Background: Chronic neck pain is a problem that may be prevented and treated by physical activity. Little is known about effective interventions to increase physical activity in workers with neck pain. Objective: To evaluate the effects of an intervention aimed at increasing physical activity among workers with chronic neck pain. Design: A 10-week randomized controlled study in a population of 35 (intervention n= 19, control n= 16) workers. Physical activity was assessed using a tri-axial accelerometer pre and post the intervention. Outcomes: Daily steps, metabolic equivalent, proportions of time spent sitting/lying, standing and walking, and sit-to stand transitions. Linear mixed model was used to analyze the intervention effect (group × time) adjusted for the baseline value for each outcome. Results: There was no significant intervention effect on steps, metabolic equivalent, walking or sit-to stand transitions. There were significant intervention effects on decreased time spent sitting/lying (p=0.010) and increased standing (p=0.017).   Conclusion: No differences between intervention and control groups were found in parameters of total physical activity. However sedentary time decreased substantially in intervention group and was replaced by standing time. Larger studies using objective assessments of physical activity and sedentary behavior, investigating the effects of changes in PA and sedentary behavior on pain and health outcomes, in a working population with chronic neck pain are recommended. / Bakgrund: Kronisk nacksmärta är ett problem som kan vara möjligt att förebygga och behandla med fysisk aktivitet. Det finns begränsad kunskap om effektiva interventioner för att öka fysisk aktivitet hos arbetstagare med nacksmärta. Syfte: Att utvärdera effekten av en intervention riktad mot att öka fysisk aktivitet hos en grupp arbetstagare med kronisk nacksmärta. Design: En 10 veckors randomiserad kontrollerad studie i en population av arbetstagare med kronisk nacksmärta, n= 35 (interventionsgrupp n=19, kontrollgrupp n= 16). Fysisk aktivitet mättes med triaxiell accelerometer före och efter interventionen.  Utfallsmått: Antal steg per dag, metabolisk ekvivalent, förändringar i proportionerna mellan tid i sittande/liggande, stående och gående och antal uppresningar från sittande till stående. Resultat: Det fanns ingen signifikant interventionseffekt avseende steg, metabolisk ekvivalent, tid i gående eller antal uppresningar från sittande. Tid i sittande/liggande minskade signifikant (p=0,010) och tid i stående ökade, också signifikant (p=0,017).  Slutsats: Det fanns ingen skillnad mellan grupperna i total fysisk aktivitet. Däremot minskade tiden i sittande/liggande markant och ersattes av tid i stående. Större studier med objektiva mätningar av fysisk aktivitet och stillasittande beteende som också undersöker effekter av förändringar i fysisk aktivitet på smärta och hälsovariabler bland arbetstagare med kronisk nacksmärta rekommenderas. / STIMUL

Introduktion: Termen Whiplash Associated Disorders, WAD, är en beskrivning på en piskliknande rörelse som ofta uppkommer vid en påkörning bakifrån. Detta kan medföra skelett- och mjukdelsskador av halskotpelaren. Graden av WAD klassificeras enligt Quebec Task Force Classification, QTFC, utifrån symtom och kliniska fynd. Symtom som kan uppkomma är huvudvärk, smärta i nacke och axlar, domningar/svaghet i övre extremiteter, yrsel, trötthet m.m. Vidare kan WAD delas in i en akut, subakut och kronisk fas. Tidigare litteraturstudier som har gjorts på ämnet visar att någon form av aktiv behandling är att föredra att minska smärta hos personer med WAD. Syfte: Syftet med studien var att undersöka och sammanställa vetenskaplig litteratur beträffande fysioterapeutiska interventionens påverkan hos personer med whiplashassocierad smärta. Metod: Denna litteraturöversikt utfördes i databaserna PubMed, PEDro och AMED. Sökningen genomfördes i fritext där olika sammanställningar av ord kombinerades som gav ett stort antal träffar med hög relevans. Enstaka ämnesord ändrades i kombinationen beroende på databas. Artiklarna granskades sedan utifrån inklusions- och exklusionskriterier och resulterade i 20 inkluderade artiklar. Resultat: Resultatet av de olika studierna skiljer sig åt men verkar tyda på att en aktiv behandling är föredra framför immobilisering. Konklusion: Vid smärta i den akuta fasen visar resultatet att aktivitet och träning ger högre smärtreduktion jämfört med vila, nackkrage och att leva som vanligt. I den kroniska fasen finns det inget samlat resultat kring vilka interventioner som är att föredra.

Bakgrund: Nacksmärta är ett vanligt förekommande besvär och en av de främsta orsakerna till att söka vård hos fysioterapeut. Nackbesvär kan leda till förändringar i proprioception, både medveten och omedveten, vilket kan leda till en nedsatt balans. Undersökning av omedveten proprioception har gjorts genom att mäta posturalt svaj vid stimulering av muskelspolar via lokala muskelvibratorer i tidigare studier. Ingen studie har dock undersökt reliabiliteten vid stimulering av nack- och vadmuskler hos personer med respektive utan nacksmärta   Syfte: Studiens syfte var att utvärdera inter-day reliabilitet för posturalt svaj hos personer med eller utan nacksmärta genom att mäta CoP på WBB där deltagarna ges vibrationer på vader, nacke respektive underarmar.   Metod: 50 deltagare deltog i studien, 25 deltagare med nacksmärta och 25 friska kontroller. Deltagarnas CoP mättes på en WBB där deltagarnas förändring av CoP mättes innan, under och efter att vibrationer getts på vader, underarmar respektive nacken. Deltagarna testades vid två tillfällen med 7 dagars mellanrum. ICC2,1 användes för att beräknade relativ reliabilitet. Ett ICC-värde ≥ 0,75 bedöms som god reliabilitet. Absolut reliabilitet beräknades med SEM. Beroende t-test utfördes för att undersöka eventuell systematisk bias såsom adaptioner eller inlärningseffekter mellan testtillfälle 1och 2.   Resultat: Studiens resultat uppvisade en måttlig till utmärkt relativ reliabilitet (ICC = 0,69 - 0,89) för A/P amplituden för hela gruppen och SEM-värden var mellan 0,51 - 1,17 vilket utgör ca 20 - 30% av medelvärdet för de flesta svajvariablerna. En signifikant inlärningseffekt kunde ses för både A/P och M/L amplituden vid vibration av vadmuskulaturen (p = 0,015 - 0,017).   Slutsats: Studiens resultat visar på en acceptabel reliabilitet och testmetoden kan användas i såväl forskning som klinisk användning vid undersökning av posturalt svaj med eller utan vibration. / Background: Neck pain is a common occurrence and one of the main reasons for seeking care at a physiotherapist. Neck disorders can lead to changes in proprioception, both conscious and unconscious, which can lead to a reduced balance. Investigation of unconscious proprioception has been done by measuring postural sway in the stimulation of muscle spindles via local muscle vibrators in previous studies. However, no study has investigated the reliability of stimulation of neck and calf muscles in people with or without neck pain   Purpose: The purpose of the study was to evaluate inter-day reliability on postural sway in people with or without neck pain by measuring CoP on WBB where participants receive vibration on the calf, neck and forearms.   Method: 50 participants participated in the study, 25 participants with neck pain and 25 healthy controls. Participants change of CoP was measured before, during and after vibration was given to calf, forearm and neck. Participants were tested on two occasions at 7-day intervals. ICC2,1 was used to calculate relative reliability. An ICC value ≥ 0.75 is considered to be good reliability. Absolute reliability was calculated with SEM. Dependent t-test was performed to investigate any systematic bias such as adaptations or learning effects between test 1 and 2.   Results: The results of the study showed a moderate to excellent relative reliability (ICC = 0.69 - 0.89) for the A/P amplitude and SEM values ​​were between 0.51 - 1.17 which represents about 20-30% of the mean for most sway variables. A significant learning effect could be seen for both the A/P and M/L amplitude in vibration of the calf muscles (p = 0.015-0.017).   Conclusion: The results of the study demonstrate acceptable reliability and the test method can be used in research and clinical to investigate postural sway with or without vibration.

Bakgrund: Hjärnskakning är en vanlig skada inom ishockey. Efter skada ses även påverkan på cervikala strukturer och nackutredning föreslås som en del i undersökningen efter hjärnskakning.  Neck Flexor Endurance Test är ett test som använts för att mäta nackflexorernas uthållighet. Syftet med den här studien var att fastställa normalvärde för junior-senior ishockeyspelares uthållighet i stabiliserande cervikal muskulatur.  Design:Deskriptiv pilotstudie Metod: Totalt 40 friska ishockeyspelare (33 herrjuniorer och 7 damspelare) testades i ryggliggande. Testpersonen höll huvudet statiskt i given position och testledaren observerade att testen utfördes rätt och klockade tiden med tidtagarur. Inga andra hjälpmedel användes. Varje deltagare hade två försök och tiden mellan försök ett och två var två minuter Resultat: Medelvärde för hela gruppens båda försök var 55,5 sekunder. Medelvärde för försök ett var för hela gruppen 62,3 sekunder +22,8, försök två 48,5 sekunder +18,1. Skillnaden mellan försök ett och försök två var statistiskt säkerställd (p<0,05). Konklusion: 40 friska ishockeyspelare har i den här studien uthållighet i nackens flexorer på i medelvärde 62,3 sekunder i ett försök. Spridningen var för stor för att man ska kunna ge råd om generell baseline. Skillnaden mellan gruppens försök ett och försök två tyder på att längre tid än två minuter behövs för full återhämtning av testade muskler.

Bakgrund: Nacksmärta är vanligt förekommande bland universitetsstudenter, där över en fjärdedel av studenterna inom vissa utbildningsgrupper uppger att de haft nacksmärta någon gång under det senaste året. Nacksmärta bland unga vuxna är en riskfaktor för minskad arbetsproduktivitet senare i livet och tidigare besvär är en av de tydligaste riskfaktorerna för nacksmärta bland personer i yrkesverksam ålder. Mycket forskning tyder på att fysisk aktivitet kan minska risken för uppkomst av arbetsrelaterad nacksmärta, men vilken dos, det vill säga hur mycket, fysisk aktivitet som behövs är inte klar. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet på hög intensitet minst 90 minuter i veckan och uppkomst av nacksmärta bland universitetsstudenter, kontrollerat för förväxlingsvariabler. Metod: En registerstudie genomfördes där data från 92 universitetsstudenter utan nacksmärta vid baslinjen analyserades i en multipel logistisk regressionsmodell. Resultat: Resultatet visade inget signifikant samband mellan fysisk aktivitet på hög intensitet minst 90 minuter i veckan och uppkomst av nacksmärta kontrollerat för förväxlingsvariabler, dock indikerar konfidensintervallet att den möjliga förebyggande effekten är större än den möjliga negativa effekten. Resultatet visade ett signifikant samband mellan uppkomst av nacksmärta och depression bland kvinnor. Sambandet mellan ålder och uppkomst av nacksmärta var inte signifikant men låg nära signifikansnivån. Slutsats: Uppkomst av nacksmärta har en multifaktoriell orsak, och behöver därför förebyggas genom ett mångfacetterat tillvägagångssätt. Vilken dos fysisk aktivitet som behövs för att minska risken för uppkomst av nacksmärta bland universitetsstudenter är däremot fortfarande oklar och mer forskning behövs för utformning av riktlinjer och rekommendationer. / Background: Neck pain is common amongst university students and can lead to neck pain later in their working life with effects such as reduced work productivity and high costs for the society. Studies show that physical activity can have a preventive effect on neck pain, but the dose is indefinite.  Purpose: The aim of this study was to investigate the association between physical activity at a high intensity at least 90 minutes per week and onset of neck pain amongst university students, controlling for confounding variables.  Method: A register study was conducted and data from 92 university students with no neck pain at baseline was analyzed with a multiple logistic regression model.  Results: The result showed no significant association between physical activity at a high intensity at least 90 minutes per week and onset of neck pain when controlled for confounding variables, although the confidence interval indicates that the possible preventive effect is bigger than the possible negative effect. The result showed a significant association between onset of neck pain and depression amongst women. The association between age and onset of neck pain was not statistically significant but was close to the significance level.  Conclusion: Neck pain has a multifactorial cause and should be prevented through a multifaceted approach. The dose of physical activity that is needed to reduce the risk of developing neck pain amongst university students is still unclear and more research is needed to formulate guidelines and recommendations.

<p><strong>Syfte och frågeställningar </strong></p><p>Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna?</p><p><strong>Metod </strong></p><p>Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”.</p><p><strong>Resultat </strong></p><p>Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar<strong> </strong>att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.</p>

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna? Metod Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”. Resultat Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder. Slutsats Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.