Made available in DSpace on 2016-06-02T19:48:22Z (GMT). No. of bitstreams: 1 5003.pdf: 2058659 bytes, checksum: 631c9ff761bcd738bfb1237e51455da8 (MD5) Previous issue date: 2013-02-28 / Some activities need to be stimulated in post-cardiac surgery, such as, mobilization, coughing, deep breathing exercises to avoid complications; however, these activities may be hinder by pain. An assessment of the pain at rest and during activities is needed in order to better deal with this occurrences. The main aim of this study was to assess the perception of pain after cardiac surgery via sternotomy during rest and in five selected activities (coughing, turning aside, deep breathing, sitting or standing up from a chair, and walking); the specific objectives were to identify the location and intensity of pain during rest and activities in postoperative cardiac surgery patients in the 1st, 2nd, 3rd and 6th days; to link the pain intensity with the activities and at rest, considering the postoperative days; to link the pain intensity with variables clinical-surgical; to characterize the pain through pain descriptors. A descriptive study of prospective cohort was carried out. A tool to collect socio-demographic and surgicalclinical data, a Multidimensional Scale for Pain Assessment (EMADOR) that consists of a numeric scale for pain intensity assessment, a body diagram to assess the pain location and an escalation of acute pain descriptors, were utilised. A total of 48 patients who undergone a cardiac surgery via sternotomy participated. All patients complained of pain during one of the activities in at least one of the postoperative days. The pain intensity at rest in the postoperative cardiac surgery was assessed to lessen with day in the following postoperative days. However, during the activities the pain level decreased from the 3rd, excepting for the coughing activity which decreased only in the 6th. The decreasing order of strength, when assessed the pain levels of all days, was: coughing, turning aside, deeply breathing and resting. The sternal region was the most frequently cited location of pain, followed by the epigastric region. The variables gender, age, type and duration of surgery showed weak correlation with the pain level. The keywords that best characterised the pain after cardiac surgery via sternotomy were: strong, intense, terrifying, deep and very severe. The high levels of pain may be contributing to a longer recovery period. The patients considered painful the multidimensionality of the phenomenon when using descriptors to characterize the perceived pain. The study allowed a better understanding of the aspects related to pain in the postoperative cardiac surgery. / Algumas atividades precisam ser estimuladas no pós-operatório de cirurgia cardíaca, como a mobilização, a tosse, os exercícios de respiração profunda para se evitar complicações, no entanto, podem ser prejudicadas pela presença da dor. A avaliação da dor em repouso e durante as atividades é necessária para que haja um melhor manejo deste fenômeno. Este estudo teve como objetivo geral avaliar a percepção da dor em repouso e durante cinco atividades esperadas (ao tossir, ao virar-se de lado, à respiração profunda, ao sentar ou levantar da cadeira e ao deambular) no pós-operatório de cirurgia cardíaca por esternotomia mediana; e específicos identificar a intensidade e a localização de dor durante o repouso e as atividades em sujeitos submetidos à cirurgia cardíaca, no 1º, 2º, 3º e 6º dias pós-operatório; realizar associação entre intensidade da dor e as atividades e em repouso, considerando os dias de pós-operatório; realizar associação entre intensidade de dor e variáveis clínicocirúrgicas; caracterizar a dor por meio de descritores de dor. Foi realizado um estudo descritivo, de coorte prospectivo. Foi utilizado um instrumento para coleta de dados sociodemográficos e clínico-cirúrgicos, a Escala Multidimensional para Avaliação da Dor percebida (EMADOR) que consta de uma escala numérica de avaliação da intensidade da dor, um diagrama corporal para avaliar a localização da dor e de um escalonamento de descritores de dor aguda. Participaram 48 sujeitos submetidos à cirurgia cardíaca eletiva por esternotomia. Todos os participantes tiveram queixas de dor ao menos em um dos dias de pósoperatório, em uma das atividades. A dor durante o repouso no pós-operatório de cirurgia cardíaca apresentou-se de intensidade decrescente com o passar dos dias de pós-operatório. No entanto, durante as atividades, a intensidade de dor diminuiu a partir do 3º pós-operatório, com exceção da atividade tossir em que a intensidade de dor diminuiu apenas no 6º pósoperatório. A ordem decrescente das atividades, quando avaliados os índices de intensidade de dor de todos os dias, foram tossir, virar-se de lado, respirar profundamente e em repouso. A incisão cirúrgica na região do esterno foi o local de dor mais referido pelos sujeitos, seguido da região epigástrica. As variáveis sexo, idade, tipo e tempo de cirurgia mostraram fraca associação com a intensidade de dor. Os descritores que mais caracterizaram a dor póscirurgia cardíaca por esternotomia foram forte, intensa, terrível, profunda e violenta. Os níveis elevados de dor podem estar contribuindo para um prolongamento do processo de recuperação. Os sujeitos consideram a multidimensionalidade do fenômeno doloroso ao utilizar de descritores para caracterizar a dor percebida. A investigação permitiu a melhor compreensão de aspectos relacionados à dor no pós-operatório de cirurgia cardíaca.

Bakgrund: Inom de närmaste åren och i många länder kommer demenssjukdom att fördubblas, vilket betyder att sjuksköterskans kompetens när det gäller smärtbedömning hos personer med demenssjukdom måste öka. Därför är det av stor vikt att sjuksköterskan vet vilka bedömningsinstrument som fungerar att använda hos personer med demenssjukdom och vilka uttryck som är viktigt att uppmärksamma, för att kunna minska lidandet och öka livskvalitén för patienten. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa forskningsbaserad kunskap om hur sjuksköterskan kan identifiera smärta hos individer med demenssjukdom. Metod: Studien är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. Studien har kvalitativa-, kvantitativa- och mixade artiklar. Artiklarna söktes i databaserna PubMed, Web of Science och CINAHL. Resultat: Resultatet visar att det finns många olika smärtskattningsinstrument och smärtuttryck som sjuksköterskan kan använda och observera för att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Några mätinstrument som visade sig vara användbara var observationsskalorna Doloplus-2, ePAT, PAINAD, PACSLAC och MOBID-2. De smärtuttryck som observerades mest var ansiktsuttryck, kroppsspråk och beteendeförändringar. Slutsats: Det är lättare att se beteendeförändringar hos patienten om sjuksköterskan känner patienten sedan tidigare. Det är viktigt att sjuksköterskan har en god kunskap om vad demenssjukdom är och innebär för att lättare kunna identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. / Background: Within the next few years and in many countries, dementia will double, which means that the nurse's competence in assessing pain on people with dementia will increase. Therefore, it is of great importance that the nurse knows which assessment tools are useful for people with dementia and what expressions are important to pay attention to in order to reduce suffering and increase the quality of life for the patient. Aim: The aim of this study was to compile research-based knowledge about how the nurse can identify pain in individuals with dementia. Method: The study is a literature review of which 15 scientific articles were included. The study included qualitative, quantitative and mixed articles. The articles were searched in the PubMed, Web of Science and CINAHL databases. Results: The results show that there are many different pain assessment tools and pain expressions that the nurse can use and observe to identify pain in people with dementia. Some measuring instruments that proved useful for people with dementia were Doloplus-2, ePAT, PAINAD, PACSLAC and MOBID-2. The most painful expressions were facial expressions, body language and behavioral changes. Conclusion: It is easier to see behavioral changes on the patient if the nurse is aware of the patient earlier. It is important that the nurse has a good knowledge of what dementia is and means to more easily identify pain in people with dementia.

Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att undersöka om anestesisjuksköterskans skattning av postoperativ smärta skiljer sig fran patientens egenskattade VAS. Bakgrund: Flertalet studier visar att sjuksköterskor underskattar patienters smärta och att VAS inte används i tillräcklig utsträckning vid smärtskattning. Många erfarna sjuksköterskor tenderar att lita mer på sin intuitiva känsla om patientens smärta än på vad patienten säger. Metod: Åtta anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i storstadsregionen fick genom ett frågeformulär skatta 44 patienters postoperativa smärta utifrån en beteenderelaterad skala och fysiologiska parametrar. Detta värde jämfördes med patientens egenskattade VAS/NRS. Resultat: Anestesisjuksköterskomas beteendeskattning stämde väl överens med patientens egenskattade VAS. De anestesisjuksköterskor som arbetat länge beteendeskattade närmre patientens VAS än de som arbetat kortare tid som anestesisjuksköterskor. De tre vanligaste fysiologiska parametrar anestesisjuksköterskorna bedömde var ansiktsuttryck, kroppsrörelse och tal. Slutsats: Anestesisjuksköterskomas erfarenhet av att bedöma och behandla patienter som är sövda eller sederade kan kanske förklara den högre samstämmigheten mellan deras och patientens smärtskattning. / Aim: The aim of this pilot study was to investigate if the pain assessment made by Swedish nurse anesthetists differ from the patients' own assessed pain, using the visual analogical scale, VAS. Background: Several studies shows that nurses tend to underestimate postoperative pain and that assessment tools seldom is used in pain assessment. Experienced nurses seem to rely more on their own intuitive feeling about patients' pain experience rather than what the patient says. Method: Eight nurse anesthetists in a Swedish hospital answered a questionnaire and made behavior assessments of postoperative pain on 44 patients, using physiological parameters which where compared with the patient's VAS\NRS. Results: Nurse anesthetists' pain assessment using physiological parameters where consistent with the patients' VAS/NRS. More experienced nurses assessed closer to the patient's VAS/NRS than the inexperienced did. The three most common physiological parameters used where facial expression, bodily movements and sounds. Conclusion: The nurse anesthetists' experience of observing patients during anesthesia and sedation might explain the high correlation in pain assessment.

Bakgrund: Smärtbedömningar är ett vanligt förekommande moment i anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors dagliga arbete. Tidigare forskning visar att det finns okunskap om att sederade patienter inte behöver smärtbedömas, trots att annan forskning visar att patienter kan uppleva smärta under sedering eller sövning.Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bedöma och dokumentera smärta hos sederade eller sövda icke-verbala patienter.  Metod: En beskrivande studie med kvalitativ ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.    Huvudresultat: Fem huvudkategorier och sju underkategorier identifierades: “Att uppleva svårigheter och hinder vid bedömning av smärta”, “Att underlätta bedömning av smärta”, “Att sakna hjälpmedel för bedömning av smärta”, “Att dokumentera smärta” och “Att stödja sig på tidigare erfarenheter, förförståelse och kunskap”. Specialistsjuksköterskorna upplevde att det var komplext att bedöma smärta då patienterna inte kunde förmedla sig. Tidigare erfarenheter och utökad utbildning kunde underlätta smärtbedömningen. Det förekom upplevelser om att smärta sederades bort på grund av okunskap. Dokumentation av patienters smärta skedde framförallt genom fysiologiska parametrar och given analgetika.  Slutsats: Föreliggande studie belyser att det fanns önskemål om underlättande hjälpmedel och utbildning att använda vid bedömningar av smärta, samt vad hjälpmedlen skulle kunna innebära för patienten och i det kliniska arbetet. Specialistsjuksköterskorna uppgav att ett hjälpmedel skulle kunna bidra till en mer kontrollerad analgetika- och sederingstillförsel, vilket skulle kunna förkorta tiden i respirator, tid på intensivvårdsavdelning samt minska mortaliteten. / Background: Pain assessments are a recurring task in nurse anesthetists and intensive care nurses’ daily work. Previous studies have revealed that there was an ignorance toward patients who are sedated, that their pain did not need to be assessed, despite other studies have found that patients can experience pain during sedation or general anesthesia.  Aim: To describe nurse anesthetists’ and intensive care nurses’ experiences in assessing and documenting pain in patients who are sedated or under general anesthesia and non- verbal. Method: A descriptive study with a qualitative approach. Ten semi-structured interviews were conducted with ten specialist nurses from a Swedish hospital. Data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories and seven subcategories were identified: “To experience difficulties and obstacles when assessing pain”, “To ease the assessment of pain”, “To not have the aids for assessing pain”, “To document pain” and “To rely on previous experiences, pre-understandings and knowledge”. The nurse specialists experienced that pain assessments were complex because the patients were unable to communicate. Previous experiences and expanded knowledge appeared to ease the assessment of pain. There were experiences of pain being sedated away due to ignorance. Documentation of the patients’ pain was mainly done through physiological parameters and given analgesics.  Conclusion: The present study shines a light on the wish for aids and education to use when assessing pain, as well as the potential impact the assessment instruments could have for the patients as well as the work at the clinic. Nurse specialists stated that an aid could contribute to the controlled use of analgesics and sedatives, which could reduce the duration of mechanical ventilation, duration in the intensive care unit and mortality.

Bakgrund: Smärta är en personligt upplevd förnimmelse som finns för att signalera att något i kroppen är fel. I de fall då smärtan inte pågått i mer än 3–6 månader klassas den som akut. Sjuksköterskor har till uppgift att identifiera smärta hos patienten och för att underlätta detta har det utvecklats smärtskattningsskalor. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av faktorer som kan påverka användning av smärtskattningsskalor vid akut smärta hos patienter på sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie utifrån Polit och Becks niostegsprincip med nio kvalitativa och tre kvantitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskor anser att det råder kunskapsluckor gällande smärtskattningsskalor. De menar också att tidsbristen och andra organisatoriska aspekter hindrar dem från att smärtskatta utifrån skalor. Likaså är bristande kommunikation mellan patienter och sjuksköterskor en anledning som försvårar identifieringen av smärtan med hjälp av smärtskattningsskalor. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning utifrån smärtskattningsskalor utgår från utbildningsnivå, arbetsplatsens smärtskattningsrutiner och sjuksköterskors arbetsbörda. Förslag på fortsatt forskning: Det behövs utvärderas fler strategier och rutiner på hur smärtskattningsskalor kan användas, samt fler skalor anpassade till olika patientgrupper.

Bakgrund   Akut nociceptiv smärta är en naturlig konsekvens av ett kirurgiskt ingrepp, däremot upplever upp till 70 procent av patienter svår till outhärdlig smärta i det postoperativa skedet. Den nya definitionen av smärta betonar smärtupplevelsens subjektiva karaktär, varpå det personcentrerade förhållningssättet är starkt indicerat. Ändå uppstår det divergens i sjuksköterskans och patientens postoperativa smärtskattning. Detta kan orsaka patienten lidande i form av postoperativa komplikationer, icke adekvat smärtlindring och utökad vårdtid. Ett behov har identifierats att vidare utforska patientens upplevelse av smärtskattning, där förhoppningsvis större klarhet kan genereras kring dennes process av smärtskattning, de bakomliggande faktorerna till att denne skattar annorlunda från sjuksköterskan samt utvecklingspotentialen för ett bättre samarbete och adekvat postoperativ smärtlindring. Syfte Syftet var att belysa patientens upplevelse av postoperativ smärtskattning  Metod Studien utgörs av en icke-systematisk litteraturöversikt grundat i 15 vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Sophiahemmet Högskolans bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering har tillämpats för att kvalitetsgranska respektive artikel. För bearbetning av resultatet tillämpades en integrerad analys.  Resultat Tre kategorier identifierades vid sammanställning av resultatet: Patientens upplevelse av att beskriva smärta, faktorer som påverkar patientens smärtskattning och patientens önskemål kring smärtlindring. Resultatet redogör för personcentrering, kommunikation och patientdelaktighet som de centrala delarna i lyckad postoperativ smärtskattning och smärtlindring. Slutsats För att åstadkomma postoperativa smärtskattningar där patienten känner sig sedd, förstådd och hörd behöver processen individualiseras, personcentreras och befrias från sjuksköterskans förväntningar och förutfattade meningar. Patienterna behöver förses med adekvat information om smärta, hur smärtskattning går till och vilka smärtbehandlingsalternativ som finns, för att åstadkomma delaktighet och kvalitativ personcentrerad vård. / Background Acute nociceptive pain is a natural occurrence following a surgical procedure, however, up to 70 percent of patients experience severe to excruciating pain during the postoperative phase. The new definition of pain emphasizes the subjective character of pain, whereupon the person-centered approach is strongly indicated. Nevertheless, divergence occurs between the nurse´s and patient´s postoperative pain assessment. This can cause the patient suffering in the form of postoperative complications, inadequate pain relief and extended stay. A need has been identified to further explore the patient´s experience of pain assessment, where hopefully greater clarity is generated on their process of assessing pain, the underlying factors causing the patient and nurse assessing differently as well as the potential for better collaboration and adequate postoperative pain management. Aim The aim was to investigate the patient´s experience of postoperative pain assessment. Method The study consists of a non-systematic literature review based on 15 scientific articles. The articles were obtained through the databases CINAHL and PubMed. Sophiahemmet University’s assessment basis for scientific classification has been applied to quality check each article. An integrated analysis was applied to process the results. Results Three categories were identified when compiling the results: The patient´s experience of describing pain, influenceable factors on the patient’s pain assessment and patient requests regarding pain relief. The results present person-centered care, communication, and patient participation as the central key elements in successful postoperative pain assessment and pain management. Conclusions To achieve postoperative pain assessment where the patient feels seen, understood, and heard, the process needs to be individualized, person-centered and freed from the   nurse´s expectations and preconceptions. Patients need to be provided with adequate information on pain, how pain assessments work and what pain treatment options are available, to achieve patient participation and quality person-centered care.

Bakgrund Enligt tidigare forskning riskerar smärta att underbehandlas hos personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende och vårdas i livets slutskede. Förmågan att uttrycka sig verbalt försämras succesivt hos personer med demenssjukdom och påverkar negativt hur de rapporterar smärta till omgivningen. Tidigare studier har även belyst sjuksköterskors svårigheter att bedöma smärta på grund av kommunikationssvårigheter vilket skapar osäkerhet kring smärtbedömningen och behandlingen. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom vid vård i livets slutskede boende på särskilt boende Metod Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie. Individuella semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor genomfördes med 10 sjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat Författarnas analys av intervjuerna illustrerade två övergripande huvudkategorier, Smärtbedömningen var komplicerad och Smärtbedömningen underlättas av en nära kontakt. Smärtbedömningen var komplicerad hade underkategorierna Osäkerhet på grund av verbal oförmåga, Erfarenhet utvecklar klinisk blick att bedöma smärta, Smärtskattningsinstrument kan ge tydlig bedömning och NVP ledde till regelbunden bedömning. Smärtbedömningen underlättas av en nära kontakt hade underkategorierna Att känna personen och Smärtbedömningen var ett teamarbete. Slutsats Smärtbedömning inom denna patientgrupp är en utmaning och flera bedömningsmetoder, i kombination med varandra, krävs för att underlätta smärtbedömningen. En osäkerhet föreligger när det är svårt att förstå eller tolka uttryck. Genom att känna personen väl, samarbeta med omvårdnadspersonal och anhöriga, använda klinisk erfarenhet, observera kroppsspråk och använda smärtskattningsinstrument kan smärtbedömningen underlättas. En personcentrerad palliativ vårdplan kan användas för att tydliggöra smärtbedömningen. / Background According to previous research, pain is at risk of being inadequately treated among people with dementia who live in nursing homes and go through end-of-life care. The ability to express oneself verbally gradually deteriorates in people with dementia and negatively affects how they report pain to those around them. Previous studies have also highlighted registered nurses' difficulties in assessing pain due to communication difficulties which creates uncertainty around pain assessment and pain treatment. Aim To describe registered nurses (RNs) experiences of assessing pain in people with dementia during end-of-life care who live in nursing homes. Method The study was conducted as a qualitative interview study. Individual semi-structured interviews with open questions were conducted with 10 RNs. The interviews were analysed using a qualitative manifest content analysis. Results The authors' analysis of the interviews illustrated two main categories Pain assessment was a complicated thing and A close contact facilitates pain assessment. Pain assessment was a complicated thing was subcategorized as Uncertainty due to verbal inability, Experience as a facilitator for pain assessment, Pain assessment instruments can provide a clear assessment and NVP led to regular assessment. A close contact facilitates pain assessment was subcategorized as To know the person and Pain assessment as a teamwork. Conclusions It is a challenge to detect pain in persons with dementia and several pain assessment strategies is necessary. A sense of uncertainty concerning the expressions from the person with dementia is described. Knowing the person well, collaborating with nurse assistants and relatives, having a broad experience, regular observations of the person and assessing pain with pain assessment instruments can facilitate the pain assessment. A personcentered palliative care plan can help in the process of assessing and evaluating pain.

Bakgrund: Prehospitala smärtbedömningar är en utmaning för ambulanssjuksköterskan. Korrekt smärtbedömning är viktig då akut smärta som inte lindras kan ge allvarliga konsekvenser för patienten. Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse som kan vara förknippad med vävnadsskada eller en upplevelse som liknas vid detta. Smärtbedömning prehospitalt består av flera olika metoder och tillvägagångssätt vilka sjuksköterskan anpassar efter patientens tillstånd och situation samt sin egna erfarenhet, förmåga och kompetens. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av smärtbedömning inom ambulanssjukvård. Metod: Genom kvalitativ intervju av 10 deltagare inhämtades datamaterial som analyserades induktivt genom manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter innehållsanalysen delades resultatet upp i 3 huvudkategorier: smärtans subjektiva karaktär, värdera patienters smärta och smärtskattning. Sjuksköterskans tidigare erfarenheter av att möta patienter med olika smärtbeteende och smärtuttryck påverkar förmågan att värdera och relatera till patientens smärtupplevelse. I smärtbedömningen vägs en värdering av patientens smärtskattning in och i de fall sjuksköterskans och patientens bild av situationen inte överensstämmer riskeras patienten att inte bli trodd. Förutfattade meningar beskrivs kunna påverka en smärtbedömning och vissa grupper riskeras att stigmatiseras. Kommunikationen påverkar vårdrelationen och i de fall patienten har en oförmåga att kommunicera verbalt finns risk för bristande smärtbedömning. Slutsats: Smärtans subjektivitet har stor inverkan vid prehospital smärtbedömning, vilket ställer krav på ambulanssjuksköterskan att skapa en professionell vårdrelation. Att kunna relatera till patientens smärttillstånd underlättar vid smärtbedömning, motsatt kan sjuksköterskans svårighet att relatera till patientens smärta öka risken för vårdlidande genom misstroende. / Background: Prehospital pain assessments is challenging for theambulance nurse. Correct pain assessment is important as unalleviatedacute pain can have serious consequences for patients. Pain is definedas an unpleasant sensory and emotional experience that may be associatedwith tissue damage or an experience similar to such damage. Prehospitalpain assessment consists of several different methods and approacheswhich the nurse adapts to the patient's condition and situation as wellas their own experience, ability and competence. Purpose: The purpose of this study is to highlight nurses' experiencesof pain assessment in prehospital healthcare. Method: Through a qualitative interview of 10 participants, datamaterial was obtained and analyzed inductively through manifestqualitative content analysis. Results: After the content analysis, 3 main categories emerged: The subjective nature of the pain, Evaluate patients' pain, and Pain Assessment. The nurse's previous experiences of meeting patients withdifferent pain behaviours and pain expressions affect the ability tovalue and relate to patients' pain experience. In the pain assessment, avaluation of patients' self-assessment is weighed in, and in cases wherethe nurse's and the patient's view of the situation do not match, thepatient risks not being trusted. Preconceived notions are described asbeing able to influence a pain assessment and certain groups are at riskof being stigmatized. Communication affects the care relationship and incases where patients have an inability to communicate verbally there isa risk of insufficient pain assessment. Conclusion: The subjectivity of pain has a major impact on prehospitalpain assessment, which places demands on the ambulance nurse to create aprofessional care relationship. Being able to relate to the patient'spain condition facilitates pain assessment. Conversely, the nurse'sdifficulty in relating to patients' pain can increase the risk of caresuffering through mistrust.

Bakgrund: Äldre personer med en demensdiagnos är en växande patientgrupp som ställer högre krav på sjuksköterskans förmågor. Demenssjuka personer kräver ett annorlunda synsätt och andra typer av observationer vid bedömning av smärta och smärtlindring, än personer med intakt kognitivt medvetande. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att smärtbedöma och smärtlindra personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie där 10 vetenskapliga artiklar granskats, analyserats och tematiserats utifrån valt syfte. Resultat: Fem olika teman identifierades: Sjuksköterskans upplevelser i mötet med den demenssjuka, sjuksköterskans smärtbedömning av demenssjuka personer, sjuksköterskans erfarenhet av att använda bedömningsinstrument, farmakologisk smärtlindring och icke-farmakologisk smärtlindring. Det framkom att bedöma smärta hos en demenssjuk innebar många svårigheter, som till exempel att symtom på smärta inte berodde på andra bakomliggande orsaker som stress eller oro hos personen. Det framkom att det fanns andra sätt att ge smärtlindring på än bara genom läkemedel. Att inte kunna bedöma smärta adekvat hos en demensdiagnostiserad person kunde leda till både under- och övermedicinering samt felaktig medicinering. Konklusion: Att arbeta med demenssjuka personer kräver stor kunskap och förmåga att tänka utanför ramarna. Sjuksköterskans förmåga till nytänkande vid bedömning och smärtlindring, har stor betydelse för personens välmående. / Background: Older people with a dementia diagnosis is a growing patient group that is demanding higher requirements about nurse’s abilities. People with dementia are demanding a different point of view and other kind of observations in evaluating of pain and pain relief, than people with intact cognitive consciousness. Aim: The aim of this literature study is to illuminate nurse’s experience in estimating pain and pain relief in people with dementia. Method: A literature review where 10 studies have been viewed, analyzed, and the matis to answer the aim. Result: Five different themes were identified: nurse`s experience in the meeting with dementia, nurse`s pain assessment of people with dementia, nurse`s experience in using assessment instruments, pharmacological pain relief, non pharmacological pain relief. It transpired that assess pain in a person with dementia meant a lot of difficulties, as to know if it really was symptom of pain and not other underlying causes such as stress or anxiety within the person. It appeared that it was other ways of giving pain relief than just medical treatment. Not to be able to assess pain adequately with a dementia diagnosed person could lead to both under- and over medication as well as wrong medication. Conclusion: Working with people with dementia requires huge knowledge and ability to think outside of the box. The ability of the nurse to express new thoughts in estimation of pain and to produce pain relief has huge importance regarding the wellbeing of that person.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning lider ofta av smärta. Smärtbedömning är komplicerat inom intensivvården då patienterna ofta lider av kritisk sjukdom, är sederade och inte själva kan förmedla smärta. Intensivvårdssjuksköterskan kan använda sig av validerade smärtbedömningsinstrument såsom CPOT i sin smärtbedömning. Tidigare forskning visar att det finns hinder såsom bristande kunskap om smärtbedömning och instrumentet CPOT.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av smärtbedömning och av att använda CPOT hos intensivvårdspatienter.  Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ induktiv ansats. Datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer av tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar i Mellansverige. Intervjuerna har analyserats med hjälp av innehållsanalys.  Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är en utmaning. Smärtbedömning sker framförallt utifrån klinisk blick och erfarenhet men det fanns en medvetenhet om att CPOT ger möjlighet till en mer strukturerad och objektiv smärtbedömning. Trots det användes instrumentet sällan och det fanns en osäkerhet i om CPOT alltid är tillförlitligt. Tydliga mål för smärta och att involvera fler yrkeskategorier i smärtbedömningen är förslag som framkom för möjlighet till en bättre implementering av instrumentet och som kan leda till ökad användning.  Slutsats: Svårigheter med smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är ett tydligt problem. CPOT upplevdes inte alltid vara tillförlitligt och har begränsningar hos en stor grupp intensivvårdspatienter. En kombinerad smärtbedömning av intensivvårdssjuksköterskans erfarenhetsbaserade kunskap och CPOT skulle enligt denna studie kunna vara en gynnsam strategi för smärtbedömning av dessa patienter. / Background: Critically ill patients who are cared for in intensive care often suffer from pain. Pain assessment is complicated in intensive care as patients often suffer from critical illness, are sedated and cannot mediate pain themselves. The intensive care nurse can use validated pain assessment instruments such as CPOT in their pain assessment. Previous research shows that there are barriers such as lack of knowledge about pain assessment and the CPOT instrument. Aim: The aim of the study was to explore intensive care nurses' experiences of pain assessment and their use of CPOT on intensive care patients.  Method: The study has a descriptive design with a qualitative inductive approach. The data collection method was semi-structured interviews of ten intensive care nurses in two intensive care units in central Sweden. The interviews have been analyzed using content analysis.  Main results: Intensive care nurses found that pain assessment on intensive care patients is a challenge. Pain assessment is primarily based on clinical vision and experience, but there was an awareness that CPOT provides the opportunity for a more structured and objective pain assessment. Even so, the instrument was rarely used and there was an uncertainty whether CPOT is reliable or not. Clear goals for pain and involving more professional categories in pain assessment were suggestions that emerge for the possibility of a better implementation of the instrument and that can lead to increased use.  Conclusion: Difficulty with pain assessment of intensive care patients is a clear problem. CPOT was not always perceived to be reliable and has limitations in a large group of intensive care patients. A combined pain assessment of the intensive care nurse's experience-based knowledge and CPOT could, according to this study, be an favorable strategy for pain management of these patients.