Hjärtsvikt är en av Sveriges största folksjukdomar som orsakar stort lidande för patienter. En grundläggande del i behandlingen av hjärtsvikt är det arbete som patienten själv utför för att uppnå hälsa och välbefinnande vilket kallas egenvård. Bristande sjukdomsinsikt och otillräcklig följsamhet till egenvården leder ofta till att patienter blir försämrade och tvingas få inneliggande vård. E-Hälsa ses som en möjlig lösning för att effektivisera och underlätta egenvården. Digitalisering av vården kan dock påverka vårdrelationen och upplevas frustrerande av patienter. Syftet är att beskriva patienters erfarenheter av e-Hälsa som stöd i egenvården av hjärtsvikt. Metoden som tillämpades är en litteraturöversikt enligt Friberg och baserades på fem kvantitativa studier, fyra kvalitativa studier samt fyra studier med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visade att patienter med hjärtsvikt upplevde e-Hälsa som ett stöd i egenvården med vissa reservationer. Patienterna såg både möjligheter och hinder med digitaliseringen vilket blev huvudteman i resultatet. Respektive huvudteman följdes av tillhörande subteman delaktighet i vården, stärkt självkänsla och ökad självständighet, ökad livskvalité och förbättrad egenvård samt personrelaterade faktorer och förutsättningar, skilda åsikter om ansvar, inställning till teknik och bristande teknik och ej anpassad utrustning. I diskussionen reflekteras det om patienternas skilda erfarenheter av e-Hälsa och hur utvecklingen av e-Hälsoverktyg bör fortsätta för att målen ska uppnås. Vidare diskuteras sjuksköterskans viktiga roll i arbetet kring implementering av e-Hälsa och att stor vikt bör läggas vid en en patientcentrerad jämlik vård.

Bakgrund: Att anpassa vården enligt det personcentrerade arbetssättet är en pågående process både internationellt såväl som i Sverige. Implementeringsprojekt och olika former av personcentrerade åtgärder genomförs och är under ständig utveckling inom hälso- och sjukvården. Det framkommer i tidigare forskning att det inom psykiatrisk vård föreligger svårigheter att implementera personcentrerad vård och att det råder ett sjukdomsorienterat förhållningssätt. Patienten behöver få en mer aktiv roll i sin egen vård och därmed bli mer delaktig. Hur personen upplever och förstår sin psykiska ohälsa är av stor vikt. Det ligger även under sjuksköterskans ansvar att möjliggöra detta för patienten, men detta kan vara svårt och flera hinder kan tillkomma. Syfte: Att beskriva de möjligheter och utmaningar som sjuksköterskor kan erfara med personcentrerad vård inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppsintervjuer, två grupper med totalt nio stycken deltagare. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Redovisas i fyra kategorier, åtta subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar hela resultatet är att gemensamt stötta patienten till att måna om sig själv. Slutsatser: Det finns en vilja bland sjuksköterskor att arbeta mer personcentrerat och att göra patienterna mer delaktiga i sin vård. Resultatet visar att i den psykiatriska heldygnsvården fortfarande finns stora möjligheter att arbeta mer personcentrerat, vilket medför att de utmaningar som framkommer behöver omvandlas till och bli möjligheter.

Bakgrund: Personcentrerad vård handlar om att stödja patientens uppfattning, integritet och värdighet. Som sjuksköterska är det viktigt att kunna arbeta reflekterande utifrån beprövad kunskap vilket ger en förmåga att kunna se samband mellan teori och praktik. Genom att personcentrera vården kan sjuksköterskan få en inblick i hur patienterna uppfattat att vården samt ifall den varit personcentrerad. Syftet var att beskriva patienternas uppfattning av att bli vårdade utifrån personcentrerad vård. Metod: Allmän litteraturöversikt där 11 kvalitativa, kvantitativa och mixed metod vårdvetenskapliga artiklar analyserades. Resultat: Patienterna beskrev att få vården personcentrerad kunde öka deras välmående och hälsa samt ligga till grund för en personlig hälsoplan. Patienten ville ges möjligheten att vara delaktig i sin vård och alla beslut gällande deras vård ska tas i samråd med sjuksköterska. Personcentrerad vård kan bidra till att stärka patientens egenvårdskapacitet. Slutsats: Resultatet visar att patienterna upplever att bemötandet från sjuksköterskan förbättras och medför en ökad möjlighet att få vara delaktig i sin vård samt bli lyssnad på när personcentrerad vård tillämpas. Personcentrerad vård är betydelsefullt och främjar patientens tillfrisknande och välbefinnande samt möjligheterna till egenvård. / Background: The meaning of person-centered care is to support the patient’s perception and keeping integrity and value as a human being. As a nurse it is important to be reflective based on proven knowledge, it provides an ability to see connection between theory and practice. Person-centered care allows the nurse to get an insight into the patient’s perception of given healthcare and whether it was person-centered or not. Purpose: was to describe the patient’s perceptions of being cared for based on person-centered care. Method: General literature review were 11 care scientific qualitative, quantitative and mixed method articles was analyzed. Results: The patients described that person-centered care could increase their well-being and health and is an important part of their personal health plan. The patient should be given the opportunity to be involved in her care and all decisions that are made in consultation with a nurse. Person-centered care strengthens the patient in their self-care capacity. Conclusion: The results of this study shows that patients experience the treatment by the nurse improving and increases the opportunities of being a part of their own care and being listened to when person-centered care is being applied. Person-centered care promotes the patient’s recovery, well-being and opportunites for self-care.

Bakgrund: 68Gallium- Prostataspecifikt membranantigen – Positronemissionstomografi/Datortomografi (68Ga-PSMA-PET/DT) är en metod för att undersöka patienter med prostatacancer och eventuella metastaser. Denna undersökningsmetod har gjort att fler patienter kan få en diagnos i ett tidigt skede. Det saknas studier i patientupplevelser kring denna undersökning. Syfte: Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelse av en 68Ga-PSMA-PET/DT-undersökning från remiss till utförd bildtagning.  Metod: En empirisk kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjufrågor genomfördes med 12 patienter. Resultatet analyserades med en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att de flesta som intervjuades upplevde att de var välinformerade både muntligt från remitterande läkare, kallelse och den muntliga informationen som gavs under undersökningen. Majoriteten av patienterna upplevde inget obehag eller oro kring de olika momenten av undersökningen. Det framkom att muntlig information gällande risker med strålning till allmänheten inte givits till alla patienterna och studien fann att det fanns förbättringsbehov inom det området. Några upplevde att det var obehagligt att behöva ta diuretika, dricka vatten samt att ligga länge i PET/DT- kameran. Några av patienterna tyckte att undersökningen tog lång tid.  Slutsats: Studien visade att de flesta av patienterna kände sig välinformerade och väl bemötta. Studien fann däremot att det finns förbättringsområden vad gäller information efter undersökningen. Några patienter upplevde vissa förberedande moment som ansträngande, men en majoritet upplevde inga problem med undersökningen.

Användandet av naturläkemedel är den äldsta formen av egenvård och den används än idag. Detta märks genom att försäljningen av naturläkemedel stadigt ökar allmänt i hela världen, men i synnerhet i det svenska samhället. När patienter använder naturläkemedel i samband med konventionell läkemedelsbehandling kan det innebära en risk för interaktioner eller uteblivet behandlingsresultat. Studien var en tvärsnittstudie som utfördes på en uppföljningsmottagning för hjärtpatien-ter. Studien genomfördes i form av en enkät där 50 informanter deltog. Syftet med studien var bland annat att studera vilka uppfattningar om naturläkemedel som fanns samt att kartlägga dess användning. Resultatet visade att patienter hade relativt lite kunskap om naturläkemedel och dess effekter på övrig medicinering. Det fanns ett behov av att få råd av en sjuksköterska om naturläkemedels-användning. Studien visade att 50 % av patienterna inte talade om för vård-personal ifall de använde naturläkemedel, en anledning till detta var bland annat att vårdpersonalen inte frågade och därmed blev det inte heller inskrivet i patient-journalen. Sammanfattningsvis så har dagens sjuksköterskor inte den kunskap som krävs för att kunna ge egenvårdsråd med naturläkemedel. Sjuksköterskor be-höver ha denna kunskap för att kunna utföra en patientcentrerad och holistisk vård samt bemöta patienternas behov. / The use of herbal medicine is the oldest form of self care which is still used today. This is noticeable through the increasing sales figures of herbal medicine through-out the world, and in particular in the Swedish society. When patients use herbal medicine in connection with conventional medicine there’s a risk for interactions or failure in the result of treatment. The study is a cross sectional study which was conducted on a follow up visit for heart patients. The study was performed by the use of a questionnaire with 50 informants. The aim of the study was amongst other things to study which perceptions of herbal medicine that existed and map-ping it’s use. The result showed that patients in common had a shortage in knowl-edge about herbal medicine and its effect on other medications. There was a need for advice in the use of herbal medicine by a nurse. The study showed that 50% of the patients didn’t tell the healthcare personal about their possible use of herbal medicine. One of the reasons for this was that healthcare personnel didn’t ask and therefore it wasn’t documented in the patients’ medical record. As a conclusion the nurse of today doesn’t posses the knowledge that is required to be able to give self care advice with herbal medicine. Nurses need this knowledge to be able to carry out a patient centred and holistic care and to respond to the patients needs.

Bakgrund: Forskning visar att lärandemiljön har betydelse för ett effektivt och positivt lärande och för studenters förmåga att sammanfläta teoretisk och praktisk kunskap. I litteraturen beskrivs en klyfta mellan teori och praktik som på sikt kan försvåra för yrkesverksamma. Svensk sjuksköterskeförening och Svenska läkaresällskapet har beskrivit vikten av samverkan i team mellan olika professioner under utbildning som en möjlighet att ta ansvar för patienters vård. Interprofessionellt lärande mellan studenter från olika hälso- och sjukvårdsutbildningar bygger på att studenterna tar ansvar, lär med, om och av varandra samtidigt som de tränar på sin egen yrkesroll för att främja patienters hälsa. Syfte: Att belysa aktuellt kunskapsläge för studenters interprofessionella lärande vid verksamhetsförlagd utbildning i primärvård. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och systematisk sökstrategi från databaserna PubMed, CINAHL och ERIC inkluderade åtta vetenskapliga artiklar. De analyserades med en integrerande sammanställning inspirerad av metasyntes.   Resultat: Sammanfattades i fyra teman,  fokus på patienten, samverkan och lärande mellan studenter, lärandemiljö och handledarroll samt samverkan mellan klinik, utbildningsprogram och lärosäten. Slutsats(er): Interprofessionellt lärande bidrar till ett patientcentrerat förhållningssätt som ger nya insikter och utökade kunskaper för studenter i professionsutbildning. Relationer i gruppen och till handledarna som goda förebilder bidrog till förbättrad kommunikation och vård. Samverkan behövs mellan lärosäten och kliniker.

Multisjukdom är vanligt förekommande i vården och äldre multisjuka patienter upplever att det ibland brister i bemötandet och omhändertagandet. En gemensam syn finns hos sjuksköterskor då multisjuka patienter är en komplex grupp att vårda. Litteraturstudien väljer att fokusera på att belysa äldre patienters upplevelse av att leva med multisjukdom, samt hur en patientcentrerad vård kan gynna sjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienterna i hemsjukvården. Arbetets uppbyggnad är i form av en litteraturstudie med ett induktivt förhållningssätt för att beskriva patienters subjektiva erfarenheter av forskningsfrågan. Datainsamling sker i form av vårdvetenskapliga artiklar som sökts fram i databaserna Cinahl och MEDLINE. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever en brist i kunskapen som de besitter kring vården av multisjuka äldre patienter samt att rollen som sjuksköterska inte alltid är tydlig. Det som brister i kunskapen är svårigheter med att kunna erhålla en helhetssyn på patientens livsvärld, symtom och rätt behandling. Detta blir svårt på grund av att dessa patienter är en komplex grupp att vårda och att flera sjukdomar bör has i åtanke vid vård. Resultatet förklarar även att en patientcentrerad vård sätter grunden för en god vård gällande patienter med multisjukdom. Genom att individualisera och inrikta vården på den enskilda patienten lyfter sjuksköterskan livsvärlden vilket kan minimera risken för lidande och i stället främja hälsa.

Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskor på en allmänpediatrisk avdelning disponerar sin tid gällande administrativa arbetsuppgifter jämfört mot direkt och indirekt patientkontakt. För att granska detta fenomen utfördes en aktivitetsstudie. Metod designen var icke experimentell deskriptiv observationsstudie. Där sju olika sjuksköterskor följdes under femton dagar där tidmätning skedde av på förhand kategoriserade aktiviteter. Kategoriseringsschema innehöll nio olika kategorier. Resultatet visade att 19,53 procent av arbetspasset vilket motsvarar 97 minuter spenderades med direkt patientkontakt respektive de 24,3 procent vilket motsvarar 120 minuter per dag till administrativa göromål. Dessutom uppmättes det att sjuksköterskorna blev avbrutna i snitt 26 gånger under ett åtta timmars arbetspass vilket resulterar till 3,25 avbrott per timme. Forskarnas slutsats är att det finns flera fördelar med ökad tid för patientkontakt och att detta är synnerhet gällande på en allmänpediatrisk avdelning. / The aim of the study was to examine how nurses at a general pediatric unit dispose of their time regarding administrative duties compared to direct interaction with the patient. To appropriately survey this phenomenon an activity study was conducted. The method for data collection was a nonexperimental descriptive observational study where seven nurses were followed for a total of fifteen days where the amount of time of their activities where noted according to an activity schedule that was formed beforehand. The schedule contained nine categories including the amount of interruptions nurses where subject to. The result of the study showed that roughly 19,53 percent of the nurses’ time, which is the equivalent to 97 minutes, were spent directly with the patients compared to the 24,3 percent, which amounts to 120 minutes a day, she spent with administrative tasks. Furthermore it was found that a nurse is in average interrupted 26 times during an eight hour shift which gives an average of 3,25 interruptions every hour. In conclusion the authors found ground that there are many benefits with increased nurse-patient time and believe this is especially true in a general pediatric unit.

No description available.

Bakgrund: Den perioperativa vården syftar till en individuellt anpassad vård som tillgodoser patientens unika behov. Kvalitativ forskning om ungdomars upplevelser av detta är begränsad.  Syfte: Syftet var att undersöka ungdomars tankar inför operation och upplevelser av den perioperativa vården.  Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Datan analyserades med hjälp av systematisk textkondensering (STC). Tio ungdomar i åldrarna 12 till 17 år som hade genomgått operation under generell anestesi intervjuades på ett universitetssjukhus i Mellansverige under våren 2018.  Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier “tankar kring anestesi, kirurgi och livet”, “erfarenheter av den preoperativa informationen” och “faktorer som påverkar välbefinnandet”. Ungdomarna fokuserade på hur operationen skulle påverka det sociala livet. De hade frågor och tankar som berörde såväl anestesin och kirurgin vilket hanterades på olika sätt. De besked och den information ungdomarna fick under det preoperativa vårdförloppet upplevdes som bristfällig och oanpassad, vilket bidrog till stress och oro. Delaktighet och personcentrerad omvårdnad bidrog till trygghet och en bra relation mellan patient och vårdare.  Slutsats: Resultatet visade på att personalen som är involverad i den perioperativa vården behöver kunskap om ungdomars upplevelser och erfarenheter av den perioperativa vården och operation för att på så sätt kunna förstå vilka omvårdnadshandlingar som är viktiga att ta hänsyn till utifrån ett ungdomsperspektiv. Kunskapen kan användas för att utveckla riktlinjer och den perioperativa vården för att främja patientbemötandet utifrån ungdomars unika förutsättningar. / Introduction: The perioperative care aims at an individually adapted care that meets the patient's unique needs. Qualitative research on adolescents experiences in this subject is limited.  Aim: The purpose was to investigate the thoughts of adolescents on the operation and experiences of perioperative care.  Methodology: The study was conducted as a qualitative interview study with semistructured questions. The data was analyzed using systematic text condensation (STC). Adolescents aged 12 to 17 years who had undergone surgery under general anesthesia were interviewed at a university hospital in central Sweden in the spring of 2018.  Results: The analysis resulted in three categories "thoughts about anesthesia, surgery and life", "experiences of preoperative information" and "factors that affect well-being". The adolescents focused on how the operation would affect the social life. They had questions and thoughts that concerned both anesthesia and surgery, which was handled in different ways. The information the adolescents received during the preoperative stage were perceived to be inadequate and inappropriate, which contributed to stress and concern. Participation and person-centered care contributed to a feeling of safety and a good relationship between patients and caregivers.  Conclusion: The result showed that the personnel involved in the perioperative care need knowledge about the experiences of young people in perioperative care and surgery in order to understand which caring actions are important to take into account from an adolescent perspective. This knowledge can be used to develop guidelines and the perioperative care based on adolescents unique conditions.