Examensarbetets syfte är att ge ett arkitektoniskt förslag på hur en tillbyggnad till Nationalmuseum kan omformulera hur vi utifrån dagens kontext förhåller oss till Nationalmuseum som byggnad samt kringliggande kulturhistoriska byggnader. Tyngdpunkten har lagts på teoretiska undersökningar där bland annat frågor kring den historiska återupplevelsen som fenomen; kulturell och historisk kontext samt betraktande har hanterats. Även fältstudier har genomförts och presenterats där kontemporära tillbyggnader och ombyggnader som gjorts i byggnader från 1800-talets mitt till 1900-talets början undersökts ifråga om gestaltning och förhållning till orginalbyggnaden. Undersökningarna har lett fram till ett förhållningssätt om tydlighet och transparens kring vad som är nytt och vad som historiskt, vilket omsatts i det arkitektoniska förslaget. / The aim has been to give an architectual proposal on how an extension to the swedish National museum in Stockholm could redefine how we relate to the main building as well as surrounding historical buildings from a contemporary context. Theoretical investigations have been emphasized where questions about the historical revival as a phenomenon; cultural and historical context as well as the gaze has been dealt with. Further more have contemporary extensions and recontructions in buildings from the 19th centuary to the beging of the 20th been investigated and resulted in an approach of transperancy and readability of what is new and what is historical in the proposed extension and its relation to the main building.

Uppgift: Att rita den tilltänkta teknikbyggnaden till Nationalmuseum som planeras byggas efter att renoveringen av museet är klar. Eftersom Nobelcentrum planeras på tomten bredvid har jag intresserat mig för hur dessa två projekt skulle kunna samverka och dela funktioner i en gemensam byggnad. Nationalmuseums tilltänkta teknikbyggnad är placerad tillsammans med liknande funktioner inom Nobelcentrums byggnadskropp. Verksamheterna delar lastintag och uppställningsytor samt vissa verkstäder. De skulle även kunna dela hörsalar och auditorium. Nationalmuseums externa verksamhet är främst koncentrerad till Nobelcentrums sydvästliga del där funktionerna spänner över flera plan. Anslutning till huvudbyggnaden sker via en passage under mark. Nobelcentrum består av en lång byggnadskropp som omsluter museiparken. Byggnaden ansluter vid kajen och reser sig upp mot kvartersstaden. Öppet samband mellan park och tak. Museitaket blir en fortsättning av parken. Med en gemensam byggnad för de två verksamheterna ser jag en stor vinst för stadsbilden. Museiparken tillåts breda ut sig och skapa en stor parkyta mellan dessa två giganter utan en teknikbyggnad mellan sig. / Assingment: To draw the proposed annex to National Museum planned to be built after the renovation of the museum is completed. Since the new Nobel Prize Center is planned to be bulit on the opposite site, I’ve put my interest into how these two museum could co-operate in one common building. The functions of Nationalmuseum is situated among similar functions of Nobel Prize Center while concentrated in the southwest part of the building. The two organizations share cargo intake and some workshops, they could also share auditoriums. The extended part of Nationalmuseum connects with its main building trough a culvert underground. Nobel Prize Center consist of a slim shape that surrounds the park between the two buildings. The building rises up from the harbour and connects with the city aligning with the city block. The roof of the building extend the park by allowing its visitors to walk up on it. To build one building instead of two, I believe it will generate an economically benefit, but I believe in an even a larger benefit for the cityscape. The buildings are given a large park that connects them without having to divid the space with an annex.

Projektet ger ett förslag på en tillbyggnad till National Museum i Stockholm. Tillbyggnaden rymmer konserveringsateljéer, magasin och kontor. Projektet behandlar förutom programmet också en parkplanering och förslag på utformning av kustlinjen på Blasieholmen. Utgångspunkten i projektet har varit att ett Nobel Centrum ska byggas på östra Blasieholmen, och att det då inte blir mycket plats över till parken. Byggnaden och parken har formats av detta, och försöker skapa starka kvaliteter både för stadsrummet och för de anställda och besökande på National Museum. Funktionen och programmet har fått styra planen till stor del, tillsammans med parken. Stora delar som inte kräver ljus har placerats under mark för att möjliggöra ett behagligt landskap och en volym på platsen som bätter passar in under omständigheterna. Det yttre av byggnaden har ritats i stram klassisk stil för att passa in på platsen bredvid museet och omringat av några av Stockholms vackraste klassiska fasader. Genom att arbeta med höjd- och materialskillnader i parken och en vacker, välproportionerad fasad tillsammans med en funktionell planlösning och en byggnadsvolym som står på rätt ställe på platsen är projektet ett väl avvägt förslag för en eventuell tillbyggnad. / The project gives a suggestion for an addition to the National Museum in Stockholm. The addition will house conservation studios, warehouse and offices. Besides the program the project also deals with a detailed park and landscape design and gives a suggestion for a design of the coastline on Blasieholmen. The project is based on the assumption that there will be built a Nobel Center at the eastern Blasieholmen, and that it won't leave much room for the park, this assumption has strongly influenced the building and the landscape, and the project aims at creating lasting values and qualities in the urban spaces, as well as for visitors and employees at the National Museum. The function and program has dictated large parts of the plan solution, along with the considerations for the park. Large areas that don't require sun light has been placed underground to allow for a pleasing landscape as well as a smaller above-ground-volume that fits the circumstances better. The facade is designed in a strict classical style, to fit next to the museum and to live up to the task of being surrounded by some of Stockholms most beautiful facades. By working with height and material differences, a well designed facade, functional plan and a volume positioned in the right spot the project gives a well suited proposal for an addition to the National Museum.

An emerging issue that has been made visible is the unequal opportunities for digitization among different sizes of museums. This extends also to when using virtual museums as a pedagogical tool or displaying a museum’s collection. Virtual museums as a tool are less likely to be used by smaller sized museums since they have less ability to adapt to digitization and can’t outsource production. The apparent democratic issue is then that local culture can’t compete in this environment. This thesis goal was to address the problem by developing a virtual museum creation tool with availability in mind. The design was made to enable museums to themselves create, update, and maintain their own virtual museums using game technology. The thesis evaluated the tool using a design science research method were a sample of exhibition producers from several museums participated in testing of the tool and later interviewed. The results from this study showed that the design used by the tool was successful withall the participants. The interviews gave information about what features a full version of the tool would need and described the interviewed museums own readiness to themselves produce virtual museums.

The Stig Claesson Centre at Nytorget is an art museum, a foundation and a meeting place with focus on Stig Claesson’s life’s work and artistic achievements. The Stig Claesson Centre manages the public legacy of Stig Claesson at Nytorget, Södermalm. The Stig Claesson Centre offers a relevant and challenging experience to both Claesson enthusiasts, locals, tourists, architecture fans and other curious visitors. The site, adjacent to Nytorget, is a natural junction between the new, gentrified Södermalm and the old working-class Södermalm that Claesson represents. The building facing the entrance to the Stig Claesson Centre called Malongen is where Claesson had his studio and where he worked for the mostpart of his life. / Stig Claessoncenter vid Nytorget är ett konstmuseum, en stiftelse och en mötesplats med fokus på Stig Claessons livsverk och konstnärliga landvinningar. Stig Claessoncenter eller Slashus, som jag också har valt att kalla det, hanterar det offentliga arvet från Stig Claesson vid Nytorget på Södermalm. Slashus erbjuder en relevant och utmanande upplevelse för både Claessonentusiaster, lokalbefolkning, turister, arkitekturintresserade och andra nyfikna besökare. Platsen, som gränsar till Nytorget, är en naturlig skärningspunkt mellan den nya gentrifierade Södermalm och den gamla arbetarklasssödermalm som Claesson representerar. Byggnaden som vetter mot ingången till Slashus kallas Malongen är där Claesson hade sin ateljé och där han arbetade stora delar av sitt liv.

Ett konstmuseum på 3000 m² i Uppsala vid Fyrisån. En utmejsling i det kulturella och historiska stadslandskapet i Uppsala där besökaren kan vandra längs museumet alla tider på dygnet. Genom att ge små glimtar lockas besökaren att besöka de samlingar av modern och klassisk konst samt den samling av grafiska tryck som finns på utställning. Formen tillåter rörelse i alla riktningar och förlänger kajen. Byggnaden är utformad i trä som är konturskuren på ytterskiktet med en stomme av ett rymdfackverk i stål. Platsen vid fyrisån blir en viktig knutpunkt som förankrar stenstaden på den norra sidan av ån med stadsparken på den södra sidan. Museumet innehåller förutom utställningar även café, bibliotek, verkstad samt magasin. / An art museum, 3000 m² in size, located in the swedish town of Uppsala by the river Fyrisån. Chiseled into the cultural and historical landscape in Uppsala where the visitor can move along the museum during all times of the day and night. By giving the visitor small glimpses from the outside in, the visitor is made curious to explore the interior. The interior houses modern and classical art exhibitions as well as a collection of graphical prints. The shape of the building allows movement on all axis. The building is clad with wood which has been contourmilled, laid on a space steel framework. The location becomes an important part of Uppsala where it connects the urban area north of the river with the city park on the southern side. Besides the exhibitions, the museum also offers a café, workshops a library and a storage hall.

Många konstmuseum vänder världen ryggen, och deltar inte i stadslivet. Så är inte fallet med nya Uppsala Konstmuseum, som både tar plats i staden, och låter staden ta plats i museet. Uppsala är rikt på symboler - sen gammalt finns det domkyrkan, slottet och universitetet, men är det verkligen vad dagens Uppsalabor identifierar sig med? Svaret ligger i Fyrisån, som dominerar stadsrummet, och Uppsalas sinne. Omhuldad men samtidigt värdebefriad förenar den det kyrkliga, det borgerliga och det studentikosa Uppsala. Årummet delar staden, men ger en unik stadskaraktär i utbyte. Museet spelar på denna karaktär, men lämnar också plats för de andra monumenten, och ger utrymme för egen tolkning av vad Uppsalas själ består av, och hur ett museum kan bidra till denna. På platsen fanns tidigare endast parkering. Genom att flytta den ett stenkast österut skapas en förlängning av strandpromenaden, och Stadsträdgården tar numera plats på båda sidor av ån, med museets skulpturpark. Museet har ett yttre skal av betongelement, medan de inre utställningsrummen omgärdas av translucenta glasväggar. Rörelsen mellan utställningsplanen och husets andra funktioner sker mot ån till, då besökarna vandrar mellan utblickar mot staden och ån och museets moderna konstinriktning. / All over the world, art museums have a tendency to turn their backs towards the surrounding society. Sure, they may claim their place, but are they really letting the city come inside? Uppsala has a rich symbolic and cultural heritage. There’s the cathedral, the castle and the university, but do they represent the identy of today’s Uppsala? To me, the answer is found in the Fyrisån, the small body of water dominating the cityscape. Cherished but at the same time void of values, it unites the secular, religious, academic and the blue-collar Uppsala. It divides the city physically, but in exchange for an unique urban character. Uppsala Art Museum is a part of this Fyris-centered character. While acknowledging the monuments of old, it leaves room for the beholder to interpret the city, and how the museum interacts with it. The parking lot that was the site is moved east to make room for an extension of the existing boardwalk, enabling the beloved City Garden to take place on both sides of the river. The museum is made from prefabricated concrete elements, while the inner exhibitionspaces are enclosed in semi-translucent glass walls. The vertical movement is conducted facing the water, as the visitors alternate their focus from the art towards the symbols of the city.

Två av arkitekturhistoriens främsta teoretiker, Andrea Palladio (1508-80) och Le Corbusier (1887-1965), är goda representanter för arkitekturens två huvudgrenar; klassicismen och modernismen. Samtidigt som arkitekterna i mycket utgör varandras motpoler, verkade de båda för strikta ideal beträffande hur god arkitektur skall utföras. Deras respektive avtryck i historien bör inte passeras onämnda i den hastigaste av sammanfattningar; palladianismen användes som stilbegrepp fram tills på 1920-talet då Le Corbusiers läror tog avstamp för att alltjämt hemsöka oss i dagens härskandenyfunktionalism. Idén att ställa dessa giganter mot varandra, jämföra deras huvudsakliga ståndpunkter och söka sammanföra dessa i en ny form av kompositstil, väcktes efter en inventering av den plats som projektet är avsett att behandla. Närområdet kring platsen intill Fyrisån i Uppsala, erbjuder en rad arkitektoniska stilar från 1800-talets empir till modern nyfunkis. Allra närmast ligger ett postmoderntbostadshus och ett modernistiskt kontorskomplex i corbusiansk anda. I denna miljö skall ett nytt museum resas; ett museum som skall sammanföra gammalt och nytt, till innehåll liksom utsida. / Two of the foremost theorists in architectural history; Andrea Palladio (1508-80) and Le Corbusier (1887-1965), are both good representatives of architectures two main branches; classicism and modernism. The architects are direct opposites in many aspects. However, they are both advocates of strict rules of producing good architecture. Their imprints in architectural history are inevitable in the briefest of summarys. The concept of putting these architect giants face to face, comparing their main points of theory and trying to combine them in a neverseen composit style, was developed as a result of an inventory of the site. In the surroundings of the Fyris River in central Uppsala, there is a vast amount of architectural styles, reaching from early 19th century neo-classicism to modern day neo-modernmism. Closest to the site, there is a post-modern residential building complex and some modernistic office buildings in true corbusian spirit. In these invironments, a new museum will be risen, a house of the new and the old, inside and outside.

A museum on a historical site that follows the history and evolution of the city of Athens by exploring the underground levels while creating cultural and leisure spaces for the community on its ground floor. Several pavilions on the ground floor with references on classical architecture act as connectors between past and present; Some of those pavilions house activities for the community and some act as vertical circulation and light shafts between today (park level) and history (underground). Both past and present are incorporated into a both vertical and horizontal journey from light-towards darkness-towards light.

En kulturell infill i Stockholms innerstad som fyller behovet av en samlad plats för visning av och samtal kring mode.