VIOLENCE IN CLOSE RELATIONSHIPS DOES NOT RETIREE.A QUALITATIVE STUDY ABOUT HOW VIOLENCE AGAINST ELDERLY WOMEN IS PORTRAYED IN NEWSPAPERS. BATOUL ZEIN Zein B. Violence in close relationships does not retiree. A qualitative study about how violence against elderly women is portrayed in the newspapers. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social work, 2020.The aim of this study is to examine how violence against older women in close relationships is portrayed in the newspapers. This purpose has been formed on the basis that the topic of violence against older women in close relationships is a hidden societal problem and also under-reported in the media. Violence that older women are exposed to may have lasted a long time or debuted just as she got older. But society has an image that the elderly cannot be exposed or expose others to violence. In fact, the violence that occurs among the elderly in close relationships does not differ from partner violence in general. This type of violence is characterized by the elderly women's vulnerability to the violence that increases when she is addicted to the perpetrator. Keywords: abuse, elderly women, close relations, media.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett hälsoproblem världen över som kan drabba vem som helst och är ofta en kombination av fysiska, psykiska och sexuella våldshandlingar. Statistik visar på att fler än en femtedel av kvinnor och män blir utsatta för våld av en före detta partner eller nuvarande partner under sin livstid. Trots detta faktum är det en låg andel av all hälsooch sjukvårdspersonal som frågar om våld rutinmässigt. Syfte: Studiens syfte var att undersöka vilka hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation. Metod: En allmän litteraturstudie som var baserad på resultatet av 10 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Databaserna PubMed och CINAHL användes vid datainsamlingen och artiklarna kvalitetgranskades med granskningsmallen av Forsberg & Wengström (2015). Resultat: Tre kategorier som kunde göra att sjuksköterskor avstår från att fråga identifierades. Kategorierna var Upplevelser, Uppfattningar och Yttre faktorer och innefattar rädslor, skam, stereotyper samt att screening var någon annans uppgift. Det inkluderade också hinder som tidsbrist, brist på kunskap, utbildning, rutiner, hjälpmedel och resurser, vilket gjorde att frågan uteblev. Slutsats: Litteraturstudien såg att de hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation, påverkas både av deras egna uppfattningar, kontexten och resurser. För att underlätta för sjuksköterskan att fråga patienter om våld i nära relation krävs utbildning, stöd från arbetsplatsen och rutiner.

Bakgrund Våld i nära relationer är ett världsomfattande problem som främst drabbar kvinnor och innefattar fysiskt, sexuellt och psykiskt våld. Sjuksköterskan är ofta den första som möter dessa kvinnor i vården och har ett stort ansvar att identifiera dem. Nationella och globala riktlinjer för hanterandet av de våldsutsatta finns, trots detta missas utsatta kvinnor att fångas upp. Uppsatsen hade sin teoretiska grund i det vårdande mötet. Syfte Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera och vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod En litteraturstudie baserad på åtta kvalitetsgranskade kvalitativa och kvantitativa studier, tagna från databaserna Cinahl och PsycINFO. Artiklarna analyserades med hjälp utav en integrerad analys. Resultat Resultatet visade att sjuksköterskor erfor att bristande kunskap, otillräcklig utbildning och ogynnsamma arbetsförhållanden var anledningen till att kvinnor inte identifieras. Tiden var en viktig aspekt, vissa menade att tid fanns medan andra menade att tiden var en bristande faktor. Slutsats Uppsatsens resultat visade att sjuksköterskor runt om i världen behövde bättre förutsättningar i form av träning ute i verksamheten, men också tydligare riktlinjer och verktyg. Vidtas dessa förbättringar, kan hanterandet av frågan om våld i nära relationer underlättas och fler våldsutsatta kvinnor identifieras i ett tidigare stadie.

Våld i nära relation är vanligt förekommande inom alla socioekonomiska grupper i samhället och kostar individer och samhället mycket i form av lidande och pengar. Flera studier som gjorts inom ämnet har visat att somatisk och psykisk ohälsa är vanligare bland kvinnor och män som utsatts för våld. Inom den prehospitala vården möter ambulanssjuksköterskor patienter som upplevt våld i nära relation och det är viktigt att kunna bemöta och genomföra omvårdnad på ett adekvat sätt. Det skulle kunna besparas mycket individuellt lidande om personer som utsätts för våld i nära relation identifieras så tidigt som möjligt. Svensk sjuksköterskeförening skriver att ambulanssjuksköterskan ska “omhänderta och stärka känslan av säkerhet och trygghet genom visad medkänsla och skapa en miljö som är lugn och inger hopp... att identifiera och uppmärksamma en person som misstänks ha, alternativt har, utsatts för övergrepp eller annan typ av våld…”   Syftet med denna studie var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse av den prehospitala omvårdnaden av patienter som har eller misstänks ha utsatts för våld i nära relation.   Studien är en kvalitativ intervjustudie. Åtta ambulanssjuksköterskor intervjuades med hjälp av en frågeguide där de fick beskriva sin upplevelse av att vårda patienter som har eller misstänks ha utsatts för våld i nära relation. Alla intervjuer skedde i en storstad i mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes sedan för att få en djupare förståelse av det studerade fenomenet.   Resultatet genererade fyra kategorier som ambulanssjuksköterskor upplevde påverkade omvårdnaden av personer som upplevt våld i nära relation; “Det unika i att möta våldsutsatta prehospitalt”, “Kärnan i mötet med den våldsutsatta”, “Utmaningar” samt “Ambulanssjuksköterskans behov av utbildning och verktyg”. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskor lade vikten på att känna av situationen och vinna förtroende från den drabbade. Utmaningar som de flesta upplevt var att den som utövat våldet ofta fanns kvar på platsen när ambulans anlände och i dessa fall var samarbete med instanser, såsom polis och socialtjänst, viktig. Utbildning och stöd från verksamheten upplevdes som bristfälligt och efterfrågades.   Studien ledde fram till slutsatsen att ambulanssjuksköterskor känner sig trygga i att vårda personer som utsatts för våld i nära relation trots att en del hinder kunde uppstå, men efterfrågade mer kunskap i ämnet samt rutiner från sin arbetsgivare.

Bakgrund I en vårdrelation ska patienten ha möjlighet att uttrycka sina behov, begär och problem. För att en vårdrelation ska fungera behöver den bygga på ömsesidighet. Kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer har ofta en rädsla för gärningsmannen och ett lågt självförtroende. I dagsläget finns en kunskapsbrist hos sjuksköterskor i att möta de våldsutsatta kvinnorna vilket bidrar till att de inte alltid får den vård de har rätt till. Syfte Syftet var att beskriva vilka faktorer som påverkar vårdrelationen vid mötet mellan våldsutsatta kvinnor och sjuksköterskan. Metod Metoden som valdes var en litteraturöversikt och sökningarna gjordes i databaserna CINAHL Complete och Pub Med. Sökningarna resulterade i 15 artiklar som inkluderades i resultatet. Artiklarna analyserades utifrån en integrerad analys där fyra underrubriker och en huvudrubrik skapades. Resultat Vårdrelationen påverkades positivt av att sjuksköterskan lyssnade, skapade förtroende och tillit till den våldsutsatta kvinnan. Kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan gav ett stärkt självförtroende vilket bidrog till att frågan om våld kunde lyftas. Utbildning och riktlinjer var ett hjälpmedel för att stärka sjuksköterskan i mötet. Kvinnorna önskade konkret stöd och information under mötet med sjuksköterskan. Slutsats Kunskap och erfarenhet är nödvändigt för att sjuksköterskan ska vara säker i sin profession och därmed kunna stärka kvinnors självförtroende. Våldsutsatta kvinnor är i behov av tillit, förtroende och information under mötet för att en vårdrelation ska kunna skapas. Det kan möjliggöra att kvinnan får hjälp att ta sig ur sin situation. Nyckelord: Möte, Kvinnor, Sjuksköterska, Våld i nära relationer, Vårdrelation

Introduktion: Våld i nära relationer präglas av skam och stigmatisering vilket leder till att det ofta förblir oupptäckt. I Sverige dödas varje år ungefär 15 kvinnor av sin partner eller före detta partner. Kvinnor som utsätts för våld i nära relation söker ofta till akutmottagning för sina fysiska skador. Sjuksköterskan har en nyckelroll för identifiering på akutmottagning av våldsutsatta kvinnor och behöver rätt förutsättningar för tidig identifiering. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva förutsättningarna som krävs för att sjuksköterskan ska kunna identifiera våldsutsatta kvinnor på akutmottagning. Metod: Litteraturstudiens har utformats efter Roséns (2017) systematiska översikt- steg för steg. Databassökningar i CINAHL och PubMed utfördes på ett strategiskt sätt. Litteraturstudiens resultat baseras på sju artiklar som valts ut och granskats samt bearbetats för att uppnå pålitlighet och tillförlitlighet. Resultat: Resultatet baseras på fyra teman: ”Utbildning leder till ökad kunskap”, ”Användning av relevanta screeningverktyg”, ”Samtal måste ske i en avskild och trygg miljö” och ”Ställa rätt och anpassade frågor”. Samtliga teman bildar förutsättningar för sjuksköterskans identifiering på akutmottagning av våldsutsatta kvinnor. Slutsats: Sjuksköterskan har en betydande roll gällande identifiering på akutmottagning av våldsutsatta kvinnor. Resultatet visar att kunskap och utbildning ligger till grund för sjuksköterskans möjlighet till identifiering.

Bakgrund: Våld mot kvinnor anses idag vara ett omfattande folkhälsoproblem. Var tredje kvinna i världen har varit offer för våld i nära relationer. Sjuksköterskan har en avgörande roll i att identifiera våldsutsatta kvinnor, däremot beskrivs en bristande kunskap gällande detta hos sjuksköterskor. Genom att utföra en litteraturstudie baserad på publicerade vetenskapliga artiklar som beskriver sjuksköterskors upplevelser av att ställa frågan kring våldet kan det belysa eventuella svårigheter och hinder. Detta kan skapa förutsättningar för förbättring kring sjuksköterskans identifiering av dessa kvinnor. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera våldsutsatta kvinnor. Metod: Allmän litteraturöversikt med induktiv ansats som baserats på åtta kvalitativa artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskade enligt Kristensson (2014) granskningsmall och analysen är gjord enligt Fribergs dataanalys (2022). Resultat: De fyra huvudkategorierna som presenteras är emotionell påverkan, organisatoriska faktorer, otillräcklig kunskap och egna värderingar. Dessa mynnar sedan ut i underkategorierna obehag, rädsla, arbetsbelastning, brist på verktyg och strategier, brist på utbildning, betydelsen av erfarenhet, attityd och kulturella värderingar.  Slutsats: Sjuksköterskors brist på kunskap, erfarenhet, verktyg och strategier tillsammans med hög arbetsbelastning bidrar till att identifieringen av de utsatta kvinnorna uteblir. Utbildning inom ämnet kan bidra till att minska hindren och öka möjligheterna för identifiering av våldsutsatta kvinnor.

Introduktion/Bakgrund: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem där en av fyra kvinnor blir utsatta under sina liv. Våldet får konsekvenser för både kvinnan och samhället. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: Litteraturstudien gjordes utifrån Rosén (2017) process. Sökningar gjordes i Cinahl och PsychInfo. Sedan gjordes urval och kvalitetsgranskning vilket resulterade i åtta artiklar som utgör resultatet.Resultat: Utgjordes av tre huvudkategorier som var sjuksköterskans roll, arbetsrelaterade hinder och utmaningar och sjuksköterskans känslor. Dessa mynnade ut i 5 underkategorier. Slutsats: Resultatet i litteraturstudien visar på att sjuksköterskan har erfarenheter kring brist på utbildning, tid och en lämplig arbetsmiljö när det kommer till arbetet kring våld i nära relationer. Även medvetenheten om vart sjuksköterskan ska anmäla, skyldigheter att anmäla och vilken hjälp den utsatta ska erbjudas visade sig vara bristfällig. Sjuksköterskan har många känslor när de vårdar de våldsutsatta kvinnorna. Den kliniska betydelsen i resultatet visar på vikten av utbildning och träning kring våldet. 2018 infördes krav på utbildning inom våld i nära relationer på sjuksköterskeprogrammet. Förslag till fortsatt forskning är att jämföra kunskapsnivå på sjuksköterskor examinerade innan och efter 2018.

Bakgrund: Kvinnor som varit med om hot och våld i nära relationer samt kvinnor generellt kommer vanligtvis först i kontakt med sjuksköterskor när de söker vård. Tidigare forskning lyfter att sjuksköterskor upplever en osäkerhet i hur de ska screena kvinnor för hot och våld i nära relationer samt hur de ska bemöta kvinnor som blivit utsatta. Kvinnor behöver mötas av sjuksköterskor som tror på kvinnornas berättelser samt inger empati och trygghet. Syfte: Syftet är att beskriva kvinnors erfarenheter av möten med sjuksköterskor i samband med hot och våld i nära relationer. Metod: Allmän litteraturöversikt. Nio artiklar med kvalitativ ansats, en artikel med kvantitativ ansats och två artiklar med mixad metod har analyserats utefter syfte, metod och resultat. Resultat: Analysen resulterade i tre teman: kvinnors behov av att bli tillfrågade, barriärer i möten med sjuksköterskor och kvinnors behov av att bli bemötta på ett stödjande vis. Slutsats: Kvinnor som drabbats av hot och våld i nära relationer vittnade om psykiska, fysiska och sociala konsekvenser. Sjuksköterskor är i behov av utbildning inom området för ökad kunskap och kompetens för att kunna identifiera samt stödja kvinnor som drabbats av hot och våld i nära relationer.

AbstractThe meaning of this essay is to bring you a picture of a growing unnoticed society problem. The statistics talk for itself. The low number of men who report domestic violence, where they are the victims, shows that the society doesn’t have a good way of meeting this type of problem which is based both on structural and individual problems. The lack of science and the legislation are insufficient and discriminating because they are built on a picture where women are the victims and men are the perpetrators. It is also built on the norm of a heterosexual relationship which means that it is one sided and needs to be developed. By interviewing professional people in different working areas we have tried to get a picture of the needs of men who are exposed to domestic violence. The purpose of this essay has also been to identify the resources that Gothenburg city has to offer these men in questions regarding treatment and supportive efforts. One of the main problems in this, regarding men that are exposed to domestic violence, is the huge number of unrecorded cases. There are also not enough scientific researches made on this subject. The huge amount of unrecorded cases is creating an image that this is an almost none existing problem and this also causes difficulties for the society and its authorities to face the individuals that have been victims for this sort of violence. An important discovery that we have made, during our work on this essay, is that as much as the society of Gothenburg lacks resources to meet the needs of men exposed to domestic violence, as much does the society lacks resources to meet women who are perpetrators. We also found that the society of Gothenburg lacks resources to deal with the problems connected to domestic violence within none heterosexual families.