Bakgrund: Studier har visat att kommunikation och samarbete krävs för att bedriva en god vård. Inom operationssjukvården används ofta WHO’s checklista, som är ett evidensbaserat kommunikationsverktyg som bidrar till säkrare vård. Syfte: Att beskriva förekomst av samt skillnader mellan anestesi- och operationssjuksköterskors uppfattningar kring kommunikation, samarbete och WHO’s checklista samt om checklistan underlättar kommunikation, samarbete och bidrar till patientsäker vård.Metod: En empirisk deskriptiv och jämförande studiedesign med kvantitativ ansats genomfördes. Datainsamling skedde med enkäter. Totalt 42 anestesi- och operationssjuksköterskor deltog. Resultat: Sjuksköterskorna ansåg att det finns kommunikation och samarbete dem emellan på operationssalen och att detta har betydelse för deras arbete. WHO’s checklista ansågs bidra till kommunikation och samarbete. Kirurgen (n=32, 76,2%) ansågs vara den yrkeskategori med främst ansvar att initiera starten av WHO’s checklista. Alla sjuksköterskor (n=42, 100%) angav att checklistan bidrar till en säkrare vård för patienten. Operationssjuksköterskorna angav i större utsträckning att de hade fått utbildning kring WHO’s checklista jämfört med anestesisjuksköterskorna (p= .030).Slutsats: Kommunikation och samarbete mellan anestesi- och operationssjuksköterskorna förekommer och har betydelse för deras arbete på operationssalen. Sjuksköterskorna ansåg att WHO’s checklista bidrar till kommunikation, samarbete och säkrare vård för patienten, ändå används inte checklistan inför varje operation, vilket äventyrar patientsäkerheten.

Bakgrund: Kejsarsnitt är ett vanligt ingrepp i den svenska vården där bland annat operationssjuksköterskan och barnmorskan är en del av det interprofessionella teamet runt patienten. Dessa två professioner behöver samarbeta för att säkerställa kvalitet och säkerhet på vården vid detta ingrepp. Kejsarsnitt förknippas med ett flertal risker och komplikationer där operationssjuksköterskan och barnmorskan behöver ha ett väl fungerande samarbete för att tillsammans kunna hantera dessa. Syfte: Att undersöka barnmorskors upplevelse av samarbetet med operationssjuksköterskan i samband med kejsarsnitt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats utfördes, där 14 barnmorskor från två olika sydsvenska sjukhus intervjuades om sina upplevelser. Intervjuerna var semi-strukturerade och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ur analysen av intervjumaterialet framträdde tre huvudkategorier; Möjligheter och begränsningar för interprofessionellt samarbete vid kejsarsnitt, Kommunikationens betydelse samt Olika specialistprofessioner interagerar. Till dessa huvudkategorier tillhörde sju underkategorier som beskrev hur barnmorskan upplevde samarbetet med operationssjuksköterskan vid kejsarsnitt; Att vistas på ”annans mark”, Att vara beroende av operationssjuksköterskans kunskap, Vikten av att kommunicera, Vikten av hur man kommunicerar, Att mötas i akuta situationer, Att prioritera olika samt Vem gör vad? – att ha tydliga arbetsroller i operationssalen. Slutsats: Slutsatsen av studien är att barnmorskors upplevelse av samarbetet med operationssjuksköterskor präglas av känslan av att arbeta på en plats som kan kännas främmande, där ett beroende finns gentemot den andre partens kunskaper. Kommunikation var av stor betydelse och samarbetet präglades av hur tydliga arbetsrollerna var, hur lika eller olika prioriteringar professionerna hade samt den stundande situationens behov av skyndsamhet. / Background: Caesarean section is a common operative intervention in the Swedish healthcare where operating theater nurses and midwives, amongst others, is a part of the interprofessional team around the patient. These two professions needs to cooperate to secure the quality of care and patient safety in conjunction with the operative intervention. Caesarean section is associated with several complications and the operating theater nurse and the midwife needs to have a well functioning collaboration to be able to cope with these. Aim: To investigate midwives’ experiences working together with operating theater nurses in conjunction with Caesarean section. Method: An interview study with qualitative design was conducted, where 14 midwives from two different hospitals in the south of Sweden were interviewed about their experiences. The interviews were semi-structured and analyzed with qualitative content analysis. Result: From the analysis of the interviews three main categories appeared; Possibilites and limitations for interprofessional collaboration in conjunction with Caesarean section, The importance of communication and Interaction between different specialist professions. With these main categories seven subcategories belonged, which described how the midwives experienced the collaboration with the theater nurse in conjunction with Caesarean section; To be on ”foreign territory”, To be dependent on the knowledge of the theater nurse, The importance of communicating, The importance of how to communicate, To meet in an emerency situation, To have different priorities and Who does what? – to have distinct working roles in the operating theater. Conclusion: The conclusion of this study is that midwives’ experiences of collaboration with the theater nurse is characterized by the sense of working in a foreign place, where there is a dependency towards the knowledge of the others. The communication was of great importance and the collaboration was characterized by how distinct the working roles were, how similar priorities were and the urgency of the situation.

<p>Syftet med den här studien var att utifrån vetenskaplig litteratur beskriva den perioperativa omvårdnaden ur patienters och operationssjuksköterskors perspektiv. Metoden var en beskri-vande litteraturstudie med kvalitativa och kvantitativ studier som publicerats de senaste 10 åren. Artiklarna söktes i databaserna: Academic Search Elite, Medline och Chinal. Studierna var från hela världen bland annat Australien, England samt Europa. Resultatet av föreliggande studie visade att när patienten och operationssjuksköterskan tillsammans planerade, genom-förde och utvärderade omvårdnaden runt omkring operation skapades en relation och det bil-dades en sammanhängande helhet. Patienten upplevde trygghet, säkerhet och kände sig synlig och behandlad med respekt när samma operationssjuksköterska hade ansvar för omvårdnaden i det perioperativa förloppet. Operationssjuksköterskorna upplevde tillfredsställelse och ut-veckling i sitt yrke.</p> / <p>The aim of this study was, based on scientific literature to describe the perioperative care from the perspective of the patient and the operating room nurse. The method was a descrip-tive literary study using qualitative and quantities studies published during the last 10 years. The article search was carried out in the following medical databases: Academic Search Elite, Medline and Chinal. The studies are from countries all over the world such as Australia, Eng-land and Finland. The result of this study shows that a continuous care is formed when the patient and the operating room nurse cooperate in the planning, carrying out and evaluation of the patients care in connection with an operation. The care is experienced as comforting and secure when the same operating room nurse cares for the patient before, during and after the operation. The patient also feels that they are seen and treated with respect. The operating room nurse experiences satisfaction and personal development in her profession.</p>

Syftet med den här studien var att utifrån vetenskaplig litteratur beskriva den perioperativa omvårdnaden ur patienters och operationssjuksköterskors perspektiv. Metoden var en beskri-vande litteraturstudie med kvalitativa och kvantitativ studier som publicerats de senaste 10 åren. Artiklarna söktes i databaserna: Academic Search Elite, Medline och Chinal. Studierna var från hela världen bland annat Australien, England samt Europa. Resultatet av föreliggande studie visade att när patienten och operationssjuksköterskan tillsammans planerade, genom-förde och utvärderade omvårdnaden runt omkring operation skapades en relation och det bil-dades en sammanhängande helhet. Patienten upplevde trygghet, säkerhet och kände sig synlig och behandlad med respekt när samma operationssjuksköterska hade ansvar för omvårdnaden i det perioperativa förloppet. Operationssjuksköterskorna upplevde tillfredsställelse och ut-veckling i sitt yrke. / The aim of this study was, based on scientific literature to describe the perioperative care from the perspective of the patient and the operating room nurse. The method was a descrip-tive literary study using qualitative and quantities studies published during the last 10 years. The article search was carried out in the following medical databases: Academic Search Elite, Medline and Chinal. The studies are from countries all over the world such as Australia, Eng-land and Finland. The result of this study shows that a continuous care is formed when the patient and the operating room nurse cooperate in the planning, carrying out and evaluation of the patients care in connection with an operation. The care is experienced as comforting and secure when the same operating room nurse cares for the patient before, during and after the operation. The patient also feels that they are seen and treated with respect. The operating room nurse experiences satisfaction and personal development in her profession.

För drygt tio år sedan blev det allt vanligare på operationsavdelningarna i Sverige att använda sig av dubbla sterila operationshandskar vid kirurgiska operationer och interventioner, även i situationer då patienten inte hade en känd blodsmitta. Den sterila operationshandsken utgör en hygienisk barriär mellan personal och patient som förhindrar mikroorganismer att infektera dessa båda parter. Socialstyrelsen har rekommendationer för användning av dubbla operationshandskar men följsamheten bland operationspersonalen varierar. Syftet med litteraturstudien var att beskriva evidens för användning av dubbla sterila operationshandskar vid sterila kirurgiska operationer och interventioner. Metoden är en allmän litteraturstudie med beskrivande design. Resultatet grundade sig på 11 kvantitativa studier varav nio var RCT- studier. Resultatet visade att användandet av dubbla indikatorhandskar signifikant reducerade risken för att exponeras för blod intraoperativt. Den vanligaste lokaliseringen av handskperforationer var på den icke dominanta handen och operatören och instrumenterande operationssjuksköterska var de i operationsteamet som stod för de flesta perforationerna. Större kirurgiska ingrepp med en operationstid över två timmar under akuta förhållanden bidrog med en större frekvens av omedvetna handskperforationer. Konklusionen var att det fanns evidens för att operationsteamet ska använda dubbla operationshandskar. Den dubbla indikatorhandsken gav operationssjuksköterskan en bra förutsättning att under operationens gång säkerställa den sterila barriären mellan patient och personal.

SAMMANFATTNING Att vårda patienter som lider av extremt svår fetma på en operationsavdelning kan vara en utmaning. Detta har visats genom tidigare studier som lyfter fram att medicintekniskutrustning, instrument och operationsmaterial inte är utvecklade för dessa patienters storlek och vikt. Syftet med studien var att studera hur operationssjuksköterskor upplever att vårda patienter som lider av extrem svår fetma. Metoden är en kvalitativ intervjustudie med en beskrivande design. Resultatet visar att operationssjuksköterskorna (n=6) känner oro för patientsäkerheten, när det gäller den perioperativa vården av patienterna på operationsbordet. Bordet upplevs för smalt i förhållande till patienternas storlek och det gör det svårt att få patienten i rätt position. Ergonomin för operationssjuksköterskorna upplevs dålig men vid förflyttning finns det hjälpmedel och extra hjälp att tillgå. De upplever att det är komplext att vårda patienter med extremt svår fetma. Operationssjuksköterskorna önskar uppföljning av patienterna för att kunna utveckla vården. Det goda teamarbetet gör vårdnaden av dessa patienter till en positiv upplevelse. Operationssjuksköterskorna berörs av patienterna och önskar mer utbildning för att få förståelse för patienterna och sjukdomen. Slutsats: Att vårda patienter som lider av extrem svår fetma kräver optimal utrustning och ergonomiska förutsättningar. Det krävs specialkompetens, teamarbete och regelbundna uppdateringar. Operationssjuksköterskorna som vårdar dessa patienter värnar om dem, de blir berörda och agerar skyddande. Resultatet av denna studie kan ligga till grund för att utveckla vården för patienter som lider av extrem svår fetma som genomgår operationen Duodenal Switch. Nyckelord: Extrem svår fetma, Operationssjuksköterska, Överviktskirurgi, Vårda, Attityder

No description available.

Introduktion: I den perioperativa vården har operationssjuksköterskan ett omvårdnadsansvar för patienten och ska jobba preventivt för att undvika att vårdskador uppstår. När en patient genomgår en operation finns en ökad risk att utveckla trycksår, detta gäller även vid kortare operationer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av uppkomst och prevention av trycksår inom dagkirurgi. Metod: Metoden var en deskreptiv kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade öppna frågor. Intervjuerna analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 15 operationssjuksköterskor. Resultat: Det framkom tre kategorier med sex underkategorier. I kategorin ”Vanligt med hudrodnad, men inte trycksår, beskrev operationssjuksköterskorna att det var vanligt att patienter fick en hudrodnad av tryck, men de hade ingen erfarenhet av att patienter utvecklat trycksår under operation. I kategorin ”Trycksårsförebyggande insatser utförs alltid” beskrevs vikten av att identifiera riskfaktorer hos patienten och att jobba preventivt mot trycksår. I kategorin ”Utebliven återkoppling om hudrodnader” beskrevs saknad av återkoppling om hur hudrodnader utvecklades efter operationen. Slutsats: Operationssjuksköterskorna hade erfarenhet av att patienter som opererats dagkirurgiskt fått en hudrodnad men inte trycksår. Hudrodnaderna behöver uppmärksammas, omhändertas och benämnas korrekt.

Introduktion: Operationssjuksköterskors arbete äger rum under olika tjänstgöringstider. Utifrån deras specialistkompetens föreligger ett eget ansvar för patientens perioperativa omvårdnad och säkerhet men också ett gemensamt ansvar med övriga professioner i operationsteamet. God kommunikation och ett bra samarbete inom operationsteamet har visat sig vara faktorer som gynnar patientsäkerheten. Att arbeta vissa tjänstgöringstider kan påverka patientsäkerheten negativt. Syfte: Syftet var att undersöka och jämföra uppfattningar om patientsäkerhet hos operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstid. Metod: En deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes med kvantitativ design på fyra sjukhus i mellersta Sverige. Datainsamling skedde via enkäter baserat på en modifierad version av ett validerat instrument, kompletterat med två studiespecifika frågor med en följdfråga vardera. Resultat: Helhetsbedömningen av patientsäkerheten skilde inte mellan operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstider. Däremot ansåg de, att tjänstgöra oregelbunden arbetstid hade en positiv inverkan på samarbetet och kommunikationen i operationsteamet. Konklusion: Samarbetet och kommunikationen i operationsteamet ansågs skilja mellan de olika tjänstgöringstiderna. Deltagare ansåg att arbete oregelbunden tjänstgöringstid innebar ett mer aktivt arbete för att öka patientsäkerheten. Vilket även bidrog till ett bättre samarbete och kommunikation mellan professionerna i operationsteamet, något som kan leda till en positiv inverkan på patienters säkerhet.

Tidigare studier visar att överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ett kritiskt moment för patientsäkerheten, och överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ofta ofullständig avseende informationsöverföring. Den här studiens syfte var att undersöka om personalgrupperna som medverkar i överrapporteringen från operationsavdelning till postoperativ avdelning skattar någon skillnad i kvalitén på överrapportering när operationssjuksköterskan medverkar i rapporten. Metoden var en kvantitativ observationsstudie, personal och observatör fick via enkäter skatta kvalitén på 60 st. överrapporteringen mellan operation och postoperativ avdelning vid ett Centrallasarett i södra Sverige. Resultatet visade att kvalitén på överrapporteringen ej uppvisar några signifikanta skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Studiens resultat visade att kvalitén på rapporten ej uppvisar några skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Postop-sköterskorna skattade informationsöverföringen som något förbättrad när operationssjuksköterskorna medverkade, men det behövs mer forskning för att klargöra skillnaderna.