<p> </p><p>In exploring how to decisively address global poverty the question of what should be the content of nations’ global justice duties has been debatable. Nationalism has usually been regarded as incompatible with cosmopolitanism. It is against extending principles of social justice to the entire globe as cosmopolitanism demands on the grounds that the global context lacks the special attachments that generate national solidarity which is regarded as what ensures distributive justice realizable. For nationalism there cannot be motivation for global distributive justice since this solidarity is only national. As such the nationalist perspective holds that only humanitarian obligations constitute global justice duties. Nationalists also restrict global justice duties to humanitarian assistance due to the fact that nations have a moral obligation to respect another nation’s political culture’s values manifested in the type of national policies they pursue. For nationalists fulfilling the moral requirement of mutual respect of nations’ political cultures would entail letting nations face the consequences of their preferred choices which in some cases lead to poverty. Only when a humanitarian crisis looms do other nations have moral obligations of helping out. Cosmopolitanism agrees with the idea of respecting nations’ right to self-determination and letting nations face consequences of their choices. However it demands the precondition that the background context in which the self-determination is exercised should be just and fair. This demands that before nations respect poor nations’ political cultures the global cooperation which interferes with the exercise of self-determination should be rid of its interference tendencies that negatively restrict nations’ choices. It further demands that nations’ political cultures that are harmful to individuals by subjecting them to poverty ought to be reformed. What cosmopolitanism demands is that there should be a new understanding of nationalism with respect to the individual as the ultimate unit of moral concern. It also regards the lack of solidarity on the globe context as a resolvable challenge that would be faced in the implementation of global justice in the non-ideal real life. It does not in any way invalidate the moral worth of cosmopolitan principles of justice.</p><p> </p>

<p>The essay explores nationalism in the curriculum of the swedish school from 1878 to 1994. The text has been undertaken an analysis in three levels of discourse based on Norman Faircloughs critical language analysis. The first level is the text, the second is types of discourses and the third is order of discourse.</p><p>The nationalism in the curriculum has been related to three nationalistic types of discourses, derived from earlier studies on Swedish nationalism. They are conservative nationalism, “folkhemsnationalism” and contemporary nationalism. These discourses are related to Antonio Gramscis theory on hegemony and power in the capitalist society witch covers the order of discourse level of the analysis. Nationalism is then viewed as an ideology to maintain status quo and that the discursive changes are the result of an hegemonic negotiation between dominant and subaltern.</p><p> The study shows how an conservative nationalism dominates in the curriculum from 1878 and 1919. There is some signs of the “folkhemsnationalism” in 1919 but it is not until 1955 that it becomes dominant. The contemporary nationalism is a less clear category than the earlier kinds. It is existing in 1969, then there is a movement backwards in the 1980 before the contemporary nationalism becomes dominant in 1994.      </p>

<p>Skogen har genom åren varit föremål för många meningsmotsättningar och konflikter. Ett särskilt symbolladdat centra tycks kalhygget vara och syftet med den här uppsatsen är att med hjälp av ett dagspressmaterial studera hur kalhyggesdebatten tagit sig uttryck historiskt. Debatten har följt på den hegemoniska position kalhyggesbruket erövrat efter andra världskriget inom ramen för storskalighet och rationalitet. Rikligast med exempel har dock 1970-talets första hälft kunnat bestå med. Kalhygget försvaras till stor del utifrån en berättelse om den producerande skogen som anknyter till vad som betecknats som modernitet. Kritiken tar å sin sida spjärn mot andra värden och berättelser som genom att delas av kalhyggets förespråkare blir ett slags teman som debatten kretsar kring. Dessa anknyter såväl till nationalism som till de perspektiv som följde med miljörörelsen och den nya vänstern i samband med den så kallade radikaliseringsvågen. Under 80-talet finns tendenser till att distinktionen mellan att kalhugga och att inte göra det blir mindre självklar men upplevelsen av att skogen skövlas fortsätter att dela lägren. Ebba Lisberg Jensen menar att skogsbruksdebattens kärna ligger i om skogen är helgedom eller råvarulager. Här förslås istället att den avgörande aspekten har att göra med avstånd och huruvida skogen ex- eller inkluderas i den värld vi lever till vardags. Två olika förhållningssätt till skogen som i sig själva inte är omöjliga att förena men vars harmoni utmanas av det storskaliga kalhyggesbrukets fysiska avtryck i skogen. Kalhyggesdebatten kan med andra ord inte ensidigt förstås som en miljöfråga och inte heller som en konflikt mellan ekonomiska intressen kontra rekreations- eller estetiska intressen. Det är en motsättning som genom kalhygget sprungit ur en skiljaktighet mellan olika uppfattningar om vad skogen är och bör vara, om vad berättelsen om skogen i sin essens handlar om.</p>

Thesis (Ph. D.)--Ohio State University, 2006. / Full text release at OhioLINK's ETD Center delayed at author's request

Thesis (M.Phil.)--City University of Hong Kong, 2006. / "Submitted to Department of Applied Social Studies in partial fulfillment of the requirements for the degree of Master of Philosophy" Includes bibliographical references (leaves 113-133)

Skogen har genom åren varit föremål för många meningsmotsättningar och konflikter. Ett särskilt symbolladdat centra tycks kalhygget vara och syftet med den här uppsatsen är att med hjälp av ett dagspressmaterial studera hur kalhyggesdebatten tagit sig uttryck historiskt. Debatten har följt på den hegemoniska position kalhyggesbruket erövrat efter andra världskriget inom ramen för storskalighet och rationalitet. Rikligast med exempel har dock 1970-talets första hälft kunnat bestå med. Kalhygget försvaras till stor del utifrån en berättelse om den producerande skogen som anknyter till vad som betecknats som modernitet. Kritiken tar å sin sida spjärn mot andra värden och berättelser som genom att delas av kalhyggets förespråkare blir ett slags teman som debatten kretsar kring. Dessa anknyter såväl till nationalism som till de perspektiv som följde med miljörörelsen och den nya vänstern i samband med den så kallade radikaliseringsvågen. Under 80-talet finns tendenser till att distinktionen mellan att kalhugga och att inte göra det blir mindre självklar men upplevelsen av att skogen skövlas fortsätter att dela lägren. Ebba Lisberg Jensen menar att skogsbruksdebattens kärna ligger i om skogen är helgedom eller råvarulager. Här förslås istället att den avgörande aspekten har att göra med avstånd och huruvida skogen ex- eller inkluderas i den värld vi lever till vardags. Två olika förhållningssätt till skogen som i sig själva inte är omöjliga att förena men vars harmoni utmanas av det storskaliga kalhyggesbrukets fysiska avtryck i skogen. Kalhyggesdebatten kan med andra ord inte ensidigt förstås som en miljöfråga och inte heller som en konflikt mellan ekonomiska intressen kontra rekreations- eller estetiska intressen. Det är en motsättning som genom kalhygget sprungit ur en skiljaktighet mellan olika uppfattningar om vad skogen är och bör vara, om vad berättelsen om skogen i sin essens handlar om.

Syftet med uppsatsen är att belysa och analysera det före detta skolämnet hembygdsundervisning med arbetsövningar. För att kunna besvara mitt syfte och min frågeställning har jag använt mig av innehållsanalys och kulturanalys. Jag har studerat lärarhandledningsböcker i ämnet och de har varit Handledning vid undervisningen i Hembygdskunskap, Plan för Hembygdsundervisningen under de tre första skolåren och Studieplan i Hembygdskunskap. Jag har också studerat de relevanta läroplanerna och det är Undervisningsplanen 1919, Undervisningsplanen 1955, Lgr62 och Lgr69. Jag har läst igenom Svensk Läraretidning och Folkskolan Svensk Lärartidning mellan åren 1920-1963. Jag har gått igenom mötesprotokoll från det fjortonde svenska allmänna skolmötet 1908 och det tionde nordiska skolmötet 1910. Till sist har jag gått igenom riksdagsmaterial i form av kammardebatter, utredningar, motioner och propositioner. Utifrån det studerade materialet framgår det att hembygdsundervisning tillkom som ämne i den svenska skolan på grund av nationalistiska baktankar och införandet av en ny pedagogik. Man ville skapa en fosterlandskärlek hos den svenska befolkningen och då blev skolan ett medel i det hela. Den teoretiska undervisningen var hårt kritiserad och därför ville man införa aktivitetspedagogik i skolan influerad av John Deweys tankar. Hembygdsundervisning användes som ett fostransmedel för att skapa goda medborgare. Från att undervisningen från början varit inriktad på hembygden och traditioner blev det med tiden en ökad fokus på omvärlden, moderniteter och internationell förståelse. Undervisningens innehåll har påverkats av rådande samhällsförändringar och bland annat tekniskt inslag, välfärdssamhällets utbyggnad och genusfrågor är exempel på sådant som påverkat innehållet. Arbetssättet var från början inriktat på praktiska inslag, aktivitetspedagogik och att eleven skulle stå i centrum. Detta är något som förändras och hembygdsundervisningen utvecklas med tiden mot att bli ett mer teoretiskt ämne. Det rådde en stor ambivalens bland lärarkåren angående ämnet, ambivalensen gällde ämnets arbetssätt och innehåll. En del hyllade ämnet medan andra tyckte att det var för krävande och jobbigt.

Sammanfattning Undersökningen är gjord och skriven i en medelstor sydsvensk stad. Det övergripande syftet med studien är att undersöka vad det har för värde att förmedla det svenska litterära kulturarvet i vårt flerkulturella samhälle. Det underordnade syftet är att undersöka om svensklärare överhuvudtaget funderar kring vikten av att synliggöra den svenska kulturen i svenskämnet. Med denna studie vill jag uppnå förståelse och kunskap om hur jag som blivande svensklärare med hjälp av den svenska litteraturen faktiskt kan stärka eleverna i deras övergripande kulturella identitet, den svenska. Frågeställningen är: Vad anser svensklärare att det svenska litterära kulturarvet betyder för att stärka den kulturella identiteten? Studien är baserad på nio kvalitativa intervjuer. Lärarna är utbildade gymnasielärare i ämnet Svenska och arbetar på program med olika inriktningar. Den metod som har använts är den kvalitativa semi-strukturerade intervjun med öppna väl genomtänkta frågor. Resultatet av intervjuerna är att förutom att stärka våra elever i sin egen kulturella identitet är det viktigt att skapa gemensamma referensramar, en övergripande kulturell identitet, som ger alla oavsett bakgrund samma möjligheter att fungera i Sverige. Att läsa svensk litteratur som ger en historisk bild av Sverige och ha ett rikt språk är en del av det som krävs för att göra det möjligt att leva sida vid sida och verka i samma land. Studien visar också att det inte fungerar längre att koppla ihop etnicitet med kultur i dagens flerkulturella samhälle, utan att kultur idag är ett flytande begrepp.

The essay explores nationalism in the curriculum of the swedish school from 1878 to 1994. The text has been undertaken an analysis in three levels of discourse based on Norman Faircloughs critical language analysis. The first level is the text, the second is types of discourses and the third is order of discourse. The nationalism in the curriculum has been related to three nationalistic types of discourses, derived from earlier studies on Swedish nationalism. They are conservative nationalism, “folkhemsnationalism” and contemporary nationalism. These discourses are related to Antonio Gramscis theory on hegemony and power in the capitalist society witch covers the order of discourse level of the analysis. Nationalism is then viewed as an ideology to maintain status quo and that the discursive changes are the result of an hegemonic negotiation between dominant and subaltern.  The study shows how an conservative nationalism dominates in the curriculum from 1878 and 1919. There is some signs of the “folkhemsnationalism” in 1919 but it is not until 1955 that it becomes dominant. The contemporary nationalism is a less clear category than the earlier kinds. It is existing in 1969, then there is a movement backwards in the 1980 before the contemporary nationalism becomes dominant in 1994.

The purpose of this thesis is to analyze the writings of Hayashi Ichizō, a Christian from southern Japan who on the 30th of May 1945 died while carrying out a kamikaze attack against Allied ships outside Okinawa. Hayashi’s writings, most notably his diary and some of the letters he sent to his mother, have been published posthumously by his sister in a volume called Hi nari tate nari. In this thesis, I conduct an in-depth analysis of these writings in an attempt to understand for what Hayashi died. In the two parts of the thesis, divided by two major themes in Hayashi’s writings – faith/family and nation/emperor, I discuss his thoughts around these issues. Using the idea of intertextuality as presented by Norman Fairclough, I have tried to see what lies behind Hayashi’s own words. Hayashi’s bounds to his mother were particularly strong, and through his Christian faith he found solace in the thought that he would one day reunite with her in Heaven.  At the same time, he was worried about whether dying in action in the name of the emperor would prevent this from happening, yet in the end he seems to have put his faith in providence. While Hayashi’s thoughts about the imperial system are ambivalent, a thorough reading of the material suggests that he remained critical of the cult surrounding the divine emperor. Though he does refer to himself as “the emperor’s ugly shield”, there seems to be more to his use of this term than state-promoted nationalism. Though it is difficult to say for what Hayashi died, we can reach a few conclusions about his fate. After he was conscripted in 1943, he chose to enter the Navy and he volunteered to be a pilot, yet it was never his choice to become a kamikaze pilot – death was given to him. While Hayashi never considered his death to be a suicide, contradicting his Christian belief, he was clearly worried about the prospect of his soul being enshrined in Yasukuni Shrine. To his death, his thoughts remained with his mother and with God, never with the emperor.