Syftet med vårt arbete är att undersöka hur pedagoger ser på normalitet och avvikelse när det kommer till barn i förskolan. Detta dels för att ämnena är något som vi anser inte talas om i så stor utsträckning i förskolans värld. Detta vill vi uppmärksamma då det enligt oss är några övergripande ämnen som råder i samhället. Vårt fokus är lagt på Montessori- och Waldorfförskolor för att se om skillnaderna mellan förskolorna är så stora som vi tidigare trott. Med hjälp av kvalitativa intervjuer, miljöobservationer ute på förskolorna och texter kring ämnet kommer vi i denna studie att undersöka just detta. Våra frågeställningar vi utgått ifrån i vår undersökning är hur pedagogen i fråga ser på normalitet respektive avvikelser när det kommer till barnen i förskolan, vilket vi har utvecklat ytterligare i fler frågor i våra kvalitativa intervjuer. Slutsatsen med undersökningen blev att de båda inriktningarna var eniga om att individens utveckling låg i centrum för förskolans arbete, men att vi tydligt kunde se skillnader i förskolornas sätt att arbeta kring detta. Både miljö, arbetssätt och verksamhetens utformande skiljde sig stort fastän svaren från de olika pedagogerna till en början kunde tolkas som likasinnade. Vi kan även dra som slutsats att normalitet och avvikelser när det kommer till förskolebarn inte är något pedagogerna gärna vill tala om rakt ut. Efter analyser av vårt insamlade material kunde vi ändå få syn på en del olika tankar, dock grundades det mesta i just alla individers olikheter, varken negativt eller positivt laddat. Nyckelord: Avvikelse, Förskola, Montessori, Normalitet, Waldorf

Sammanfattning:Vårt syfte med studien har varit att ta reda på om pedagogerna vi intervjuat anser att miljöer och relationer kan påverka utagerande barns beteende eller om de tror att det kan ha andra orsaker. Vi valde att studera detta ur ett relationellt perspektiv då vi i likhet med Niss et.al (2007) anser att lärande och agerande sker i relation till andra. Vidare ville vi försöka ta reda på om pedagogerna ansåg att det fanns några speciella strategier att använda sig av i arbetet med utagerande barn. Vi valde semistrukturerade intervjuer, för att få mer uttömmande och personliga svar. Pedagogerna vi intervjuade hade alla anknytning till förskolan och totalt intervjuades 9 olika pedagoger med olika bakgrund och utbildning. De var verksamma på fem olika förskolor i tre olika kommuner i södra Sverige. Resultatet av vår studie visar att de allra flesta av informanterna menar att ett utagerande barn är ett barn som avviker från det man kallar normalt genom att det oftast utmärker sig på ett provokativt och ibland hotfullt sätt, antingen verbalt eller fysiskt. Vidare menade de flesta att man inte kan utgå från någon generell strategi, utan att strategierna måste anpassas efter varje barn, då alla barn är olika. Dock menade våra informanter att fasta ramar och gränser att förhålla sig till är extra viktigt för barn med utagerande beteende. Närvarande pedagoger som kan leda och stödja barnet i dess sociala utveckling är också vikigt. Alla som verkar runt barnet måste dra åt samma håll för att underlätta barnets vistelse i förskolan. Dessutom är det viktigt att tänka på att personkemin spelar stor roll och att allt inte fungerar med alla, varken pedagoger eller barn. Miljön påverkar genom barngruppens sammansättning och dynamik, och oftast är mindre grupper att föredra.

Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie om föräldrars erfarenheter av en vardag tillsammans med ett barn som har Downs syndrom, i synnerhet när det gäller barnets ungdomstid. Den insamlade empirin har tolkats med hjälp av Beckers (2006) teori om avvikelse, Goffmans (2001) teori om stigma samt Goffmans (2009) teori om interaktion i det vardagliga sociala livet. Föräldern ingår i ett allmänt system av normalitet, såsom övriga samhällsmedlemmar. Studiens fokus ligger på förälderns agerande utefter detta i förhållande till den situation som barnets funktionsnedsättning för med sig. Downs syndrom medför en utvecklingsstörning, vilket innebär att barnets kroppsliga och mentala utveckling inte alltid är i fas med varandra. En följd av detta är att småbarns- och ungdomstiden förlängs, vilket föräldrarna i vår studie upplever som en svårighet. Svårigheten ligger bland annat i att barnets självständighetsutveckling skiljer sig från det som i allmänhet anses vara normalt och därmed skiljer sig även förälderns roll i denna utveckling. Studien visar att föreställningar om normalitet ständigt är närvarande i föräldrarnas berättelser. / We have made a qualitative interview study about parents' experiences of every day life with a child who has Down syndrome, particularly with regard to the child's youth. The empirical data collected has been interpreted using Becker's (2006) theory of deviance, Goffman's (2001) theory of stigma and Goffman's (2009) theory of interaction in everyday social life. The parent are included in a general system of normality, just as any other member of society. The focus of the study is parent's acting in relation to normality and to the situation that the child's disability causes. Down syndrome results in a development disorder, which means that child's physical and mental development not always is in phase with each other. This causes an extension of the childhood and youth, which the parents in our study perceive as difficult. The difficulty lies among other things in that the child's development of independence differs from what is generally considered to be normal and that the parent's role in this development consequently also differs. The study shows that ideas of normality are constantly present in the parents' narratives.

BakgrundInom varje pedagogisk verksamhet förekommer olika typer av bedömningar av barns beteende och utveckling, vilket leder till kategoriseringar. Dessa kategoriseringar skapas utifrån de normer och värderingar som personal i förskolan utgår ifrån. Specialpedagogiken har under åren ändrats från att endast vara individproblematiserad till att även rikta sig mot omgivningens påverkan, alltså hur omgivningen och miljön i förskolans verksamhet kan vara det som utgör ett barns svårigheter. För att alla barn i förskolan ska erbjudas det stöd som behövs för att kunna utvecklas bör verksamheten utformas för barnen individuellt och generellt för att svårigheter ska förebyggas och för att ingen ska känna sig exkluderad inom förskolans ramar.SyfteSyftet med föreliggande undersökning är att undersöka hur förskollärare resonerar kring specialpedagogiska insatser, samt om och i sådana fall hur förskollärarna anser att genomförda insatser har bidragit till förändring i verksamheterna.MetodUndersökningen har gjorts utifrån en kvalitativ metod med intervju som redskap. Urval gjordes utifrån yrkeskategori, då studien syftar till att undersöka hur förskollärare resonerar kring specialpedagogiska insatser. Sex förskollärare från två olika förskolor i en större väst svensk kommun har deltagit i denna undersökning.ResultatUndersökningen visar att kategoriseringar och bedömningar utifrån normalitet förekommer inom förskolans verksamhet där avvikelser i barns beteende och utveckling uppmärksammas. De mest förekommande anledningar till ansökan om specialpedagogiskt stöd beskrivs vara när barn har språksvårigheter eller om barnet uppvisar ett utåtagerande beteende. Insatserna som införts i verksamheten har visat sig vara inkluderande samtidigt som vissa insatser blivit mer exkluderande för barnet. Förskollärarna förlitar sig ofta på specialpedagogens kompetens och beskriver hur den egna kompetensen utvecklats i samband med praktiska erfarenheter inom förskolans verksamhet.

I denna studie undersöks hur intresseorganisationer och en myndighetsorganisation idag förhåller sig till 50-tals iden om att för funktionsnedsatta normalisera livet och göra det likt ett normalt liv. Svenska Socialstyrelsen (då medicinalstyrelsen) och de ideella intresseorganisationerna, var de dri-vande parter som gick i bräschen för och gjorde en stor omvandling av vården möjlig i och med nor-malisering. Skandinavien i allmänhet och Sverige i synnerhet var den plats i världen som genom nor-malisering banade väg för stora förändringar i hela västvärlden och även andra icke-västländer för vården/omsorgen om funktionsnedsatta. I studien undersöks hur dessa båda organisationstyper idag förhåller sig till och arbetar med den hi-storiska innebörden av normaliseringen, d.v.s. förbättringar av levnadsförhållanden, vanliga bostäder istället för institution och medborgerliga rättigheter. Syftet med studien är dels att få en uppfattning om hur organisationerna idag resonerar, arbetar och förhåller sig till normalisering men också om det kan finnas frön eller tecken på någon social förändring inom dessa organisationer. Det analyserade materialet består av elektroniska dokument hämtade från Socialstyrelsens, och in-tresseorganisationerna FUBs (riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) samt Autism- och Aspergerförbundet´s hemsidor. Som teoretisk utgångspunkt i uppsatsen används socialkonstruktivism och som metod i analysar-betet används Laclau & Moeffe´s variant av diskursanalys. Dessa utgångspunkter används dels för att kunna uttala sig vilka diskurser som råder i varje organisation idag, dels för att kunna diskutera, pro-blematisera och ge perspektiv på den kunskap och den expertis som vid en första anblick kan se själv-klar och objektiv ut. I resultatdelen, delas materialet in i tre nivåer av normalisering: politisk, kollektiv och individuell. Resultatet visar bl.a. att vissa delar av den normalisering inom området som tog fart på 1950- och 1960-talet fortfarande idag utgör själva grundfundamentet i handikappolitiken. Detta gäller exempel-vis arbetet runt levnadsförhållanden som pågår idag. Resultatet visar också på att de olika organisat-ionerna är ense om mycket, men att de ser på normalisering från olika utgångspunkter. Intresseorgani-sationerna argumenterar ensidigt till förbättringar för funktionsnedsatta genom att utgå från individen och lagen. Myndigheten utgår från politiska målsättningar och kollektivet. I analysen/diskussionen diskuteras bland annat om vad diskurserna kan ha för påverkan för den sociala praktiken samt om det finns frön till social förändring som kan utläses i materialet. Resultatet skall tolkas med försiktighet, då de undersökta diskurserna inte nödvändigtvis represen-terar en fullständig bild av vad organisationerna anser, eller hur de bedriver sitt arbete, men de doku-ment som analyserats är ändå ett slags "ansikte utåt", en genomgång av vad organisationernas offici-ella hemsidor förmedlar.

<p>Ensamstående kvinnor som åker utomlands för att låta sig insemineras blir allt fler. Denna framställning söker belysa vad deras självständiga val att bilda familj utanför kärnfamiljskonstruktionen berättar i ett större samhälleligt sammanhang. Medvetet ensamstående kvinnors familjebildning placerar sig i brännpunkten mellan Individualisering, den samtida familjesociologins honnörsord, och Normalitet, vilket Queerforskningen på senare år belyst. De sex mammor som har intervjuats, lade ingen större vikt vid faderskapet och visade på alternativa sätt att knyta emotionella band, i linje med den individualistiska nätverksfamiljen. De stod starka i sitt val och var övertygade om att deras familjeform var minst lika god som någon annan. Men empirin stöder också queerforskningens hållning, att alla lever i och med normer. Informanterna vikt vid biologiskt släktskap vad gäller uppväxtfamilj och syskon, det var också viktigt för dem att hålla en kontinuerlig kontakt med familjer med liknade bakgrund – ett sammanhang där deras egen familjeform får utgöra normen. Ett viktigt inslag i kvinnornas vardag var att de på grund av sitt val fick förhålla sig till praktiker om öppenhet och döljande, som en konsekvens av den heteronormativa tvåsamhetens starka ställning som förutsättning för ”barnet bästa”.</p>

<p>THE AIM OF THIS STUDY WAS TO INVESTIGATE YOUNG ADULTS EXPERIENCE´ OF RESIDENTIAL TREATMENT. THE STUDY WAS QUALITATIVE, BASED ON INTERVIEWS WITH FIVE RESPONDENTS WHO HAD STAYED AT A TREATMENT HOME FOR A LONG PERIOD OF TIME. THE FOCUS WAS ON THE RESPONDENTS´ EXPERIENCES OF MILIEU THERAPY AND THEIR VIEW ON NORMALITY. THE RESULTS WERE ANALYZED FROM EARLIER RESEARCH, THEORIES FROM SYMBOLIC-INTERACTIONISM AND ANTONOVSKYS´ THEORY ABOUT SENSE OF COHERENCE. THE RESULTS SHOWED THAT THE RESPONDENTS HAD TO EXAGGERATE THEIR DYSFUNCTIONAL BEHAVIOUR IN ORDER TO FIT AMONG THE OTHER RESIDENTS. THE GROUP OF RESIDENTS HAD A MAJOR IMPACT ON THE RESPONDENTS´ EXPERIENCE OF THE STAY. THEY ALSO EXPERIENCED THAT SOCIO-PSYCHOLOGICAL PROBLEMS WERE CONTAGIOUS WITHIN THE GROUP. AFTER THE TREATMENT THE RESPONDENTS FELT MORE SECURE IN THEMSELVES AND HAD A BETTER CONNECTION WITH THEIR FAMILIES. NORMALIZATION THROUGH EDUCATION SEEMS TO HAVE TAKEN PLACE SINCE ALL THE RESPONDENTS EXCEPT ONE ARE INVOLVED IN AN EDUCATION-PROGRAM NOW.</p>

Vi har i denna studie använt oss av ett kvalitativt angreppssätt för att undersöka 19 domar gällande ”barn som far illa” enligt 2§ lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Studiens syfte var att undersöka hur Socialnämnden i sina yttranden till Förvaltningsrätten argumenterar för tvångsvården. Studien har inspirerat av diskursanalys som metod och teori samt applicerat det teoretiska begreppet normalitet som ett analytiskt verktyg. Resultatet visar att socialnämnden argumenterar utifrån föräldrars tillkortakommanden och det onormala föräldraskapet i förhållande till barns odefinierade behov. Vidare framkommer att argumentationer förs utifrån lagstiftningen rekvisit för att uppnå rättslig relevans. / We have used a qualitative approach to analyze 19 verdicts according to 2§ The Young Persons Act (LVU) about maltreated children. The purpose with this study was to investigate how the Social Welfare argues to the administrative court. This study was inspired by discourse analyze as method and theory with a theoretical concept of normality as an analytical tool. The result show that the Social Welfare argues about parents shortcoming and the abnormal parenthood in relations to childrens undefined needs. The result also show that the Social Welfare argues for compulsory care in terms of legal requirements to achieve legal relevance.

Den här studien undersöker fenomenet studiero i två sjundeklasser på en högstadieskola i Sverige. Klasserna har observerats under lektionstid vid sex tillfällen och intervjuer har gjorts med sex elever och två pedagoger. Fokus ligger på elevernas upplevelse av studiero, vilka möjligheter eleverna har att forma sin arbetsmiljö samt hur eleverna ser på sitt inflytande och delaktighet. Det jag under min fältstudie har funnit är att elever och pedagoger är samstämmiga om vad studiero är, men att den bäst förstås när den störs. Då blir även andra processer tydliga så som skapandet av normer, elevernas socialiseringsprocess och det vänliga maktutövandet. Dock verkar det som om eleverna inte är fullständigt medvetna om sina möjligheter till påverkan och inflytande i skapandet av sin arbetsmiljö. / This study examines the learning conditions in two seventh grade classes at a high school in Sweden. The classes have been observed during lessons on six occasions and interviews have been done with six students and two educators. The focus is the students' experience of learning conditions in the classroom, what opportunities the students have to shape their work environment and how the students experience their participation. What I have found during my fieldwork is that students and educators agree on what good and calm learning conditions are, but that learning conditions are best understood when it is disrupted. Then other processes also become clear, such as the creation of norms, the students' socialization process and the friendly exercise of power. However, it seems that the students are not fully aware of the opportunities given when they participate in the creation of their work environment.

No description available.