Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur det nationella bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling för år 1-3 fungerar på skolor där det är obligatoriskt att användas. I studien redogörs också för hur lärare använder resultaten från bedömningsstödet för att hitta åtgärder för elever i behov av stöd eller mer stimulans. Den teoretiska utgångspunkten utgick från en fenomenografisk teori, sociokulturell teori och specialpedagogiska perspektiv. En kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer. Totalt deltog sju legitimerade lärare i studien. Empirin från intervjuerna delades in i olika teman och koder. Resultatet visade att det nationella bedömningsstödet hjälper lärarna att bygga relationer till sina elever, bedöma elevernas kunskaper och bidrar till en likvärdig bedömning. Nackdelar som lärarna upplevde var att arbetet med bedömningsstödet var tidskrävande och kvaliteten på ordinarie undervisning blev lidande. Lärarna upplevde att bedömningsstödet var överflödigt eftersom lärarna redan visste hur deras elever låg till kunskapsmässigt samt att materialet enligt dem var på en låg nivå. Anpassningar som lärarna använde efter att ha fått resultaten från bedömningsstödet var intensiv lästräning samt olika anpassningar och extra stöd i klassrummet. Den övergripande slutsatsen av studien blev att Nationellt bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling ger störst nytta i årskurs 1.

Denna studie tar sin utgångspunkt i en undran om vad lärare gör efter genomförd bedömning med stöd av det nationella bedömningsstödet i svenska årskurs 1, på ett formativt sätt tillsammans med eleven. Då det nationella bedömningsstödet är nytt och obligatoriskt att använda i årskurs 1 var det av intresse att undersöka vilken nytta det ger enligt lärarna samt vilka uppfattningar och erfarenheter de har om det. Formativ bedömning genomförs inte enbart vid ett sådant kartläggningsmaterial utan även vid den övriga dagliga undervisningen, därför var syftet också att undersöka vilka faktorer som påverkar möjligheten till det. Studien är av kvalitativ karaktär och har den proximala utvecklingszonen och sociokulturell teori som teoretiskt ramverk, där lärande sker i interaktion med andra, vilket genomsyrar hela studien och presenteras i studiens fjärde avsnitt. Data samlades in genom fem intervjuer med lärare i årskurs 1 och 2. Data har bearbetats och analyserats genom en tematisk analys. Studiens resultat visar på att lärare inte gör några större förändringar efter genomfört bedömningsstöd och anser sig inte få reda på något utstickande i elevers kunskapsnivå, bedömningsstödet anses mer vara en trygghet för den egna bedömningen de gör. Genomförandet anses som svårt och tidskrävande, både på grund av stora klassuppsättningar och en saknad av en annan personals stöd. Övriga svårigheter för formativ bedömning är också faktorn om tid en svårighet, då klasserna består av många elever på en lärare. / <p>Godkänt datum 2021-01-17</p>

Taluppfattning krävs för att utveckla fortsatta kunskaper inom matematik. Lärare har i sitt uppdrag att bedöma elevers kunskaper för att anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov och att skapa kunskapsutveckling. Det nationella bedömningsstödet i taluppfattning ska stödja lärare i bedömningen av elevers kunskaper i taluppfattning. Syftet med uppsatsen är att synliggöra lärares syn på grundläggande taluppfattning och hur lärare formativt använder Bedömningsstödet för att utveckla elevers taluppfattning. Därigenom bidrar studien med insikter i hur Bedömningsstödet kan användas för planering och utformning av taluppfattningsundervisning inom årskurserna 1–3. Metoden för studien är kvalitativa intervjuer av lärare som arbetar inom årskurserna 1–3. Kvalitativa intervjuer används för att nå lärarnas uppfattningar och tolkningar av det nationella bedömningsstödet i taluppfattning och taluppfattning som begrepp. Resultatet visar att lärarna fokuserar på arbetssättet när de undervisar om taluppfattning och det är ett laborativt arbetssätt med konkret material som främst beskrivs. Resultatet visar även att lärarna anser att det nationella bedömningsstödet i taluppfattning bidrar med förståelse för vad eleverna behöver undervisas om inom taluppfattning och att de därigenom kan göra väsentliga anpassningar av undervisningen för att alla elever ska främjas av undervisningens innehåll. En slutsats av studien är att det nationella bedömningsstödet i taluppfattning bidrar med dess syfte, att stödja lärare i sin bedömning av elevers kunskaper inom taluppfattning.

För att elever ska lyckas med sin utbildning behöver skolan möta deras olika behov och ge dem rätt stöd tidigt i skolan. Det har visat sig att elever som är framgångsrika i matematik ofta även lyckas i andra ämnen. Enligt forskning sätts tyvärr stöd in alltför sent i svenska skolor och under flera år har bristande kunskapsresultat visat sig i olika undersökningar. För att förändra denna situation tillsatte regeringen en utredning som inför läsåret 2019/2020 ledde fram till reformen Läsa, skriva, räkna- en garanti för tidiga stödinsatser (garantin). Syftet med garantin är att med ett systematiskt arbete uppmärksamma stödbehov och ge tidigt stöd. En utvärdering av förskoleklassens arbete med garantin gjordes av Skolinspektionen i december 2020 och den visade brister i garantins alla fyra moment. Syftet med vår studie är att undersöka lärares syn på skolors arbete med garantin i årskurs 1 med fokus på matematik. Studiens tre forskningsfrågor är: Hur beskriver lärare skolans arbete med garantins olika moment? Hur upplever lärare att skolan möter behoven hos elever i SUM? Hur uppfattar lärare skolans matematikundervisning och arbetet med elever i SUM nu i jämförelse med tiden före garantin? Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer med sju lärare. Studiens resultat visar att skolor gör ett systematiskt arbete i matematik och de genomför delvis alla garantins moment. Momentet kartläggning genomförs helt medan övriga tre moment inte uppfylls och behöver utvecklas. Trots att flera olika anpassningar görs i undervisningen och stödinsatser görs på olika sätt upplever lärarna att alla elever i SUM ändå inte får rätt stöd i rätt tid.

This study investigates the impact of national (Swedish) assessment support in mathematics on the education of younger students in compulsory school for pupils with intellectual disabilities. Using qualitative content analysis, it investigates the preliminary teacher’s guide for implementing the described evaluation activity in first-grade classrooms, analysing a 24-page empirical material. The assessment support material, aligned with the Swedish curriculum and course syllabus for mathematics, is crucial in highlighting the relevance of the assessed knowledge. Theoretical frameworks, including Bronfenbrenner’s ecological systems theory and the participation model, were used to explore the complexity of assessment for pupils with intellectual disabilities and how student learning is influenced by various aspects of the system. The participation model was additionally used to study the possibilities for students’ participation. The results of this study indicate that teachers’ didactical approaches are crucial in both assessment and mathematics education. While student participation is considered in the assessment support material, further adaptations by teachers are needed. The study also indicates the potential of national assessment support to improve school developing work. / Studien syftar till att undersöka hur det nationella (svenska) bedömningsstödet i matematik påverkar matematikutbildningen för yngre elever i anpassad grundskola. Genom kvalitativ innehållsanalys av ett den preliminära lärarhandledningen för bedömningsstödet i matematik i årskurs ett, undersöktes ett empiriskt material av 24 sidor, vilket är förankrat i den svenska läroplanen och kursplanen för matematik. Bronfenbrenners ekologiska systemteori och delaktighetsmodellen användes som teoretiska ramverk. Ekologisk systemteori belyser komplexiteten i kunskapsbedömningen för elever med intellektuell funktionsnedsättning, samt för att illustrera hur elevens matematikutbildning påverkas av olika aspekter av systemet. Delaktighetsmodellen användes också för att lyfta fokus på elevernas delaktighet i bedömningsaktiviteten. Studiens resultat indikerar att lärares didaktiska förhållningssätt är avgörande både i bedömningsprocessen och i matematikutbildning. Trots att elevens delaktighet beaktas i bedömningsstödet, krävs det ytterligare anpassningar från lärare. Slutligen antyder studien att påverkan av det nationella bedömningsstödet i matematik kan möjligtvis bidra till att förbättra skolors systematiskt kvalitetsarbete.