Bakgrund: Anorexia nervosa är en allvarlig ätstörning och den psykiatriska diagnos som har högst dödlighet. Sjukdomen utvecklas ofta i samband med bantning och anses vara ett komplext sjukdomstillstånd. Det är vanligt att personer som lider av anorexia nervosa har en negativ självbild med bristande självförtroende. Sjuksköterskor har en central roll i omvårdnaden av dessa patienter där vårdrelationen utgör en viktig del. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors vårdrelation till patienter med anorexia nervosa. Metod: Allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Studien inkluderar tio artiklar som har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades: En utmanande relation samt en nära relation. Till varje kategori identifierades två subkategorier. Resultatet visar att vårdrelationen var mångfasetterad, med både positiva och negativa aspekter. Den beskrevs som en utmanande relation, präglad av motstånd, bristande förståelse och en inre rollkonflikt hos sjuksköterskorna, samt som ett nära förhållande, där omsorgsfull interaktion och ständig närvaro i vårdmiljön var framträdande aspekter. Slutsats: Sjuksköterskor har en viktig vårdande roll där vårdrelation mellan sjuksköterska och patient är central. Ett personcentrerat förhållningsätt var betydelsefullt för att upprätthålla en god vårdrelation, samt för patienternas trygghet och välbefinnande. / Background: Anorexia nervosa is a serious eating disorder and the psychiatric diagnosis with the highest morality. The disease often develops in connection with dieting and is considered a complex disease state. It is common for the person suffering from anorexia nervosa to have a poor self-image with a lack of self-confidence. Nurses have a central role in the care of these patients, where the care relationship is an important part. Aim: To describe nurses´ care relationship to patients with anorexia nervosa. Method: A general literature review with a qualitative approach. The study includes ten articles and qualitative content analysis was used to analyze the articles. Result: Two categories were identified: a challenging relationship and a close relationship. For each category two subcategories were identified. The result showed that the care relationship was multifaceted, with both positive and negative aspects. It was described as a challenging relationship, characterized by resistance, lack of understanding and an internal role conflict within the nurse. It was also described as a close relationship, where careful interaction and constant presence in the care environment were prominent aspects. Conclusion: Nurses have an important caring role, where the care relationship between nurse and patient is central. A person-centered approach was crucial for maintaining a good care relationship and affecting patients' safety and well-being.

Bakgrund: På världsbasis lever 36,7 miljoner människor med sjukdomen Humant Immunbrist Virus (HIV). Då forskningen och behandlingen gått framåt från att vara en dödlig till kronisk sjukdom med rätt behandling, kan patienter idag leva ett helt liv. Trots detta bemöts patientgruppen många gånger med stigmatiserande attityder då kunskapen om sjukdomen visat sig vara bristfällig hos hälso-och sjukvårdspersonal. Syftet: Var att beskriva hur patienter med diagnosen HIV upplever bemötandet inom hälso-och sjukvården, samt att granska undersökningsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design. Sökningar utfördes i PubMed och CINAHL. Totalt 14 artiklar med kvalitativ design och två med mixad metod, där endast den kvalitativa delen presenteras i resultatet. Analysmetoden som användes till studien var Evans beskrivande modell. Resultat: Två huvudteman identifierades i studien kunskapsnivå och attitydernas betydelse i mötet. Studien visade att kunskapsnivån har betydelse för bemötandet. Patienterna upplevde att när personal hade högre kompetens och positivare attityder resulterade det i bättre bemötande. Däremot okunskap hos personalen visade sig i form av negativa attityder och rädsla för patientgruppen,vilket resulterade i onödigt lidande och inget förtroende för vården. Undersökningsgruppen presenterades utifrån ålder, kön, antal år med HIV samt geografisk tillhörighet. Slutsatser: Negativa attityder i form av stigmatisering och diskriminering återstår inom hälso-och sjukvården av HIV positiva patienter. Positiva attityder visade sig vara starkt sammankopplat med kunskapsnivån hos personalen. Ämnet behöver därför belysas för att omvårdnaden ska utvecklas och ett professionellt förhållningssätt upprätthållas. / Background: In global basis 36, 7 million people living with the disease Human Immuno deficiency Virus (HIV). As the research and treatment progressed from being a fatal to chronic disease, with proper treatment, patients can now live a full life. Despite this the patient group are treated many times with stigmatizing attitudes as knowledge of the disease shown to be deficient among healthcare personnel. Purpose: Was to describe how patients diagnosed with HIV experiencing the meeting with healthcare personnel, as well as to review the study groups in the included articles. Method: Literature study with descriptive design. Searches were carried out in PubMed and CINAHL. A total of 14 articles with qualitative design and two with mixed method, where only the qualitative part is presented in the results. The analytical method used for this study was Evans descriptive model. Findings: Two main themes were identified in the study, knowledge level and attitude of the significance of the meeting. The study showed that the level of knowledge is important for the meeting. Patients experienced that when personnel had higher skills and more positive attitudes this resulted in better treatment. In contrast, ignorance of the personnel turned out in the form of negative attitudes and fear of the patient group, resulting in unnecessary suffering and no confidence in health care. The study group presented based on age, sex, number of years with HIV and geographic affiliations. Conclusions: Negative attitudes in the form of stigma and discrimination remains in health care of HIV positive patients. Positive attitudes were shown to have a strong correlation level with expertise of the health care personnel. The subject needs to be highlighted in order to developing care and maintain a professional attitude.

Bakgrund: Både patienter och sjuksköterskor uppger att deras välmående är avsevärt bättre när sjuksköterskan vårdar med empati och de kan etablera en relation till varandra. Compassion fatigue (CF) är en stressrespons som drabbar personer i vårdgivande yrken, där sjuksköterskan påverkas både fysiskt och psykiskt.    Syfte: Att undersöka om och hur den personcentrerade omvårdnaden och dess kvalité påverkas när en sjuksköterska drabbats av CF.    Metod: Deskriptiv litteraturstudie som inkluderar 14 artiklar med kvalitativ och kvantitativ forskningsansats. Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed och CINAHL.    Resultat: Resultatet visar att den personcentrerade omvårdnaden indirekt försämras när sjuksköterskan drabbats av CF. Sjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienten påverkades och patienterna ansåg att medkänsla var en huvudkomponent i god omvårdnad. Det identifierades två teman: Empatins betydelse för den personcentrerade omvårdnaden samt Emotionella och kognitiva reaktioner påverkar sjuksköterskans engagemang. Temat Empatins betydelse för den personcentrerade omvårdnaden har två underkategorier: Patienten upplever minskad förståelse och empati samt Bristande kvalité av omvårdnaden.    Slutsats: Det huvudsakliga resultatet visade att sjuksköterskans CF har en inverkan på patientens personcentrerade omvårdnad och kvalitén på omvårdnaden. När en sjuksköterska drabbas av CF får det ofta konsekvenser i sjuksköterskans yrkesutövning och omvårdnaden av patienter blir negativt påverkat. / Background: Both patients and nurses mention that their wellbeing is significantly better when the nurse care with compassion and a relationship is established. Compassion fatigue (CF) is a response of stress that affects caregiving professionals were nurses get physically and mentally affected.  Aim: To investigate if the person-centered care and quality of care are affected when a nurse has CF. Method: Literature review including 14 scientific articles with both qualitative and quantitative approach. Searches were made using the PubMed and CINAHL databases.   Results: The patient-centered care is affected and deteriorated by a nurse with CF. The nurses approach towards the patient were affected and the patients considerate that compassion was a major component of good nursing care. Themes that were identified were: The importance of empathy for person-centered care and Emotional and cognitive reactions affect the nurse's commitment. The theme of empathy for the person-centered care has two subcategories, the patient experiences reduced understanding and empathy and quality of nursing. Conclusion:  The nurse compassion fatigue has an impact on the patient-centered care and the quality of care. When a nurse is affected by CF there is consequences both in the professional life. The patients quality of care will be adversely affected.

Bakgrund: Antalet migranter världen över har de senaste åren ökat. För migranterna är anpassningen till det nya landet en process och att lära sig landets språk är krävande och tar tid. Migranter som ännu inte lärt sig språket upplever samtal som sker i vården som särskilt utmanande. Patienter med migrationsbakgrund upplever att kommunikationen brister och att sjuksköterskorna inte alltid tar tid till att prata utan istället väljer att enbart utföra sina arbetsuppgifter.                                          Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som talar ett annat modersmål. Metod: En litteraturöversikt har gjorts baserad på elva vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL Complete och PubMed. Nio artiklar var kvalitativa, en kvantitativ samt en med mixad metod där endast den kvalitativa delen använts i resultatet. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs analysmetod och tematiseras med färgkodning. Ur detta bildades fyra teman. Resultat: Resultatet visade att bra kommunikation är betydande för att skapa en god vårdrelation. Vidare indikerade resultatet att det fanns delade meningar kring upplevelser av att använda kroppsspråk eller tolk för att enklare kommunicera med patienter som talar ett annat språk än sjuksköterskorna. Det visade sig även i resultatet att brister i kommunikationen kan få konsekvenser i vårdandet. Diskussion: I metoddiskussionen framkommer styrkor och svagheter i författarnas tillvägagångssätt. Författarna diskuterar hur kommunikationssvårigheter bidrar till att en jämlik vård är svår att upprätthålla. Vidare diskuteras resultatet med anknytning till Leiningers transkulturella omvårdnadsteorin. / Background: The number of migrants worldwide has increased in recent years. For migrants, adapting to the new country is a process and learning the language of the country is demanding and takes time. Migrants who have not yet learned the language experience conversations that occur in health care as particularly challenging. Patients with a migration background feels that communication is lacking and that the nurses do not always take the time to talk, instead they only choose to perform their working tasks. Aim: To elucidate nurses' experiences of communicating with patients who speak a different native language. Method: A literature review was made based on eleven scientific articles collected from the databases CINAHL Complete and PubMed. Nine articles were qualitative, one quantitative and one with mixed methods where only the qualitative part was used in the result. The articles were analyzed with Friberg’s method and thematised using colour coding. From this, four themes were formed. Results: The result showed that good communication is important for creating a good care relationship. The results indicated that there are shared opinions about experiences of using body language or interpreter to more easily communicate with patients who speak a language other than the nurses. It was also found in the result that communication deficiencies can have consequences in care. Discussion: In the method discussion the authors discuss the method strengths and weaknesses in the authors’ approach. The authors discuss how communication difficulties contributes to equal care. Further the authors discussed the result related to Leiningers transcultural nursing theory.

I den palliativa vården är kommunikation ett centralt begrepp. Kommunikationen kan ha flera syften varav ett är att skapa relation. Det övergripande målet med personcentrerad kommunikation är att aktivt lyssna in patientens berättelse och identifiera personen med hens livskraft och egna resurser. Att lyssna är inte en passiv process utan innebär att lyssna in både upplevelser och känslor i situationen. Att höra vad som sägs och hur det sägs. Med olika sätt att aktivt lyssna skapas en viktig terapeutisk intervention då kommunikation kan lindra symtom, skapa förståelse av information samt förutsättningar för delaktighet och medbestämmande. En god kommunikation inger hopp, leder till trygghet och hjälper patienten att känna sig förstådd och respekterad. Syftet med studien var att beskriva betydelsen av personcentrerad kommunikation i palliativ vård ur patientens och sjuksköterskans perspektiv. En litteraturöversikt valdes som metod för att undersöka kunskapsläget inom området. Kvalitativa artiklar valdes då studien ville beskriva en fördjupad kunskap om patientens och sjuksköterskans perspektiv. Resultatet visade att personcentrerad kommunikation gav en känsla av trygghet, respekt, delaktighet och symtomlindring för patienten. När patienterna inte blev lyssnade till eller möttes av ointresse kände de sig osynliga och mindre värda vilket orsakade ett lidande. För sjuksköterskan innebar personcentrerad kommunikation en ökad förståelse för patienten som person och en helhetsbild av patientens situation. Personcentrerad kommunikation gav sjuksköterskorna en ökad kunskap, arbetstillfredsställelse och yrkesstolthet men kunde också innebära att de kände sig osäkra i sin yrkesroll och upplevde brister i kompetens. Både erfarna och oerfarna sjuksköterskor framförde i studierna att de hade behov av kompetenshöjning och utbildning. Det framkom även i studierna att kulturen hade betydelse för möjligheten att föra personcentrerade samtal. Inom slutenvården beskrevs begränsade utrymmen och tid som hinder för personcentrerade samtal. Sjuksköterskor inom hospice och palliativa enheter beskrev istället både en tillåtande kultur och en miljö som underlättade dessa samtal. Patient och sjuksköterska möts som människor, men i olika roller och under olika villkor. Genom att vara aktivt närvarande i mötet och lyssna till patientens berättelse bekräftas patienten som person och värdigheten bibehålls. I mötet skapas en ömsesidig förståelse för varandras kunskaper, förväntningar och förutsättningar. Patienten görs delaktig och får ett större ansvar och inflytande över sin egen vård. Slutsatsen är att personcentrerad kommunikation i den palliativa vården är en viktig grund för upplevelse av värdighet, trygghet, meningsfullhet och personlig utveckling för såväl patienten som sjuksköterskan och en förutsättning för att vården ska bli personcentrerad. / In palliative care, communication is a central concept. Communication can have several purposes, one of which is to create relationship. The overall goal of person-centered communication is to actively listen to the patient's story and identify the person with their viability and own resources. Listening is not a passive process but involves listening to both experiences and feelings in the situation. To hear what is said and how it is said. With various ways of actively listening, an important therapeutic intervention is created, as communication can alleviate symptoms, create understanding of information and the conditions for participation and co-determination. A good communication creates hope, leads to security and helps the patient to feel understood and respected. The purpose of the study was to describe the meaning of person-centered communication in palliative care from the perspective of the patient and the nurse. A literature review was chosen as a method for investigating the state of knowledge in the area. Qualitative articles were chosen when the study wanted to describe in-depth knowledge from the patient's and the nurse's perspective. The result showed that person-centered communication gave a feeling of security, respect, participation and symptom relief to the patient. When patients were not listened to or met with disinterest, they felt invisible and less worthy, which caused a suffering. For the nurse, person-centered communication meant an increased understanding of the patient as a person and an overall picture of the patient's situation. Person-centered communication gave the nurse increased knowledge, job satisfaction and professional pride, but could also mean that they felt insecure in their professional role and experienced shortcomings in competence. Both experienced and inexperienced nurses stated in the studies that they needed skills enhancement and education. It also emerged in the studies that culture had significance for the possibility of conducting person-centered conversations. Within inpatient care, limited spaces and time were described as obstacles to person-centered conversations. Nurses in hospice and palliative units instead described both a permissive culture and an environment that facilitated this calls. Patient and nurse meet as human beings, but in different roles and under different conditions. By being actively present in the meeting and listening to the patient's story, the patient is confirmed as a person and the dignity is maintained. The meeting creates a mutual understanding of each other's knowledge, expectations and conditions. The patient is involved and receives a greater responsibility and influence over their own care. The conclusion is that person-centered communication in palliative care is an important basis for experiencing dignity, security, meaningfulness and personal development for both the patient and the nurse and a prerequisite for the care being person-centered.

Bakgrund: Humor som inslag i mänsklig kultur går att identifiera så långt tillbaka som det finns skriftliga källor. Humor påverkar social interaktion, används för att känna social samhörighet, skapa band människor emellan och stärka relationer. Traditionellt har sjuksköterskans roll haft begränsat medicinskt fokus. Rollen har breddats och innebär nu personligt relationsskapande präglat av engagemang och att se hela människan – en personcentrerad vård.   Syfte: Att beskriva hur humor används i vården och hur detta upplevs ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Metod: En litteraturöversikt med datainsamling från databaserna CINAHL Complete, PubMed och Ageline. Resultat: Sjuksköterskeperspektivet beskriver hur sjuksköterskor använder humor i vården för att främja en terapeutisk relation till patienten, bevara patientens identitet samt skapa trygghet och tillit och även som strategi för att klara av sjuksköterskearbetet och för att stärka teamarbetet. Patientperspektivet beskriver hur patienter avsiktligt använder humor för att få bättre vård och underlätta för sjuksköterskan. I vården är humorn oftast patientinitierad och används av patienten som skydd och för att lätta upp i svåra situationer. Både patienter och sjuksköterskor ansåg att det finns situationer då humor är opassande. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori och relateras till konsensusbegreppet hälsa. Humor spelar en central roll i vårdandet och tycks ha effekter på psykiskt välmående. Humorn är dock oftast patientinitierad och för att ge personcentrerad vård borde sjuksköterskor i högre grad använda humor som ett verktyg i den dagliga professionen. / Background: As far back as there are written sources there is possible to identify humour elements in human culture. Humour affects social interactions, is used to show appreciation, create feelings of social connectedness, form bonds between people and maintain and strengthen relationships. Traditionally the nurse’s role has been relatively limited and the focus has been strictly medical. The nurse’s role has expanded and involves personal relationship building characterized by commitment and to see the whole person – a person-centered care. Aim: To describe how humour is used in health care and how it is perceived, from a patient and nurse perspective. Method: A literature review of data collection from databases CINAHL Complete, PubMed and Ageline. Results: The Nurse Perspective describes how nurses use humour in healthcare to promote a therapeutic relationship with the patient and preserve the patients' identity and create a sense of security and trust. Further, humour was used as a strategy to cope with the heavy work the nurse carries out and to improve teamwork. The Patient Perspective describes how patients deliberately use humour to receive better care and to aid the nurse. Mostly, humour in health care was patient initiated and is also used by patients as protection and to lighten up difficult situations. Both patients and nurses believed that humour is inappropriate in some situations. Discussion: The results are discussed on the basis of Katie Eriksson nursing theory and was related to the consensus concept health. Humour plays a central role in nursing and to deepen the nurse-patient relationship. It seems to have effects on psychological well-being. Despite this, humour is usually patient initiated and in order to provide person-centered care nurses should make greater use of humour as a tool used in their profession.

Inledning: Bristfällig information till patienterna inför en MR-undersökning kan leda till att patienterna blir nervösa, stressade och känner obehag och därmed uteblir från bokade tider eller väljer att avbryta sina undersökningar i förtid. Med en tydlig information till patienten innan MR-Kaundersökningen startar ökar det patientens förståelse inför besöket. Det kan göra att patienterna kommer på sina bokade tider och därmed har möjlighet att få svar på oklara funderingar utifrån den skriftliga informationen med hjälp av en röntgensjuksköterska innan undersökningens start. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa den information som ges till patienter inför en MR-undersökning samt betydelsen av informationen. Metod: Studien som genomförts är en allmän litteraturöversikt, där artiklarna hämtats från databaserna Pubmed och Cinahl. I studien ingår både kvantitativa och kvalitativa artiklar, som i sin tur har kvalitetsgranskats och analyserats utifrån syftet. Resultat: 10 stycken artiklar har delats in i tre kategorier som följer: skriftlig information, verbal information och digital information. Resultatet av studien visar på att oro och ångest hos patienterna kan ge rörelseartefakter med dålig bildkvalitet som följd, behov av upprepade undersökningar, att patienten väljer att avbryta eller vägrar att lägga sig i kameran. Detta kanresultera i försenad diagnos och behandling för patienten. Genom en kombination av skriftlig, verbal och digital information så ökar det förståelsen och tryggheten på ett bättre sätt än endast skriftlig information. Slutsats: Området är viktigt att belysa då information inför MRundersökning inte bara lindrar stress och ångest utan även ger trygghet till patienten och större möjlighet att få en så bra kvalitet på undersökning och bildframställning som möjligt. Studien tyder på att det finns ett behov av vidare forskning för att kunna utreda vilken information som patienten saknar inför sin MR-undersökning för att ge ökad trygghet. Men det finns stora möjligheter att kunna använda sig av förberedande information inför MR-undersökningar i form av appar och VR i framtiden. / Introduction: Inadequate information to patients prior to an MRI examination can lead to patients becoming nervous, stressed and feeling discomfort and thus absent from booked appointments or choosing to cancel their examinations. With clear information to the patient before the MRI examination starts, it increases the patient's understanding before the visit. This can mean that patients arrive at their booked times and thus have the opportunity to get answers to unclear thoughts based on the written information with the help of an X-ray nurse before the start of the examination. Aim: The purpose of the study was to compile the information given to patients prior to an MRI examination and the importance of the information. Method: The study conducted is a general literature review, where the articles were retrieved from the databases Pubmed and Cinahl. The study includes both quantitative and qualitative articles, which in turn have been quality reviewed and included in the work. Results: 10 articles have been divided into three categories:such as written information, verbal information and digital information. The results of the study show that anxiety and stress in patients may cause motion artifacts with poor image quality as a result, need for repeated examinations, that the patient chooses to interrupt or refuses to go to the camera. Through a combination of written, verbal and digital information, it increases understanding and security in a better way than just written information. Conclusion: The area is important to highlight as information prior to MRI examination not only relieves stress and anxiety but also provides security to the patient and greater opportunity to get the best quality of examination and imaging possible. The study indicates that there is a need for further research in order to be able to investigate what information the patient lacks prior to their MRI examination, in order to increase well-being. But there are great opportunities to be able to use preparatory information for MRI examinations in the form of apps and VR in the future.

Bakgrund: Sjuksköterskan möter dagligen patienter som lider av depression. Det är ett allvarligt tillstånd och innebär ett svårt lidande för de som drabbas. Patienter med depression som går obehandlade under en längre tid riskerar en försämrad funktionsförmåga, långvarig och ihållande sjukdom samt återinsjuknande. Att hjälpa dessa patienter kan vara en stor utmaning för sjuksköterskan då goda kunskaper, egenskaper och erfarenheter krävs för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad för individen. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad till patienter med depression. Metod: En litteraturstudie som baseras på 18 vetenskapliga artiklar. Sökningar i Cinahl, PubMedoch PsycInfo har utförts, artiklarna har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Fyra kategorier framkom vilka beskriver den psykiatriska omvårdnaden. Dessa är: Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer, Mellanmänskliga relationer, Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd och Hälsofrämjande interventioner. Diskussion: För en god vård krävs att sjuksköterskan hade en vilja och en ambition att lindra lidande, främja återhämtning och återställa hälsa för dessa människor. Patienten ska alltid vara i fokus och deras upplevelse av sjukdom och omvårdnad bekräftade om tillfredställande omvårdnadsåtgärder hade utförts av vården och gett de resultat som eftersträvats. Slutsats: Sjuksköterskan har med sin expertis inom den psykiatriska omvårdnaden en betydelsefull roll som behöver värdesättas och prioriteras i framtidens sjukvård. / Background: The nurse meets patients suffering from depression daily. It is a serious condition and causes severe suffering for those affected. Patients with depression who go untreated for an extended period of time risk impairment, long-term and persistent illnessand re-illness. Assisting these patients can be a major challenge for the nurse as good knowledge, characteristics and experiences are required to provide a person-centered care for the individual. Aim: Describe nurses' experiences of nursing for patients with depression. Method: A literature study based on 18 scientific articles. Searches in Cinahl, PubMed and PsycInfo have been carried out, the articles have been quality checked, analyzed and compiled. Result: Four categories emerged that describe psychiatric nursing. These are: "Nurse's personal and professional qualities", "Interpersonal relationships", "Nurse's assessment of the patient's condition" and "Health promotion interventions". Discussion: For good care, the nurse must have a will and ambition to relieve suffering, promote recovery and restore health for these people. The patient should always be in focus and their experience of illness and the caregiver confirms whether satisfactory nursing measures have been performed by the healthcare system and given the results that are sought. Conclusion: The nurse, with her expertise in psychiatric nursing, has an important role that needs to be valued and prioritized in future healthcare. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>

Bakgrund: Rapporter visar att antalet äldre i Sverige ökar vilket innebär att de äldre som patientgrupp bli allt mer förekommande inom vården. Enligt Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) utgör bemötande idag den tredje vanligaste anmälningsorsaken inom hälso- och sjukvården. En avsaknad av vetenskaplig förankring kan vara en anledning, som kan leda till att det blir svårare att förstå vad bemötande är, då vi inte kan söka vetenskapligt stöd och evidens för vad som är ett optimalt och professionellt bemötande. Följaktligen är det därför av vikt att specialistsjuksköterskan förstår vad ett gott bemötande innebär och har för betydelse i omvårdnaden av den äldre patienten för att en förtroendefull vårdrelation ska kunna byggas. Syfte: Syftet med studien är att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter kring bemötande i mötet med äldre inom hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. En intervjuguide skapades och kontakt togs med deltagare utifrån ett ändamålsenligt urval. Åtta erfarna specialistsjuksköterskor verksamma inom primärvård, hemsjukvård och slutenvård intervjuades. Data som insamlades analyserades med hjälp av innehållsanalys med fokus på det manifesta och latenta innehållet. Resultat: Ur innehållsanalysen framkom ett tema: Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre, uppdelat i fyra kategorier: Konsten att bemöta; Förförståelse kring åldrandet; Den äldre som medskapare; Livskunskap i vårdandets tjänst, samt tretton subkategorier. Resultatet av denna studie visar att det goda bemötandet innebär att utforska och lyssna in den äldre patientens behov och önskemål utifrån fingertoppskänsla och ett personcentrerat förhållningssätt. Detta grundades i de erfarenheter och upplevelser som kommit ur specialistsjuksköterskans tidigare möten med äldre personer. Slutsats: Antal äldre personer ökar i samhället och allt fler vårdas inom hälso- och sjukvården. Därför är det viktigt att ha förståelse för, och kunskaper om, bemötandets betydelse i mötet med den äldre patienten. Resultatet visar att erfarenheter underlättar och främjar bemötandet av den äldre patienten och skapar en förutsättning för specialistsjuksköterskan att vara inkännande och lyhörd. Erfarenheten lägger grunden för förmåga och kompetens i att bemöta äldre. Den erfarna specialistsjuksköterskan har därför utvecklat en färdighet i aktivt lyssnande och förståelse för patienten - för att med en fingertoppskänsla utforska, känna in och fånga upp dennes behov, och därmed kunna bedriva personcentrerad vård. / Background: Reports show that the number of elderly people in Sweden is increasing, which means that the elderly as a patient group are becoming more prevalent in health care. According to IVO, caring behaviour is now the third most common cause of notification in the healthcare system. A lack of scientific support can be one reason, which can make it more difficult to understand what caring behaviour is, as we cannot seek scientific support and evidence for what an optimal and professional caring behaviour. Consequently, it is important that the advanced nurse practitioner understands what caring behaviour means and its importance in the care of the elderly patient, to build a trusting care relationship. Aim: The purpose of this study is to shed light on the advanced nurse practitioner experiences of caring behaviour when meeting with the elderly in health care. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with inductive approach. An interview guide was created and contact was made with participants based on an appropriate selection. Eight experienced advanced nurse practitioners working in primary care, home based health care and inpatient care were interviewed. The data collected was analyzed using content analysis focusing on the manifest and latent content. Results: From the content analysis, a theme emerged: Use sure instinct in the meeting with elderly, divided in four categories: The art of caring behaviour; Understanding of aging; The elder as co-creator; Life skills in the care service, as well as thirteen sub categories. The results of this study show that the good caring behaviour means exploring and listening to the elderly patient's needs and wishes based on sure instinct and a person-centered approach. This was based on the experiences from meetings between the advanced nurse practitioner and elderly people. Conclusion: The number of elderly people is increasing in the society and more elderly are in need of health care. Therefore, it is important to have an understanding of, and knowledge of, the importance of the caring behaviour in the meeting with the elderly patient. The results show that the advanced nurse practitioner's experience facilitates and promotes the care of the elderly patient, which creates a prerequisite for being attentive and responsive. In this way, experience lays the foundation for the advanced nurse practitioner's ability and competence to care for the elderly. The experienced advanced nurse practitioner has therefore developed a skill in active listening and understanding of the patient – with intuition and fingerspitzengefühl, she feels and captures the patient's needs, so that she could provide person centered care.

Bakgrund Våld mot kvinnor i nära relationer är ett stort globalt samhällsproblem där kvinnorna oftare utsätts för grövre våld än män. Det är viktigt att uppmärksamma och motarbeta alla former av våld i nära relationer, oavsett om det handlar om psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller materiellt våld. Våldsutsatta kvinnor söker sig oftare till hälso- och sjukvården för varierande åkommor därför är det av stor vikt att sjuksköterskor är observanta och lyhörda på signaler och andra tecken på utsatthet och att man som sjuksköterska vågar fråga för att kunna fånga upp dessa kvinnor och sedan stödja dem att bryta deras destruktiva relationer. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda kvinnor som upplevt våld i nära relationer. Metod Denna litteraturöversikt grundar sig på 11 noga utvalda vetenskapliga orginalartiklar varav åtta är kvalitativa och tre är kvantitativa. Databassökningen genomfördes i Cinahl Complete, PubMed och PsycInfo. Resultat Litteraturöversikten ledde fram till tre teman. I det första temat med två subteman beskrevs organisatoriska barriärer som äventyrade sjuksköterskors bemötande inklusive bristfälliga rutiner/riktlinjer, samt bristfälliga utbildningar för sjuksköterskor. Det påvisade brister på organisationsnivå där sjuksköterskor saknade både rutiner om tydliga riktlinjer och detta i sin tur kunde äventyra patientsäkerheten. Tema två speglar sjuksköterskors erfarenheter och uppfattning sjuksköterskerollen i förhållande till de våldsutsatta kvinnorna. Tema tre behandlar sjuksköterskors emotionella upplevelser av att vårda dessa kvinnor. Slutsats Sjuksköterskors upplevelse av att bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer var begränsade. För att sjuksköterskor i sin profession skall kunna utföra adekvat omvårdnad behövs tydliga instruktioner och riktlinjer samt fortlöpande utbildningar. Sjuksköterskors förhållningsätt och synsätt hade också en betydande roll hur de bemötte dessa kvinnor. / Background Violence against women in close relationships is a major global social problem where women often are exposed to more severe violence than men. It is important to draw attention to and combat all forms of violence in close relationships, whether it is psychological, physical, sexual, economic, or material violence. Women who have experienced violence often seek out healthcare services for various conditions, which is why it is of great importance that nurses are observant and attentive to signals and other signs of abuse, and that as a nurse, you dare to ask in order to identify these women and then support them in breaking their destructive relationships. Aim The aim of the literature review was to explore nurses' experience of caring for women that had experienced violence in intimate relationships. Method This literature review is based on 11 selected original scientific articles, of which eight were qualitative and three were quantitative. The database search was conducted in Cinahl Complete, PubMed and PsycInfo. Results The literature review led to three themes. In the first theme with two subthemes, organizational barriers that influenced the nurses' care of the women were described, including inadequate routines/guidelines and inadequate training for nurses. It demonstrated deficiencies at the organizational level where nurses lacked both routines and clear guidelines, and this in turn could endanger patient safety. Theme two reflects how the nurses' interpreted the nursing role in relation to these women. Theme three involves nurses' emotional experiences of caring for women who have been exposed to violence in close relationships. Summary The result showed that nurses' experiences of caring for women who have been exposed to violence in close relationships were limited. In order for nurses in their profession to be able to perform adequate care, clear instructions and guidelines as well as ongoing training are needed. Nurses' attitudes and viewpoints also had a significant role in how they treated the women who had experienced violence in close relationship.