Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka emotionernas roll i vår etik. Detta har jag undersökt med hjälp av filosofen Martha Nussbaum, vilken har utformat en väl tilltagen teori om både emotioner och dess roll i etik. Genom att sätta upp tre punkter på vad en teori om emotioners roll i etik bör innehålla, (1. innehåll, 2. giltighet, 3. a) motivation och b) handling) har jag tolkat och analyserat Nussbaums teori, som hon skriver om i sina böcker Hiding from humanity: disgust, shame, and the law och Upheavals of thought: the intelligence of emotions. Nussbaums teori har behandlat alla punkter jag ställde upp och bör därmed anses vara komplett, om än inte helt övertygande på alla punkter. Det hon kommit fram till är: En emotion består av kognitiva processer som genom sitt fokus på ett medvetet objekt bildar övertygelser och värderingar om sådant som berör det vi tillskriver vara viktigt. Emotionen har inte ensamt giltighet att besluta huruvida en handling är rätt eller fel. a) Den har en stark motiverande funktion, men innebär inte att en 3 b) handling måste äga rum. Nussbaums teori är väl utarbetad när hon förklarar varför det är viktigt att emotionen bör ha en roll i vår etik. Teorin är dock mindre utarbetad, och mindre övertygande, när det gäller att förklara hur det ska gå till när vi adapterar emotionerna på etiken.

München, Techn. Univ., Diss., 2005

Giessen, Universiẗat, Diss., 2005.

« Socrate, dit-on, n’allait pas à la tragédie », écrit Clément Rosset dans son livre Philosophie tragique. Selon la philosophe américaine Martha C. Nussbaum, c’est spécifiquement cette pulsion anti-tragique qui caractériserait la philosophie dès Platon. Au XIXe siècle, le Nietzsche de La naissance de la tragédie avait déjà déclaré le meurtre de la tragédie par la philosophie ; bien que Nussbaum soit généralement en accord avec le diagnostic du philosophe allemand, elle y apporte un élément novateur. De fait, elle voit dans la philosophie aristotélicienne une brèche dans la tradition : un contre-argument à la théorie platonicienne ainsi qu’une continuité de la pensée tragique. Premier penseur de la tragédie, Aristote accordait déjà une part importante à la fortune (tuchè) dans sa théorie éthique. Or, cette vulnérabilité ontologique, c’est-à-dire le fait que l’être humain soit jusqu’à un certain point à la merci de forces qui le dépassent, phénomène que nous tenterons de penser sous le mode de la teneur tragique de l’existence, serait précisément ce qui permettrait, selon notre auteure, de fonder une philosophie contemporaine « pleinement humaine ». Cependant, pour appréhender le tragique, l’être percevant doit présenter une organisation du monde lui permettant de le voir comme tel. Pour Nussbaum, cette reconfiguration du vécu serait possible par l’imagination ; plus spécifiquement, par la littérature. Plus encore, l’imagination morale ici proposée par notre auteur serait à proprement parler cette rencontre avec la composante fondamentalement tragique de la vie. Nous pouvons donc dire que, en s’appuyant sur la méthode aristotélicienne ainsi que sur l’expérience tragique, l’auteure se situe dans la tradition d’un questionnement sur la notion d’imagination morale, et y apporte une contribution riche et particulière. / “Socrates, it is said, did not attend to tragedies,” wrote Clement Rosset in his book Tragic Philosophy. According to the American philosopher Martha C. Nussbaum, it is specifically this anti-tragic impulse that has characterized philosophy since Plato. In the nineteenth century, the Nietzsche of The Birth of Tragedy had already declared the murder of tragedy by philosophy; although Nussbaum generally agrees with the diagnosis of the German philosopher, she adds an innovative element to it. Indeed, she sees in Aristotelian philosophy a breach in tradition: a counterargument to Platonist theory as well as a continuity of tragic thought. Aristotle, the first great thinker of tragedy, had already given an important role to fortune (tuchè) in his ethical theory. However, this ontological vulnerability, that is the fact that human beings are to a certain extent at the mercy of forces beyond their control, a phenomenon that we will try to think of as the tragic content of existence, would be precisely what, according to our author, would make it possible to found a contemporary philosophy that is “fully human”. However, in order to apprehend this tragic component, the perceiving being must present an organization of the world that allows him to see it as such. For Nussbaum, this reconfiguration of experience would be possible through imagination; more specifically, through literature. Moreover, the moral imagination hereby proposed by our author is, specifically, the encounter with life’s fundamentally tragic components. We can therefore say that, by relying on the Aristotelian method as well as on tragic experience, Nussbaum belongs to a tradition that addresses the notion of moral imagination and makes a rich and particular contribution to it.

The education of the emotions is a valuable tool not always taken into account in the development of the democratic, egalitarian background essential to empower citizens. Perhaps the difficulty lies in the fact that, firstly, it is necessary to probe the possibilities of educability of emotions. Martha Nussbaum is one of the contemporary philosophers who have devoted much of their work to the study of emotions, and from her theory, conclusions can be drawn about the question of their educability. Her theory of emotions can be situated within a set of theories that understand emotions as cognitive, which turns literature into a useful tool for their education. However, the author does not put forward an explicit methodology for such development from narrative. To this end, in this interview Nussbaum is asked about the concept of self-conscious reflection as a feasible proposal to enable the education of emotions, as well as about whether a list of democratic emotions” can be built from her theory. Also, in this context, Nussbaum responds and elaborates on these themes. / La educación de las emociones es un valioso instrumento no siempre tomado en cuenta para el desarrollo de un trasfondo valorativo igualitario y  democrático  indispensable  para  la  autonomía  de  los  ciudadanos.  Tal  vez  la dificultad radique en que, en primer lugar, es necesario sondear las posibilidades de la educabilidad de las emociones. Martha Nussbaum es una de las filósofas contemporáneas que han dedicado gran parte de su obra al estudio de las emociones, y de su teoría pueden derivarse conclusiones acerca de la pregunta de su educabilidad. Su teoría de las emociones se circunscribe dentro de un conjunto de teorías que consideran a las emociones como cognitivas, y eso convierte a la literatura en una útil herramienta para su educación. Sin embargo, la autora no explicita una metodología que permita dicho desarrollo desde las narraciones. A  estos  efectos,  en  esta  entrevista  se  le  propone  el  concepto  de  autorreflexión como posibilitador de ello, a la vez que se busca reconstruir a partir de su teoría un listado de emociones democráticas”. Asimismo, en este contexto, Nussbaum responde y profundiza acerca de estas temáticas.

Bakgrund: Djur som använts i vårdande syfte är ett historiskt tillvägagångssätt för att främja hälsa hos människan. De vanligaste orsakerna till att vårdhundar används inom sjukvård är att öka motivation och välbefinnande, lindra depression samt att öka lust till fysisk aktivitet och träning. Då ensamhet och psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland äldre på särskilda boenden så är det av vikt att sjuksköterskan kan lära sig mer om alternativa metoder för att hjälpa de äldre att kunna skapa en meningsfull vardag med hjälp av alternativa metoder såsom användning av vårdhund. Syfte: Syftet var att undersöka hur individer på särskilda boenden för äldre påverkas av vårdhund. Metod: En litteraturöversikt genomfördes. Tretton artiklar identifierades som lämpliga relaterat till syftet. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL complete, PubMed och Ageline med hjälp av relevanta sökord. Artiklarna sammanfattades i en matris samt analyserades och presenterades under fyra rubriker och en underrubrik. Resultat: Resultaten framställde fyra teman; Det första var social påverkan, där vårdhundens påverkan på deltagares sociala liv, kommunikation, upplevd ensamhet samt engagemang undersöktes. Det andra temat, psykiskt hälsa, granskade huruvida vårdhund hade någon påverkan på den psykiska hälsan hos deltagare. Exempelvis depression, ångest och apati. Livskvalitet, tema tre, där belyses huruvida vårdhunden har någon verkan på deltagares livskvalitet, under samt efter avslutad intervention. Det fjärde och sista temat, uppvisat humör och beteende, hanterar deltagares allmänna beteende och humör i anknytning till kontakt med vårdhund. Slutsats: Resultaten visade goda förutsättningar kring hur vårdhunden påverkar äldre på särskilda boenden. I alla resultatteman visade vårdhunden ha en positiv påverkan på deltagare, vilket är väsentligt då de olika teman belyser olika ämnen och problem som äldre upplever. Däremot uppmärksammas även vikten av fortsatt forskning och förbättrad terminologi för vetenskaplig evidens. Därutöver är det viktigt att beakta de problematiska aspekter som vårdhunden kan betinga, exempelvis separation mellan vårdtagare och hund.

No description available.

<p>This is an investigatory work on the Aristotelian foundations of Martha Nussbaum's capabilities approach and the disability issue. After an initial exposition of the capabilities approach and the application of the approach on the disability issue, the author makes a survey of the previous works of Nussbaum on Aristotle. That survey of the works of Nussbaum on Aristotle was utilized to evaluate the Aristotelian foundations of the capabilities approach (which Nussbaum claims is an Aristotelian approach). The conclusion was that Aristotle, as developed by Nussbaum, does not provide a sufficient foundation for the approach nor for the issue on disability.</p>

This is an investigatory work on the Aristotelian foundations of Martha Nussbaum's capabilities approach and the disability issue. After an initial exposition of the capabilities approach and the application of the approach on the disability issue, the author makes a survey of the previous works of Nussbaum on Aristotle. That survey of the works of Nussbaum on Aristotle was utilized to evaluate the Aristotelian foundations of the capabilities approach (which Nussbaum claims is an Aristotelian approach). The conclusion was that Aristotle, as developed by Nussbaum, does not provide a sufficient foundation for the approach nor for the issue on disability.

Much research has been done within the field of Education on how to integrate Human Rights in education, both as a class subject and as a value system. Similarly, the research field of Education also contains many discussions of how “critical thinking” is taught and what its role in education is and should be. This thesis instead approaches the topic from “the other way round” so to speak, by using a “human rights lens” to explore ethical and political views on the goals of education generally and the role of critical thinking in education particularly, as they appear within a particular educational context – Rwanda’s education system. The philosophy of education of utilitarianism and that of Martha Nussbaum’s Capability Approach are here compared and contrasted with each other and act as a theoretical framework for understanding the Rwandan education system as it appears through the reading of policy documents and through the experience of a selected group of Rwandan primary and secondary school students. The thesis argues that an ethically acceptable and stable philosophy of education should spring from a conception of human beings as ends and not means. Starting with such a conception of human beings, the goal of education becomes that of developing each individual’s capabilities to their fullest potential. Additionally, the thesis argues that the role of critical thinking in education should be regarded as central, as the capability for critical thinking enhances the flourishing of other human capabilities.