Denna studies huvudsakliga syfte var att undersöka ett mindre antal kristna feministers ställningstaganden i abortfrågan och hur dessa kan förstås ur moralpsykologiskt perspektiv. Utifrån studiens moralpsykologiska teorier gjordes också en ansats att hitta gemensamma värden hos de informanter som var för respektive mot abort, eftersom dessa värden enligt teorin kan ligga till grund för en pragmatisk lösning i abortkontroversen. Som bakgrund till studien låg kristen och feministisk etik med fokus på just abortfrågan. Halvstrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer var den metod som användes för att genomföra undersökningen. Den hermeneutiska spiralen användes för att analysera och tolka intervjuerna vilka visade att studiens kristna feminister övergripande är för abort som en pragmatisk lösning fram till Jesus återkomst och förverkligandet av Guds rike.

<p>Finns det värdefakta? Kan vi ha kunskap i moralfrågor? Finns det över huvud taget rätt och fel i moralfrågor? Med dessa frågor i bakhuvudet vill författaren undersöka ett vanligt argument mot moralisk realism i allmänhet, och Michael Huemers variant av moralisk realism i synnerhet. Detta antirealistiska argument säger att det är så pass vanligt med oenigheter i moralfrågor och att den bästa förklaringen till detta är att moralen är subjektiv. Argumentet säger vidare att etiken lider av bristande konvergens beträffande upplösta etiska oenigheter över tid, jämfört med exempelvis naturvetenskapen. Detta faktum verkar, menar vissa antirealister, ytterligare tala emot att det existerar värdefakta. Med detta som utgångspunkt tar uppsatsförfattaren reda på varför argumentet misslyckas med att skada Michael Huemers moraliska realism.</p>

Finns det värdefakta? Kan vi ha kunskap i moralfrågor? Finns det över huvud taget rätt och fel i moralfrågor? Med dessa frågor i bakhuvudet vill författaren undersöka ett vanligt argument mot moralisk realism i allmänhet, och Michael Huemers variant av moralisk realism i synnerhet. Detta antirealistiska argument säger att det är så pass vanligt med oenigheter i moralfrågor och att den bästa förklaringen till detta är att moralen är subjektiv. Argumentet säger vidare att etiken lider av bristande konvergens beträffande upplösta etiska oenigheter över tid, jämfört med exempelvis naturvetenskapen. Detta faktum verkar, menar vissa antirealister, ytterligare tala emot att det existerar värdefakta. Med detta som utgångspunkt tar uppsatsförfattaren reda på varför argumentet misslyckas med att skada Michael Huemers moraliska realism.

Although there is no consensus among biologists as to whether human behaviour can beexplained by evolution, there are a number of theories and models in different fields ofresearch that aim to do just that. Philosophy is no exception. In metaethics, evolutionarybiology is used to formulate an evolutionary debunking explanation. This skepticalepistemological tool is used to show that if evolution has, in some way, affected humanmorality, then we cannot have true justified belief in moral matters.An ongoing debate about the evolutionary debunking explanation is about howmuch empirical detail the evolutionary debunking explanation can demand. With this paper, Iwant to examine how philosophers writing about the evolutionary debunking explanation useevolutionary biology, as well as how much evolutionary biology is required for theevolutionary debunking explanation to be valid. I will argue that it is possible to identifythree difficulties in using evolutionary biology to formulate a philosophical tool.

<p>Enligt ett argument mot nonkognitivismen som många kritiker hänvisat till, så är denna teori oförenlig med förekomsten av så kallade ‘tjocka moraliska begrepp’. Argumentet har dock aldrig artikulerats och preciserats ordentligt, vilket lett till att det ofta misstolkats av både anhängare och kritiker av nonkognitivismen. I uppsatsen rekonstrueras och utvärderas argumentet såsom det formulerats av John McDowell. Enligt argumentet är nonkognitivismen bristfällig eftersom den inte både kan ge en tillfredsställande analys av tjocka moraliska begrepp och framställa moralisk argumentation och debatt som rationell. Uppsatsen visar dock att nonkognitivister kan undvika denna slutsats på flera sätt. Uppsatsen innehåller även en översikt över olika nonkognitivistiska perspektiv på tjocka moraliska begrepp.</p> / <p>Many critics of non-cognitivism have argued that the existence of ‘thick moral concepts’ constitutes a serious challenge to non-cognitivist views of moral language. While this argument is frequently invoked, it has never been clearly articulated. Hence, the argument is often misinterpreted by both friends and foes of non-cognitivism. In this thesis, John McDowell’s forceful rendering of the argument is reconstructed and evaluated. According to the argument, non-cognitivism is not an adequate metaethical view because it cannot both provide an adequate analysis of thick moral concepts and construe moral discourse as rational. It is argued in this thesis that there are several ways in which non-cognitivists can avoid this conclusion. The thesis also contains a survey of various non-cognitivist views on thick moral concepts.</p>

Enligt ett argument mot nonkognitivismen som många kritiker hänvisat till, så är denna teori oförenlig med förekomsten av så kallade ‘tjocka moraliska begrepp’. Argumentet har dock aldrig artikulerats och preciserats ordentligt, vilket lett till att det ofta misstolkats av både anhängare och kritiker av nonkognitivismen. I uppsatsen rekonstrueras och utvärderas argumentet såsom det formulerats av John McDowell. Enligt argumentet är nonkognitivismen bristfällig eftersom den inte både kan ge en tillfredsställande analys av tjocka moraliska begrepp och framställa moralisk argumentation och debatt som rationell. Uppsatsen visar dock att nonkognitivister kan undvika denna slutsats på flera sätt. Uppsatsen innehåller även en översikt över olika nonkognitivistiska perspektiv på tjocka moraliska begrepp. / Many critics of non-cognitivism have argued that the existence of ‘thick moral concepts’ constitutes a serious challenge to non-cognitivist views of moral language. While this argument is frequently invoked, it has never been clearly articulated. Hence, the argument is often misinterpreted by both friends and foes of non-cognitivism. In this thesis, John McDowell’s forceful rendering of the argument is reconstructed and evaluated. According to the argument, non-cognitivism is not an adequate metaethical view because it cannot both provide an adequate analysis of thick moral concepts and construe moral discourse as rational. It is argued in this thesis that there are several ways in which non-cognitivists can avoid this conclusion. The thesis also contains a survey of various non-cognitivist views on thick moral concepts.

In this thesis, I scrutinise and interpret Jürgen Habermas’s claim that justification of moral norms necessitates cognitivism. I do this by analysing the general idea behind his discourse theory of morality and then his metaethics. From there, I examine the non-cognitivist theory called prescriptivism as set out by Richard Hare to see if his account of moral reasoning is able to counter Habermas’s claims and thereafter, I examine some criticism against his concept of communicative action. I also engage with the discussion on how to define cognitivism: that is, whether the line should be drawn between moral realism on the cognitivist side, and constructivism on the other, or if cognitivism can include constructivist theories too. I propose that it should, provided that it allows moral statements to be truth-apt and express a mental state like that of belief. Following this definition, I argue that Habermas can be labelled a cognitivist and finally, I conclude that Habermas's argument does not hold under scrutiny.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den eventuella konflikten mellan sekulariserad och religiös etik och moral.  Studien tar sin utgångspunkt i religiös absolutism kontra sekulariserad relativism. Jag vill även ta reda på om det finns etiska grundtankar som flertalet kan vara överens om.

The author has attempted a dubbleedged purpose, as indicated by the title. The author firstly deals with Pereboom; begining with his so-called ‘wild coincidence’-argument, by which Pereboom claims agent-causation to be unlikely. The author argues that this argument lacks both scope and strenght. The author then deals with the question of compatiblity between physics and agent-causation as related to Pereboom’s basic problematization; whether agent-causation would or would not diverge from what is expected (from any other event) given our best physical theories. This results in a strong criticism against Pereboom’s whole position, and a positive argument for agent-causation. After the first purpose is achieved, the author turns to the purpose indicated by the subtitle. The author presents a general criticism against the field of metaethics concerning the question of free will. The author also makes suggestions for a possible solution. / Författaren har, som titeln indikerar, tagit på sig ett tveeggat problem. Först hanterar författaren Pereboom; och börjar med hans så kallade ‘wild coincidence’-argument, med vilket Pereboom hävdar att agentkausalitet är osannlik. Författaren menar att detta argument saknar både omfång och styrka. Författaren hanterar sedan frågan om kompatibilitet mellan fysik och agentkausalitet, så som den är relaterad till Perebooms grundläggande problematisering; huruvida agentkausalitet skulle eller inte skulle avvika från vad som vi förväntar oss (givet någon annan händelse) från våra bästa fysiska teorier. Detta resulterar i en stark kritik mot Perebooms hela position, och ett positivt argument för agentkausalitet. Efter att det första syftet är avklarat, så vänder sig författaren till undertitelns syfte. Författaren presenterar en generell kritik mot fältet metaetik avseende frågan om fri vilja. Författaren föreslår även en möjlig lösning på problemet.

This paper concerns the semantic branch of meta-ethics, and examines a version of so called semantic pluralism advocated by Michael Gill. Briefly put, Gill suggests that ordinary people’s usage of moral terms is rather messy in the sense that the meaning of moral terms can vary not only between different people, but also for one and the same person in different contexts. Such variability in word-meaning is explained by his assumption that people’s meta-ethical commitments are part of their moral thought and language, which is to say that their meta-ethical commitments have implications for the meaning of moral terms. In this paper I pursue two objectives. The first is exegetical and aim to clarify how Gill’s semantic pluralism in general, and his Indeterminacy- and Variability theses in particular, are intended to be understood—specifically in relation to the cognitivist/non-cognitivist debate. The second objective is argumentative. I first present and evaluate an objection to Gill’s semantic pluralism from Walter Sinnott-Armstrong who argue that Gill’s Variability thesis implies that interlocutors with different meta-ethical commitments are talking past each other rather than having genuine first order moral agreements and disagreements. I then argue that a similar problem occurs also for certain second order moral disagreements, particularly those in which moral terms are used rather than mentioned. I then argue that this is problematic not only on independent grounds, but also because it is inconsistent with the very assumptions Gill makes to support his view. My argument therefore appears forceful by Gill’s own lights. Combined, Sinnott-Armstrong’s objection and my own leads me to conclude that Gill’s semantic pluralism does not look promising.