaren 2014 ett kulturhus upp i de gamla lokstallarna på Haga. Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera tillkomsten av ett kulturhus i Umeå och utifrån ett maktperspektiv studera de engagerades erfarenheter av processen att starta Umeå Kulturhus. Hur har processen sett ut? Varför har de engagerat sig i kulturhuset? Vilka föreställningar om kultur kommer till uttryck?   Den här studien behandlar hur makt, motstånd och synen på kultur har påverkat och varit en del av byggnationen av kulturhuset i Umeå. Foucaults teorier om makt har legat till grund för många av analyserna och diskussionerna. För att undersöka berättelserna av informanternas engagemang har ett kulturanalytiskt perspektiv anlagts. Kulturanalysen har legat till grund för behandlingen av materialet.   Det huvudsakliga resultatet jag funnit av mitt material är att synen på kultur skiljer sig mellan informanterna och den dominerande synen. Informanterna är intresserade av kulturens egenvärde, kollektivt skapandet och social gemenskap. Den dominerande synen på kultur fokuserar till stor del på kulturens tillväxtpotential och som bidragande faktor till globaliserad gemenskap.   Sedan har jag vidare funnit att informanterna har lite olika syn på hurvida projektet varit ett direkt uttryck för motmakt och motkultur. Vissa av informanterna medger att deras engagemang blir ett uttryck för motmakt, men att det inte grundar sig endast i en vilja av att göra motstånd. Utan att det handlar om en längtan efter att deras kultur och syn på kultur ska få ta plats och synas i staden. Andra informanter menar att det inte kan ses som motmakt, eftersom de i sitt projekt haft strategin att aktivt inte nämna eller kritisera kulturhuvudstadsåret eller kommunen. De har istället fokuserat på att bygga upp och praktisera den kultur de själva tycker saknas i staden.

Denna studie är en kvalitativ analys av relationen mellan identitetsskapande, sociala normer och punken som subkultur. Denna studie undersöker hur de normer som reproduceras inom och utom subkulturen punk påverkar de som identifierar sig med denna, samt hur de resonerar kring dessa normer. För att göra detta har jag använt mig av en narrativ metod, där jag intervjuat fyra individer som identifierar sig som punkare. Resultaten visar att alla de respondenter jag intervjuat talar varmt om de normer och ideal som verkar kreativt och sammanordnande inom gruppen, eftersom dessa har en positiv effekt på individernas självkänsla och grupptillhörighet. De talar dock negativt om destruktiva beteenden som ibland sammankopplas med subkulturen, exempelvis drogmissbruk och nihilism. Vidare visar resultaten även att subkulturen i sig har haft en mycket positiv och stärkande effekt på respondenternas identitetsskapande samt upplevelse av tillhörighet. Samt att den vid rätt omständigheter kraftigt kan minska de negativa psykologiska effekterna som den kulturella friställningen tenderar att ha på individer.

Kultur är ett fenomen under ständig förändring. Under 1960-talet skedde en kulturell omstart i Hollywood, där de regler och produktionskoder som filmskapare följde började ifrågasättas. Detta skedde i samband med rockmusikens popularitet samt en attityd som ifrågasatt allt från konventionell etik, politik, sexualitet och religion. Denna uppsats har analyserat detta skifte från denna synvinkel: symbiosen mellan filmproduktion och rockstilen, och vad det innebar under skiftet mellan gamla och nya Hollywood. Filmerna Scorpio Rising (1963), Faster Pussycat! Kill! Kill! (1965), Bonnie and Clyde (1967), Easy Rider (1969), Invocation of my Demon Brother (1969), Mean Streets (1973) och Apocalypse Now (1979) har alla analyserats, och i det avseendet hur multimodala och semiotiska element brukats av filmskaparna på ett nyskapande och transgressivt sätt. Vår slutsats diskuterar de gemensamma nämnarna utifrån ramverket av grundad teori, och demonstrerar hur, samt varför, vissa val gjordes av filmskaparna. Resultatet av vår forskning tyder på att innovation först kommer utifrån motkultur, individualitet och provokation. Uppsatsen avrundas med en reflektion om hur uppkommande filmskapare kan framgångsrikt bryta regler på ett innovativt, provocerande och intelligent tillvägagångssätt.

<p>Motstånd är ett fenomen som märks av i mer eller mindre alla arbetsorganisationer och det är  något som alltid har funnits och ständigt varit aktuellt. Detta är en kvalitativ etnografisk studie vars syfte är att undersöka motstånd bland städpersonal på ett finskt företag. Det fiktiva namnet för städföretaget är i denna studie Städmaja och frågeställningarna lyder: ”Använder sig ledningen på Städmaja av någon kontrollstrategi och hur ser den i så fall ut?”, ”Hur ser motståndet ut på Städmaja?” samt ”Varför finns motståndet på Städmaja?”</p><p>I teoridelen tas relevant teori kring ämnet motstånd upp. Vad motstånd innebär, varför det existerar, hur de tidiga perspektiven på motstånd såg ut, vilka kontrollstrategier och motståndsformer som finns samt hur förhållandet mellan kontroll och motstånd ser ut, är några av frågorna som besvaras i teoridelen. Som metod används triangulering, i form av observationer och intervjuer. Resultatet av dessa presenteras genom narrativ analys, i detta fall i form av två berättelser. De två arbetsplatser som är föremål för denna studie är dels ett internationellt hotell och dels ett stort kryssningsfartyg. I berättelserna beskrivs bland annat det dagliga arbetet för städarna, relationerna dem emellan, relationen mellan ledning och anställd och det redogörs tydligt för vilka kontrollstrategier respektive motståndsformer som går att lokalisera samt varför. Efter avslutade berättelser kopplas resultatet från dessa samman med relevant teori. Teorier från teoridelen förenas således med det impiriska materialet.</p><p>Mitt avslutande kapitel består inledningsvis av mina slutsatser där jag besvarar mina frågeställningar och därmed sammanfattar studiens viktigaste resultat. Undersökningen visar tydligt att det på Städmaja förekommer kontrollstrategier från ledningens sida, bland annat i form av ”kontrollrundor” där chefen eller arbetsledaren kontrollerar så städarna arbetar på, ett för ledningen, tillfredsställande sätt. Städmaja, som är ett inhyrt företag, har direktiv de måste uppfylla och försöker därför implementera dessa krav hos städarna. Det som ledningen på Städmaja är mest mån om att kontrollera är att arbetet sker tillräckligt snabbt samt att det utförs med noggrannhet. Det är också viktigt för ledningen att de anställda är tillgängliga för arbetet, inte ifrågasätter direktiven och i allmänhet följer Städmajas krav och normer. Bryter den anställda mot normerna blir denna sanktionerad i någon form, vilket kan ses som en effektiv kontrollstrategi. Motstånd tycks vara något som alla anställda på Städmaja, såväl på hotellet som på båten, ägnar sig åt. De vanligaste motståndsformerna som förekommer är stöld, produktionsbegränsning, maskning, privata angelägenheter, överlevnadsstrategier, humor samt motkulturer. Motståndet på Städmaja grundar sig i en missnöjdhet och motvilja hos de anställda och kan ses som ett desperat uttryck, då många av städarna känner sig utnyttjade och frustrerade i den situation de befinner sig. Då de utsätts för sanktioner och i värsta fall riskerar sitt jobb om de är motsträviga, väljer de att uppträda lojalt på ytan. Under den plikttrogna ytan verkar det dock bubbla över av dolt motstånd, vilket är ett tecken på att städarna utnyttjar sitt enda sätt att utöva makt, i ett maktspel med ledningen där de befinner sig i ett konstant underläge. Studien avslutas med allmänna reflektioner kring studien samt temat motstånd. Bland annat förs en reflektion över den valda definitionen av motstånd för denna studie, och det formuleras ett nytt förslag på definition: ”Motstånd är sådant som anställda gör, tänker och är som överordnade inte vill att de ska göra, tänka och vara och som medvetet riktar sig uppåt i den organisatoriska hierarkin samt grundar sig på ett medvetet missnöje relaterat till organisationen.”</p> / Flexibilitet, stabilitet och anställdas motstånd i arbetsorganisationer

Motstånd är ett fenomen som märks av i mer eller mindre alla arbetsorganisationer och det är  något som alltid har funnits och ständigt varit aktuellt. Detta är en kvalitativ etnografisk studie vars syfte är att undersöka motstånd bland städpersonal på ett finskt företag. Det fiktiva namnet för städföretaget är i denna studie Städmaja och frågeställningarna lyder: ”Använder sig ledningen på Städmaja av någon kontrollstrategi och hur ser den i så fall ut?”, ”Hur ser motståndet ut på Städmaja?” samt ”Varför finns motståndet på Städmaja?” I teoridelen tas relevant teori kring ämnet motstånd upp. Vad motstånd innebär, varför det existerar, hur de tidiga perspektiven på motstånd såg ut, vilka kontrollstrategier och motståndsformer som finns samt hur förhållandet mellan kontroll och motstånd ser ut, är några av frågorna som besvaras i teoridelen. Som metod används triangulering, i form av observationer och intervjuer. Resultatet av dessa presenteras genom narrativ analys, i detta fall i form av två berättelser. De två arbetsplatser som är föremål för denna studie är dels ett internationellt hotell och dels ett stort kryssningsfartyg. I berättelserna beskrivs bland annat det dagliga arbetet för städarna, relationerna dem emellan, relationen mellan ledning och anställd och det redogörs tydligt för vilka kontrollstrategier respektive motståndsformer som går att lokalisera samt varför. Efter avslutade berättelser kopplas resultatet från dessa samman med relevant teori. Teorier från teoridelen förenas således med det impiriska materialet. Mitt avslutande kapitel består inledningsvis av mina slutsatser där jag besvarar mina frågeställningar och därmed sammanfattar studiens viktigaste resultat. Undersökningen visar tydligt att det på Städmaja förekommer kontrollstrategier från ledningens sida, bland annat i form av ”kontrollrundor” där chefen eller arbetsledaren kontrollerar så städarna arbetar på, ett för ledningen, tillfredsställande sätt. Städmaja, som är ett inhyrt företag, har direktiv de måste uppfylla och försöker därför implementera dessa krav hos städarna. Det som ledningen på Städmaja är mest mån om att kontrollera är att arbetet sker tillräckligt snabbt samt att det utförs med noggrannhet. Det är också viktigt för ledningen att de anställda är tillgängliga för arbetet, inte ifrågasätter direktiven och i allmänhet följer Städmajas krav och normer. Bryter den anställda mot normerna blir denna sanktionerad i någon form, vilket kan ses som en effektiv kontrollstrategi. Motstånd tycks vara något som alla anställda på Städmaja, såväl på hotellet som på båten, ägnar sig åt. De vanligaste motståndsformerna som förekommer är stöld, produktionsbegränsning, maskning, privata angelägenheter, överlevnadsstrategier, humor samt motkulturer. Motståndet på Städmaja grundar sig i en missnöjdhet och motvilja hos de anställda och kan ses som ett desperat uttryck, då många av städarna känner sig utnyttjade och frustrerade i den situation de befinner sig. Då de utsätts för sanktioner och i värsta fall riskerar sitt jobb om de är motsträviga, väljer de att uppträda lojalt på ytan. Under den plikttrogna ytan verkar det dock bubbla över av dolt motstånd, vilket är ett tecken på att städarna utnyttjar sitt enda sätt att utöva makt, i ett maktspel med ledningen där de befinner sig i ett konstant underläge. Studien avslutas med allmänna reflektioner kring studien samt temat motstånd. Bland annat förs en reflektion över den valda definitionen av motstånd för denna studie, och det formuleras ett nytt förslag på definition: ”Motstånd är sådant som anställda gör, tänker och är som överordnade inte vill att de ska göra, tänka och vara och som medvetet riktar sig uppåt i den organisatoriska hierarkin samt grundar sig på ett medvetet missnöje relaterat till organisationen.” / Flexibilitet, stabilitet och anställdas motstånd i arbetsorganisationer

In the 1940s, 50s and 60s the two youth movements of the beats and the hippies emerged in the United States. Disagreeing with the progressive positivism of the previous generations these youths were part of a counter culture that adhered to an ideal of living in the present. Alan Wilson Watts (1915–1973), most known for his popularization of eastern philosophy and religion in general and Zen-Buddhism in particular, became one of the most influential and well-read advocates of the new movements. Drawing upon eastern philosophy and religion as well as modern psychology, Watts challenged the western world view by rejecting the dualism of self and environment, arguing that man is one with God and nature and claiming that nothing exists but the present experience here and now. Based on Watts’ view of man and reality, and in the context of the emerging youth movements, this study examines Watts’ criticism of western culture and society as well as his view on happiness and the possibility of a better life for the individual living in the west. The study shows that, according to Watts, the root of the problem facing western society lies in man’s incapability of distinguishing concept from reality, preferring abstract ideas and symbols to the experience present in everyday life. As a result, man perceives himself as separate from nature, waging war on his environment in a futile attempt at finding happiness by constantly striving for ever greater achievements of which the main goal always seems to lie somewhere in the future but never in the present. His ideas inspired the youth movements, although they moved in a different direction than the one he would have wanted. Watts, suggesting that an altered understanding of oneself as one with the universe is central in maintaining a thriving society in union with nature, claims that the essence of happiness consists of this understanding here in the present rather than the pursuit and obtaining of a desired goal.

Denna studie bygger på en fältstudie i två klasser på gymnasieskolans Byggprogram. Intresset är riktat mot hur ett antal ungdomar, vilka samtliga är pojkar och i varierande grad är ointresserade av så kallade teoretiska studier, förhåller sig till kärnämnena. Mer precist är syftet att analysera deras förhållningssätt till kärnämnena som en del av deras identitetsskapande i relation till dessa ämnen. I studien ses skolan och klassrummet som en social arena där mycket annat än formell undervisning pågår och är relevant för ungdomar när de befinner sig i skolan. Den teoretiska förankringen för studien består i ett interaktionistiskt perspektiv på identitet, bland annat influerat av Richard Jenkins. Därutöver utgörs den av ett genus- och klassperspektiv, samt motståndsteoretiska utgångspunkter. Metodologiskt ansluter sig studien till den etnografiska traditionen. Data som analyseras är observationsdata, intervjudata och inspelade samtal mellan eleverna. Analysen visar bland annat att ungdomarna använder sitt kommande yrke och sitt ointresse för skolarbete i teoretisk tappning som utgångspunkter när de pratar om sin utbildning, olika ämnen eller sitt agerande i relation till skolarbetet. Analysen visar också att ungdomarna både är konforma och oppositionella gentemot kärnämnena. De anpassar sig efter skolans makt att bedöma deras studieinsatser, men gör bl.a. motstånd mot den ordning lärare söker åstadkomma och den tristess och påfrestning som de menar att kärnämnena medför. Till sina konsekvenser innebär denna form av motkultur ett identitetsskapande som avviker från ideal som låg bakom införandet av kärnämnena, vilket innebär ett motstånd mot en statlig påverkan på deras liv, så som denna påverkan kommer till uttryck genom utbildningssystemet. Mot bakgrund av deras kombination av motstånd och konformitet tolkas deras förhållningssätt till kärnämnena emellertid som motsträvighet än som ett renodlat motstånd. / This study is based on a field study that was conducted in two classes in a vocational programme (the Construction Programme) at a Swedish upper secondary school. The main concern of the study is how the pupils, all of whom are boys who are indifferent to varying degrees to so-called theoretical studies, relate to the academic subjects (or core subjects) of their education. More precisely, the aim is to analyze their attitudes towards the core subjects as part of their identity work. In this respect, the school setting is viewed as a social arena in which much more than formal education is going on and has relevance for the pupils when they are in school. The theoretical framing of the study is based on an interactional perspective on identity, primarily influenced by Richard Jenkins. Additionally, a gender and class perspective as well as theories of resistance are used to understand the views and actions of the boys. Methodologically, the study draws on an ethnographic tradition. The data consist of observations, interviews and recorded conversations between the pupils. The analysis points out that the pupils use their future work as construction workers and their indifference to theoretical schoolwork as important starting points when they talk about their education, different subjects or their own actions in relation to their schoolwork. The analysis also stresses that the boys employ modes of both conformity and opposition in relation to the academic subjects. They adjust to the power the school has when it comes to assessing their schoolwork, but they also resist the classroom order their teacher is trying to achieve and the stress and strain of everyday life in the academic subjects. This forms a counter culture, the consequences of which imply identity work that to a large extent differs from the ideas that conditioned the implementation of the core subjects. In this respect the pupils are also resisting governmental steering of their lives as it is expressed in the educational system. However, since the boys have modes of both conformity and opposition in their attitudes towards academic subjects, their overall attitude towards this part of their education is interpreted as a form of reluctance rather than full-scale resistance.

From beatniks to hippies — challenging and revolving subcultural youths in Sweden 1959 to 1969 The purpose of this work has been to explore and analyse the transformation of the youth subcultures beatniks and hippies in a Swedish context between 1959 and 1969, by searching answers to the following questions: What was the background of the subcultures ? How were these subcultures established, transformed and developed in a Swedish context? What became their typical style and taste?, and in what rooms and places were these cultures practiced by Swedish youths?        Mass media, especially TV but also radio, film, books and records brought the world in and were the main reason youths in Sweden could identify themselves through foreign subcultures. They adapted most of the original style but brought in some local elements.       My studies show a close link between the beatnik-subculture and the hippie-subculture, in Sweden transformed through the mod-subculture. The freedom-movement and visions spread by “the beat-generation” were important as inspiration and guide to unite youths and challenge the national hegemony. The mod-culture established the subcultural practises in public rooms. The transnational bounds in the hippie-culture set a global perspective of the world rather than the previous regional or national perspectives.         It is shown in the study that intersectional boundaries were pushed by the subcultures. They helped to bring up equality among sexes and were a main force for women’s liberation throughout the 60’s. All classes were in some way involved in the subcultures, although they practised them in different ways.         Subcultural youth style was commercialized, popularised and became in many ways mainstream during the 60’s. These youth-cultures had a vast impact on cultural changes as well as changes in society in Sweden during the time of my research.