Este estudo analisa o processo terapêutico da Medicina Homeopática, destacando a relevância de seus componentes na construção de um espaço interativo entre médicos e pacientes, capaz de propiciar novos sentidos para a compreensão do adoecimento e para a perspectiva da cura. As questões que motivaram o trabalho surgiram a partir de preocupações a respeito da insuficiência do tecnicismo da medicina atual para atender às expectativas dos sujeitos participantes das práticas de saúde. Discutimos que a centralidade da pessoa, no paradigma da Medicina Homeopática. ao privilegiar a situação de adoecimento dos pacientes, confere características específicas à sua abordagem, capazes de resgatar a dimensão do cuidado na ação terapêutica. Tomamos, como base empírica, duas unidades de saúde da cidade de São Paulo, onde foram realizadas entrevistas com médicos e pacientes, e colhidos depoimentos espontâneos que surgiram durante o atendimento clínico da autora. O material obtido foi trabalhado qualitativamente e permitiu identificar certos núcleos de sentidos, tais como, St~jeito, Pessoa, E-;cuta, Ver. Vinculo, Tempo, Cura e Medicamento, capazes de refletirem as dimensões essenciais, que traduzem a especificidade do processo terapêutico da Homeopatia. Através das narrativas de sujeitos da prática homeopática, pudemos evidenciar que a construção de um espaço de intersubjetividade, em que pacientes e médicos possam compartilhar a experiência do adoecer, permite introduzir a perspectiva do cuidado e a possibilidade de um projeto de recuperação da saúde. Tais aspectos foram considerados, ao buscarmos compreender a efetividade da Homeopatia, como prática terapêutica. Um desdobramento relevante deste estudo pode ser a análise dos fundamentos da legitimidade da Medicina Homeopática nas práticas de saúde, segundo critérios que preservem a identidade de sua episteme. / This study analyses the therapeutic process of Homeopathic Medicine. It highlights the relevance o f the components o f homeopathy in the construction o f an interactive setting between doctors and patients capable of providing the process o f becoming ill and the perspective o f cure with new meanings. Concems with respect to the insufficiencies of contemporary technological medicine in attending to the expectations and demands of subjects participating in health practices were the issues that motivated this research. The central position occupied by the person in the paradigm of Homeopathic Medicine is discussed. By granting a privileged position to the situation of becoming ill, specific characteristics are conferred to the approach in question, which enable it to redeem the dimension o f care to therapeutic action. Two health units in Sao Paulo City constitute the empírica! basis for the present study. Interviews with doctors and patients were carried out there, as well as clinicai consultations conducted by the author during the course of which spontaneous statements also emerged and were recorded. The material obtained was submitted to a qualitative analysis which led to the identification of certain nuclei of meaning such as, Subject, Person, Hearing, Looking, Bond, Time, Cure, Medication, capable of reflecting essential dimensions which translate the specificity ofthe homeopathic therapeutic process. The narratives of the subjects involved in homeopathic practice document the construction of an intersubjective setting, where patients and doctors may share the experience of becoming ill. Within this setting, it is possible to introduce the perspective of care and the possibility o f a project o f health recuperation. These aspects were taken into consideration when we strove to comprehend the effectiveness of homeopathy as a therapeutic practice. One of the relevant extensions of this project may be the analysis of the basis of legitimacy of Homeopathic Medicine on health care practices through criteria that preserve the identity of its epistemic.

Background: Considering the increasing requirements and needs facing primary health care, the aspiration to use nurses as care providers has increased. This is done to improve the availability, effectiveness, and to dispense the available resources. Aim: The purpose of this study is to illuminate the patient's experiences of meeting nurses as care providers in primary health care. Method: Six qualitative, three quantitative, and one mixed method articles were analyzed to create a literature review. Results: Generally, the patients were satisfied with meeting nurses as care providers in primary health care. The result showed that the patients described relationship, trust, participation, and communication with nurses as significant aspects to feel secure. That the nurses made time available, as well as were easy to contact, were also aspects that contributed to the patients feeling secure. Uncertainties regarding the nurse's role, competence, and not being able to choose level of care were aspects that affected the insecurity. Conclusion: Nurses in primary health care have big opportunities to develop the meeting in a way that the patient feels secure in health care. Most patients experience great satisfaction with care provided by nurses. Considering the above facts, it seems possible to develop health care led by nurses. / Med de ökade behov och krav som ställs på primärvården i västvärlden och den resursbrist på personal som råder är det en ekvation som är svår att lösa. Ett sätt att möta dessa behov är att uppgiftsväxla vården och använda sjuksköterskor i stället för läkare i större utsträckning då det i tidigare studier visat på lika bra eller förbättrad tillgänglighet, effektivitet och kvalitet. Denna litteraturbaserade studie belyser patienters upplevelser av mötet med sjuksköterskor som vårdgivare inom primärvården. I resultatet har tio vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa analyserats. I resultatet framkommer vikten av att utveckla en förtroendefull relation genom kommunikation och delaktighet med sjuksköterskan. En förutsättning för att det skall kunna ske är att det finns tillräckligt med tid en annan aspekt är möjligheten till kontinuitet, att träffa samma sjuksköterska vid upprepade tillfällen. Kan vården tillgodose dessa behov finns stora förutsättningar för att patienten skall känna trygghet och tillit till vården. I dagens sjukvård med ökad efterfrågan på vård, ekonomiska utmaningar och personalbrist finns risk för att dessa behov inte tillgodoses. Med en ökad kunskap hos sjuksköterskorna och vårdorganisationen om patienternas behov kan detta bidra till en mer individanpassad och tillfredsställande vård för patienten. Det visar sig också att många patienter har en oklar uppfattning om vad sjuksköterskans roll egentligen innebär.

<p>Hot och våld mot vårdpersonal är ett ökande problem inom hälso- och sjukvården. Tidigare forskning visar på att olika konfliktmönster kan leda till våld. Korrekt bemötandet av dessa konfliktmönster och kunskap om dem förhindrar att våldet uppstår. Syftet med studien var att undersöka de faktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande i det våldsamma eller hotfulla mötet. En litteraturstudie genomfördes och 16 studier granskades. Resultaten kategoriserades.</p><p>Resultatet visar att sjuksköterskans bemötande och attityder har stor inverkan på förekomsten av våld. Patienter kan bli aggressiva när de inte deltar i sin egen vård. Sjuksköterskans auktoritet kan, om den används fel skapa konflikt. Vårdmiljön påverkar förekomsten av våld. Eftersviterna av hot eller våld påverkar sjuksköterskor negativt. Det saknas utbildning i hot och våld och sjuksköterskor upplever att erfarenhet är ett viktigt verktyg i sitt bemötande av hot och våld.</p><p>Mer utbildning behövs i såväl sjuksköterskeutbildningen som i klinisk verksamhet. Forskning på området behöver bedrivas i flera olika former av vård, på grund av att större delen av forskningen bedrivs inom psykiatrin. En standardiserad definition av hot och våld bör tas fram.</p>

Hot och våld mot vårdpersonal är ett ökande problem inom hälso- och sjukvården. Tidigare forskning visar på att olika konfliktmönster kan leda till våld. Korrekt bemötandet av dessa konfliktmönster och kunskap om dem förhindrar att våldet uppstår. Syftet med studien var att undersöka de faktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande i det våldsamma eller hotfulla mötet. En litteraturstudie genomfördes och 16 studier granskades. Resultaten kategoriserades. Resultatet visar att sjuksköterskans bemötande och attityder har stor inverkan på förekomsten av våld. Patienter kan bli aggressiva när de inte deltar i sin egen vård. Sjuksköterskans auktoritet kan, om den används fel skapa konflikt. Vårdmiljön påverkar förekomsten av våld. Eftersviterna av hot eller våld påverkar sjuksköterskor negativt. Det saknas utbildning i hot och våld och sjuksköterskor upplever att erfarenhet är ett viktigt verktyg i sitt bemötande av hot och våld. Mer utbildning behövs i såväl sjuksköterskeutbildningen som i klinisk verksamhet. Forskning på området behöver bedrivas i flera olika former av vård, på grund av att större delen av forskningen bedrivs inom psykiatrin. En standardiserad definition av hot och våld bör tas fram.

No description available.

I det dagliga arbetet och som en del av omvårdnaden måste sjuksköterskan samtala med patienterna. Samtal kan vara väldigt svåra, vissa samtal är svårare än andra. För att oerfarna sjuksköterskor lättare skall kunna relatera och hantera dessa samtal i yrkeslivet var syftet med studien att beskriva vad sjuksköterskor anser vara det svåraste i svåra samtal. Ett fåtal studier beskriver vad sjuksköterskor anser vara svåra samtal och ingen studie har funnits som beskriver vad de anser vara det svåraste i dessa samtal. En kvalitativ metod valdes och innehållsanalys användes som metodanalys. Studien innefattar intervjuer med sex sjuksköterskor från ett sjukhus i västra Sverige. Resultatet av analysen visar sex huvudkategorier som innehåller sex sjuksköterskors beskrivning av vad det svåraste är i svåra samtal. Kategorierna är: samtal när personkemin inte stämmer, hoppfulla samtal vid negativa besked, samtal med arga patienter, känsliga samtal, försonande samtal med anhöriga och närvara i samtal under tidsbrist. Alla sjuksköterskorna upplevde att det svåraste i alla samtalen var att vara närvarande i samtalet för att behålla patientens hopp och få patienten att försonas med sin situation. / In the daily work of a nurse, talking to patients is part of the nursing care. Communication can be very difficult, and some conversations are harder than others. To make it easier for inexperienced nurses to relate and handle these conversations it’s important to establish what conversations nurses consider difficult and what the most challenging aspects are, and this was the aim of this study. Only a few previous studies describe what nurses consider difficult communication, and none of them focus on what the nurses perceive as the most challenging aspects. A qualitative method was chosen and content analysis was used as an analyze method. The study comprises interviews with six nurses in one hospital in the west of Sweden. The results of the analysis show six main categories which contain six nurses’ descriptions of what they consider to be the most difficult communication. The categories are: communication when the personal chemistry don’t match, hopeful communication when delivering negative notification, communicating with angry patients, sensitive communication, conciliating communication with relatives, and being presence in communication under stress. What all nurses found most challenging was, to be present in the conversation to keep the patients hope and help the patient accept their situation.

No description available.

No description available.

För att ge föräldrarna i den svenska barnhälsovården ett bra och individuellt stöd är det viktigt att det skapas en god vårdrelation mellan föräldrar och sjuksköterska. Syftet med litteraturstudien var att belysa de faktorer som är betydelsefulla för vårdrelationen mellan föräldrar och sjuksköterska i barnhälsovården i Sverige. Studien genomfördes som en litteraturstudie. Nio vetenskapliga kvantitativa och kvalitativa artiklar granskades avseende vetenskaplig kvalité och analyserades därefter. I resultatet framkom fyra kategorier av faktorer som påverkar vårdrelationen mellan föräldrar och sjuksköterska i barnhälsovården. Dessa benämndes mötet, förväntningar, stöd och riskfaktorer. Genom ett empatiskt bemötande där faktorer som kontinuitet, valfrihet, tillräckligt med tid, regelbundna möten och hembesök ges utrymme och med kännedom om de riskfaktorer som framkommit, bör arbetet som sjuksköterska i barnhälsovården underlättas. Litteraturstudien visar att arbetet som sjuksköterska i barnhälsovården kräver stor kompetens och kunskap då det i dagens barnhälsovård läggs stor vikt på att arbeta med familjen som en helhet. För att belysa vårdrelationens betydelse för barnhälsovården behövs vidare forskning om vårdrelationens påverkan och betydelse  föräldrarnas val av barnhälsovårdsenhet enligt dagens vårdvalssystem.

No description available.