Syftet med uppsatsen är att undersöka om musiklärare och klasslärare i år 1 – 3 reagerar på och agerar mot olika eller liknande ordningsproblem. Metoden som använts är observation och urvalet av deltagare är lärare och elever i fem olika klasser.Min uppfattning var till en början att skillnaden i vad musiklärare och klasslärare korrigerade, var stor. Resultaten av observationerna visade dock att likheterna var fler än skillnaderna. Även min bild av att musiklärare, under lektionerna, korrigerade elever fler gånger än klasslärarna verkar enligt resultaten vara fel. De beteenden som båda kategorierna av lärare korrigerade var till exempel olika former av prat och rörelser. Något som för musiklärarna var unikt att korrigera var beteenden kopplade till just musikämnets lektionsmoment, så som sång och instrumentspel.Undersökningen kan inte dra några generella slutsatser eftersom observationsunderlaget är relativt litet. Däremot har observationerna och resultaten ökat förståelsen för ordningsproblem i olika ämnen genom att med en viss säkerhet peka på att dessa är liknande i flera klassrum. / <p>Lärarexamen</p>

Diss. Stockholm : Kungliga Tekniska högskolan, 2008.

I det här arbetet har jag undersökt relationen mellan rollerna musiker och lärare i musikläraryrket och musiklärarutbildningen, och hur det egna musikintresset påverkar musikläraryrket. Genom semistrukturerade intervjuer har fyra musiklärare, två från gymnasiet och två från grundskolan medverkat. Historiskt har musikerrollen ansetts ha högre status än lärarrollen och bland de medverkande musiklärarna var musikintresset en central anledningen till yrkesvalet. Många som söker sig till musikläraryrket och musikhögskolan har haft med sig musik sedan barndomen vilket kan påverka det musikaliska identitetsskapandet. Genom de fyra deltagande musiklärarna går det att utröna att musikerrollen och lärarrollen ter sig olika beroende på om man jobbar på gymnasium eller på grundskola, det egna musiklivet påverkar motivationen till musiklärarjobbet och huvudinstrumentet har betydelse för undervisningen. Två av de medverkande har trummor som huvudinstrument och tänker musik genom trummorna och en annan av de medverkande har piano som huvudinstrument och leder mycket från pianot.

Utifrån att själv jobbat som musiklärare och därigenom fått se de utmaningar en musikundervisningssituation kan innebära för elever med Neuropsykiatriska funktionshinder (härefter förkortat NPF, och innefattande till exempel ADHD och autism) väcktes mitt intresse att undersöka detta. Min ambition har varit att a) undersöka musiklärares förutsättningar för att undervisa elever med NPF, b) undersöka vad musiklärare använder för stöd och anpassningar i relation till elever med NPF. Då min avsikt varit att få en bred bild av detta område valde jag att göra en enkätundersökning riktad till samtliga grundskolelärare i musik i Linköpings kommun. Uppsatsen är skriven med och enkäten analyserad utifrån den sociokulturella teorin. Resultatet visar att de flesta musiklärare i studien anger att de använder stöd och anpassningar för att få musikundervisningen att fungera för elever med NPF. En majoritet anger dock också att de tror musikundervisning upplevs som mer utmanande för elever med NPF än mer teoretiskt orienterade ämnen. Endast en liten andel menar att de fått med sig kunskaper inom området från sin grundutbildning, samtidigt som många anger att de har möjlighet att få stöd och hjälp på sin arbetsplats, till exempel från specialpedagog. Undersökningen visar att det finns många olika typer av stöd musiklärare använder sig av. Några av de vanligaste har att göra med att skapa rutiner och kontinuitet både inom undervisningen och mellan olika ämnen, samt att på olika sätt skapa ordning i rummet, till exempel vad gäller instrument. Att ge elever möjlighet till paus eller alternativt arbete omnämns också som ett vanligt sätt att anpassa musikundervisningen.