No description available.

Denna uppsats undersöker hur Alfred Nobels vilja att tilldela Nobelpriset i litteratur till ”den, som inom litteraturen producerat det utmärktaste i idealisk riktning” har tolkats av Svenska Akademien genom åren. Vidare undersöker uppsatsen om och isåfall hur prismotiveringarna har förändrats genom åren. Därutöver diskuteras varför uppvisat resultat kan vara intressant att belysa inom svenskämnet på gymnasiet. För att erhålla ett resultat har en brukstextanalys genomförts av samtliga 114 prismotiveringar, vilka formulerats av Svenska Akademien mellan åren 1901-2017. Genom brukstextanalys har motiveringarnas ideationella struktur undersökts för att identifiera framstående teman i prismotiveringarna. Resultatet visar en stor variation av framstående teman i Svenska Akademiens prismotiveringar genom åren där de mest framstående är: ”Originalitet”, ”Känslosamhet och förmåga att beröra”, ”Ett författarskap uppburet av Idealitet”, ”Referens till hembygd, landområde och specifika kulturområden”, ”Människan och människovärdet i fokus” och ”Mänskligt lidande och utanförskap”. Vidare visar resultatet att tematiken i prismotiveringarna i stor utsträckning har förändrats under de år då Nobelpriset i litteratur delats ut, samtidigt som en del framstående teman varit återkommande under majoriteten av de årtionden då priset delats ut. Detta innebär att Svenska Akademiens tolkning av Nobels ord har uppnått en hög grad av både stabilitet och variation.

This master thesis deals with the Nobel Prize and highbrow culture as portrayed in Karin Alvtegen’s Skugga. From a sociology of literature perspective, it aims to analyze how these highbrow themes can be understood in relation to Alvtegen’s position in the literary field as a lowbrow crime novelist. The method used is hermeneutic, and the analysis is based on two theoretical models: Pierre Bourdieu’s cultural sociology, and the postmodern tradition where the distinction high/low and its traditional hierarchy is said to be decomposed. The analysis shows how Alvtegen gets inscribed in a detective genre she doesn’t really fit into, which is of great importance for our understanding and reading of Skugga. In relation to the history of the detective genre, this essay explains how Alvtegen uses both the whodunit’s integrating of highbrow symbols, as well as the social critique frequently used in more recent crime fiction. The conclusions drawn are that Alvtegen’s use of highbrow symbols illustrates the literary field, while they also discuss her own position on the very same field – text and context here operates closely intertwined. The highbrow theme in Skugga functions as both a dissociation from as well as a rapprochement to highbrow culture, while it also criticizes a contemporary commercialized culture. The Nobel Prize here plays a significant role, as it has become a highbrow symbol known to everybody. Skugga illustrates that intertextual markers in our contemporary post-modern culture is transformed in both directions in the cultural hierarchy – which doesn’t mean that it has vanished.

The aim of this Master’s thesis is to examine attitudes and standpoints amongst librarians at the Swedish public library towards literary awards and awarded literature. The questions posed in the study are: What attitudes are expressed amongst these librarians towards the Nobel Prize in literature, the August Prize and literary awards and awarded literature in general? What significance do the Nobel Prize in literature, the August Prize and other literary awards have concerning purchase and display at these public libraries? How is awarded literature perceived and how do they talk about it concerning quality and are questions of quality significant? Qualitative interviews with seven librarians at four different public libraries have been done. Theories regarding Jϋrgen Habermas the bourgeois public sphere and Pierre Bourdieu’s terms habitus, field and capital have been used as to explain the library as a public sphere. Concerning quality and value, theories by Barbara Herrnstein Smith have been used. The results of the study indicate that librarians have a positive attitude towards literary awards and the handling of awarded literature. None of the libraries have any specific policy regarding awarded literature though, and it is handled like any other literature of current interest. The awarded literature is of high quality, according the librarians, who also think quality is a criterion that should be rewarded. Librarians are also regarded as a competent group as to evaluate quality and judge literature accordingly.

Svenska Akademiens beslut att ge 2019 års Nobelpris i litteratur till författaren Peter Handke väckte starka reaktioner världen över. Valet uppfattades som kontroversiellt på grund av Handkes ställningstaganden under krigen i det forna Jugoslavien. Ämnet blev föremål för en upphettad debatt om författarens ansvar och förhållandet mellan konst, politik och moral. Syftet med den här studien är att undersöka vad som har karaktäriserat den svenska Handkedebatten, för att få en förståelse för hur skandaliseringsprocesser blir till genom redaktionella beslut och interventioner från diverse aktörer. Studien är en kvalitativ innehållsanalys i två delar. Materialet består av debattartiklar och kommentarer från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet. Inledningsvis kartläggs interaktionsmönstren redaktioner och aktörer emellan, i syfte att undersöka intermediala dagordningseffekter. Studiens andra del är en framing-analys av artiklarnas innehåll. I sökandet efter dominerande drag används Semetko och Valkenburgs (2000) generella inramningar: ansvar, mänskliga öden, konflikt och moral. Resultatet visar på att debatten centreras kring ett fåtal så kallade ”elitkällor” och ”elitmedier”, vilket tyder på att de intermediala dagordningseffekterna speglar, bekräftar och förstärker en mediehierarki. Resultatet visar också hur redaktioner använder skandalen för att positionera sig gentemot konkurrenter. Framing-analysen visar bland annat att Handkedebatten blir till projektionsyta för diskussioner om samtida ideologiska strider.

Denna studie undersöker och belyser sambanden mellan ryske författaren Boris Pasternaks erhållande av Nobelpriset i litteratur (1958) och spridningen av dennes författarskap. Syftet med studien är dels att definiera Nobelprisets roll som kulturspridare, men också att problematisera kulturprisers komplexa funktioner och inflytande över kulturell produktion. För att göra detta har två områden analyserats: Pasternaks utgivning på svenska samt dennes förekomst i svensk dagspress mellan 1953–2013.   I analysen påvisas Nobelprisets starka konsekrerande effekt på ett författarskap såväl som prisets förmåga att på lång sikt kanonisera en författare. I enlighet med Englishs teori om hur kulturpriser verkar som medium för kapitalutbyte, framgår det också i analysen hur flera involverade intressenter kapitaliserat på Pasternaks pris genom att växla in kulturellt, ekonomiskt och medialt kapital. I analysen förtydligas dessutom hur kulturprisapparaten skapar och förstärker kulturellt värde, och hur dess inflytande därmed inte inskränker sig till den kulturella scenen utan också har möjligheten att påverka den allmänna politiska opinionen. / This study explores and sheds light upon the relations between Russian author Boris Pasternak’s Nobel Prize in Literature (1958) and the subsequent proliferation of his authorship. The study’s aim is partly to define the Nobel Prize and its role as a distributor of culture, but also to problematize the complex nature of cultural prizes and their influence over cultural production. In order to do this two areas have been analysed: Pasternak’s publication in Swedish and his occurrence in Swedish daily press between 1953–2013.   The analysis exemplifies the strong consecrating power of the Nobel prize, as well as its ability to, in a longer perspective, solidify an author into a literary canon. In line with English’s theory on how cultural prizes have come to serve as forums for capital intraconversion, it is also evident in Pasternak’s example how several of the involved parties have capitalized on the prize by trading cultural, economic and medial capital. Furthermore, the analysis concretizes how the cultural prize apparatus produces and reinforces cultural value, and consequently not only influences the cultural scene, but also has the potential to sway public political opinion.

In this essay I’ve been looking to extend the knowledge regarding the construction as someone as “the other”. The aim is to examine if it is possible to depict and find a general picture of ”the other”, as he/she is described in the media.   I’m not alone in examining this, and I present several works which are somewhat similar to this essay. My work is special however, in that I’ve decided to examine the picture of “the other" by examining how four different Swedish newspapers wrote about the first Russian and the first Chilean Nobel prize winner in literature, Ivan Bunin (1933) and Gabriela Mistral (1945). To be more specific, I’ve been asking the following thematic questions, to find answers to my initial question: Is “the other” portrayed differently, as a result of the winners’ native countries? Is "the other” portrayed differently, as a result of the winners’ social class or gender? Is it possible to distinguish any interesting differences and similarities in how “the other” is constructed, in diverse political schools? Through my findings I’ve discovered that the term “the other” isn’t a homogenous one, as it varies from situation to situation. In Bunin’s case the political aspect of the term tended to outweigh the ethnical one. In other words, the fact that Bunin, in the reporting, is constructed as someone who can represent the political views of the magazine (or is otherfied, as someone who’s representing deviating views), was considered more interesting than portraying a picture of Russia as “the other”. In Mistral’s case the newspapers tended to focus more on her otherness, as a female, in contrast to how the maleness is considered to be normal. There’s also a view of South American people as a whole – as embodied in Mistral – as something different and “other” compared to the Swedish.