Visionsbilder över byggprojekt har under de senaste decennierna blivit en vanlig typ av platsmarknadsföring. Visionsbilder kallas även för renderingar och är ett slags digitala collage som försöker övertyga publiken om platsens förmåga att fungera. Till skillnad från fotografier är renderingar sammansatta av visuella element som aktivt valts ut av producenten. Visionsmaterial innefattar en maktdimension då materialet ligger till grund för politiska beslut gällande kommunalt finansierade projekt. Det finns i dagsläget inga studier på visionsbilder ur ett kommunikationsperspektiv i en svensk kontext. Genom en multimodal kritisk diskursanalys undersöker studien vilka värden och löften som synliggörs samt vilka ideologiska funktioner dessa producerar och reproducerar. Analysmaterialet består av visionsbilder med tillhörande text från tre svenska kommuner; Lund, Västerås och Kiruna. Resultatet påvisar en genomgående nyliberal ideologi där både platser, människor och praktiker kommodifieras. De ideologiska funktionerna synliggörs genom teman som; en aktiv livsstil, globalisering, gemenskap via konsumtion, estetiska val och utopiska fantasier. / Images representing a vision of urban redevelopment projects have during the last decades been more frequently used in place marketing. These rendered images are digital collages used to persuade the audience how the place is supposed to work. In rendered images all visual elements are, unlike photographs, composed by the producer. These types of images carry a power relation due to being a part of political decision financed by municipalities. There’s up to this point no research regarding this subject in a Swedish context. This study examines, through a multimodal discourse analysis, which values and promises are made visible and which ideological functions these images and texts produce and reproduce. The analysis covers urban visions regarding three Swedish municipalities; Lund, Västerås, Kiruna. The result depicts a strong commodification and a neoliberal ideology seen through themes like; active lifestyle, globalisation, community via consumption, esthetics and utopian fantasies.

Idag blir det allt vanligare att marknadsföra produkter – inte minst mat – som genom idéer, värden och identiteter kopplade till nationalism. Föreliggande studie undersöker hur reklamfilmer från det svenska "mjölkkriget" – ett reklamkrig mellan mjölkproducenten Arla Foods och havredrycksföretaget Oatly – reproducerar en nationalistisk diskurs. Genom en multimodal kritisk diskursanalys (MCDA) av en reklamfilm från respektive företag visar studien hur Arla Foods och Oatly genom valen och kombinationen av olika visuella, audiella och språkliga resurser på ett humoristiskt sätt ger uttryck för idéer, värden och identiteter med koppling till en nationalistisk diskurs. Reklamfilmerna leker med motsättningar och ifrågasätter mjölkens – respektive mjölksubstitutets – plats inom den nationella kulturen, samtidigt som idéer, värden och identiteter kopplade till en nationalistisk diskurs reproduceras utan att utmanas. Reklamfilmerna agerar vidare banalt nationalistiskt genom att på ett vardagligt sätt påminna mottagaren om dess nationella identitet och framställer denna – utifrån en nyliberal logik – som beroende av konsumtion av "svenska" varor: mjölk respektive havredryck.

Representation in the media has become a debated topic over the last decade, with many people advocating for more diversity in movies and on TV. After ten years of entirely white male superheroes, Marvel released Black Panther in 2018, featuring an almost all-black cast. Four years later, in 2022, they released Black Panther: Wakanda Forever, with Marvel's first ever black female superhero in the lead.  This thesis examines the construction of gender in the two movies, whilst applying a lens of intersectionality. The purpose of the study is to analyze how the films relate to stereotypes and norms surrounding masculinity and femininity. The research question posed was: How is gender represented in Black Panther and Black Panther: Wakanda Forever, from an intersectional perspective, through the negotiating of stereotypes and gender norms? The theoretical framework consists of Hirdmans gender-contract, Hall's representation theory, intersectionality as well as social semiotics and discourse-theory. The research question was answered using multimodal critical discourse analysis. The model “Hero's Journey” was used to identify key-scenes in the movies which were then analyzed based on the theoretical framework.  The study finds that the movies overall do a good job of negotiating stereotypes, with many examples of norm-breaking behavior from both female and male characters, despite the latter being somewhat more in line with the stereotypes identified. Seeing as representation is a powerful tool in shaping societal discourse, this speaks for the movies abilities to create a more inclusive perception regarding the topic of gender.

This study presents an analysis of UR Play's homepage and its use of visual and textual elements as online control mechanisms from a technographic perspective with a focus on social semiotics. The study employed the social semiotic method of multimodal critical discourse analysis (MCDA). The findings revealed that UR Play employed conventions - socially accepted meanings familiar from other websites - in a user-oriented manner from a technical perspective, providing users with a sense of control and choices. For instance, program images were designed as clickable links, clearly indicating their interactive nature when the mouse hovered over them. UR's power as an established, trusted actor was expressed through the linguistic categorization and the determination of which programs received attention. Discourses of UR as a trusted knowledge authority were reiterated through lexical choices. The study emphasized the importance of digital literacy as a prerequisite for analysis and the need to develop new concepts within media research to better comprehend these dynamics. / Denna studie visar en analys av UR Plays startsida och dess användning av visuella och textuella element som styrmedel online utifrån ett teknografiskt perspektiv med ett socialsemiotiskt fokus. Studien har genomförts med hjälp av den socialsemiotiska metoden multimodalt kritisk diskursanalys (MCDA). Resultatet visade att UR play vid undersökningens genomförande använde konventioner - socialt vedertagna betydelser, bekanta genom andra webbsidor, på användarorienterat sätt ur ett tekniskt perspektiv som gav användarna en känsla av kontroll och valmöjligheter. Exempelvis hur programbilder byggts upp som länkar och tydligt visade sig klickbara när musen hovrade över dem. UR:s makt som etablerad aktör med högt förtroende tog sig uttryck genom språklig utformning av kategorier och genom bestämmandet av vilka program som fick uppmärksamhet. Diskurser av UR som betrodd aktör med makt över kunskap upprepades genom lexikala val. Studien underströk vikten av digital litteracitet som en förutsättning för analys och behovet av att utveckla nya begrepp inom medieforskningen för att förstå dessa dynamiker bättre.

Denna studie använder sig av cyberfeministisk och multimodal kritisk diskursanalys som teorier för att närma sig den populära hashtaggen #femalegaze på sociala medieplattformen TikTok. Studien undersöker hur kvinnor använder sig av denna hashtag för att skapa diskursiva interventioner till dominanta diskurser rörande genusnormer. Genom att analysera materialet för denna studie så går det att se hur kvinnorna som skapar innehåll till denna hashtag försöker omförhandla dominanta diskurser rörande kvinnors framställning online, deras sexualitet, sexuella uttryck och rätt till begär, idealkvinnan som passiv och reaktiv likaväl som att framförhandla hur kvinnor kan presentera sig själva utifrån en kvinnliga blick. Genom detta kan man även se hur dessa kvinnor använder denna hashtag för att omförhandla sig själva och andra kvinnor från objekt till aktiva subjekt. Hashtaggen och specifikt den kvinnliga blicken kan även ses användas som en tankefigur av kvinnorna, liknande cyberfeminismens cyborg, som agerar som en motpol till patriarkala diskurser. De använder denna tankefigur på flertalet aspekter av sitt liv för att omförhandla dominanta patriarkala diskurser. Genom att skapa detta innehåll och använda den kvinnliga blicken som en tankefigur så använder kvinnorna den relativt slutna cybermiljö skapad på TikTok med denna hashtag för att forma en arena där de kan samlas och genomföra diskursiv intervention till normativa, hegemona diskurser rörande genusnormer.

Dagens kvinnor blir allt mindre förlåtande och mer publika med det behandlande de får ta emot (Chamberlain, 2016), vilket vi uppmärksammat genom att allt fler influencer publicerar den kritik och de trakasserier de får ta emot online. I dagens samhälle har influencer kommit att få en allt starkare röst samt större socialt inflytande (Freberg, Graham, McGaughey & Freberg, 2011). Det är därför viktigt att analysera vilken kritik och vilka trakasserier kvinnliga influencer publicerar samt hur de bemöter den orättvisa behandlingen för att eventuellt få en uppfattning om hur influencernas agerande kan påverka till exempel deras följare.   Studien grundar sig i de feministiska teorierna cyberfeminism samt digital feminism för att ur ett feministiskt perspektiv kunna tolka hur kvinnliga influencer använder sig av Instagram för att belysa diskrimineringar. Multimodal kritisk diskursanalys (MCDA) kommer även att tillämpas som teori samt metod för att kritiskt kunna analysera influencernas bemötande.  De kvinnliga influencernas val att publicera och bemöta den kritik och de trakasserier de får ta emot kan tolkas som att de belyser och uppmärksammar olika diskrimineringar. Valet att publicera och bemöta kritiken och trakasserierna leder till att de både reproducerar men även motarbetar patriarkatet. Den typ av kritik och trakasseri som publiceras är kritik mot agerande och värdering, sexuella trakasserier, dömande kritik, kritik mot profession samt trakasseri mot utseende. Diskurserna som återspeglas i influencernas bemötande kan tolkas som att de dels skyddar sig själva och avsändaren, antar ett mer maskulint beteende samt tar tillvara på sin roll som influencer för att belysa en diskriminering för att utbilda sin publik. / Today's women are becoming less forgiving and more public with the treatment they receive (Chamberlain, 2016), which we have noticed by increasing numbers of influencers publishing the criticism and the harassment they receive online. In today's society, influencers have come to have an increasingly strong voice and greater social influence (Freberg, Graham, McGaughey & Freberg, 2011). It is therefore important to analyse what criticism and harassment female influencers publish and how they respond to unfair treatment in order to get an understanding of how influencers actions can affect, for example, their followers. The study is based on the feminist theories cyberfeminism and digital feminism in order to be able to interpret from a feminist perspective how female influencers use Instagram to highlight injustice. Multimodal critical discourse analysis (MCDA) will also be applied as a theory and method for critically analysing influencers’ respond to criticism and harassment. The female influencers’ choice to publish and respond to the criticism and the harassment they receive is interpreted as a way in which they illuminate and draw attention to different discriminations. The choice of publishing and responding to the criticism and the harassment they receive, results in them both reproducing but also counteracting the patriarchy. The type of criticism and harassment that is published is criticism of action and valuation, sexual harassment, judgmental criticism, criticism of profession and harassment against appearance. The discourses that are reflected in the influencers’ respond can be interpreted as both protecting themselves and the sender, embracing a more masculine behaviour and taking advantage of their role as an influencer to highlight an injustice to educate their audience.

Studien har fokuserat på hur feministiska aktivister använder sig av det sociala mediet Instagram. Syftet med studien har varit att undersöka hur aktivisterna har använt sig av text och bild samt samspelet mellan dessa och vad för typ av budskap som har kommunicerats. Materialet i studien baseras på sammanlagt tio inlägg från de feministiska aktivisterna Sarah Delshad (sarahdelshad), Anna (notondietanymore) och Natashja Blomberg (ladydahmers). De teoretiska utgångspunkterna för studien har varit den tredje vågen inom feminismen och multimodal kritisk diskursanalys. Den tredje vågen anser att dagens aktivism är mer individbaserad än förut samtidigt som vågen fortsatt att fokusera på att sprida det feministiska budskapet, men nu till en större publik. Den andra teoretiska utgångspunkten, multimodal kritisk diskursanalys, har också har använts som metod i studien med hjälp av olika analysredskap. Analysen visade på att inlägg kunde innehålla flera olika typer av teman och det var inte alltid som text och bild samspelade. De teman som framkom i studien var: stereotypiskt, informativt, personligt, egofunktionellt och normbrytande. De feministiska aktivisterna använde sig av olika former av teman som olika typer av strategier för att nå ut med sina budskap. / This studie is about how feminist activists use the social media Instagram. The purpose of this studie is to investigate how the activists are using text and images and how they interplay with each other and what kind of message they communicate. The studie is based on ten posts from the feminist activists Sarah Delshad (sarahdelshad), Anna (notondietanymore) and Natashja Blomberg (ladydahmers). The theoretical approaches of this studie is the third wave feminism and multimodal critical discourse analysis. The third wave feminism is more individualized than the waves before while the focus still remains on spreading the word of feminism, but on a bigger scale. The second theoretical approach, multimodal critical discourse analysis, is used as a method as well through different analytical tools. The analyze showed that the posts could contain several different themes and there was not always an interplay between the text and the image. The following themes appeared: stereotypical, informative, personal, ego functional and norm-breaking. These themes were used by the feminist activists as different types of strategies in order to spread the word of feminism.

Studien ”När den anklagade blir till offer” ämnar belysa och problematisera mediernas roll när det gäller representationen av sexualbrottsanklagelser. Medierna kan ha potentialen att påverka den allmänna opinionen om sexualbrott och det är därmed viktigt att uppmärksamma hur representationer förmedlas. Studien undersöker olika diskurser och myter i dokumentären Persona non grata som skildrar Soran Ismails mediala och personliga fall efter de våldtäktsanklagelser han mottog under 2017. Studiens teoretiska ramverk utgår ifrån representationsteorin, genus och könsmaktsordningen samt våldtäktsmyter. I vår analys har metoden multimodal kritisk diskursanalys använts tillsammans med analysverktygen lexikala val, attribut och scenmiljö, sociala aktörer samt kategoriseringar inom våldtäktsmyter. Analysen resulterade i att vi kunde utläsa tre diskursiva teman som bidrog till en ojämlik representation av sexualbrottsanklagelser i dokumentären, där offrens perspektiv uteslöts. Resultatet visade att den anklagade porträtteras som offer genom de sociala aktörernas roller, samt i de kommunikativa valen när han bemöter anklagelserna. Vi fann även flera våldtäktsmyter som bidrar till hur den anklagade representeras i dokumentären — 1) Förövare utgörs enbart av enstöringar, 2) Förövare utgörs endast av underklass, 3) Förövaren är motiverad av lust, 4) Våldtäkt är lika med sex, och 5) Kvinnor använder våldtäktsanklagelser för att få uppmärksamhet. / The study "When the accused turns into the victim" intends to shed light on and problematize the media's role in the representation of sexual crime allegations. Media may have the potential to influence public opinion on sexual crime and it is therefore important to pay attention to how representations are conveyed. This study examines various discourses and myths in the documentary Persona non grata which portrays Soran Ismail's medial and personal collapse after the rape allegations he received in 2017. The study's theoretical framework is based on representation theory, gender studies and gender power structures, and rape myths. In the analysis, the method multimodal critical discourse analysis has been used together with the analysis tools lexical choices, attributes and stage environment, social actors, and categories within rape myths. The analysis resulted in three discursive themes that contributed to an unequal representation of sexual crime allegations in the documentary, where the victims' perspectives were excluded. The results showed that the accused is portrayed as a victim through the roles of the social actors, as well as in the communicative choices when responding to the accusations. Several rape myths were found that contribute to how the accused is represented in the documentary - 1) The perpetrator consists only of solitary confinement, 2) The perpetrator consists only of the underclass, 3) The perpetrator is motivated by lust, 4) Rape is equal to sex, and 5) Women uses rape allegations to get attention.

The Swedish television game show series På spåret has aired since 1987. Participation in På spåret has been connected to prestige and status, where a display of knowledge is seen as admirable, but unsuccessful performances are stigmatized. This is a possible result of the television show’s representations of cultural capital. The aim of this study is to examine how cultural capital is represented in På spåret, and how these representations have changed over time. The study is grounded in Pierre Bourdieu’s concept of embodied, objectified, and institutionalized cultural capital. Furthermore, Stuart Hall and Roland Barthes are used to explain representations in media and their meaning. A multimodal critical discourse analysis was used on three episodes from three seasons: 1987, 2004/2005 and 2022/2023. The analysis concerned linguistic aspects, where connotations, modality and authority were analyzed, as well as visual aspects, where objects and settings were examined through the lens of denotation and connotation. It was found that both linguistic and visual aspects mattered in the representation of cultural capital. The linguistic aspects mostly concerned words with connotations to formal situations or knowledge, and expressions of authority through knowledge, while the visual aspects included pictures of architecture and art or objects such as books and clothing. Some representations changed over time, primarily the studio and the tonality, as well as the distance between audience and participants which increased throughout the seasons. The study provides a new perspective on cultural capital in television and shows how television affects power relations and symbolic violence.

Companies have an important role to play in sustainability initiatives as they have great power to drive development. Working with sustainability issues can be seen as crucial to their survival, as various stakeholders today place high demands on companies to take responsibility in this area. This study aims to critically examine The Body Shop’s sustainability communication in order to gain a deeper understanding of how the company constructs a sustainable brand. The study is based on the following questions: (1) How does The Body Shop communicate sustainability? (2) Which discourses are most prominent in The Body Shop’s communication? (3) What does The Body Shop convey through its sustainability communication? The material consists of The Body Shop’s sustainability report, as it is an important part of a company’s sustainability communication. The study’s theoretical framework is based on theories of critical discourse theory, consumer society, brand identity and brand activism. Furthermore, the methodology of the study is multimodal critical discourse analysis, where we have used different analysis tools to study both visual and textual elements of the company’s sustainability report. To see how The Body Shop relates to the sustainability discourse and constructs a sustainable brand, different discursive themes were identified based on the roles the company takes in its communication. The two most prominent roles are the role of the fair company and the role of the innovative company, which further contribute to the maintenance of the sustainability discourse. The result shows that The Body Shop communicates in a transparent way, using informative and persuasive language which creates a sense of credibility. We can conclude that The Body Shop presents itself as a leader in the field and often as the solution to various societal problems. Finally, The Body Shop presents its sustainability communication as a goal rather than a means, as it appears that sustainable development is the company’s sole purpose.