The goal of this literature study was to study the effects of spinal implant wear debris particles on the body in general, and on microglia cells in particular. The method of the literature study was searching for scientific peer-reviewed papers on the topic.  Spinal implants are used to fix spinal problems such as deformities or injuries. All implants wear down in the body. This produces wear debris particles. The body’s immune system reacts to the particles, triggering inflammation, osteolysis and implant loosening. The reaction depends on particle type and the location of the particles. Cobalt chrome particles are more toxic than stainless steel particles. Metal particles are more inflammatory than ceramics and most polymers. Microglia are immune cells specific to the brain and spinal cord. These cells would be one of the cells reacting to wear debris from spinal implants. Not many studies have been made on the interaction between microglia and wear particles. Some cells react differently to wear particles on their own, compared to when they are combined with other cell types. It is important to study the body as a whole system, and not just one cell type, as the results may differ. Several studies have concluded that wear particles induce an inflammatory response, and that the resulting inflammation is mild and does not have any severe negative effects. How much inflammation is required for a severe negative effect such as osteolysis is unclear. In conclusion, the perfect spinal implant does not exist. All spinal implants generate wear debris, and the body reacts to every type of debris. Maybe science will one day find the perfect implant material that does not induce a biological reaction. / Ryggimplantat används för att åtgärda missbildningar, skador och problem i ryggen. Implantat nöts ner i kroppen och då bildas partiklar, som sprids till omkringliggande vävnader. Nötningspartiklar kan orsaka problem, då kroppens immunförsvar reagerar på dem. Detta kan leda till inflammation och infektion, och även att implantatet lossnar. Det kan krävas ytterligare operationer för att ta bort eller byta ut implantat som orsakar problem. Ett bra implantatmaterial slits mindre, vilket skapar färre partiklar som kan orsaka inflammation. Det är också fördelaktigt om partiklarna i sig orsakar mindre inflammation. Mindre inflammation leder till färre biverkningar av implantaten. Makrofager är en typ av immuncell som reagerar på nötningspartiklar. Deras jobb är att skydda kroppen mot hot, till exempel sjukdomar, skadade celler eller främmande föremål såsom nötningspartiklar. Mikrogliaceller är en speciell typ av makrofager som finns i ryggraden och hjärnan. Det är relevant att studera mikrogliaceller, då de kommer reagerar på och påverkas av nötningspartiklar från ryggimplantat. Det finns flera olika typer av implantat, som kan se olika ut, och tillverkas av olika material beroende på användningsområde. Implantat kan vara gjorda av polymerer, keramer, och metaller. Metallerna kan vara till exempel kobolt krom, rostfritt stål eller titan, samt legeringar som kombinerar metaller med ett eller flera andra element.  Implantaten kan vara skruvar, plattor eller stavar som används för att stabilisera delar av ryggraden, eller för att laga en skadad ryggrad. Samma resultat kan fås med hjälp av en så kallad bur (cage på engelska). Det är ett implantat som placeras mellan två kotor och hjälper kotorna att växa ihop. En steloperation tar bort rörligheten mellan två eller flera ryggkotor. Det finns även andra typer av implantat som behåller rörligheten, såsom diskproteser. För att kunna använda implantatet i människokroppen behöver det genomgå olika typer av tester. Först görs in vitro-test, där experiment utförs på celler i till exempel provrör eller petriskålar. In vitro-test studerar cellens reaktion på ett visst material, till exempel om cellerna överlever. Om materialet ger bra resultat i in vitro-testerna, görs in vivo-test, vilket betyder djurförsök. Ett levande djur består av många olika organsystem och celltyper som interagerar med varandra. En celltyp kanske inte påverkas alls av materialet som testas, samtidigt som en annan celltyp påverkas kraftigt. Därför är det viktigt att testa ett materials effekt på en komplicerad organism, såsom ett helt djur, då det kan ge olika resultat jämfört med in vitro-tester (celltester). Om både in vitro och in vivo-testerna är godkända kan materialet testas kliniskt, på människor. Syftet med detta examensarbete var att göra en litteraturstudie av vetenskapliga artiklar om ryggimplantat och deras nötningspartiklars effekt på kroppen i allmänhet, och mikrogliaceller i synnerhet. Litteraturstudiens metod bestod av att söka efter vetenskapliga artiklar relaterade till projektets syfte. Artiklarna skulle handla om ryggimplantat och dess nötningspartiklar. Även den biologiska effekten av implantatet eller partiklarna skulle nämnas i artiklarna.  Studier visar att kroppen påverkas av alla typer av ryggimplantat. Kroppen reagerar olika beroende på var implantaten är placerade, och vilka material de är gjorda av. Några exempel är att kobolt krom har mer negativ effekt än rostfritt stål. Metaller skapar mer inflammation än keramer och de flesta polymerer. Flera studier har kommit fram till att implantatpartiklar skapar en mild inflammation som inte leder till några större skador. Hur mycket inflammation som krävs för att orsaka skador i kroppen, som att implantat lossnar, är oklart. En studie visade att olika kombinationer av celler reagerar olika på implantatpartiklar. Försök på en celltyp gav olika resultat jämfört med försök på en kombination av celltyper. Det visar att det är viktigt att se kroppen som ett komplicerat system, där olika delar av kroppen påverkar varandra. Många studier handlar om hur makrofager reagerar på nötningspartiklar från implantat. Det finns få studier om hur mikrogliaceller påverkas av implantatpartiklar. Vi skulle vilja se framtida studier om mikrogliacellers reaktion på implantatpartiklar av olika material. Sammanfattningsvis har alla material har för- och nackdelar. Inget implantatmaterial är perfekt. Förhoppningsvis leder framtida forskning till ännu bättre implantatmaterial.

Bakgrund: I operationssjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår infektionsförebyggande arbete för att minska risken att patienten att drabbas av postoperativa infektioner. En smittväg som bakterier kan färdas till operationssåret är via partiklar i luften, på engelska colony forming units (CFU). Det är således viktigt för operationssjuksköterskan att ha kunskap om vilka faktorer som påverkar antal CFU för att kunna vidta åtgärder för att begränsa antalet CFU. Studier visar att faktorer som antal personer som befinner sig inne på operationssalen samt antal dörröppning kan öka antal CFU/m3.    Syfte: Att undersöka sambandet mellan mängd CFU inom det sterila området på operationssalen, antalet personer samt dörröppningar på salen.   Metod: Icke experimentella mätningar med aktiv luftmätare och observationer genomfördes på 13 operationer. Insamlade data analyserades statistiskt genom korrelationell analys med kvantitativ ansats.   Resultat: Ingen korrelation kunde ses mellan antalet CFU inom det sterila fältet, antal dörröppningar, vilken dörr som öppnades eller hur många personer som befann sig inne på operationssalen.     Slutsats: Risken för att drabbas av en infektion från luftburna CFU på stora operationssalar med LAF-ventilation anses vara minimal. Operationssjuksköterskan kan i sitt arbete känna trygghet i salens förmåga att hantera ett stort antal personer och dörröppningar.

No description available.

Konstgräs används i stor utsträckning och dess miljöpåverkan är omdebatterad. Oro finns över spridning av mikroplaster och dess miljöpåverkan. Flera studier på spridning av större mikroplast finns, medan spridning av luftburna partiklar är mindre väl utforskat. Studier på detta är till sin natur svåra då tester i fält försvåras av förekomsten av mätbrus i form av partiklar från trafik etc. Detta arbete syftar till att i kontrollerad miljö, genom att använda en Brittisk pendelrigg, undersöka bildandet av luftburna partiklar vid yttre påverkan på konstgräs. Skillnaden mellan olika konstgrässystem studeras, i detta fall olika typer av granulat, s.k. infill. Tester körs med de tre vanligaste granulattyperna, SBR, TPE samt EPDM. I dessa tester kan skillnad påvisas mellan EPDM gentemot de andra två typerna, där EPDM ger upphov till fler luftburna partiklar. / Artificial turf is today widely used, and its environmental impact is much-debated. There are some concerns regarding the spread of microplastics and their environmental impact. Some studies regarding the spread of larger particles exist, while the impact in the form of airborne particles is less well explored. Studies on airborne particulates are quite complicated, as measuring these is made complicated by the already existing particles from traffic and such. In this study a British pendulum is utilized to, in a controlled environment, try to ascertain if a difference may exist between different types of turf. In this study the three most commonly used types of rubber granules, infill, are tested. These are SBR, TPE and EPDM. These tests show a difference in release of airborne particle between EPDM and the other two types, where EPDM generate more airborne particles.

Med övergången till elektrifiering inom transport uppstår nya utmaningar när det gäller batterisystem som placeras i elfordon. Det finns för närvarande en möjlighet att minska riskerna med toxiciteten hos partiklar som sprutas ut med de gaser som bildas under termisk rusning i litiumjonbattericeller som är placerade i batterisystem. Syftet med denna avhandling är att identifiera potentiella material för partikelfiltrering från dessa gaser, undersöka de valda materialens prestanda i ett experiment, och föreslå material för framtida studier. Filtermaterialet är avsett att sitta vid ventilen i batteripacket. Totalt valdes 5 filter för experimenten, där 3 av dessa var mikrofiberfilter gjorda av kvarts och 2 var mikrofiberfilter av glas. Filtren klämdes mellan stålplattor med ett hål, och placerades 40 cm ovanför battericellens ventil. Battericellerna utlöstes till termisk rusning och filtren placerades i den direkta vägen för utslungade partiklar för att testa deras termiska motstånd och partikelretentionsförmåga. Filtren karaktäriserades med hjälp av vägning, svepelektronmikroskopi, samt energidispersivt röntgenspektroskopi. Efter ett första test ansågs glasfiberfiltren inte ha tillräckligt hög värmeresistens för att fortsätta testas. Kvartsmikrofiberfiltren varierade i fråga om värmeresistens, där de ibland brann upp och ibland förblev helt intakta. Detta berodde troligtvis till stor del på skillnader i termisk rusning mellan experimenten på grund av varierande uppvärmningsparametrar. Kvalitativt sett lyckades kvartsmikrofiberfiltren fånga upp partiklar, men det kan inte kvantifieras i detta experiment hur effektiva de var när det gäller partikelretention. Filtren visade potential för en enkel tillämpning i batteripacket, men ytterligare forskning bör göras för att undersöka viktiga faktorer, såsom mottryck från filtren. Dessutom finns det vissa material som kan vara intressanta att testa i framtiden, bland annat keramiska material, sintrade metallfiberfiltar och ablativa material. / With the shift towards electrification in transportation, new challenges arise with regards to battery systems placed in electric vehicles. There is an opportunity to reduce risks associated with the toxicity of particles ejected from the gases that form during thermal runaway (TR) in lithium-ion battery cells placed in battery systems. The aim of this thesis is to identify potential materials for particle filtration from these gases, investigate the performance of the chosen materials in an experiment, and suggest materials for future studies. The filter material is intended to sit by the vent in the battery pack. In total 5 filters were chosen for the experiments, where 3 of those were quartz microfibre filters and 2 were glass microfibre filters. The filters were sandwiched between steel plates with a hole, placed 40 cm above the battery cell vent. The battery cells were triggered into thermal runaway, and the filters were placed in the direct path of ejected particles in order to test their thermal resistance and particle retention capabilities. The filters were characterized using weighing, scanning electron microscopy, and energy-dispersive X-ray spectroscopy. From an initial test, the glass fibre filters were deemed not sufficient enough in terms of thermal resistance to continue being tested. The quartz microfibre filters varied in terms of thermal resistance, where they at times burned away and other times remained intact. This was largely attributed to differences in TRs between the experiments due to varying heating parameters. Qualitatively, the quartz microfibre filters succeeded in catching particles, but it cannot be quantified in this experiment how efficient they were in terms of particle retention. The filters showed potential in an easy application in battery packs, but further research should be done to investigate important factors, such as back pressure from the filters. Furthermore, there are certain materials that could be interesting to trial in the future. These include ceramic materials, sintered metal fibre felts, and ablative materials.

Anlagda våtmarker i avrinningsområden från jordbruksmarker mottar ofta vatten med höga halter av partikelbunden fosfor. Den viktigaste processen för avskiljning av inkommande partikelbunden fosfor är sedimentation. Resuspension är en process som motverkar netto-sedimentationen av partiklar och kan således minska våtmarkers förmåga att hålla kvar fosfor. Syftet med den här studien var att undersöka om A. aquaticus påverkar resuspensionen av partiklar, och om större tätheter av A. aquaticus orsakar större turbiditet i vattenmassan. Två försök genomfördes i plastakvarier med sediment insamlat från våtmarker anlagda på lerjord. Varje försöksuppställning bestod av en behandling och en kontroll utan några djur. I det första försöket innehöll behandlingen A. aquaticus motsvarande en täthet på 2083 individer m-2 och i det andra försöket en täthet på 500 individer m-2. Turbiditeten mättes med en turbidimeter en gång per dag under sju dygn. Aktiviteten hos A. aquaticus orsakade en signifikant högre turbiditet i vattenmassan i behandlingen än i kontrollen. Turbiditeten var i genomsnitt 161 NTU i akvarier med 2083 individer m-2 och 37 NTU i akvarier med 500 individer m-2. Slutsatsen som drogs är att förekomst av A. aquaticus skulle kunna öka resuspensionen av partiklar i våtmarker. Detta kan i sin tur ha en påverkan på våtmarkers förmåga att hålla kvar fosfor som är bundet till lerpartiklar. / Constructed wetlands in agricultural catchments with clay soils often receive water with high concentrations of particle-bound phosphorus. Sedimentation of particle-bound phosphorus is the main retention process. Resuspension is a process that counteracts net sedimentation of the particles and can therefore reduce phosphorus retention in wetlands. The aim of this study was to investigate if A. aquaticus through bioturbation affects the resuspension of particles, and if a larger density of A. aquaticus causes a larger turbidity in the water column. The experimental design included plastic aquariums with sediment collected from wetlands constructed on clay soils. There were two experiments, each with a treatment and a control with no animals. In the first experiment, the treatment contained A. aquaticus at a density of 2083 individuals m-2. In the second experiment the treatment contained A. aquaticus at a density of 500 individuals m-2. Turbidity was measured with a turbidimeter once a day over the course of seven days. The bioturbation activity of the A. aquaticus caused a significantly larger turbidity in the water column in the treatment than in the control. The turbidity was on average 161 NTU in the presence of 2083 individuals m-2 and 37 NTU in the presence of 500 individuals m-2. The conclusion was that the presence of A. aquaticus can increase resuspension of particles in wetlands. This could have a negative impact on the ability of wetlands to retain phosphorus that is bound to particles.

Fosfor (P) är ofta det begränsande ämnet i akvatiska system och kan i höga mängder bidra till övergödning i sjöar och hav. För att minska tillförseln av partikelbunden fosfor som läcker från jordbruksmark kan våtmarker anläggas i avrinningsområdet. För en effektiv avskiljning är det viktigt att partiklar sedimenterar i våtmarken och stannar i sedimentet. Studier har visat att vissa karpfiskar och märlkräftor genom bioturbation kan orsaka resuspension av partiklar, samt att effekten ökar med ökad täthet. Syftet med denna studie var att undersöka om även makroevertebraten Asellus aquaticus (sötvattensgråsugga) kan orsaka resuspension av partiklar. Två hypoteser undersöktes: (i) A. aquaticus orsakar resuspension av sedimenterade partiklar; (ii) ökad täthet av A. aquaticus ger ökad resuspension. Två försök genomfördes och varje försöksuppställning bestod av 15 akvarier, varav finpartikulärt sediment och bäckvatten tillsattes till tio stycken medan fem innehöll endast bäckvatten. I hälften av akvarierna med sediment tillsattes A. aquaticus i olika täthet för försöken. Försöken pågick i sju dygn med dagliga mätningar av vattnets grumlighet. Resultat från försöken bekräftade båda hypoteserna. Genomsnittlig grumlighet efter sju dygn var 161 NTU (143 mg L-1 TSS) vid en täthet på 2083 A. aquaticus m-2 och 37 NTU (26 mg L-1 TSS) vid 500 A. aquaticus m-2. Studiens resultat indikerar att A. aquaticus kan ha en negativ påverkan på retentionen av partikelbunden fosfor i våtmarker. / Phosphorus (P) is often the limiting nutrient in aquatic systems and can in excessive quantities cause eutrophication in lakes and seas. To reduce the input of particle-bound phosphorus leaking from agricultural land, wetlands can be constructed as traps for particles. It is important that particles settle in the wetland and remain in the sediment. Studies have shown that bioturbation by e.g. common carp and amphipods can cause resuspension of settled particles, and that the effect increases with an increasing density of organisms. The purpose of this study was to examine if the macroinvertebrate Asellus aquaticus can also cause resuspension of particles. Two hypotheses were tested: (i) bioturbation by A. aquaticus will cause resuspension of particles; (ii) an increased density of A. aquaticus increases the resuspension of particles. This was tested in two experiments, each of which included 15 aquaria. In ten of these, sediment and stream water were added. To five of the aquaria with sediment, A. aquaticus were added in different densities for the two experiments. Water turbidity was measured daily for seven days. The results confirmed both hypotheses. Average turbidity after seven days was 161 NTU (143 mg L-1 TSS) at a density of 2083 m-2 and 37 NTU (26 mg L-1 TSS) at 500 m-2. The results indicate that the presence of A. aquaticus may have a negative impact on the retention of particle-bound phosphorus in wetlands.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur dans som estetisk lärprocess kan påverka barns förklaringar om uppfattningen kring materiens oförstörbarhet utifrån en lösningsprocess. I en semistrukturerad gruppintervju fick barnen förklara samma kemiska fenomen både före och efter att de fått gestalta fenomenet genom dans. Dansen i studien gestaltade partiklarnas rörelse utifrån lösningsprocessen och avdunstningen. Resultatet visade att barn använder sig av tre olika typer av förklaringsmodeller för att förklara det kemiska fenomenet. De tre förklaringsmodellerna är naturvetenskapliga, animistiska och magiska förklaringsmodeller. Undersökningen visar att andelen naturvetenskapliga förklaringsmodeller ökade efter dansaktiviteten. Studien tyder på att dans som estetisk lärprocess kan gynna barns lärande när det gäller kemiinnehåll i förskolan. / The aim of this study is to increase knowledge about how dance as aesthetic learning process can affect children's explanations of the perception of the matter indestructibility based on a solution process. In a semi-structured group interview, the children were able to explain the same chemical phenomena both before and after the gestation of the phenomenon through dance. The dance in the study portrayed the movements of the particles based on the solution process and evaporation. The result showed that children use three different types of explanation models to explain the chemical phenomenon. The three explanatory models are natural science, animistic and magical explanatory models. The survey shows that the proportion of scientific explanatory models increased after the dance activity. The study suggests that dance as an aesthetic learning process can benefit children's learning in terms of chemistry content in preschool.

Drogpartiklar i utandningsluft är ett nytt forskningsområde med stora möjligheter att utvecklas för sjukdomsdiagnostik. En stor fördel är att provtagning kan utföras med större enkelhet och att proceduren kan upplevas som mindre integritetskränkande än till exempel blod- och urinprov. Det övergripande syftet med det här examensarbetet var att undersöka egenskaperna hos en apparat för provtagning vid namn SensAbues, som är framtagen för att samla in partiklar i utandningsluft för drogtestning. En del av syftet var att undersöka den variation som existerar i resultaten från tidigare forskning kring droganalys via utandningsprov. Examensarbetet utfördes utifrån litteraturstudier samt sex experiment. Utifrån teori och resultat ges rekommendationer på förändringar och förbättringar på provtagaren. Experiment I-III var relaterade till SensAbues egenskaper. De egenskaper som undersöktes var provtagarens flödesmotstånd (experiment I), hur partiklarna fördelar sig över provtagaren (experiment II) samt partikelstatistik gällande utandade partiklar samt provtagarens insamlingseffektivt (experiment III). I experiment IV-VI undersöktes anledningen till tidigare resultats variation, där det framförallt var tre hypoteser som låg som grund för experimentuppställningarna: 1) Att ökat flödesmotstånd skulle stimulera partikelbilandet och därmed öka koncentrationen av utandade drogpartiklar (experiment IV). 2) Att en speciell andningsmanöver skulle stimulera partikelbilandet och därmed öka koncentrationen av utandade drogpartiklar (experiment V). 3) Att partiklar från munhålan, som till exempel saliv, kontaminerar filtret vilket är anledningen till variationen i tidigare resultat (experiment VI). Resultaten från experiment I visar att det mesta flödesmotståndet sitter i provtagarens munstycke. I experiment II undersöktes spridningen av metadonpartiklar över provtagarens olika delar. Resultatet visar att det förekommer stor spridning och det verkar som att endast en liten del, cirka 3 % av metadonpartiklarna som andas ut fastnar i filtret, det vill säga den del som analyseras i laboratoriet. I experiment II går det inte att dra några slutsatser om provtagarens effektivitet, det vill säga hur stor andel av utandade metadonpartiklar som fångas upp av provtagaren, detta undersöks i experiment III. I experiment III undersöks provtagarens effektivitet och resultaten visar att provtagaren fångar upp cirka 99 % av utandade partiklar (alla utandade partiklar, ej drogpartiklar) Resultaten i experiment IV visade att ökat flödesmotstånd inte verkar ha någon betydelse för partikelkoncentrationen (generellt utandade partiklar, ej drogpartiklar). Resultaten i experiment V visade inte på att den speciella andningsmanövern bidrar till ökad koncentration av utandade drogpartiklar jämfört med vanlig provtagning. Det mest troliga skälet till tidigare forsknings varierande resultat är att partiklar från munhålan kontaminerar filtret, vilket visas i resultatet från experiment VI. Utifrån resultaten i experiment I-VI ges rekommendationer för utveckling av provtagaren. / Analysis of drug particles in exhaled air is a new research area with great potential for medical diagnoses. A major advantage is that sampling can be performed much easier and that the procedure may be perceived as less intrusive than, for example, blood or urine samples. The overall aim of this thesis work was to investigate some of the properties of a sampler named SensAbues, which is designed to collect particles in exhaled air. Another part of the purpose was to examine the variation in the results of previous research related to drugs through expiration. The work was based on literature studies and six separate experiments. Experiments I-III was related to SensAbues properties. The properties examined were the sampler's flow resistance (experiment I), how the particles are distributed over the sampler (experiment II) and particle statistics regarding exhaled particles and the sampler's collection effectiveness (experiment III). In experiments IV-VI previous research results variety was examined based on primarily three hypotheses: 1) Increased resistance would stimulate the amount of exhaled particles and thereby increase the concentration (experiment IV). 2) That a special breathing maneuver would stimulate the amount of exhaled particles and thereby increase the concentration (experiment V). 3) That particles from the oral cavity, such as saliva, would contaminate the filter and explain the variation in previous research results (experiment VI). The results from experiment I show that most of the flow resistance is located in the sampler's nozzle. In experiment II it shows that there is a great distribution of methadone particles over the sampler's different parts. Only a small part, about 3% of methadone particles exhaled trapped in the filter, which is the part that is analyzed in the laboratory. In experiment II, it is not possible to draw any conclusions about the sampler's efficiency, this examined in experiment III. In experiment III the sampler's effectiveness is examined and the results show that the sampler captures approximately 99% of exhaled particles (all exhaled particles, not drug particles). Results in experiment IV showed that the increased flow resistance does not seem to have any bearing on the particle concentration (generally exhaled particles, not drug particles). The results of experiment V did not show that the particular breathing maneuver contributes to increased concentration of exhaled drug particles compared with normal breathing. The most likely reasons for the variation in previous research are that particles from the mouth contaminate the filter, as shown in the results of experiment VI. Experiments I-VI leads to recommendations for further development of the sampler.

3D-skrivare baserade på FDM-teknik sprider sig snabbt på marknaden på grund av kommersiell tillgänglighet, låga ingångspris och allt mer  användarvänliga enheter. I takt med att additiv tillverkning kommer allt närmare hemmet är det viktigt att veta hur vår hälsa påverkas när vi sitter intill. Partikelbaserade ämnen är en av huvudkomponenterna av luftföroreningar som idag är världens största enskilda miljöhälsorisk. Framtiden för FDM som tillverkningsmetod ser ljus ut, men är tekniken hälsomässigt ljusare än luftföroreningarna dagens masstillverkande fabriker bolmar ut? Denna studie syftar att svara på den föregående frågan med en mängd kvantitativa tester. Partikelkoncentrationer i mikrostorlek jämförs mellan olika inställningar och miljöer med hjälp av två 3D-skrivare i syfte att öka förståelsen och förebygga dessa hälsorisker. Detta projekt bygger på en förstudie (se Bilaga 1) Denna förstudie talar mer detaljerat om vad luftföroreningar är, dess negativa hälsoeffekter samt går igenom konstruktionen av partikelmätaren, vilken i denna används för att mäta partikelkoncentrationer i klassificeringarna PM10 och PM2.5. Totalt genomfördes 19 tester, varav två tester var identiska med syftet att avgöra variansen. Från testerna som jämfört två skrivare kunde medelvärden av partikelkoncentrationer i PM10 eller PM2.5 för skrivaren Stratasys Uprint SE Plus  inte urskiljas från rummens grundvärden. Skrivaren Makerbot Replicator+ visade en snittökning av partikelkoncentrationer i både PM10 och PM2.5 med 60-70% jämfört med grundvärdet. Skillnaden mellan skrivare beror främst på att Stratasys Uprint har en innesluten byggplatta, vilket Makerbot Replicator+ saknar. Partikelkoncentrationen i luften steg markant efter dörren på Stratasys Uprint öppnats och nådde då i de flesta fall värden för PM10, vilka var större än ett hos Makerbot-skrivaren identiskt test. Filamentfärg, rumsstorlek samt ventilation har också en påverkan på rummets koncentration av mikropartiklar, där ett större välventilerat rum når lägre koncentrationer än ett litet rum utan ventilation. Tyvärr har denna typ av studie har ingen standardiserad mätmetod, vilket gör att resultaten blir situationsanpassade och kan ha en varierande precision vid jämförelser mellan studier. Slutligen rekommenderar jag, utifrån studiens resultat att det kan vara värt att satsa på en innesluten skrivare ifall man under längre perioder kommer vistas i närheten av en sådan. Alternativt bör skrivaren placeras i ett ventilerat rum där man inte vistas så ofta. / <p>Betyg 2020-08-21</p>