El tema del desacuerdo nos interesa mucho, por eso hemos decidido dedicar esta tesina al tema. Elegimos dos conversaciones de estudiantes chilenos para ver cómo se expresa el desacuerdo en éstas. Nuestra hipótesis es que hay muchas maneras en que se puede expresar el desacuerdo en una conversación y que también va a haber diferencias en cómo mujeres y hombres expresan el desacuerdo. Las dos conversaciones usadas provienen del corpus Aksam. En la primera participan dos hombres y dos mujeres y en la segunda cuatro mujeres. En total hay 44 casos de desacuerdo en las dos conversaciones, 33 expresados por mujeres y 11 por hombres. De estos 44 casos de desacuerdo hemos encontrado ocho tipos de desacuerdo: Pseudoacuerdo, Directo explícito, Solo opinión, Pregunta, Ignorar, Argumentar, Reformulación e Inseguridad. En conclusión, hemos visto que la mayoría de las maneras de expresar desacuerdo incluye algún tipo de retroalimentación, es decir, que las personas muestran que han escuchado lo que ha dicho la otra persona. En cuanto a diferencias entre los dos sexos hemos llegado a la conclusión de que hay diferencias, pero muy pequeñas: parece que las mujeres muestran más retroalimentación que los hombres. Nuestra hipótesis se ha mostrado correcta: encontramos ocho maneras diferentes de expresar desacuerdo y también hay una diferencia pequeña entre cómo hombres y mujeres expresan desacuerdo.

<p>Finns det värdefakta? Kan vi ha kunskap i moralfrågor? Finns det över huvud taget rätt och fel i moralfrågor? Med dessa frågor i bakhuvudet vill författaren undersöka ett vanligt argument mot moralisk realism i allmänhet, och Michael Huemers variant av moralisk realism i synnerhet. Detta antirealistiska argument säger att det är så pass vanligt med oenigheter i moralfrågor och att den bästa förklaringen till detta är att moralen är subjektiv. Argumentet säger vidare att etiken lider av bristande konvergens beträffande upplösta etiska oenigheter över tid, jämfört med exempelvis naturvetenskapen. Detta faktum verkar, menar vissa antirealister, ytterligare tala emot att det existerar värdefakta. Med detta som utgångspunkt tar uppsatsförfattaren reda på varför argumentet misslyckas med att skada Michael Huemers moraliska realism.</p>

Finns det värdefakta? Kan vi ha kunskap i moralfrågor? Finns det över huvud taget rätt och fel i moralfrågor? Med dessa frågor i bakhuvudet vill författaren undersöka ett vanligt argument mot moralisk realism i allmänhet, och Michael Huemers variant av moralisk realism i synnerhet. Detta antirealistiska argument säger att det är så pass vanligt med oenigheter i moralfrågor och att den bästa förklaringen till detta är att moralen är subjektiv. Argumentet säger vidare att etiken lider av bristande konvergens beträffande upplösta etiska oenigheter över tid, jämfört med exempelvis naturvetenskapen. Detta faktum verkar, menar vissa antirealister, ytterligare tala emot att det existerar värdefakta. Med detta som utgångspunkt tar uppsatsförfattaren reda på varför argumentet misslyckas med att skada Michael Huemers moraliska realism.

The purpose of this independent work is, firstly, to gain a greater understanding of the complex cooperation between educators in the after-school programme and guardians, and secondly, to see how the collaboration affects the social development of pupils. The study is based on two stories about our own professional experience from situations which are difficult to assess. The first story describes how the perspective of the educator and that of guardian contradict each other. The second story is about the educator´s duty to provide problem-oriented information and to promote collaboration with guardians. The methods we have used are scientific essay writing and hermeneutical analysis. Theories and concepts of inter-subjective interaction, human learning and social development have been central to our analysis. The study shows how the speech at home and at school affects the collaboration and how the relationship between the guardian and the educator affects the pupil´s connection to the educator and his/her ability to promote social development. The strong connection between the guardian and the child can be seen to help complement the child's perception of an incident at school. The study highlights the educator's obligations to take responsibility for constructive collaborative processes, his/her expanded opportunities for student support through the utilization of guardians' perspectives, and limitations in the form of resources. Continued and further researches can be focused on looking at how the conditions for relational work and relational competence can be systematically ensured at different levels - political, local, within work teams and for individual educators. / Syftet med detta självständiga arbete är, för det första, att få ökad förståelse för det komplexa samarbetet mellan pedagoger inom fritidshemmet och vårdnadshavare, och för det andra, se hur samarbetet påverkar elevernas sociala utveckling. Arbetet utgår från våra yrkeserfarenheter av två svårbedömda händelser inom fritidshemmet. Den ena berättelsen beskriver hur pedagogens och vårdnadshavarens perspektiv blir varandras kontraster. Den andra handlar om pedagogens uppdrag att både framföra problemorienterad information och främja samarbete med vårdnadshavare. De metoder vi har använt oss av är vetenskapligt essäskrivande och hermeneutisk analys. Teorier och begrepp som beskriver intersubjektiv interaktion, mänskligt lärande och social utveckling har varit centrala i vår analys. Studien visar hur talet i hemmet och i skolan påverkar samarbetet samt hur vårdnadshavarens relation med pedagogen påverkar elevens anknytning till pedagogen och dennes möjlighet att främja social utveckling. Vårdnadshavarens och barnets nära anknytning kan ses bidra till att barnets bild av en händelse på skolan kompletteras. I studien synliggörs dels pedagogens skyldigheter att ta ansvar för konstruktiva samarbetsprocesser, dels dennes utökade möjligheter till elevstöd genom tillvaratagande av vårdnadshavares perspektiv, samt begränsningar i form av bristande resurser. Fortsatt forskning kan se över hur förutsättningar för relationellt arbete och relationell kompetens kan säkerställas systematiskt på olika nivåer - politiskt, lokalt, inom arbetslag samt för enskild pedagog.

This paper focuses on facework used by the invited guests in a broadcasted debate. The purpose of this analysis is to investigate how the invited guests use facework and how the guest relate to their functional role within the debate. The aim is also to investigate how the phases of the debate regulate the facework used by the guests. The analysis is based on transcrition and videomaterial from one of Sweden’s most viewed debates, Opinion Live. Conversation analysis (CA) is part of the theoretical framework used to analyse support, interruption and conversation turns. To analyze facework this paper relies on Goffman’s theory of face and Muntigl &amp; Turnbull’s four types of disagreement acts in facework and arguing. Brown &amp; Levinson’s politeness theory has also been used to investigate facework and strategies. In addition, Svensson’s definition of the debate’s specific roles within the format has also been used. The results show that facework has two purposes. The first is that it is used to defend the guest’s own face. The other purpose is to attack other guest’s faces which implies that their functional roles in the debate are being challenged. The results also points towards that the structure of the conversation in the debate itself influence the types of facework used by the guests.

Background: Parents have both a right and an obligation to decide in matters concerning children. At the same time, children have been given a stronger position in healthcare (settings). Research shows low agreement regarding children's and parents' attitudes to children's symptoms and treatment goals. The disagreement has importance for treatment outcomes and prognosis, as well as requiring adaption and strategies from the nurse. Purpose: The aim of the study was to describe nurses experience of nursing in the event of disagreement between children and parents in child and adolescent outpatient mental health care. Method: A qualitative method with an inductive approach was used. Eleven semi-structured interviews were conducted and data was analyzed based on qualitative content analysis. Results: The results are summarized in three categories: Balancing between children and parents 'perspectives, willingness to consider the child's perspective and willingness to consider parents' perspectives. Conclusion: Nurses described that it was a challenge to act so that both children and parents' needs were satisfied. They wanted to take the child's perspective and at the same time wanted to maintain a good relationship with the parents. Depending on the situation, the nurse alternated between acting as a representative for either the parents or children. Lack of strategies to handle disagreement led to feelings of frustration and incompetence. / Bakgrund: Föräldrar har både en rättighet och skyldighet att bestämma i frågor somrör barn. Samtidigt har barn och ungdomar fått en starkare ställning i vården.Forskning visar låg överensstämmelse avseende barns och föräldrars inställning tillbarnens symtom och behandlingsmål. Oenigheten har i sig betydelse förbehandlingsutfall och prognos och kräver anpassning och strategier frånsjuksköterskan. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter avomvårdnad vid oenighet mellan barn och vårdnadshavare inom barn- ochungdomspsykiatrisk öppenvård. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metodoch en induktiv ansats. Elva semistrukturerade intervjuer genomfördes och dataanalyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet sammanfattas itre kategorier: Balansera mellan barn och föräldrars perspektiv, en vilja att beaktabarnets perspektiv samt en vilja att beakta föräldrars perspektiv. Slutsats:Sjuksköterskor beskrev att det var en utmaning att agera så att både barn ochföräldrars behov tillgodosågs då de å ena sidan var måna om att ta barnets perspektivoch samtidigt ville behålla en god relation till föräldrarna. Beroende på situationpendlade sjuksköterskan mellan att agera ombud för antingen föräldrar ochbarn. Avsaknad av strategier att bemöta oenighet gav upphov till känslor avfrustration och maktlöshet.

This paper concerns the semantic branch of meta-ethics, and examines a version of so called semantic pluralism advocated by Michael Gill. Briefly put, Gill suggests that ordinary people’s usage of moral terms is rather messy in the sense that the meaning of moral terms can vary not only between different people, but also for one and the same person in different contexts. Such variability in word-meaning is explained by his assumption that people’s meta-ethical commitments are part of their moral thought and language, which is to say that their meta-ethical commitments have implications for the meaning of moral terms. In this paper I pursue two objectives. The first is exegetical and aim to clarify how Gill’s semantic pluralism in general, and his Indeterminacy- and Variability theses in particular, are intended to be understood—specifically in relation to the cognitivist/non-cognitivist debate. The second objective is argumentative. I first present and evaluate an objection to Gill’s semantic pluralism from Walter Sinnott-Armstrong who argue that Gill’s Variability thesis implies that interlocutors with different meta-ethical commitments are talking past each other rather than having genuine first order moral agreements and disagreements. I then argue that a similar problem occurs also for certain second order moral disagreements, particularly those in which moral terms are used rather than mentioned. I then argue that this is problematic not only on independent grounds, but also because it is inconsistent with the very assumptions Gill makes to support his view. My argument therefore appears forceful by Gill’s own lights. Combined, Sinnott-Armstrong’s objection and my own leads me to conclude that Gill’s semantic pluralism does not look promising.