I Europa råder det en ökad oro för sensibiliserande ämnen i textil, vilket har aktualiserats eftersom den Europeiska Kemikaliemyndigheten (ECHA) mottagit ett förslag om begränsning av hudsensibiliserande ämnen inom textil- och läder. Ett stort antal dispersionsfärgämnen, som används för att färga polyester, har sensibiliserande egenskaper. Syftet med studien är att undersöka förekomst av allergena dispersionsfärgämnen och färghärdighet mot tvättning samt nötning i textila plagg köpta från aktörer utanför EU. Färgämnens tendens att lämna plaggen tillsammans med mikroplaster analyserades också genom att tvättvatten samt viktförlust vid nötning undersöktes. Det laborativa resultatet kompletterades med litteraturstudier och intervjuer med forskare inom ämnet. Polyesterplagg köpta från aktörer utanför EU valdes att analyseras eftersom privatpersoner vid privatimport är ansvariga för varors kemikalieinnehåll, men ofta har bristande kunskaper gällande kemikalierisker och regleringar. Allergena dispersionsfärgämnen i halter över 10 mg/kg, enligt använd OEKO-TEX metod, identifierades inte i plaggen. Lägre halter än 10 mg/kg av allergena dispersionsfärgämnen hittades i plaggen och riskbedömning visade att en av halterna möjligtvis kunde indikera en risk. Färgförlust hos plaggen noterades vid tvättning och nötning. Plaggens färgändring bedömdes ungefärligt uppfylla utgivna minimikrav för färgändring. I tvättvattnet observerades mikroplast och färgutsläppt vid tvättemperaturer 40 °C och 60 °C. Ingen mätbar viktförlust orsakades vid nötning av plaggen med 7500 varv som högsta varvtal. Studiens slutsats är att antalet dispersionsfärgämnen som klassificeras som allergena ökar och att konsumenter upplever allergiska symptom vid köp av nya textila varor med nära exponering. Fyra av de sex undersökta plaggen är förmodligen färgade med förorenande färgämnen innehållande allergena dispersionsfärgämnen. Förekomst av allergena dispersionsfärgämnen i låga halter bör förebyggas eftersom de kan imitera sensibilisering hos individer. Gränsvärden för allergena dispersionsfärgämnen från miljö- och hälsocertifieringsorganisationerna BLUESIGN och OEKO-TEX är troligen inte tillräckligt låga för att undvika allergiska reaktioner. Om aktuellt EU- begränsningsförslag gällande hudsensibliserande ämnen i textil och läder införs, kommer gränsvärdena behöva sänkas. / In Europe, there is a growing concern regarding the safety of textile sensitisers, which has become more discussed since the European Chemicals Agency (ECHA) has received a proposal to limit skin sensitisers within textiles and leather. A large number of disperse dyes, used to color polyester, have sensitising properties. The purpose of this study was to investigate the presence of allergenic disperse dyes and their colorfastness to washing and abrasion for textile garments purchased from markets outside the EU. The tendency of the dyes to leave the garments together with microplastics was also analyzed by examining washing water and weight loss during abrasion. The laboratory results were supplemented with a literature study and interviews with researchers in the subject. Polyester garments purchased from markets outside the EU were chosen to be analyzed because private individuals who import garments are responsible for the chemical content of the goods, but often have a lack of knowledge regarding chemical risks and regulations. Allergenic disperse dyes in concentrations above 10 mg/kg, according to the OEKO-TEX method, were not identified in the garments. Concentrations lower than 10 mg/kg of allergenic disperse dyes were found in the garments and risk assessment showed that one of the levels could possibly indicate a risk. Loss of color in the garments was noted during washing and abrasion. The garment’s color change was estimated to approximately meet issued minimum requirements for color change. In the wash water microplastics and dyestuff were observed at wash temperatures of 40 ℃ and 60 ℃. No measurable weight loss was caused when the garments were abraded with 7500 rub as highest number of rubs. The study concludes that the number of disperse dyes classified as allergenic is increasing and that consumers are experiencing allergic symptoms from new textiles with close exposure that they have purchased. Four of the six examined garments are probably dyed with contaminated dyes containing allergenic disperse dyes. The presence of allergenic disperse dyes in low concentrations should be prevented as they may mimic sensitisation in individuals. Limit values for allergenic disperse dyes from environmental and health certification organizations BLUESIGN and OEKO-TEX are probably not low enough to avoid allergic reactions. If the current EU restriction proposal regarding skin sensitisers in textiles and leather is introduced, the limit values will need to be lowered.

Non-exhaust PM10 is an issue in the urban environment linked to health issues. Emissions of non-exhaust PM10 is relatable to pavement properties. Also of importance is resuspension of road dust stored from surfaces. This depends on the traffic and metrological conditions. Given this, the purpose of the thesis was to give an overview limited to Sweden and the Nordic countries regarding non-exhaust PM10 emissions and road dust. The overview includes how particles are related to human health. Also included is the principle of how particles are emitted from road surface and tyre interaction, both directly and through resuspension of road dust. This thesis also includes an overview of how the use of studded tyres impact on asphalt surfacings and how the properties of the materials used impact on the abrasion wear. This is then linked to the emissions of non-exhaust particles. Further described is how measurements can be done of ambient particles and road dust, followed on two major models for road abrasion wear and non-exhaust PM prediction. Also included is how road operation, e.g. traction sanding and dust binding, influence the particle emissions together with other options to reduce the emissions through, e.g. limiting the use of studded tyres. One special issue discussed in this thesis is the lack of holistic view regarding the environmental problems in the urban environment with focus on particle emissions and road noise emissions, both from the road surface and tyre interaction. Currently the most problematic issue is prioritized and the resulting solution to that specific problem might increase other problems. This thesis shows that much knowledge is available regarding non-exhaust PM10 emissions and road dust, but also that several knowledge gaps exists. Several suggestions on further studies is given together with a brief overview on the continued work forward from this thesis. / Icke-avgasemissioner av PM10 är ett problem i urbana miljöer länkat till flera hälsoaspekter. Dessa emissioner kan relateras till beläggningars egenskaper. Även resuspension av vägdamm från ytor är av betydelse och beror på både trafiken och meterologin. Baserat på detta är syftet med denna avhandling att ge en översikt kring icke-avgas PM10 emissioner och vägdamm, begränsat till Sverige och de övriga nordiska länderna. Denna översikt inkluderar hur partiklar relaterar till människans hälsa. Annat som inkluderas är hur partiklarna emitteras från vägyta-däckinteraktionen, både direkt och genom resuspension av vägdamm. Avhandlingen inkluderar även en översikt kring hur användandet av dubbdäck inverkar på vägbeläggningar och hur dess egenskaper inverkar på nötningsslitage. Detta länkas därefter till partikelemissioner. Vidare beskrivs även hur mätningar kan genomföras av partiklar samt vägdamm vilket följs upp av beskrivningar kring två större modeller kring prediktion av nötningsslitage och prediktion av icke-avgasemissioner. Även hur driftåtgärder inverkar på emissionerna tillsammans med alternativ för att minska emissionerna tas upp. Ett särskilt problem som tas upp i avhandlingen är bristen på helhetssyn beträffande miljöproblem i den urbana miljön med fokus på partikel- och bulleremissioner från vägyta-däckinteraktionen. För närvarande brukar det värsta problemet prioriteras och lösningen till det detta problem kan i sin tur medföra att andra miljöproblem istället förvärras. Denna avhandling visar på att mycket kunskap existerar kring icke-avgasemissioner av PM10 och kring vägdamm, men även att flertalet kunskapsluckor existerar. Flertalet förslag på vidare studier ges tillsammans med en överblick kring det fortsatta arbetet. / <p>QC 20180202</p>

Utveckling av polymer baserade läkemedelsbärare i nanostorlek har blivit allt viktigare för att effektivisera behandling och diagnosering av olika sjukdomar, speciellt cancer. Flera läkemedel som används i kemoterapi har bristfälliga egenskaper som låg löslighet i vatten, oönskad nedbrytbara till dess inaktiva form, och distribution i stora volymer till oönskade organ p.g.a. dess icke-selektiva förmåga. Nanopartiklar är små partiklar med diameter 1-500 nm som genom passiv/aktiv transport kan passera olika biologiska barriärer och transportera läkemedel i optimala mängder till specifika celler. Denna selektiva transport bidrar till ökad terapeutiskt index och minskning av toxiska effekter i övriga delar av kroppen. Hyperförgrenade linjär-dendritiska hybrider är en subgrupp av dendritiska polymer som har stor potential att användas som byggstenar i utvecklingen av läkemedelsbärare. I detta projekt producerades ett bibliotek av hyperförgrenade linjär-dendritiska material via Fischer esterifikation reaktionen som är en snabb, billig och uppskalningsbar produktionsmetod. Vidare post funktionaliserades materialen med allyl grupper för produktion av nano geler genom UV-inducerad korslänkning och vidare funktionalisering. Samtliga producerade hyperförgrenade linjär-dendritiska material hade förmågan att bilda miceller i vatten. Materialen med bäst micelle bildningsförmåga användes för att kemiskt korslänka dem och producera nano geler. Nano gelernas inre del funktionaliserades framgångsrikt med tre olika funktionella grupper; katjoniska, anjoniska och hydrofoba via resterande fria allyler. Detta påvisar att dessa dendritiska nano geler har potential att bära olika material som hydrofobiska läkemedel eller genetiskt material. Dom producerade nano gelerna hade en hydrodynamisk volym inom intervallet 124-200 nm. Detta är fördelaktigt då dem kan transporteras till tumörområdet via ökad permeabilitet och retention, också kallad EPR effekten, utan att initiera ett immunologiskt svar eller filtreras från blodomloppet via njuren. / The development of nano- based drug carriers is of high importance in anti-cancer treatment as anticancer drugs suffers from limitations as low aqueous solubility, non-selective targeting, off-target degradation and low therapeutic concentrations at target site. Hyperbranched polymers are potential candidates as drug carrier due to its unique properties as globular shape, high number of functional groups and high degree of branching. In addition, hyperbranched polymers are synthesized via one-step polymerization reaction with high yields, low costs and good scale-up possibilities. In this project a library of hyperbranched linear-dendritic hybrid materials based of 2,2-bis(hydroxymethyl)propionic acid (bis-MPA) and monofunctional poly (ethylene glycol) (mPEG) was synthesized via the Fischer esterification reaction. The materials were then post functionalised with hydrophobic allyl groups. The materials self-assembled into micelles in water and candidates with best self-assembly ability were used to fabricate dendritic nanogels by UV-induced cross-linking. The formed dendritic nanogels obtained a hydrodynamic volume between 124-200 nm, which indicates that these dendritic nanogels can be used as drug carrier and accumulate at target-site via the enhanced permeability and retention (EPR) effect. The dendritic nanogels inner core was also successfully attached with cationic, hydrophobic and anionic groups respectively. This confirmed that the dendritic nanogels have the potential to encapsulate different types of cargo such as DNA or hydrophobic drugs in the inner core.

I denna uppsats undersöks användningen av den etablerade och utbredda konstruktionen ja men/nej men, vars mångskiftande interaktionella betydelse i det svenska samtalsspråket inte tidigare har klarlagts i regelrätta studier. Utifrån en CA-baserad metodik och en modifierad modell av appraisalteorins dialogicitetssystem har ja men/nej men-konstruktionernas position, funktion, attityd och form i fyra dyadiska poddsamtal kategoriserats och analyserats. Kategoriseringen av konstruktionerna utgår ifrån – och kompletterar – tidigare internationella studier, och en övergripande beskrivning av de olika svenska ja men/nej men-konstruktionerna presenteras. I analysen av 137 fullföljda ja men/nej men-inledda yttranden, utkristalliserar sig nio funktioner för ja men/nej men, varav sju är sekvensreglerande och positionsoberoende. Av de sekvensreglerande funktionerna bidrar tre till att utvidga sekvensen (bekräftande, kompletterande, förhandlande), medan fyra inskränker och avslutar sekvensen (korrigerande, ifrågasättande, sammanfattande, skiftande). Utöver en sekvensreglerande funktion fyller de turinbäddade, men inte de turinledande, konstruktionerna även en av två praktiska funktioner (reparerande, anföringsmarkerande). Samtalsdeltagarna använder företrädesvis ja men/nej men-konstruktionerna turinledande i sekvensutvidgande yttranden. Ja men används något oftare än nej men, medan konstruktionen jo men ytterst sällan används. Ja men och nej men används såväl turinledande som turinbäddat, och i samtliga nio funktioner. Det kvantitativa resultatet indikerar att deltagarna i poddsamtalen tenderar att använda ja men med framhävande attityd i utvidgande funktioner, och nej men med nedtonande attityd i inskränkande funktioner. I den anföringsmarkerande funktionen ses ett samband mellan lexikal konstruktion och den handling som realiseras i det citerade yttrandet. En diakron studie av detta användande för att utröna om fenomenet är en rest från ett ursprungligt, prototypiskt bruk av konstruktionen föreslås som fortsatt forskning om ja men/nej men. / This thesis presents an examination of the well-establish and frequently used construction ja men/nej men (yes but/no but), which interactional significance in the Swedish language has not yet been investigated. By employing a CA-based method, and a modified model of the appraisal system of engagement, the position, interactional function, attitude, and form of the ja men/nej men-constructions in four dyadic podcasts has been categorized and analyzed. The categorization is based on – and contributes to – international studies, and a comprehensive description of the Swedish construction is presented. In the 137 analyzed ja men/nej men-initiated utterances, nine functions emerge of which seven regulate sequences, regardless of a turn-initiated or turn-embedded position. Three of these regulating functions expand the sequence (confirming, completing, negotiating), while four close it (correcting, challenging, concluding, shifting). The turn-embedded constructions also assume two additional practical functions (repairing, quotative marking). The participants primarily use the construction in sequence-expanding utterances and are more frequently using ja men than nej men, very rarely jo men. The result indicates that the participants tend to use an authoritative ja men to expand the sequence, and a hedging nej men to close the sequence. A correlation, although not significant, between lexical construction and function is seen in the quotative marking function, where the performed action in the quoted utterance seems to determine the lexical choice. A diachronic study of this usage, to investigate if this is a prototypical use, is one of the suggestions for future research of the usage of the Swedish ja men/nej men-construction.

The history of surgery is nearly as old as the human race. Control of wound infection has always been an essential part of any surgical procedure, and is still an important challenge in hospital operating rooms today. For patients undergoing surgery there is always a risk that they will develop some kind of postoperative complication. It is widely accepted that airborne bacteria reaching a surgical site are mainly staphylococci released from the skin flora of the surgical staff in the operating room and that even a small fraction of those particles can initiate a severe infection at the surgical site.  Wound infections not only impose a tremendous burden on healthcare resources but also pose a major threat to the patient. Hospital-acquired infection ranks amongst the leading causes of death within the surgical patient population. A broad knowledge and understanding of sources and transport mechanisms of infectious particles may provide valuable possibilities to control and minimize postoperative infections. This thesis contributes to finding solutions, through analysis of such mechanisms for a range of ventilation designs together with investigation of other factors that can influence spread of infection in hospitals, particularly in operating rooms. The aim of this work is to apply the techniques of computational fluid dynamics in order to provide better understanding of air distribution strategies that may contribute to infection control in operating room and ward environments of hospitals, so that levels of bacteria-carrying particles in the air can be reduced while thermal comfort and air quality are improved.  A range of airflow ventilation principles including fully mixed, laminar and hybrid strategies were studied. Airflow, particle and tracer gas simulations were performed to examine contaminant removal and air change effectiveness. A number of further influential parameters on the performance of airflow ventilation systems in operating rooms were examined and relevant measures for improvement were identified. It was found that airflow patterns within operating room environments ranged from laminar to transitional to turbulent flows. Regardless of ventilation system used, a combination of all airflow regimes under transient conditions could exist within the operating room area. This showed that applying a general model to map airflow field and contaminant distribution may result in substantial error and should be avoided. It was also shown that the amount of bacteria generated in an operating room could be minimized by reducing the number of personnel present. Infection-prone surgeries should be performed with as few personnel as possible. The initial source strength (amount of colony forming units that a person emits per unit time) of staff members can also be substantially reduced, by using clothing systems with high protective capacity. Results indicated that horizontal laminar airflow could be a good alternative to the frequently used vertical system. The horizontal airflow system is less sensitive to thermal plumes, easy to install and maintain, relatively cost-efficient and does not require modification of existing lighting systems. Above all, horizontal laminar airflow ventilation does not hinder surgeons who need to bend over the surgical site to get a good view of the operative field. The addition of a mobile ultra-clean exponential laminar airflow screen was also investigated as a complement to the main ventilation system in the operating room. It was concluded that this system could reduce the count of airborne particles carrying microorganisms if proper work practices were maintained by the surgical staff. A close collaboration and mutual understanding between ventilation experts and surgical staff would be a key factor in reducing infection rates. In addition, effective and frequent evaluation of bacteria levels for both new and existing ventilation systems would also be important. / Tidigt i mänsklighetens utveckling har kirurgin funnits med i bilden. Hantering av infektioner har genom tiderna varit en oundviklig del av alla kirurgiska ingrepp, och finns kvar ännu idag som en viktig utmaning i operationssalar på sjukhus. För patienter som genomgår kirurgi finns alltid en risk att de efter ingreppet utvecklar någon behandlingsrelaterad komplikation. Allmänt accepterat är att de luftburna bakterier som når operationsområdet huvudsakligen består av stafylokocker frigjorda från hudfloran av operationspersonalen i operationssalen, och att endast en liten del av dessa partiklar behövs för att initiera en allvarlig infektion i det behandlade området. Sårinfektioner innebär inte bara en enorm börda för hälso- och sjukvårdsresurser, utan utgör också en betydande risk för patienten. På sjukhus förvärvad infektion finns bland de främsta dödsorsakerna i kirurgiska patientgrupper.. En bred kunskap och förståelse av spridningsmekanismer och källor till infektionsspridande partiklar kan ge värdefulla möjligheter att kontrollera och minimera postoperativa infektioner. Denna avhandling bidrar till lösningar genom analys av en rad olika ventilationssystem tillsammans med undersökning av andra faktörer som kan påverka infektionsspridningen på sjukhus, främst i operationssalar. Syftet med arbetet är att med hjälp av CFD-teknik (Computational Fluid Dynamics) få bättre förståelse för olika luftspridningsmekanismers betydelse vid ventilation av operationssalar och vårdinrättningar på sjukhus, så att halten av bacteriebärande partiklar i luften kan minskas samtidigt som termisk komfort och luftkvalité förbättras.  Flera luftflödesprinciper för ventilation inklusive omblandade strömning, riktad (laminär) strömning och hybridstrategier har studerats. Simuleringar av luft-, partikel- och spårgasflöden gjordes för alla fallstudier för att undersöka partikelevakuering och luftomsättning i rummet. Flera viktiga parametrar som påverkar detta undersöktes och relevanta förbättringar  föreslås i samarbete med industrin. Av resultaten framgår att mängden genererade bakterier i en operationssal  kan begränsas genom att minska antalet personer i operationsteamet. Infektionsbenägna operationer skall utföras med så lite personal som möjligt. Den initiala källstyrkan (mängden kolonibildande enheter som en person avger per tidsenhet) från operationsteamet kan avsevärt minskas om högskyddande kläder används. Av resultaten framgår också att ett horisontellt (laminärt) luftflöde kan vara ett bra alternativ till det ofta använda vertikala luftflödet. Ett horisontellt luftflöde är mindre känsligt för termisk påverkan från omgivningen, enkelt att installera och underhålla, relativt kostnadseffektivt och kräver vanligen ingen förändring av befintlig belysningsarmatur. Framför allt begränsar inte denna ventilationsprincip kirurgernas rörelsemönster. De kan luta kroppen över operationsområdet utan att hindra luftflödet. En flyttbar flexibel skärm för horisontell spridning av ultraren ventilationsluft i tillägg till ordinarie ventilation undersöktes också. Man fann att denna typ av tilläggsventilation kan minska antalet luftburna partiklar som bär mikroorganismer om operationspersonalen följer en strikt arbetsordning. Bra samarbete och förståelse mellan ventilationsexperter och operationsteamet på sjukhuset är nyckeln till att få ner infektionsfrekvensen. Det är också viktigt med effektiva och frekventa utvarderingar av bakteriehalten i luften, för såväl nya  som befintliga ventilationssystem. / <p>QC 20160129</p>

Degradation of water resources has become one of the most pressing global concerns currently facing mankind. Constructed Wetlands (CWs) represent a concept to combat deterioration of water resources by acting as buffers between wastewater and receiving water bodies. Still, constructing wetlands for the sole purpose of wastewater treatment is a challenging task. To contribute to this research area, the fundamental question raised in this doctorate thesis was: how do factors such as vegetation and residing water movements (hydraulics) influence wastewater treatment in CWs? Also, effects of different data analysis methods for results of CW hydraulics and wastewater treatment were investigated. Research was focused on  phosphorus (P), ammonium-nitrogen (NH4+-N) and solids (TSS) in wastewater and o n P in macrophyte biomass. Studies were performed in pilot-scale free water surface (FWS) CW systems in Kenya (Chemelil) and Sweden (Halmstad) and as computer simulations. Results from the Chemelil CWs demonstrated that meeting effluent concentration standards simultaneously for all water quality parameters in one CW was difficult. Vegetation harvest, and thus nutrient uptake by young growing macrophytes, was important for maintaining low effluents of NH4+-N and P, especially during dry seasons. On the other hand, mature and dense vegetation growing for at least 4 months secured meeting TSS standards. Phosphorus in above-ground green biomass accounted for almost 1/3 of the total P mass removal, demonstrating high potential for P removal through macrophyte harvest in CWs. Also, results suggested that harvest should be species-specific to achieve high P removal by macrophytes and overall acceptable wastewater treatment in CWs. Still, different methods to estimate evapotranspiration (ET) from the Chemelil CWs showed that water balance calculations greatly impacted estimations of wastewater treatment results. Hydraulic tracer studies performed in the Chemelil and Halmstad CWs showed that mature and dense emergent vegetation in CWs could reduce effective treatment volumes (e-values), which emphasized the importance of regulating this type of vegetation. Also, it was shown that hydraulic tracer studies with lithium chloride performed in CWs with dense emergent vegetation had problems with low tracer recoveries. This problem could be reduced by promoting the distribution of incoming tracer solution into the CW using a barrier near the CW inlet pipe. Computer simulation results showed that the choice of tracer data analysis method greatly influenced quantifications of CW hydraulics and pollutant removal. The e-value could be 50% higher and the pollutant removal 13% higher depending upon used method. Moreover, unrealistic evalues (above 100%) in published literature could to some extent be explained by tracer data analysis method. Hence, to obtain more reliable hydraulic data and wastewater treatment results from CWs, more attention should be paid to the choice of tracer data analysis method. / Konstruerade våtmarker representerar ett koncept för möjligheten att nå en hållbar vattenresurshantering genom att agera som ”filter” mellan föroreningskälla och viktiga vattenresurser såsom sjöar och hav. Mycket kunskap saknas däremot om hur man konstruerar våtmarker med en optimal och pålitlig vattenreningskapacitet. Den här avhandlingen undersöker därför hur vegetation och vattnets väg genom våtmarken (hydrauliken) påverkar avloppsvattenrening i våtmarker. Dessutom undersöktes hur valet av dataanalysmetod av insamlad data påverkar resultaten. Studier genomfördes i Kenya och Sverige i experimentvåtmarker (ca. 40-60 m2) och inkluderadedatainsamling av vattenkvalité, hydraulik (spårämnesexperiment) samt biomassa och fosfor i biomassan av två olika våtmarksväxter. Dessutom genomfördes datorsimuleringar. Resultaten från Kenya visade att växtskörd och efterföljande näringsupptag av nyskördade växter var viktig för att uppnå låga utgående koncentrationer av fosfor och ammonium i en tropisk våtmark, speciellt under torrsäsongen. Däremot var en välutvecklad och tät vegetation viktig för reningen av partiklar. Fosfor i grön växtbiomassa representerade cirka 1/3 av våtmarkernas totala fosforrening, vilket påvisade potentialen i att genom skörd ta bort fosfor från avloppsvatten m.h.a. konstruerade våtmarker. Resultaten pekade också på att skörden bör vara art-specifik för att uppnå en hög fosforrening och generellt bra vattenreningsresultat. Dock visade olika beräkningsmetoder att vattenbalansen i en tropisk våtmark markant kan påverka vattenreningsresultaten. Resultaten från spårämnesexperimenten demonstrerade att den effektiva våtmarksvolymen för vattenrening blev mindre vid hög täthet av övervattensväxter. Detta pekade på att regelbunden växtskörd var viktig för att uppnå god vattenrening i våtmarker. Experiment med spårämnet litium visade att man kan få felaktiga resultat p.g.a. att en del spårämne fasthålls på botten i våtmarken om denna har mycket övervattensväxter. Därför bör spridningen av spårämnet i sådana våtmarker underlättas m.h.a. en spridningsbarriär nära inloppsröret. Simuleringar visade också att valet av dataanalysmetod av spårämnesdata starkt kan påverka resultaten och därmed också vår tolkning av en våtmarks hydraulik och reningskapacitet. Den effektiva volymen kunde vara 50% högre och reningseffekten 13% högre beroende på vilken metod som användes. Likaså kan valet av dataanalysmetod ha bidragit till överskattade och orealistiska effektiva volymer (över 100%) i artiklar publicerade de senaste 25 åren. Genom att fokusera mer på valet av dataanalysmetod och t.ex. jämföra resultaten från två olika metoder kan man minimera risken för bristfälliga resultat och därmed felaktiga slutsatser om en våtmarks vattenreningskapacitet.

I deatta arbete har olika nötningstyper identifierats vilka entreprenadmaskiners skopor utsätts för. Utifrån de dominerande nötningstyperna ska en nötningsprovrigg konstrueras som behandlar dessa. Detta då företaget Borox som förser entreprenad och vägindustrin med slitstarka stålmaterial ska kunna testa sina material och få en relativ uppskattning om nötningsbeständighet och lämplighet på sina produkter.  En produktutvecklingsprocess följdes under arbetet och en lämplig provrigg valdes för att sedan konstrueras och ritas..

Particle suspensions occur in many situations in nature and industry. In this master’s thesis, the motion of a single rigid spheroidal particle immersed in Stokes flow is studied numerically using a boundary integral method and a new specialized quadrature method known as quadrature by expansion (QBX). This method allows the spheroid to be massless or inertial, and placed in any kind of underlying Stokesian flow.   A parameter study of the QBX method is presented, together with validation cases for spheroids in linear shear flow and quadratic flow. The QBX method is able to compute the force and torque on the spheroid as well as the resulting rigid body motion with small errors in a short time, typically less than one second per time step on a regular desktop computer. Novel results are presented for the motion of an inertial spheroid in quadratic flow, where in contrast to linear shear flow the shear rate is not constant. It is found that particle inertia induces a translational drift towards regions in the fluid with higher shear rate. / Partikelsuspensioner förekommer i många sammanhang i naturen och industrin. I denna masteruppsats studeras rörelsen hos en enstaka stel sfäroidisk partikel i Stokesflöde numeriskt med hjälp av en randintegralmetod och en ny specialiserad kvadraturmetod som kallas quadrature by expansion (QBX). Metoden fungerar för masslösa eller tröga sfäroider, som kan placeras i ett godtyckligt underliggande Stokesflöde.   En parameterstudie av QBX-metoden presenteras, tillsammans med valideringsfall för sfäroider i linjärt skjuvflöde och kvadratiskt flöde. QBX-metoden kan beräkna kraften och momentet på sfäroiden samt den resulterande stelkroppsrörelsen med små fel på kort tid, typiskt mindre än en sekund per tidssteg på en vanlig persondator. Nya resultat presenteras för rörelsen hos en trög sfäroid i kvadratiskt flöde, där skjuvningen till skillnad från linjärt skjuvflöde inte är konstant. Det visar sig att partikeltröghet medför en drift i sidled mot områden i fluiden med högre skjuvning.