Våld mot kvinnor är ett utbrett samhällsproblem som ofta diskuteras i media. För kvinnor som misshandlas av sina män och söker hjälp, finns ett relativt väl utvecklat skyddsnät i form av ett flertal kvinnojourer. I en rapport från Brottsoffermyndigheten redovisas för första gången också männens utsatthet för våld i nära relationer. Rapporten visar att lika många män som kvinnor uppger att de någon gång blivit utsatta för våld av sin partner, dock sker våldet mot kvinnorna oftare, mer systematiskt och de fysiska skadorna blir mer omfattande. Ett av regeringens delmål för jämställdhetspolitiken är att försöka få mäns våld mot kvinnor att upphöra.  Ingenstans i detta uppdrag nämns kvinnors våld mot män. Syftet med vår studie är att lyfta fram och synliggöra ett problem som tidigare fått begränsad uppmärksamhet. Vi har haft en hermeneutiskt ansats i vår studie där fokus varit förståelse och tolkning av materialet. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer.  Intervjuerna har gjorts med åtta män i varierande åldrar från hela Sverige. I analysen har vi kopplat empirin till tidigare forskning och våra teoretiska utgångspunkter har varit, våldet, normer, maskulinitet och jämställdhet. I studien framkommer att männen blivit utsatta för både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Samtliga män har upplevt det psykiska våldet som värst, vilket även fortsatt när förhållandet tagit slut, då i form av uppslitande vårdnadstvister. Det som började som hot om att aldrig mer få se sina barn är idag verklighet för flera av männen.  Resultatet visar också hur de i kontakten med olika myndigheter känt sig kränkta, förlöjligade, nonchalerade och att de ibland själva blivit misstänkta för våldet. Ingen av männen upplever att de blivit erbjudna varken stöd eller hjälp. Det framkommer i studien att männen önskar mer kunskap hos framförallt Socialtjänsten hur de på ett mer jämlikt sätt ska bemöta och agera när de möter män som blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner.

No description available.

Våld i nära relation är ett utbrett samhällsproblem, ökad kunskap synliggör våldet, som ofta döljs inom familjen. Denna studie är ett bidrag till diskursen kring detta samhällsproblem. I studien analyseras nio rättsfall och en intervju. Två av rättsfallen har kvinnliga gärningsmän, ett gäller samkönat våld. Syftet med studien är att undersöka om olika samhällsnormer påverkar synen på gärningsmän och offer under rättegångsprocessen. Mäns våld mot kvinnor inom äktenskapet har tidigare varit lagligt och våldet har förklarats bero på bland annat mäns aggression, psykisk ohälsa och genom att våldet setts som ett strukturellt förtryck mot kvinnor. Genom en diskursanalys med grund i socialkonstruktivismen och queerteori visades att diskurser gällande samhällsnormer finns inom rättsfallen och har en påverkan på synen på gärningsmän och offer. Det finns stora skillnader i hur rätten pratar om och bedömmer parterna beroende på deras kön. Kvinnor ses som medskyldiga till våldet och svaga, medan männens våld bortförklaras. Diskurserna följer normerna för hur en gärningsman och ett offer är. Detta leder till att samhällsnormer kring bland annat kön förstärks och osynliggörs. Genom denna studie kan dessa normer belysas och förhoppningsvis vara en del i att bryta upp dessa.

Bakgrund Våld mot kvinnor är ett världsomfattande problem som definieras som en handling som leder till eller sannolikt kommer leda till fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande inklusive hot, tvång eller godtyckligt frihetsberövande. Våld tar inte hänsyn till etnicitet, kultur, religion, samhällsklass eller ålder utan kan drabba vem som helst. Vårdgivare har som ansvar att se varje patient som en enskild individ och omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor bör således utgå ifrån ett personcentrerat perspektiv. Syfte Syftet var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av vårdmötet. Metod Metoden som användes var en icke-systematisk litteraturöversikt som inkluderade 16 vetenskapliga artiklar vilka ligger till grund för resultatet i denna studie. Artiklarna togs fram genom sökningar i databaserna CINAHL och PubMed för att vidare kvalitetsgranskas utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och sedan analyseras genom en integrerad analys. Resultat Resultatet i litteraturöversikten visade att majoriteten av alla kvinnor som sökt vård till följd av att de utsatts för våld hade negativa upplevelser av vårdmötet. Kvinnorna uppfattade vårdpersonalen som dömande, hade en dålig attityd och inte behandlade dem med respekt. Även tidsbrist hos vårdpersonalen var något som togs upp som en negativ aspekt. Andra barriärer som framkom var språk och kulturella skillnader mellan kvinnan och vårdpersonalen samt miljön och omgivningens påverkan för ett eventuellt avslöjande. För att vårdmötet ska upplevas positivt krävs empati, information och stöttning från vårdpersonalen. Slutsats Slutsatsen som framkom ur resultatet visade att våldsutsatta kvinnor upplevde kunskapsbrist från vårdpersonalens sida. Vårdpersonalen har därmed ett behov av utbildning samt ökade resurser gällande våld mot kvinnor. För att kunna hjälpa dessa kvinnor behöver vårdpersonal inge trygghet, skapa ett förtroende och bygga en relation med kvinnan vid vårdmötet vilket kräver ömsesidig tillit och en god kommunikationsförmåga från vårdpersonalens sida.

Sammanfattning   Bakgrund: Våld i nära relation klassas som ett folkhälsoproblem. Uppskattningsvis har 15–71% av den kvinnliga befolkningen i världen drabbats av våld i nära relation. Dessa kvinnor vänder sig främst till hälso och sjukvården för att söka hjälp. Sjuksköterskans ansvarsområde innefattar att vårda och bemöta våldsutsatta kvinnor. Vårdkvalitén påverkas av sjuksköterskans färdighet och kunskap inom området våld i nära relation.  Syfte: Syftet med studien var att identifiera sjuksköterskors erfarenheter av mötet med kvinnors som utsatts för våld i nära relation.  Metod: Beskrivande litteraturstudie där data insamlades från åtta kvalitativa och två kvantitativa studier.  Huvudresultat: I resultatet identifierades sex teman med två kompletterande underteman som beskrev sjuksköterskans erfarenhet av att möta kvinnor som utsatts får våld i nära relation. Resultatet visade att sjuksköterskorna saknade goda förutsättningar för att möta kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Utbildning och stöd från ledningen var något sjuksköterskorna uppgav som bristfälligt. Sjuksköterskorna upplevde även tidsbrist och en rädsla att kvinnan skulle ge ett positivt svar som ett hinder i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Sjuksköterskor som jobbade inom kontinuerlig vård hade lättare för att bygga en relation med kvinnan vilket ansågs vara viktigt eftersom det var då kvinnorna vågade berätta. Språk och kultur var ett annat hinder i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Trots att hjälpmedel fanns i form av tolk kände sig sjuksköterskan osäker på om all information blivit översatt korrekt. Dessutom blev det ett hinder när kvinnan hade en normativ bild på våld i nära relation, detta upplevde sjuksköterskan som frustrerande eftersom det blev svårt att erbjuda hjälp.  Slutsats: Effekterna av våldet påverkar kvinnan under en lång tid i hennes liv. Det är sjuksköterskans ansvar att hjälpa henne att ta kontakt och hänvisa till lämpliga myndigheter. Yrkesutförande sjuksköterskor behöver kunna identifiera denna patientgrupp. I resultatet går det att utläsa att goda förutsättningar, bra arbetsförhållande och utbildning ligger till grund för att möta våldsutsatta kvinnor och kunna ge professionell omvårdnad. Detta är en viktig aspekt i hur man skapar en trygg vård för kvinnor i vårt samhälle.

Abstract Introduction Healthcare systems play an important role in helping women in abusive relationships receive assistance. Routine questions about domestic violence increase the chance of detecting victims of violence. Few women tell spontaneously if they are being subjected to violence, the majority of women do not mind being asked about domestic violence. Aim The aim was to describe how patients suffering from intimate partner violence experience contact with healthcare professionals. Method A systematic literature review of studies with qualitative design. Literature search was done in the databases PubMed and CINAHL.  Result The results were divided into these themes: First insight, facilitating factors, helpful actions, the role of healthcare professionals, inadequate treatment, ignorance of healthcare professionals and trust. Patients described positive feelings about talking to healthcare professionals about their situation. The women thought it was necessary for healthcare professionals to show genuine interest, empathy and knowledge about intimate partner violence. This included the importance of confidentiality, understanding the complexity of the situation and being able to offer proper help. It was important to schedule follow ups, and for the patients to get care from trusted healthcare personnel. There was less willingness to talk about intimate partner violence if the healthcare professionals encountered patients in a bad manner. Conclusion In healthcare, it is important to follow systems for dealing with women who have been exposed to intimate partner violence. Good competence in the subject and a safe environment are required. It is important that patients are treated respectfully when reporting exposure to violence.

Bakgrund: Våld i nära relation mot kvinnor är ett hälsoproblem för hela samhället. Våldet innebär psykiskt, fysiskt och sexuellt lidande där kvinnorna är de som blir utsatta. Våldsutsatta kvinnor upplever rädsla och skam om att samtala om våldet vilket innebär att sjuksköterskor och läkare behöver fråga om våldet för att kvinnan ska få den vård de behöver.    Syfte: Belysa kvinnors upplevelse av sjuksköterskan och läkarens bemötande efter våld i nära relationer.   Metod:  Allmän litteraturstudie med stöd från Kristensson (2014) i databaserna Cinahl och PsycINFO. 11 kvalitativa/kvantitativa vetenskapliga artiklar som analyserades med litteraturöversikt och kvalitetsgranskas med stöd från Friberg (2012).   Resultat: två kategorier identifierades med tillhörande underkategorier där upplevelsen av sjuksköterskors och läkares bemötande skiljde sig åt. Det bristande bemötande berodde på att sjuksköterskor och läkare upplevs vara empatilösa, oförstående och saknar kunskap och information. Kvinnor upplevde det uppskattade bemötande när sjuksköterskor och läkare visar respekt, tillit, trygghet och är intresserade av kvinnans berättelse.   Slutsats: Kvinnor berättade om vikten av kommunikation och en bra vårdande relation. Vilket upplevdes när sjuksköterskor visade kvinnan respekt och förståelse för kvinnans upplevelser. För att kunna uppleva ett bra vårdande möte behövde kvinnor känna sig välkomna och uppleva en säker miljö. Resultatet visade att stora delar av studierna belyser att kvinnor upplever ett bristande bemötande, därav behövs mer forskning inom våld i nära relation.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett samhällsproblem världen över och drabbar såväl kvinnor som män. Våldet som utövas av kvinnor mot män har fått begränsat utrymme i forskning och beskrivs som ett dolt fenomen. Män som utsätts för våld i nära relation riskerar att få en sämre hälsa och det finns ett behov av vård och stöd från sjukvården. Sjuksköterskan har en viktig roll i att uppmärksamma och arbeta mot våld i nära relationer. Det är därför viktigt att skapa kunskap och förståelse om mäns erfarenheter av utsatthet för våld i nära relation för att möjliggöra att bemöta dessa individer utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte: Beskriva mäns erfarenheter av utsatthet för våld i nära relation.  Metod: Allmän litteraturöversikt med en induktiv ansats. Studien baserades på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod och analyserades utifrån Fribergs analysmetod.  Resultat: ​​I studien framkom tre huvudteman och fyra underteman som beskrev mäns erfarenheter av utsatthet för våld i nära relation. Huvudteman var; Negativ påverkan på hälsan, Att leva med en kontrollerande kvinna med tillhörande två underteman; Att leva under kontroll och Att anpassa sig till våldet samt Utmaningar att söka hjälp med tillhörande två underteman Att möta könsfördomar och Att känna rädsla att inte bli trodd. Slutsats: Det framkom att männen som varit utsatta för våld i nära relation erfarit att deras kvinnliga partner kontrollerade dem. Männen försökte anpassa sig till våldet och sin partner. Våldsutsattheten påverkade männens psykiska och fysiska hälsa negativt. Männen hade erfarit utmaningar av att söka hjälp. Kunskap om männens erfarenheter av utsatthet för våld i nära relationer är betydande för att sjuksköterskan ska kunna tillgodose en personcentrerad omvårdnad.

Introduktion/Bakgrund:  Våld i nära relation (VINR) är ett folkhälsoproblem som orsakar lidande och ohälsa samt ekonomiska kostnader för samhället. Kvinnor drabbas i större utsträckning av allvarligare övergrepp än män. Runt om i världen begås 38 procent av alla mord på kvinnor av en intim partner. Sjuksköterskors främsta ansvar inom omvårdnad är att hjälpa patienter att bibehålla, förbättra sin hälsa samt hjälpa patienter att upprätthålla välbefinnande och livskvalitet.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter i samband med att identifiera kvinnor utsatta för VINR.  Metod: Litteraturstudien utformades enligt Polit och Becks (2021) nio steg. Databassökning i Cinahl, PubMed och PsycInfo utfördes på ett strategiskt sätt som tillåter överförbarhet. Litteraturstudiens resultat bygger på 12 utvalda artiklar som samtliga är granskade, bearbetade och analyserade för att uppnå tillförlitlighet och pålitlighet.  Resultat: Litteraturstudiens resultat delades in i fyra kategorier som motsvarar sjuksköterskors erfarenheter i samband med VINR: Betydelsen av att skapa ett förtroendefullt möte, kunskap och utbildning, Sjuksköterskans förhållningssätt samt Känslosamma möten.  Slutsats: Sjuksköterskor upplever tveksamhet kring vilket ansvar sjuksköterskan har och attityden kring identifiering kan avspeglas i det. Sjuksköterskor påverkas emotionellt i mötet med dessa kvinnor och attityden kan påverkas av kultur.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett hälsoproblem världen över som kan drabba vem som helst och är ofta en kombination av fysiska, psykiska och sexuella våldshandlingar. Statistik visar på att fler än en femtedel av kvinnor och män blir utsatta för våld av en före detta partner eller nuvarande partner under sin livstid. Trots detta faktum är det en låg andel av all hälsooch sjukvårdspersonal som frågar om våld rutinmässigt. Syfte: Studiens syfte var att undersöka vilka hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation. Metod: En allmän litteraturstudie som var baserad på resultatet av 10 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Databaserna PubMed och CINAHL användes vid datainsamlingen och artiklarna kvalitetgranskades med granskningsmallen av Forsberg & Wengström (2015). Resultat: Tre kategorier som kunde göra att sjuksköterskor avstår från att fråga identifierades. Kategorierna var Upplevelser, Uppfattningar och Yttre faktorer och innefattar rädslor, skam, stereotyper samt att screening var någon annans uppgift. Det inkluderade också hinder som tidsbrist, brist på kunskap, utbildning, rutiner, hjälpmedel och resurser, vilket gjorde att frågan uteblev. Slutsats: Litteraturstudien såg att de hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation, påverkas både av deras egna uppfattningar, kontexten och resurser. För att underlätta för sjuksköterskan att fråga patienter om våld i nära relation krävs utbildning, stöd från arbetsplatsen och rutiner.