<p>Skogen har genom åren varit föremål för många meningsmotsättningar och konflikter. Ett särskilt symbolladdat centra tycks kalhygget vara och syftet med den här uppsatsen är att med hjälp av ett dagspressmaterial studera hur kalhyggesdebatten tagit sig uttryck historiskt. Debatten har följt på den hegemoniska position kalhyggesbruket erövrat efter andra världskriget inom ramen för storskalighet och rationalitet. Rikligast med exempel har dock 1970-talets första hälft kunnat bestå med. Kalhygget försvaras till stor del utifrån en berättelse om den producerande skogen som anknyter till vad som betecknats som modernitet. Kritiken tar å sin sida spjärn mot andra värden och berättelser som genom att delas av kalhyggets förespråkare blir ett slags teman som debatten kretsar kring. Dessa anknyter såväl till nationalism som till de perspektiv som följde med miljörörelsen och den nya vänstern i samband med den så kallade radikaliseringsvågen. Under 80-talet finns tendenser till att distinktionen mellan att kalhugga och att inte göra det blir mindre självklar men upplevelsen av att skogen skövlas fortsätter att dela lägren. Ebba Lisberg Jensen menar att skogsbruksdebattens kärna ligger i om skogen är helgedom eller råvarulager. Här förslås istället att den avgörande aspekten har att göra med avstånd och huruvida skogen ex- eller inkluderas i den värld vi lever till vardags. Två olika förhållningssätt till skogen som i sig själva inte är omöjliga att förena men vars harmoni utmanas av det storskaliga kalhyggesbrukets fysiska avtryck i skogen. Kalhyggesdebatten kan med andra ord inte ensidigt förstås som en miljöfråga och inte heller som en konflikt mellan ekonomiska intressen kontra rekreations- eller estetiska intressen. Det är en motsättning som genom kalhygget sprungit ur en skiljaktighet mellan olika uppfattningar om vad skogen är och bör vara, om vad berättelsen om skogen i sin essens handlar om.</p>

Skogen har genom åren varit föremål för många meningsmotsättningar och konflikter. Ett särskilt symbolladdat centra tycks kalhygget vara och syftet med den här uppsatsen är att med hjälp av ett dagspressmaterial studera hur kalhyggesdebatten tagit sig uttryck historiskt. Debatten har följt på den hegemoniska position kalhyggesbruket erövrat efter andra världskriget inom ramen för storskalighet och rationalitet. Rikligast med exempel har dock 1970-talets första hälft kunnat bestå med. Kalhygget försvaras till stor del utifrån en berättelse om den producerande skogen som anknyter till vad som betecknats som modernitet. Kritiken tar å sin sida spjärn mot andra värden och berättelser som genom att delas av kalhyggets förespråkare blir ett slags teman som debatten kretsar kring. Dessa anknyter såväl till nationalism som till de perspektiv som följde med miljörörelsen och den nya vänstern i samband med den så kallade radikaliseringsvågen. Under 80-talet finns tendenser till att distinktionen mellan att kalhugga och att inte göra det blir mindre självklar men upplevelsen av att skogen skövlas fortsätter att dela lägren. Ebba Lisberg Jensen menar att skogsbruksdebattens kärna ligger i om skogen är helgedom eller råvarulager. Här förslås istället att den avgörande aspekten har att göra med avstånd och huruvida skogen ex- eller inkluderas i den värld vi lever till vardags. Två olika förhållningssätt till skogen som i sig själva inte är omöjliga att förena men vars harmoni utmanas av det storskaliga kalhyggesbrukets fysiska avtryck i skogen. Kalhyggesdebatten kan med andra ord inte ensidigt förstås som en miljöfråga och inte heller som en konflikt mellan ekonomiska intressen kontra rekreations- eller estetiska intressen. Det är en motsättning som genom kalhygget sprungit ur en skiljaktighet mellan olika uppfattningar om vad skogen är och bör vara, om vad berättelsen om skogen i sin essens handlar om.

Död ved är en viktig del i ekosystem och har många olika funktioner. Många arter är beroende av att ha tillgång till död ved, exempelvis som födokälla, bo-/växtplats eller skydd. I kalhyggen, där den naturliga produktionen av död ved inte längre finns kvar, är det därför viktigt att det lämnas kvar en viss mängd, så att området bibehåller sina biologiska förutsättningar. I undersökningen jämfördes kalhyggen med produktionsskog för att se om det fanns någon skillnad i mängd död ved. Detta gjordes genom att inventera 5 lokaler av 70–100 årig gran- och tallskog där varje lokal innehöll ett kalhygge som sammanhängde med ett område produktionsskog. Resultatet visade att det inte fanns någon skillnad i volym död ved mellan kalhyggen och produktionsskog. I inventeringen kunde man dock se att mycket av den döda veden som uppmättes i kalhyggena hade en diameter runt 10 cm medan skogsområdena hade mer varierande omkretsar. En högre volym av död ved uppmättes i granskog än i tallskog. Således kan man dra slutsatsen att slutavverkning av en produktionsskog inte verkar ha någon större påverkan på hur stor volym död ved som finns tillgängligt. De uppmätta värdena ligger dock långt under vad som finns i naturskogar, vilket indikerar att man behöver göra insatser för att öka mängden död ved i många av våra skogar. / Woody debris is an important part in many ecosystems and has several different functions. Many species depend on the existence of woody debris, where it is used for example as a food source, nesting site, growing site or as a refuge. In clearcut areas, where the natural production of woody debris no longer exists, it is therefore important that a certain amount of woody debris is left behind to make sure that the area continues to have good biological function? In this investigation, I compared clearcut areas with production forest to see if there was a difference in the volume of woody debris. Five sites with 70–100-year-old spruce- and pine forests were inventoried. Every site consisted of one clearcut area that was adjacent to an area with production forest. No difference in volume of woody debris was found between the areas. The inventory showed that many of the measured trunk diameters that were found in the clearcut areas were around 10 centimeters, whereas in the areas with production forest the diameter varied more. Larger volumes of woody debris were found in spruce forests then in pine forests. Thus,the conclusion is that clearcutting an area with production forest does not seem to have a big impact on the volume of woody debris. Nevertheless, the measured amounts of woody debris are far less then what are found in natural forests, which indicates management needs to see what improvements can be done to increase the amount of woody debris in many of our forests.

Syftet med denna litteraturstudie är att ge en bild av det svenska skogsbruket och dess påverkan på den biologiska mångfalden. Idag är det trakthyggesbruket som mest påverkar den biologiska mångfalden i Sverige och har lett till att många skogslevande arter idag är hotade och rödlistade. I denna studie har vi tittat på hur en produktionsskog skiljer sig från en naturskog när det gäller trädsammansättning, förekomst av död ved, fragmentering, skogskontinuitet och störning i form av brand. Vi har tittat på hur organismgrupperna svampar, lavar, mossor, kärlväxter, insekter, fåglar och däggdjur påverkas av skogsbruket. I denna studie ger vi även ett förslag på hur lärare, genom en exkursion, kan lära ut om biologisk mångfald i skolan.

In this literature study the forestry methods clear cutting forestry, the Lübeck model and the Naturkultur method have been studied. This has been done to examine these methods from a sustainability perspective with a focus on economy and ecology. To enable a comparison between these three methods the study has mapped the advantages, disadvantages and the profitability of these methods. The limitation to these three methods was made because clear cutting forestry is the most widely used method today. The Lübeck model was chosen because it is somewhat established within the forest industry. Lastly the Naturkultur method was chosen since it is a Swedish method which is receiving more coverage within the industry. The discussion emphasizes that great focus is placed on the economic incentives in forestry and that other incentives, such as ecosystem services, are often neglected in discussions about forestry. The study shows that the Lübeck model and the Naturkultur method have the potential to be as profitable as clear cutting forestry after the conversion phase. However, major changes are needed within both forestry and the forest industry to make more sustainable forestry methods possible from an economic perspective. The conclusions are that the focus should shift from purely economic incentives and also include the broader importance of forests. Forestry is facing a generation shift so that both current and future generations will be given the opportunity to utilize the forest’s ecosystem services / I denna litteraturstudie har skogsbruksmetoderna trakthyggesbruk, Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden undersökts. Detta har gjorts för att undersöka dessa metoder ur ett hållbarhetsperspektiv med fokus på hållbarhetsdimensionerna ekonomi och ekologi. För att möjliggöra en jämförelse mellan dessa tre metoder har studien kartlagt fördelar, nackdelar och lönsamhet förde olika metoderna. Vidare gjordes avgränsningen till dessa tre metoder för att trakthyggesbruk är den metod som används i störst utsträckning idag. Naturkulturmetoden valdes för att det är en svensk metod som får allt större genomslag och medial bevakning och slutligen valdes Lübeckmodellen för att den är någorlunda etablerad inom skogsindustrin. Diskussionen lyfter att stort fokus läggs på de ekonomiska incitamenten inom skogsbruk och att övriga incitament ofta försvinner i diskussionen kring skogsbruk. Studien visar att Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden har potential att vara lika lönsamma som trakthyggesbruk efter omställningsfasen. En annan viktig aspekt när det kommer till ekonomi i skogsbruk är att det är viktigt att skilja på kassaflöde och lönsamhet. De övriga fördelarna inom skogen i form av ekosystemtjänster och andra sociala värden negligeras ofta till fördel för skogens ekonomiska värden. Dock krävs stora omställningar inom både skogsbruket och industrin för att mer hållbara skogsbruksmetoder skall vara möjliga ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatserna är att fokus bör skifta från enbart ekonomiska incitament och även inkludera skogens bredare betydelse. Skogsbruksmetoderna bör även användas parallellt för att möjliggöra en omställning till ett mer hållbart skogsbruk. Skogsbruket står inför ett generationsskifte för att både nuvarande och kommande generationer ska ges möjlighet att utnyttja skogens ekosystemtjänster.

Lappugglans utbredningsområde kan vara påväg att förändras som respons till det moderna skogsbruket. I den här studien har jag fokuserat på lappugglors abundans vid kalhyggen av olika storlek med hypotesen att de föredrar hyggen av mindre storlek. Eftersom kalhyggena i södra Sverige i snitt är mindre så skulle det kunna vara en del i förklaringen att lappugglor börjat synas allt oftare söderut. Data laddades ned från artdatabanken och skogsstyrelsen och bearbetades i QGiS för att undersöka lappugglornas utbredning i relation till kalhyggen. Resultatet indikerar att ugglorna föredrar små framför stora kalhyggen och även kan dras till små hyggen. Resultaten visar också en trend söderut för ugglornas utbrednings mellan 2005 och 2020. Dessa resultat bekräftar att lappugglornas utbredningsmönster rör sig söderut och stödjer hypotesen att det är skogsbruk och kalhyggens storlek som driver denna utveckling. Mindre kalhyggen gynnar även andra arter än Lappugglor och kan därför generellt vara en god idé för att förena ekologi och ekonomi inom modernt skogsbruk. / The great grey owl may be adjusting its distribution area in Sweden in response to altered forestry practices. Here i focused on the abundance of owls in clear cut areas of different sizes with the hypothesis that owls prefer smaller clear cut areas. As clear cut areas are smaller in the south than in the north, such a preference could explain a trend of changing distribution southward. Data from artdatabanken and skogsstyrelsen were processed and analyzed in QGiS to investigate the spatial pattern of owl reports in relation to the locations of clear cuts. The results indicate that the owls prefer small over large clear cuts, and are indeed attracted to small clear cuts. The results also show a southward change in the distribution area from 2005 to 2020. These results confirm that the distribution of great grey owls moves southwards in Sweden and support the idea that this trend may be driven by the species being attracted to smaller clear cuts. Since smaller clear cuts benefit more species than owls it is generally a good idea to combine economy with ecology in modern forestry.