Hälften av Sveriges befolkning bor idag i villor. De är attraktiva för många, men belastar miljön på flera sätt - hög energiförbrukning, stor materialåtgång vid uppbyggnad och ombyggnad, stor utbredning och bilberoende är de viktigaste faktorerna som belastar miljön. Efter en tillbakablick till ett århundrade med utveckling av villaförorter, modernistiska miljonprogram och täta kvartersstäder enligt New Urbanism föredrar många fortfarande villan. Det här projektet är en undersökning i att skapa en trädgårdsstad anpassad till det 21:a århundradet och de miljömässiga utmaningar vi står inför - ett alternativ till dagens villområden. Konceptet syftar till att ta med de viktigaste kvaliteterna från en villa till en betydligt tätare stadsbebyggelse och på så sätt minska energiförbrukning, materialåtgång, utbredning och bilberoende, och samtidigt göra området så grönt som möjligt. Platsen för detta megaprojekt i form av åtta kvarter är Loudden, en hamn med cykelavstånd in till Stockholms stadskärna. Platsen är i stort sett helt död och kontaminerad, och huserar sedan 1930-talet oljecisterner som för närvarande håller på att rivas för att göra plats åt bostäder. Detta förslag förvandlar området till en grön plats där varje bostad har en egen trädgård samtidigt som det är fem gånger tätare än ett vanligt villaområde. / At present, 50% of the swedish population live in villas. It is an attractive way of living but the environmental drawbacks are many - high energy consumption, material consumption, sprawl and car-dependence are the most important ones. After looking back at a century with development of suburban garden cities, modernism and new urbanism, this thesis project is an investigation in creating a 21st century garden city concept - an alternative to the villa - bringing the qualities of the villa into a much more dense city planning format and thereby reducing its sprawl, energy consumption, material consumption, optimizing its infrastructure and reducing its car-dependence while still keeping it as green as possible. This mega project consisting of eight small city blocks is located on Loudden, a site within biking distance to Stockholm's city core. Since the 1930s, the site features a dead and contaminated space with oil cisterns that are currently being demolished to free up space for future residential development. This proposal turns the site into a green place where every residence has its own garden while still being five times as dense as a villa suburb.

Syftet med denna skriftliga del av mitt examensarbete är att försöka fånga några av de tankar som verkat i komponerandet av operan Sen packar jag aldrig mer. Många av de tankar som gett mig inspiration till arbetet har rört fenomenet nuet. Jag menar att det centrala i att vara i nuet, egentligen handlar om en upplevelse av fullständig närvaro. Närvaro kan alltså sägas vara ett modus av nuet. Upplevelsen av närvaro är för mig mycket stark och oförglömlig. Den hör samman med en ökad rumsuppfattning, en känsla av rummets expanderande, och att ”tiden står still” eller åtminstone att fortvaron ter sig långsammare. Att med musik som medel, genom komposition, komma närmare närvaron har därför blivit viktigt för mig. Detta arbete behandlar tankar kring detta  i relation till operan som genre och i relation till musik som fenomen. / <p>Sen packar jag aldrig mer (Kammaropera)</p><p>Musik: Zacharias Ehnvall Libretto: Elsa BerggrenDirigent: Kaapo IjasMamman: Amelia Jakobsson (Sopran) Dottern: Isabella Lundqvist (Sopran) Pappan: Rodrigo Sosa Dal Pozzo (Kontratenor) Klarinett: Som Howie Slagverk: Sabela Castro Rodriguez Piano: Leo Gavel Violin: Eleonora Oswald Viola: Doris Mägi Cello: Nuri Oh  Regi: Franciska Löfgren Scenografi: Anton Thorsson Kostymdesign: Anton Thorsson Maskör: Emelie Henriksson Ljusdesign: Sofia Linde och Hannele Philipson Teaterteknik och koordination: Alexander Svensson, Anja Löfgren, Anton Linder, Rikard Norén, Theres Hansson</p><p>Föreställningen finns dokumenterad på DVD</p><p></p>

No description available.

<p>Bilaga: 2 CD/DVD</p>

Efter att ha gått en kurs i fri improvisation där jag fick utforska min violas möjligheter till att producera ljud, väcktes en nyfikenhet hos mig kring utökade speltekniker som kan förekomma i nutida konstmusik, så kallade extended techniques. Jag fick tips om etydsamlingen Viola Spaces av Garth Knox där olika extended techniques presenteras och bestämde mig för att studera in fyra av dem. De etyderna jag valde behandlar olika stråktekniker, nämligen sul ponticello, sul tasto, tremolo och olika sätt att dra stråken på. Under arbetets gång redogör jag för de svårigheter jag stötte på under min inlärningsprocess av etyderna samt hur jag gick till väga för att lösa dem. Arbetet redovisas dels genom videoinspelningar som jag gjorde i samband med mina övningstillfällen och dels genom material från de anteckningar jag förde under processen. Jag tar också upp tolkningsfrågor av notationen och reflekterar kring instruktionerna om hur musiken ska framföras. Arbetet har resulterat i att jag känner mig bättre förberedd på att spela nutida konstmusik än vad jag gjorde tidigare. Jag har också utökat min kunskap om olika stråktekniker.

The Christian doctrine of original sin has ever since the Reformation been a central part of Lutheran theological understandings of human beings. Therefore it is of vital importance to see how this doctrine can be understood in a plausible way, with regards to contemporary society, 500 years after Luther is said to have nailed his 95 thesis to the door of the church in Wittenberg. The present study explores what contemporary issues different interpretations of the doctrine must interact with, and suggest a way of evaluating the plausibility and Lutheran identity of such interpretations. Two expositions of the doctrine of original sin published by Lutheran theologians in the 2010s are then evaluated: Utanför paradiset by Eva-Lotta Grantén (ethicist, Uppsala) and In Adam’s Fall by Ian A. McFarland (professor of Divinity, Cambridge). Particularly four aspects of their interpretations are analysed: the relationship to human experience, the integration of contemporary science and culture, the internal coherence and their narrative’s Lutheran authenticity. Even though both interpretations have their flaws, they can largely be seen as both plausible and Lutheran. Grantén gives a wholly existential picture of the original sin, while McFarland tends to see it in ontological terms. In order to avoid the pitfalls in their interpretations, a further developed understanding of the doctrine is proposed, integrating both the ontological and existential aspects.

Under de senaste två åren har jag genomfört min masterutbildning i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. I det här arbetet gör jag en undersökning och ett formulerande av de tankar som kommit ur – och styrt – mitt komponerande, mitt lyssnande och mitt lärande under dessa två år. Begreppet anslag blir här en ledsagare för tanken och arbetet inleds med skapandet begreppet. Därefter presenteras och analyseras sex av de musikverk jag komponerat under masterutbildningen. Ingången till de sex verk som presenteras sker från vitt skilda håll, i hopp om att bredda förståelsen kring uppkomsten av begreppet anslag och att fördjupa dess dubbelverkande utbyte med musiken. Genom begreppet anslag bli skapandet av musik ett instrument med vilket undersökningar av världen och existensen tycks mer möjliga att påbörja.

<p>Denna uppsats behandlar den nutida konstens potential som undervisningsmaterial. Både för ämnesöverskridande arbete i skolan och för utbildningssatsningar som avser att öka mångfalden inom de kulturella institutionerna. Den nutida konsten som ämnesmaterial är förvånansvärt frånvarande i skolan, och som denna uppsats visar, även på ett Bild- och formestetiskt gymnasieprogram. Jag har arbetat med 80 elever i fyra gymnasieklasser under 15 veckor för att pröva en nutida konstpedagogisk klassrumsmetod samt utreda vilka attityder och fördomar som finns kring samtidskonsten. Uppsatsen visar att dagens mångfacetterade, gränsöverskridande och ibland svårfångade konstverksamhet kan göras både lättillgänglig och intressant för elever som innan tyckte att samtidskonst var knepigt och trist. Ytterligare argumenteras för hur användningen av nutida konst i skolan kan bidra till att intressera nya samhällsgrupper till konsten, kultur och kreativa verksamheter. För att detta ska ske måste den nutida konsten användas i allt lägre åldrar. Att samtidskonsten bör finnas med i gymnasiets estetiska program måste ju ses som självklart men den har också en viktig roll i övriga skolan. Grundskolan är i stort mycket heterogen vad gäller elevers bakgrund, men den bilden förändras drastiskt när man når det estetiska gymnasiet och vidare det svenska kulturlivet. Integrationsarbeten är efterfrågade men många av dem är i sig själva segregerande. Tanken är att nå unga i rätt tid på rätt sätt för att skapa nya intressen för att i sin tur ändra kulturklimatet. Denna är uppsats ett förarbete till ett smygintegrerat konstpedagogiskt utvecklingsprojekt för användning på BildMuseet i Umeå.</p>

Denna uppsats behandlar den nutida konstens potential som undervisningsmaterial. Både för ämnesöverskridande arbete i skolan och för utbildningssatsningar som avser att öka mångfalden inom de kulturella institutionerna. Den nutida konsten som ämnesmaterial är förvånansvärt frånvarande i skolan, och som denna uppsats visar, även på ett Bild- och formestetiskt gymnasieprogram. Jag har arbetat med 80 elever i fyra gymnasieklasser under 15 veckor för att pröva en nutida konstpedagogisk klassrumsmetod samt utreda vilka attityder och fördomar som finns kring samtidskonsten. Uppsatsen visar att dagens mångfacetterade, gränsöverskridande och ibland svårfångade konstverksamhet kan göras både lättillgänglig och intressant för elever som innan tyckte att samtidskonst var knepigt och trist. Ytterligare argumenteras för hur användningen av nutida konst i skolan kan bidra till att intressera nya samhällsgrupper till konsten, kultur och kreativa verksamheter. För att detta ska ske måste den nutida konsten användas i allt lägre åldrar. Att samtidskonsten bör finnas med i gymnasiets estetiska program måste ju ses som självklart men den har också en viktig roll i övriga skolan. Grundskolan är i stort mycket heterogen vad gäller elevers bakgrund, men den bilden förändras drastiskt när man når det estetiska gymnasiet och vidare det svenska kulturlivet. Integrationsarbeten är efterfrågade men många av dem är i sig själva segregerande. Tanken är att nå unga i rätt tid på rätt sätt för att skapa nya intressen för att i sin tur ändra kulturklimatet. Denna är uppsats ett förarbete till ett smygintegrerat konstpedagogiskt utvecklingsprojekt för användning på BildMuseet i Umeå.

No description available.