No description available.

Bakgrund Som den näst vanligaste orsaken att uppsöka primärvård är nackbesvär ett vanligt förekommande besvär i Sverige och andra delar av världen. Nackbesvär följs ofta av förändringar i proprioception, både medveten och omedveten, vilket kan leda till avvikelser i rörelsebeteenden inklusive den posturala kontrollen. Kliniska test av nackproprioception inkluderar vanligtvis undersökning genom ex positionssinnestest. I denna studie undersöks proprioception hos personer med nacksmärta genom mätning av posturalt svaj vid lokal vibration av nack-, underarms respektive vadmuskulatur. Studiedesign Tvärsnittsstudie. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva skillnader i omedveten proprioception genom vibrationsstimulering av olika muskelgrupper vid mätning av posturalt svaj i stillastående hos personer med nacksmärta jämfört med personer utan nacksmärta samt att undersöka om smärtintensitet korrelerar med storleken på svajet. Metod Mätning av posturalt svaj gjordes på 50 personer, 25 med nackbesvär och 25 kontroller med och utan vibration av vadmuskulatur, underarmsmuskulatur och nackmuskulatur vid stillastående med slutna ögon på Wii Balance Board. Skattning av smärta gjordes genom NRS just nu respektive medel senaste veckan, dessutom skattades smärta vid nackrörelse. Resultat Vid vibration av nackmuskulatur ses signifikanta skillnader där nackgruppen har ett större svaj i antero-posterior och medio-lateral riktning både innan under och efter vibration av nacke (p<0,05). Innan vibration av vader ses ett signifikant större svaj hos nackgruppen i antero-posterior och medio-lateral riktning (p<0,05) men ej under eller efter vadvibration. Vissa gruppskillnader sågs före, under och efter underarmsvibration. Ett större svaj har ett samband med en högre smärtskattning på NRS genomsnitt senaste veckan (p<0,05). Konklusion Skillnader i posturalt svaj visar sig i form av ett större svaj hos personer med nacksmärta jämfört med kontrollgrupp. Vid högre smärtskattning ses ett större posturalt svaj. / Introduction. Neck pain is often followed by changes in proprioception, both conscious and unconscious, which can lead to deviations in movement behaviours including postural control.  Clinical testing of neckproprioception usually includes assessment of consiuos and unconscious proprioception, such as repositioning sence.  In this study unconsious proprioception is being assessed in people with neck pain through measuring of postural sway during local vibration of calf, forearm- and neckmuscles. Design Cross-sectional study. Aim The purpose of this study was to describe differences in unconscious proprioception by vibration stimulation of different muscle groups when measuring postural sway during static standing in people with neck pain compared to people without neck pain and to investigate whether pain intensity correlates with the size of the sway. Method Measurement of postural sway was conducted on 50 people, 25 with neck pain and 25 healthy controls with and without vibration of the calfs, forearms and neck when standing with eyes closed on the Wii Balance Board. Self-rated pain was recorded through NRS now and average last seven days, in addition to this pain was rated during neck movements. Results Significant differences are seen in which the neck group has a larger sway in the anterior posterior and medial lateral direction both before, during and after vibration of the neck (p<0.05). Before vibration of TSM, a significantly bigger sway of the neck group appears in the anterior posterior and medial lateral direction (p <0.05) but not during or after vibration of the calfs. Some differences between groups were observed before, during and after vibration of the forearms. A larger sway is associated with a higher self-rated pain on NRS average last week (p<0.05). Conclusion Differences in postural sway appear in the form of a greater sway in people with neck pain compared with control group. Higher self-rated pain correlates with a larger postural sway.

Introduktion/bakgrund: Dagens ungdomar är stillasittande stora delar av dygnet, framför allt i skolan. Rygg- och nacksmärta uppkommer på grund av dysfunktioner i rörelseapparaten, men påverkas även negativt av psykiska faktorer. Studier har visat att kvinnor har ont i större utsträckning än män. Alla elever som läser på gymnasienivå ska erhålla viss del undervisning gällande ergonomi samt hur man kan arbeta för att främja en god hälsa och arbetsmiljö. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga förekomsten av rygg- och nacksmärta hos gymnasieelever samt jämföra om det fanns någon skillnad mellan kvinnor och män. Dessutom syftade undersökningen till att ta reda på om elever tillämpar kunskap om ergonomi i sin vardag. Metod: För att besvara syftet valdes en kvantitativ kunskapsansats. Undersökningen är en enkätstudie med tvärsnittsdesign. Åtta skolor i olika kommuner kontaktades med efterfrågan av gymnasieklasser årskurs tre med god läs-och skrivförståelse i svenska. En deskriptiv analys gjordes på den insamlade datan avseende kön, ålder, upplevelse, lokalisation och skattning av smärtan. Resultat: Av 49 tillfrågade elever svarade 73% att de upplevde smärta i rygg, nacke eller i både rygg och nacke. Av kvinnorna svarade 79% att de upplevde smärta och 65% av männen. Av de elever som hade medverkat i undervisning av ergonomi angav 69% att de använde sig av kunskapen från lektionerna. Konklusion: Utbredning av rygg- och nacksmärta bland de tre inkluderade gymnasieklasserna är hög. Kvinnorna har smärta i större utbredning än männen. Många, men långt ifrån alla, av eleverna använder sig av kunskapen från lektionerna om ergonomi.

Bakgrund: Rygg- och/eller nacksmärta är vanligt förekommande och har stor påverkan på både individ- och samhällsnivå. Tidigare forskning visar på positiva effekter gällande fysisk träning vid dessa smärttillstånd. MediYoga som en form av fysisk träning är en etablerad behandlingsform i Sverige. Utifrån ett kvalitativt perspektiv behöver kunskap kring MediYoga utvecklas. Syfte: Att utforska och beskriva upplevelser och erfarenheter av MediYoga hos personer med rygg- och/eller nacksmärta. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex deltagare, samtliga kvinnor, som utövat MediYoga för sin rygg- och/eller nacksmärta. Studiens dataanalys genomfördes enligt metoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier, “Vägen till MediYoga”, “Faktorer som har påverkat utövandet”, “Upplevda effekter av MediYoga”, “Lärdomar från MediYoga” med tillhörande subkategorier. Utövandet resulterade främst i positiva upplevelser, utifrån både psykiska och fysiska perspektiv. Som träningsform beskrevs det vara individanpassat och applicerbart i vardagen. Konklusion: Övervägande positiva upplevelser beskrevs kring utövandet av MediYoga vid rygg- och/eller nacksmärta. Ur ett kliniskt perspektiv framkom flertalet faktorer att beakta som fysioterapeut så som att uppmärksamma eventuella upplevelser av negativa symtom och känslor hos patienten och fysioterapeutens roll som instruktör.

Bakgrund: Arbetsrelaterad nack- och skuldersmärta är problematiskt både för arbetstagaren och arbetsgivaren. Denna smärta är vanligt förekommande vid statiska och/eller repetitiva arbetsmoment vilket ofta förekommer bland biomedicinska analytiker. Det finns viss evidens för att pauser med specifik styrketräning på arbetsplatsen kan påverka denna typ av smärta.  Syfte: Att undersöka hur två korta styrketräningspass per dag kan påverka nack- och skuldersmärta hos de som arbetar på biomedicinskt laboratorium och hur implementering av fysisk aktivitet på arbetsplatsen fungerar. Metod: Biomedicinska analytiker (n=9) på Norrlands Universitetssjukhus genomförde under tre veckor ett kort styrketräningsprogram för nacke och skuldra två gånger per dag på arbetstid. Smärta mättes med 11-gradig NRS (medelvärde senaste veckan), och sexgradig Likertskala (medelvärde senaste tre veckorna) före och efter intervention. Implementeringen utvärderades genom grad av fullföljande. Resultat: Kliniskt signifikant minskning av smärta erhölls. Smärta mätt med NRS gick ned med 1,56 poäng från veckan innan till interventionens sista vecka (p=0,007). Smärta skattad på Likertskala gick också ned med en kliniskt signifikant skillnad (p=0,005). Fullföljandegraden blev i genomsnitt 77,3%, dock rapporterat av endast fyra av nio deltagare. Konklusion: Interventionen med korta styrketräningspass på arbetstid visade sig lyckad med en minskad smärta för deltagarna. Implementeringsmetoden fungerade väl baserat på den relativt höga graden fullföljande. Detta var dock en mindre pilot-studie och för mer kunskap behövs större studier med fler personer och helst en kontrollgrupp.

Bakgrund: Nacksmärta är den fjärde största sjukdomen i världen och enbart i Stockholm upplevs 10 av 100 personer ha nacksmärta varenda dag. Ungefär 75 % av världens befolkning som hanterar mobiltelefoner har en framåt- och nedåtförskjuten position av nacken, även kallat “text-neck”. Det är viktigt att undersöka om “text-neck” orsakar nacksmärta eftersom fysioterapeuter arbetar enligt en evidensbaserad vård. Således är denna kunskap viktig för att fysioterapeuter ska ge rätt prioritering vid undersökning och behandling av patienter med nacksmärta. Syfte: Syftet med denna studie var att ge en beskrivning på det aktuella vetenskapsläget kring “text-neck” och nacksmärta. Metod: Författarna har gjort en scoping-review och har hittat material genom sökningar på databaserna PubMed, Web of Science, Scopus och Cinahl oktober 2023 samt via kedjesökning. Bland nio stycken inkluderade artiklar, var sju av dem tvärsnittsstudier, en systematisk litteratursammanställning och en longitudinell kohortstudie. Artiklarna granskades med Fribergs (2012) kvalitetsfrågor. Resultat: Inga studier fann ett orsakssamband mellan “text-neck” och nacksmärta. Fyra artiklar, som var av "medel” eller “låg” kvalitet och hade subjektiva mätmetoder för bedömning av “text-neck”, fann samband mellan “text-neck” och nacksmärta. Fem artiklar, som var av "hög” kvalitet där fyra av dem hade objektiva mätmetoder för bedömning av “text-neck”, fann inga samband. Konklusion: Eftersom sju artiklar är tvärsnittsstudier är det svårt att framhäva orsakssamband. Starkare studier av longitudinella slag för att hitta potentiella orsakssamband kring “text-neck” och nacksmärta behövs. Tills vidare bör den biopsykosociala modellen tas i akt bland fysioterapeuter vid undersökning och behandling av patienter med nacksmärta.

<p>Det förekommer hållningsmönster som kan leda till problem från nacke och axlar. Ett hållningsmönster med hög muskelaktivitet i övre trapezius (ÖT) är ofta förknippat med nack- och skuldersmärta. Därför var det relevant att göra en experimentell hållningskorrigeringsstudie för att studera eventuella förändringar i muskelaktiviteten i ÖT. Syftet med studien var att undersöka om en korrigering av axlarnas position har betydelse för muskelaktiviteten i ÖT när armarna hålls i tre olika positioner framför kroppen, samt beskriva muskelaktiviteten i dessa positioner. Tio personer med hopsjunken hållning och nack- eller axelproblem deltog i studien. Muskelaktiviteten i ÖT mättes med elektromyografi i tre olika positioner före och efter en korrigeringsintervention. En signifikant minskning (<em>p</em><0,05) av muskelaktiviteten i ÖT registrerades för respektive position efter hållningskorrigeringen. Det fanns individuella skillnader i muskelaktiviteten i ÖT hos försökspersonerna och korrigeringseffekten för muskelaktiviteten i ÖT varierade beroende på position. Resultatet pekar på att hållningskorrigering är procentuellt sett effektivare i en armposition med låg muskelaktivitet än i en position med hög muskelaktivitet. Däremot ger en korrigering i en position med hög muskelaktivitet större reell minskning av muskelaktiviteten än i en position med låg muskelaktivitet. Vidare kunde ses att vissa individer kan vara mer mottagliga för hållningskorrigeringen än andra.</p>

Det förekommer hållningsmönster som kan leda till problem från nacke och axlar. Ett hållningsmönster med hög muskelaktivitet i övre trapezius (ÖT) är ofta förknippat med nack- och skuldersmärta. Därför var det relevant att göra en experimentell hållningskorrigeringsstudie för att studera eventuella förändringar i muskelaktiviteten i ÖT. Syftet med studien var att undersöka om en korrigering av axlarnas position har betydelse för muskelaktiviteten i ÖT när armarna hålls i tre olika positioner framför kroppen, samt beskriva muskelaktiviteten i dessa positioner. Tio personer med hopsjunken hållning och nack- eller axelproblem deltog i studien. Muskelaktiviteten i ÖT mättes med elektromyografi i tre olika positioner före och efter en korrigeringsintervention. En signifikant minskning (p&lt;0,05) av muskelaktiviteten i ÖT registrerades för respektive position efter hållningskorrigeringen. Det fanns individuella skillnader i muskelaktiviteten i ÖT hos försökspersonerna och korrigeringseffekten för muskelaktiviteten i ÖT varierade beroende på position. Resultatet pekar på att hållningskorrigering är procentuellt sett effektivare i en armposition med låg muskelaktivitet än i en position med hög muskelaktivitet. Däremot ger en korrigering i en position med hög muskelaktivitet större reell minskning av muskelaktiviteten än i en position med låg muskelaktivitet. Vidare kunde ses att vissa individer kan vara mer mottagliga för hållningskorrigeringen än andra.

Bakgrund: Patienter med långvarig smärtproblematik behöver ofta komplettera farmakologisk behandling med fysisk aktivitet. Genom att inta patientperspektivet och försöka förstå på vilket sätt fysisk aktivitet som behandlingsmetod påverkar patientens livsvärld kan sjuksköterskan öka sin insikt i de faktorer som kan stödja patienten i dennes hälsoprocess. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet som behandlingsmetod vid långvarig nack- och/eller ryggsmärta. Metod: En litteraturöversikt enligt Fribergs metod baserad på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades med bedömningsmallar framtagna av Carlsson &amp; Eiman. Resultat: Patienters upplevelser av fysisk aktivitet som behandlingsmetod presenteras i fyra teman: Rädsla för smärta och att skada den sköra kroppen, Upplevelser av att implementera fysisk aktivitet i vardagen, Behovet av motivation och stöd och Upplevelsen av smärtlindring och välmående genom fysisk aktivitet. Patienterna upplevde oro kring att utföra övningarna fel och skada kroppen ytterligare. En återkommande faktor som hindrade den fysiska aktiviteten var tidsbrist. Uppföljning var en viktig motiverande faktor. Den fysiska aktiviteten ökade välmåendet och i många fall sågs aktiviteterna som verktyg för att hantera smärtan. Slutsats: Genom att säkerställa att rätt information når patienten, assistera med tidsplanering och följa upp den fysiska aktiviteten kan sjuksköterskan stödja patientens hälsoprocess.

Background: Neck pain is a major public health with great effects on both the individual and society. Cervical radiculopathy is a relatively common form of neck pain with neurological symptoms. Physical therapy is often the first treatment but there is paucity in literature reviews investigating the effects of physical therapy. Objective: To assess the effects of physical therapy for cervical radiculopathy. Methods: A literature search was conducted in PubMed, CINAHL, PEDro and Web of Science. A total of 12 RCT articles were included in the study. The articles were reviewed based on the aims of the study and the PEDro scale. Results: Eight studies of moderate quality and four high quality. Most studies used the same outcome measures. Most common interventions were traction and manual therapy. Outcomes were varied with some reporting positive effects and others no change. Treatment periods, number of sessions and follow-up varied. In most cases, the positive results wore off at follow-up and differences between groups less pronounced. Conclusions: The quality of RCTs investigating cervical radiculopathy is variable. There is limited evidence suggesting that physical therapy treatment can have a measurable and significant long-term effect on cervical radiculopathy. / Bakgrund: Nacksmärta är ett allvarligt folkhälsoproblem med stor effekt på både den enskilde och samhället. Cervikal radikulopati är en relativt vanlig form av nacksmärta med neurologiska symtom. Fysioterapi är ofta den första behandlingen för detta tillstånd men det är brist på litteraturstudier som undersöker fysioterapins effekter. Syfte: Att undersöka effekterna av fysioterapi för cervikal radikulopati. Metod: Litteratursökningar gjordes i PubMed, CINAHL, PEDro och Web of Science. Totalt inkluderades 12 RCT artiklar i studien. Artiklarna granskades utifrån studiens frågeställningar samt PEDro kvalitetsgranskningsmall. Resultat: Åtta studier var av måttlig kvalitet och fyra hög kvalitet. De flesta studier använde samma utfallsmått och alla uppmätte smärta, funktionshinder och funktion. De två vanligaste behandlingarna var traktion och manuell terapi. Resultaten av insatserna varierade då vissa rapporterade positiva effekter och andra ingen förändring. Behandlingsperioder, antal sessioner samt uppföljning varierade. I de flesta fall, så avtog de positiva resultaten vid uppföljning och skillnaden mellan grupperna blev mindre uppenbara. Konklusion: Denna litteraturöversikt påvisade att kvaliteten på de RCT studier som undersöker cervikal radikulopati varierar. Resultaten visar att det finns begränsad evidens som tyder på att fysioterapi kan ha en mätbar och betydande inverkan på cervikal radikulopati i längden.