Thesis (M Med (Family Medicine))--University of Limpopo (Medunsa Campus),2010. / BACKGROUND: Common preventable causes of maternal and perinatal mortality such as HIV, anaemia, gestational proteinuric hypertension, syphilis and Rhesus disorders can be identified early with simple antenatal screening, however this screening is not always efficiently and effectively done. It is critical to identify challenges and possible solutions to ensure effective implementation of the national antenatal screening guidelines for these conditions. Even within existing inadequate resources, there is always room for improved efficiency. METHODS: The aim of this study was to evaluate the implementation of the national guidelines for antenatal screening in the Acornhoek district, Mpumalanga. It was a prospective, cross-sectional study of the antenatal screening programme in the Acornhoek district. Data was collected from an analysis of antenatal and medical records of all women who received antenatal care in the Acornhoek district and ultimately delivered at Tintswalo Hospital, Acornhoek, during the study period of one calendar month. Standardised questionnaires were administered at each of the 15 antenatal clinics referring to Tintswalo Hospital to identify the challenges preventing the effective implementation of the national guidelines for antenatal screening that were experienced by the nurses at the clinics. RESULTS: 428 women were interviewed post partum. 335 were included in the study (87 had received antenatal care out of the district and 6 were unbooked). 85.7% of women had been tested for syphilis antenatally, 84.8% had been tested for anaemia, 72.8% had had blood taken for Rhesus factor and only 64.2% had had pre-test counselling for HIV. 14.3% of women did not have their blood pressure checked at every visit and over 31.4% did not have urine dipstick tests done at every visit. 27% of women booked before 20 weeks, however only 18% had their antenatal bloods taken before 20 weeks. Of the women who had had antenatal blood screening tests done, 18% had not received results by the time of delivery. There was considerable variation between the clinics. Challenges preventing the effective implementation of antenatal screening included variation in knowledge of antenatal screening requirements by clinic staff, barriers to HIV testing, poor infrastructure, equipment and supply problems, laboratory support issues, onsite testing challenges, poor support from the district and passive response to problem solving by clinic staff. CONCLUSIONS: Not all women receiving antenatal care in the Acornhoek district are being screened for HIV, anaemia, GPH, syphilis and Rhesus disorders. From the reasons identified above, interventions such as in-service training of clinic staff in antenatal screening, removing barriers to HIV testing such as appointing lay counsellors at every clinic and offering provider driven or opt-out testing for HIV, improving infrastructure such as installing telephones at every clinic, increasing the laboratory courier service to 5 days a week, introducing on site testing of syphilis, anaemia and Rhesus factor and a rapid pro-active approach to problem solving by district and clinic staff to manage barriers to antenatal screening such as broken equipment and out of stock supplies.

The Purpose of the study was to highlight the primary care managers' perception of the barriers and opportunities in the implementation of the national guidelines for harmful drinking and alcohol abuse in KalmarCounty. The data was collected by questionnaires which were directed to all primary care managers in the county. The response rate was low, 40%. The data collection was complemented at a later stage with a non-response analysis. To analyze the results implementation theory with following terms were used: wants to, understand and know. In this study, the managers response showed an ambivalence and the willingness to use the national guidelines were not evident. On the one hand, patients with for harmful drinking and alcohol abuse is a tasks for primary care, but on the other hand, it was considered to a greater extent to be social services responsibility. The understanding of the use of guidelines existed and primary care has a tradition of making use of the guidelines, however in this case the respondents lack education. The ability to implement the national guidelines seemed lacking, which may be due to increased tasks and radical changes involving time constraints.

No description available.

No description available.

Introduktion: I de nationella riktlinjerna (NR) för vård vid stroke ger Socialstyrelsen rekommendationer om åtgärder som hälso- och sjukvården bör erbjuda personer som insjuknat i stroke. Det saknas idag kunskap om i vilken utsträckning fysioterapeuter inom strokerehabilitering, har implementerat rehabiliteringsåtgärder i enlighet med NR.    Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning fysioterapeuter som arbetar med strokerehabilitering i olika delar av vårdkedjan i Sverige, har implementerat rehabiliteringsåtgärder enligt Socialstyrelsens NR, samt kartlägga vilka underlättande och hindrande faktorer som påverkat implementeringen i verksamheterna.     Metod: Studien har en kvantitativ tvärsnittsdesign. En webbenkät har använts som datainsamlingsmetod. Fysioterapeuter som arbetar i olika delar av strokevårdkedjan, har besvarat enkäten.    Resultat: 148 fysioterapeuter deltog i studien. De flesta rehabiliteringsåtgärder, som enligt NR bör erbjudas, erbjöds i hög grad. Rehabiliteringsåtgärder som uppgiftspecifik gångträning (90,5 %), fallpreventiva åtgärder (86,5 %) samt uppgiftspecifik träning vid nedsatt motorik (85,1 %), var implementerade. Faktorer som upplevdes underlätta implementeringen, var att det ansågs viktigt att efterfölja riktlinjerna, att man känner sig trygg med att utföra rehabiliteringsåtgärderna, och att rehabiliteringsåtgärderna är tydligt beskrivna i NR. Faktorer som upplevdes försvåra implementeringen var brist på fysioterapeutresurser, otillräckligt med tid och avsaknad av tydliga mål i verksamheterna att arbeta enligt riktlinjerna.    Slutsats: Studien visar att majoriteten av rehabiliteringsåtgärder med hög prioritet erbjuds av fysioterapeuter som arbetar med strokerehabilitering. För att underlätta implementeringen krävs kunskap, resurser, tid, och tydliga mål i verksamheten att arbeta enligt riktlinjerna. / Introduction: The National Board of Health and Welfare in Sweden has published evidencebased National Stroke Guidelines that healthcare should follow. Currently, there is a lack of knowledge about the extent to which physiotherapists who work with stroke rehabilitation, have implemented the recommendations according to the National Stroke Guidelines.    Aims: To investigate to what extent physiotherapists who work with stroke rehabilitation in various parts of the of the care chain in Sweden, have implemented the National Stroke Guidelines, and to identify which facilitating and hindering factors have influenced the implementation.     Method: The study has a quantitative cross-sectional design. An online survey has been used as a data collection method and has been answered by physiotherapists working with stroke rehabilitation in various parts of the care chain.    Results: 148 physiotherapists participated in the study. Most recommendations, whith high priority, were provided to a great extent. The most implemented rehabilitation interventions were task-specific walking training (90,5 %), prevention of falls (86,5 %) and task-specific training when impaired motor function (85,1%). The main factors that facilitated the implementation was that it was considered important to comply with guidlines, that it felt safe to carry out the recommendations, and that they are clearly described. The main factors that hindered the implementation, were lack of physiotherapist resources, limited time and no clear goals to promote the work of implementing the guidelines.   Conclusion: This study shows that most rehabilitation interventions, with high priority, are provided by physiotherapists working with stroke rehabilitation. To facilitate the implementation, knowledge, resources, time, and clear goals are required to promote the work.

När de nationella riktlinjerna för vård och ångesttillstånd utkom 2010, ansågs psykodynamisk terapi sakna evidens och förbisågs nästan helt som metod i offentlig vård. Vad detta inneburit för de offentliganställda dynamiska terapeuterna och deras patienter är okänt. Syftet med studien var att få veta hur psykodynamiska terapeuter upplever sin arbetssituation och om de nationella riktlinjerna som utkom 2010 förändrat arbetet som dynamisk terapeut i offentlig sektor. Som metod användes en kvalitativ intervju med en öppen frågeställning där fem seniora legitimerade terapeuter med minst femton år i yrket deltog. Intervjuerna bearbetades i en med en tematisk analys, vilket resulterade i fyra övergripande teman. Resultatet redovisas mot en tidsaxel bestående av förr, nuvarande situation och framtiden. Dagens situation har gjort det svårt att upprätthålla den psykodynamiska ramen och terapeuterna tecknar en relativt mörk bild av den psykodynamiska terapins och sin egen framtid inom den offentliga psykiatriska vården. Diskussionen berör legitimerade psykodynamiska terapeuters rätt att utöva sitt yrke inom de rättigheter och skyldigheter som legitimation ger. Situationen som patienterna befinner sig i när de efterfrågar dynamisk terapi diskuteras också och kopplingen till aktuell lagstiftning. / When the national guidelines for care regarding depression and anxiety disorders were published in 2010, psychodynamic therapy was considered to lack evidence and was subsequently ignored almost entirely as a method in public care. What this meant for public servants, dynamic therapists and their patients is unknown. The aim was to find out how the psychodynamic therapists experience their current work situation and if the national guidelines, published in 2010, have affected their work as dynamic therapists in the public sector. A qualitative interview with an open issue where five senior qualified therapists with at least fifteen years in the profession attended was used as method. The interviews were processed in a thematic analysis, which resulted in four overarching themes. The results are reported against a timeline consisting of past, present situation and future. The current situation has made it difficult to maintain the psychodynamic framework and therapists paint a fairly bleak picture of the future of psychodynamic therapy and their own future within the public mental health services. The discussion concerns registered psychodynamic psychotherapists’ right to practice within their given responsibilities. The discussion also concerns the patient’s situation when requesting psychodynamic therapy, as well as the link to current legislation.

När förlossningsprogressen går långsamt fram eller stannar av helt kan barnmorskan använda sig av läkemedlet Oxytocin® för att framkalla tätare och mer intensiva värkar och på så sätt uppnå progress i förlossning. Oxytocin® är ett potent läkemedel som när det används felaktigt kan ge allvarliga komplikationer för mor och barn. I Sverige togs nationella riktlinjer för oxytocinbehandling vid värksvaghet fram år 2011. Barnmorskan har även lokala riktlinjer att förhålla sig till i sitt dagliga arbete. Studier har visat att oxytocinbehandling sker på ett ostrukturerat sätt i Sverige. Syftet med studien var att undersöka Sveriges förlossningsklinikers PM följsamhet till de nationella riktlinjerna framtagna år 2011 gällande oxytocinbehandling vid värksvaghet. Studien utgjordes av en kvantitativ, komparativ metod med en deskriptiv ansats, där urvalet resulterade i insamlade data från 43 av landets 44 förlossningskliniker. Ett instrument för dataanalys framtogs där samtliga PM jämfördes mot den text som var formulerad i de nationella riktlinjernas föreslagna PM och presenterades genom deskriptiv statistik. Resultatet visade på en variation i följsamhet i de lokala PM:en till de nationella riktlinjerna. Fem klinikers PM överensstämde med de nationella riktlinjernas PM på samtliga punkter. Ytterligare fyra klinikers PM överensstämde på alla punkter förutom gällande riktlinjer kring dokumentation. Knappt två tredjedelar av klinikerna överensstämde till 75 procent eller mer av de punkter som jämfördes i instrument för dataanalys. Ett fåtal klinikers följsamhet var 25 procent eller lägre. Vidare ansågs varken de nationella eller lokala riktlinjerna vara reviderade utifrån den senaste forskningen och evidensen. Studiens slutsats var att kliniker bör se över sina riktlinjer gällande oxytocinbehandling vid värksvaghet för att kunna erbjuda födande kvinnor i Sverige en jämlik och patientsäker vård.

The global use of energy increases every day and to meet the growing demand, energy sources are constantly being developed to become more efficient and reliable. During the last decade, the global solar photovoltaics (PV) capacity has increased every year and in 2017, solar PV was the global leading power source of renewable energy. However, hazards and risks regarding fire have been connected to the installation and use of solar PV systems. An Italian study showed an increase of fires in solar PV systems following the increase of installed PV systems. A German report estimated that integrated solar PV systems have 20 times higher fire risk than non-integrated systems. The fire risks of solar PV systems are related to their electrical components, the fact that they produce power as long as a light source is shining and the changed fire dynamic of e.g. roofs when systems are installed. To reduce risks and create standards, several countries have legislated and published recommendations of installation and maintenance of solar PV systems. However, the regulations and recommendations vary greatly between countries and a comparison has therefore been performed in this thesis with the purpose of identifying differences. Legislation and other recommendations from four countries as well as European guidelines have been investigated and compared to see how solar PV systems are regulated. The difference between non-integrated and integrated solar PV systems has been examined as well as the fire risks connected to each system. Furthermore, the impact of solar PV systems during a fire rescue operation have been investigated. Finally, computer simulations have been performed to see what temperatures can be expected at the presence of a solar PV system at a façade.  The result shows a great difference in the level of details in the regulations and recommendations. Some countries have more general requirements while others are very specific in distances between PV systems and fire walls etc. The only requirement found in every countries’ regulations or guidelines is of informative signage. The requirements regarding placement of solar PV systems is also similar between the countries. Such requirements can refer to clear pathways between panels for fire fighter access and distances between modules and smoke/heat exhaust ventilation. The regulations and recommendations found are mostly for non-integrated solar PV system wherefore a suggested further work is to investigate the need for specific regulations regarding integrated systems. Another conclusion is that reports regarding integrated systems are rather common but very few experiments have been performed. A commonly mentioned aspect of fire investigations regarding PV systems is the need for professional planning and installation of the systems. Since the development of solar PV systems is highly increasing, investigations have found that low-quality components and installation faults have led to fires.  The computer simulations were performed using the computer code TASEF with a model representing a wall structure of an integrated PV-system. Two different fire scenarios were investigated where the first scenario represented fire exposure on the solar panel and the other scenario fire exposure within the void (created between the PV and insulation of the wall). The design fires used were the ISO 834-curve and a constant temperature of 800 °C.  The temperatures received in the computer simulation did not vary much between different design fires or the simulated fire scenarios. The highest temperatures were measured in the cavity of the model (between the timber studs and the insulation) and reached between 792 and 937 °C after 60 minutes.  The conclusions of this thesis indicate that the legislation of safety regarding solar PV system is not developing as rapidly as the development of the systems themselves. The difference and specific risks regarding non integrated and integrated PV systems also need to be further investigated, as the current state of the literature is largely unexplored. / Den globala energianvändningen ökar varje dag och för att möta den växande efterfrågan utvecklas ständigt energikällor för att bli mer effektiva och pålitliga. Under det senaste decenniet har den globala solenergikapaciteten ökat varje år och 2017 var solenergi den globalt ledande kraftkällan för förnybar energi. Brandrisker har dock visats sig ha en koppling till installation och användning av solceller. En italiensk studie visade en ökning av bränder i solcellsanläggningar samtidigt som det ökade antalet installerade solcellsanläggningar. En tysk rapport uppskattade att integrerade solpaneler har 20 gånger högre brandrisk än icke-integrerade system. Brandriskerna för solcellsanläggningar är relaterade till deras elektriska komponenter, det faktum att de producerar ström så länge som en ljuskälla lyser och den förändrade branddynamiken hos t.ex. tak när solpaneler installeras. För att minska riskerna och skapa standarder har flera länder lagstiftat och publicerat rekommendationer om installation och underhåll av solceller. Reglerna och rekommendationerna varierar dock mycket mellan länder och en jämförelse har därför gjorts i denna avhandling med syftet att identifiera skillnader. Lagstiftning och andra rekommendationer från fyra länder samt europeiska riktlinjer har undersökts och jämförts för att se hur solcellsanläggningar regleras. Skillnaden mellan icke-integrerade och integrerade solpaneler har granskats såväl som brandriskerna för varje system. Dessutom har effekterna av solcellsanläggningar under en räddningstjänstsinsats undersökts. Slutligen har datorsimuleringar genomförts för att se vilka temperaturer som kan förväntas. Resultatet visar en stor skillnad i nivån på detaljer i regler och rekommendationer. Vissa länder har mer allmänna krav medan andra är mycket specifika i t.ex. avstånd mellan solpaneler och brandväggar/brandcellsgränser. Det enda krav som finns i varje lands regelverk eller riktlinjer är krav på informativ skyltning. Kraven på placering av solcellsanläggningar är också relativt lika mellan länderna. Sådana krav kan vara fri passage mellan paneler och avstånd mellan moduler och rök-/värmeutloppsventilation. De föreskrifter och rekommendationer som hittats är mestadels för icke-integrerat PV-system, varför ett föreslaget ytterligare arbete är att undersöka behovet av specifika regler för integrerade system. En annan slutsats är att rapporter om integrerade system är ganska vanliga men att få experiment har utförts. En vanligtvis nämnd aspekt i brandundersökningar avseende PV-system är behovet av professionell planering och installation av systemen. Undersökningar har funnit att komponenter av låg kvalitet och installationsfel har lett till bränder. Datorsimuleringarna utfördes med hjälp av TASEF med en modell motsvarande en väggkonstruktion med en integrerad solpanel.  Två olika brandscenarion undersöktes, ett scenario där modellen utsätts för utvändig brand och ett scenario där branden placerades inuti hålrummet mellan solpanelen och isoleringen. Brandkurvorna som användes var ISO 834-kurvan och en konstant temperatur på 800 °C. Temperaturerna från simuleringarna varierade inte så mycket mellan de olika brandkurvorna eller scenarierna. De högsta temperaturerna mättes i hålrummet i modellen (mellan träreglarna och isoleringen) och nådde mellan 792 och 937 °C efter 60 minuter.   Slutsatserna från denna avhandling indikerar att lagstiftningen om säkerhet beträffande solcellssystem inte utvecklas lika snabbt som utvecklingen av själva systemen. Skillnaden och specifika risker med avseende på icke integrerade och integrerade solcellssystem behöver också undersökas, eftersom det nuvarande läget i litteraturen till stor del är outforskat.

In this qualitative case study, the beliefs and practices regarding codeswitching in the EFL classroom are compared between selected teachers of English in upper-secondary and compulsory school (school years 7-9) from Sweden. Through semi-structured interview questions, the data were collected from six teachers from each of the respective levels of education. The interviews were conducted by the researcher on a one-to-one basis with the informants of the study. The answers showed several differences and similarities between the teachers. While both groups of teachers said that codeswitching was to varying extent necessary, the upper-secondary school teachers seemingly had a more negative view towards codeswitching in the EFL classroom. Most of the upper-secondary school teachers codeswitched when for example teaching difficult areas such as grammar by making direct comparisons to the Swedish language. The compulsory school English teachers were less negative towards the use of the L1 and often stated that codeswitching was necessary and had several uses in the EFL classroom.  According to the compulsory school English teachers, codeswitching could aid when giving complex instructions, feedback or be used to show student comprehension. When the teachers were asked about whether the guideline documents affected their choice of language in the classroom, four out of six of the upper-secondary school teachers said that their language selection was affected by the directives to varying extent. The compulsory school English teachers’ selection of language was not affected by their guideline documents, which was expected since these do not give directives regarding language selection. / I den här kvalitativa fallstudien jämförs tron ​​och bruk gällande kodväxling i engelskundervisningen mellan ett antal av gymnasieskolans engelsklärare och högstadiets engelsklärare från Sverige. Genom semistrukturerade intervjufrågor samlades data från sex lärare från respektive skolnivå. Intervjuerna utfördes av forskaren på en-till-en-basis med varje lärare som deltog i studien. Svaren visade flera skillnader och likheter mellan lärarna. Medan båda grupperna av lärare sågs att kodväxling i varierande utsträckning var nödvändigt, visade gymnasielärarna en mer negativ syn på koderna i engelskklassrummet. De flesta gymnasieskolelärare bytte kod när de exempelvis undervisade om svåra områden så som grammatik genom att göra direkta jämförelser med det svenska språket. De högstadielärarna var mindre negativa mot användningen av förstaspråket och anförde att kodbytande var nödvändiga och hade användning i engelskklassrummet. Enligt de högstadielärarna kan kodväxling hjälpa till när man ger komplexa instruktioner, återkoppling eller användas för att visa studentförståelse. När lärarna frågades om huruvida riktlinjedokumenten påverkade deras språkval i klassrummet, sade fyra av sex av gymnasieskolelärarna att deras språkval påverkades i varierande grad av direktiven. Högstadielärarnas val av språk påverkades inte av deras riktlinjer, vilket var förväntat då dessa inte nämner lärarens språkanvändning.

Ökad miljömedvetenhet ökar anpassningen till ett klimatsmart samhälle där helt eller delvis elektriska bilar blivit populära. Med ökat antal elektriska bilar på vägarna tillkommer risker, som tidigare inte funnits, i form av litium-jonbatterier. Elfordon målas upp som en stor brandrisk men är det korrekt?  Vid brand i ett parkeringsgarage under mark finns flera försvårande förutsättningar när räddningstjänsten ska utföra insats. Vid elfordonsbrand i parkeringsgarage under mark ökar komplexiteten ytterligare. På grund av begränsad forskning är osäkerheten fortfarande stor exempelvis om räddningstjänstens larmställ står emot toxisk brandrök, speciellt det farliga ämnet vätefluorid, som bildas vid elfordonsbrand.  Räddningstjänsten saknar tydliga riktlinjer för elfordonsbrand i parkeringsgarage under mark vilket är ett problem som behöver belysas och utredas. Arbetet omfattar en litteraturstudie, enkätundersökning och intervjustudie.  Medvetenheten om eventuella risker med elfordonsbrand i parkeringsgarage under mark är stor. Kunskapen hur riskerna ska hanteras vid insats är däremot bristfällig. Med högre befattning på räddningstjänsten och utbildningskrav höjs generellt kunskapsnivån. Oberoende om en person arbetar på räddningstjänstförbund, enskild kommuns räddningstjänst eller arbetsbefattning har individuellt intresse stor inverkan på personens kunskapsnivå kring elfordonsbrand. Resultatet av enkätundersökning och intervjustudie åskådliggjorde att riktlinjer för elfordonsbrand i parkeringsgarage under mark förekom i mindre utsträckning inom svensk räddningstjänst. Istället uppgav vissa räddningstjänster att allmänna riktlinjer för elfordonsbrand förekom och dessa kan appliceras på efterfrågat scenario.  Slutsatsen av utfört arbete är att nationell riktlinje för elfordonsbrand behöver upprättas. Riktlinjen bör inte vara specificerad till elfordonsbrand i parkeringsgarage under mark utan allmänt skriven. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bör som styrande organ leda samverkan med svensk räddningstjänst för upprättandet av nationell riktlinje.  Önskan med arbetets resultat är att belysa kunskapsbristen med förhoppning att berörda parter tar ansvar för att höja befintlig kunskapsnivå. Vidare att framtagandet av nationell riktlinje kring elfordonsbrand genomförs. För att möjliggöra detta behövs mer och ny forskning.  På grund av arbetet omfattning fanns inte möjlighet att undersöka innehåll och utformning av eventuell framtida riktlinje. Vid fortsatt arbete är detta något som bör undersökas. Befintliga riktlinjer kring elfordonsbrand i parkeringsgarage under mark bör också studeras vidare. / With increased environmental awareness the adaption to a more sustainable society with electrical and part-electrical vehicles have become more popular. With an increasing number of electrical vehicles, new risks have appeared on the roads in the form of lithium-ion batteries. Electrical vehicles are considered a major risk, but is this assumption completely true?  There are several aggravating conditions for the fire department in the event of underground parking garage fires. The involvement of an electrical vehicle will make the firefighting event more complex. Due to limited research there still is a great deal of uncertainties about the toxic fumes from fires in electrical vehicles. One example the performance of the fire fighters' clothing to resist the toxic gas hydrogen fluoride; many others exist.  The lack of guidelines for the fire department regarding electrical vehicle fires in underground parking garages needs to be highlighted and investigated further. The methods used in the report include literature studies, surveys, and interviews.  Awareness of the potential risks when electrical vehicles are burning in underground parking garages is satisfactory. On the other hand, the knowledge of how to manage these incidents is inadequate. The level of knowledge is generally higher when personnel on the fire department have a higher position with associated qualification requirements. It does not matter if a person works in a fire department in a union or if it’s driven by one county for the level of knowledge. Each individual's interest in the subject have influence over a person’s knowledge.  The survey and interviews illustrated that specific guidelines regarding fire in electrical vehicles in underground parking garages have minimal occurrence in the Swedish Fire Department. Instead, some fire departments declared that general guidelines for fires in electrical vehicles exists. These general guidelines can therefore be adapted to address fires in electrical vehicles in underground parking garages.  This study concludes that national guidelines need to be established. The guidelines should not be specific to electrical vehicle fires in underground parking garages. Instead they should be written in a general and broad representation to encompass electric vehicle fires. National guidelines should be developed by The Swedish Civil Contingencies Agency (MSB) in cooperation with the Swedish rescue services.  The desire with this report is to highlight the perceived lack of knowledge amongst stakeholders and for those involved to take responsibility to improve the existing knowledge platform. Further, it is suggested that national guidelines to be considered and potentially developed for fires involving electrical vehicles. To accomplish this additional research is needed as well as a broader understanding of electric car components and the considerations for firefighting.  The intention of this report was not to analyze the implementation of a national guideline regarding firefighting, building and parking design standards, fire mitigation efforts, etc. related to electric vehicles. As mentioned above, additional research for adapting a national study would be worthy for further consideration. Lastly, existing guidelines and standards should be further studied in order to modify and adopt to the changing landscape impacting electric vehicle use.