Hjärtstopp uppträder vanligen i slutstadiet av en döendeprocess. Alla döende patienter kan därför i princip betraktas som aktuella för hjärt-lungräddning (HLR) såvida ett beslut om att avstå från HLR inte har fattats. Läkare har det fulla ansvaret vid beslut om HLR. Studier belyser emellertid att samarbete med sjuksköterska, patient och närstående medför en bättre kunskapsplattform inför beslut om HLR. Trots att riktlinjer och föreskrifter förespråkar denna form av samarbete visar studier att samarbete inte alltid sker i det kliniska arbetet vid beslut om HLR.   Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av samarbete med läkare, patient och närstående vid beslut om HLR.   Metoden som användes vid genomförandet av denna studie var av kvalitativ design. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes och det manifesta innehållet analyserades utifrån en induktiv innehållsanalys.   Resultatet visade att sjuksköterskornas upplevelser av samarbete varierade utifrån deras tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna delade dock en gemensam önskan om samarbete med läkare, patient och närstående. De reflekterade kring upplevda svårigheter i samband med samarbete och svårigheter som kunde förhindra att samarbete uppstod. De belyste även olika möjligheter som ett välfungerande samarbete kunde generera inför beslut om HLR.   Slutsatsen blev att sjuksköterskornas upplevelse av samarbete, vid beslut om HLR, skiljde sig från deras upplevda önskan om samarbete. Sjuksköterskorna beskrev vidare ett önskemål om samarbete som överensstämde väl med aktuella riktlinjer och föreskrifter för tillvägagångsätt vid beslut om HLR samt begreppen interprofessionellt teamarbete och partnerskap. Den stora utmaningen framöver är emellertid att kliniskt implementera sjuksköterskornas önskemål om samarbete vid beslut om HLR.

Talförmågan kan påverkas av många olika sjukdomar och tillstånd, vilket innebär att arbetsterapeuter kan möta personer med nedsatt förmåga att kommunicera genom tal i många olika verksamheter. Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av klientcentrering i arbetet med vuxna med omfattande svårigheter med talad kommunikation. Metoden som användes var kvalitativ. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio arbetsterapeuter och analyserades med analysmetoden kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att arbetsterapeuterna anpassar sin kommunikation för att främja klientens delaktighet i utredningen samt att klientens nätverk har en betydande roll i utredning och implementering av klientcentrerade åtgärder. Nätverket kan både ha en möjliggörande och en hindrande funktion med tanke på klientcentreringen. Resultatet visar även att arbetsterapeuternas kompetens att bemöta personer med kommunikationssvårigheter till stor del utvecklas efter avslutad grundutbildning. Slutsatsen är att arbetsterapeuterna upplever en del utmaningar i det klientcentrerade arbetet med personer med omfattande kommunikationssvårigheter. Utmaningar i delaktiggörandet av klienterna kan delvis underlättas genom anpassad kommunikation. Trots anpassningarna får nätverket ofta en central roll i arbetsterapiprocessen och det klientcentrerade arbetet med personer med omfattande kommunikationssvårigheter karaktäriseras av en balansgång mellan klient och nätverk. Kompetensen att bemöta denna klientgrupp behöver kompletteras efter grundutbildningen.

SAMMANFATTNING Bakgrund En förvärvad kognitiv sjukdom (FKS) är ett hälsotillstånd som innebär en progressiv degeneration av kognitiva förmågor och förväntas öka kraftigt i framtiden. Orsaken till detta tillstånd kan härledas till vaskulära, neurologiska sjukdomar eller ha en multifaktoriell bakgrund. Personer som lever med en FKS drabbas av nedsatt kognitiv förmåga i olika grad. Det påverkar kommunikationen med andra människor, känna igen nära och kära samt orientera sig i olika situationer. Kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten är grundläggande för att förstå varandra och för att sjuksköterskan ska kunnage en personcentrerad vård. Syfte Syftet var att beskriva strategier som sjuksköterskor använder för att kommunicera med patienter som har en förvärvad kognitiv sjukdom. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar, 11 artiklar med kvalitativ metod och fyra med kvantitativ metod. Datainsamlingen genomfördes på PubMed och CINAHL med relevanta sökordskombinationer medutgångspunkt i litteraturöversiktens syfte. Artiklarna i resultatet kvalitetsgranskades ochinnehållet analyserades för att sammanställa resultatet. Två huvudkategorier och tio subkategorier skapades. Resultat Litteraturöversiktens resultat beskrivs under huvudkategorierna; Personcentrerade strategier och kompensatoriska strategier. Strategier som presenteras undersubkategorierna är; bedömning av patientens kommunikationsförmåga, personligkommunikation och information, visa närvaro, ha tålamod och förmåga att lyssna.Betydelsen av icke-verbal kommunikation, validering av patienterna och hur musik och sång kan användas som kommunikation. Vikten av att sjuksköterskan kunde använda terapeutisk lögn, inte använda elderspeak till patienterna och hur tekniska hjälpmedel kan främja och underlätta kommunikationen. Slutsats Litteraturöversiktens resultat visade att sjuksköterskor och vårdpersonal använder strategier som syftar till att kommunicera personcentrerat och olika kompensatoriskastrategier som validering av patienterna och icke-verbal kommunikation. Teorin; de tvårdande samtalet, kunde användas som grund i kommunikationen för att föra ett vårdande samtal och inte skada eller såra patienten. Litteraturöversikten kan tillföra kunskap om strategier och medvetenhet till omvårdnadsprofessionen för hur kommunikation med patienter med FKS kan utföras effektivt.

Bakgrund: Trots att minnet och den kognitiva funktionen successivt går förlorad hos enperson med demenssjukdom gör inte identiteten det. Personcentrerad vård (PCV) är enkärnkompetens hos sjuksköterskan och attityder, tillitsskapande och förståelse är viktigti mötet med personer med en demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalensupplevelse av att arbeta personcentrerat med demenssjuka personer inom vården.Metod: Beskrivande litteraturstudie med kvalitativ design grundad på tretton artiklarsökta genom databasen PubMed. Huvudresultat: Resultatet visade hur vårdpersonalen,genom att anpassa kommunikationen och bemötandet efter den unika individens behov,kunde arbeta personcentrerat. Kommunikation med anhöriga och informationsbrev varvärdefulla verktyg som gav personlig information om individen. Vårdpersonal upplevdeatt beteendemässiga och psykiska symtom minskade vid PCV samt att positivabeteenden ökade hos personer med en demenssjukdom. Attityder kring dessa individerblev bättre om vårdpersonalen avsatte tid, dock ansåg viss vårdpersonal att dettasaknade betydelse för vårdarbetet. PCV och fysisk beröring möjliggjorde tillitsfullarelationer mellan vårdpersonal och personer med en demenssjukdom. Kunskap ochförståelse om demenssjukdomar samt individanpassad vård var betydelsefullt. Eninspirerande vårdmiljö ökade socialt umgänge medan en stressfull miljö utmanadeförutsättningarna att ge PCV. Tidspress och förutfattade meningar sågs som utmaningaratt kunna ge PCV. Slutsats: Det fanns faktorer som kunde hjälpa vårdpersonalen attarbeta personcentrerat men även utmaningar. Personer med en demenssjukdom kansynas inom alla vårdinrättningar, därför kan denna litteraturstudie bidra tillkunskapsspridning och förståelse till de som inte dagligen arbetar inomdemenssjukvården eller eventuellt skapa ifrågasättande kring de egna arbetssätten hosvårdpersonal som har arbetat länge inom området.

Bakgrund: Depression är den vanligaste formen av psykisk ohälsa och ett ökande folkhälsoproblem, i synnerhet bland äldre. Det är en allvarlig sjukdom som påverkar personens mående, tänkande och agerande och kan pågå till den grad att personen överväger suicid. Det finns många faktorer som ökar risken för depression och bidrar till försämrad livskvalitet. Därför är det viktigt att identifiera symtom och utreda för depression i god tid med patienten i fokus. Sjuksköterskans relation till patienten, kompetens och erfarenheter är alla betydande aspekter i arbetet mot att förebygga depression och lindra lidande. Syfte: Denna litteraturstudie hade i syfte att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter över 50 år med depressionssymtom eller diagnostiserad depression inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats för att sammanställa och skapa en bild av kunskapsläget kring sjuksköterskors erfarenheter av att vårda av patienter över 50 år med depression. 7 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat: Efter analysering av data identifierades två huvudteman: Kunskap och Relationen mellan sjuksköterska och patient, med tre tillhörande subteman: Kompetens respektive Patientcentrerad vård samt tidsbrist. Detta visade på sjuksköterskans upplevelser och hur olika svårigheter till följd av bland annat brister i kunskap och kompetens påverkade deras förmåga att ge adekvat bemötande och vård till sina patienter.Slutsats: Resultatet visar på flera faktorer som påverkar stora delar av sjuksköterskans omvårdnadsarbete samt vikten av att psykisk hälsa bör uppmärksammas mer, särskilt hos den äldre befolkningen. För att underlätta och tillåta utveckling behövs mer forskning och resurser till sjuksköterskeyrket och psykisk vård

Allt fler patienter med komplexa vårdbehov vårdas idag i hemmet. I takt med den allt mer avancerade vården ses brister i samordning av patientens vård då vanligtvis många vårdgivare är inkopplade men ingen tar ett helhetsansvar. Mobil närvård har då skapats med mobila specialistteam som utgår ifrån närliggande sjukhus. Målet är att tillgodose trygg vård till patienten utifrån ett helhetsperspektiv. Syftet med studien är att beskriva hur patientperspektivet beaktas vid samverkan mellan hemsjukvård och mobila specialistteam. Data består av sju kvalitativa intervjuer med sjuksköterskor eller distriktssjuksköterskor som arbetar i hemsjukvården och har erfarenhet av att samverka med mobila specialistteam. Intervjuerna analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultatet redovisas i tre kategorier och sju subkategorier. Studiens resultat visar att när hemsjukvården samarbetar med mobila specialistteam ökar patientens möjlighet att uppnå trygghet, välbefinnande och självständighet. God samverkan mellan de mobila specialistteamen och hemsjukvården verkar dessutom öka patientens delaktighet i vården samt lindrar sjukdomslidande. Tack vare god samverkan mellan de mobila specialistteamen och hemsjukvården kan patienten istället vårdas i hemmet och besparas vårdlidande med undvikbara sjukhusvistelser och oro som följd. Sjuksköterskorna och distriktssjuksköterskorna som intervjuades upplevde att vården blev bättre för patienten ur ett helhetsperspektiv. Hemmet visade sig ha stor betydelse för patienterna och många sjukhusvistelser kan förebyggas då de mobila specialistteamen är involverade och ökar möjligheten för patienten att stanna kvar i sitt hem, vilket i sin tur kan leda till en mer hållbar vård för patienten.

Bakgrund: Det är viktigt att det finns kunskap om palliativ vård inom alla verksamheter då patienter i palliativ vård finns överallt inom vården. Finns inte kunskapen kan patientens behov lätt missas. Författarna till den här studien ville få en förståelse för vilka omvårdnadsbehov sjuksköterskor upplever att patienten har i det palliativa skedet. Syfte: Syftet var att undersöka vilka omvårdnadsbehov sjuksköterskor upplever att patienten har i det palliativa skedet och hur dessa behov kan tillgodoses. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på ett sjukhus. Sju sjuksköterskor intervjuades och intervjumaterialet analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde att patienten i palliativ vård har två övergripande omvårdnadsbehov. Dessa är psykosociala behov och omvårdnadsbehov. I psykosociala behov ingår autonomi, behov av uppmärksamhet, kommunikation och socialt nätverk. I omvårdnadsbehov ingår förutom behovet av omvårdnad även behov av omvårdnadskompetent personal. Konklusion: Studien visade att sjuksköterskorna upplevde att patienten i det palliativa skedet har behov av symptomlindring, samtal, bevarad autonomi, att bli behandlad som en individ, att ha ett stödjande socialt nätverk och kompetent personal.

Bakgrund: Studier visar att patienten, framför allt kvinnor, upplevde sig utlämnade, nervös, ångestfyllda och oroliga inför och under det korta mötet med anestesisjuksköterskan innan operation. Syftet: är att undersöka patientens upplevelse av obehag och delaktighet i mötet med anestesisjuksköterskan inför en nedsövning och om patientens kön har någon betydelse för detta. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med ett deskriptivt förhållningssätt där enkät valts som datainsamlingsmetod med totalt 44 respondenter. Resultat: Majoriteten av respondenterna upplevde ingen obehagskänsla inför en anestesi, av de få som upplevde påtaglig med obehag var samtliga kvinnor. Medan en majoritet av respondenter kände sig delaktiga i vårdarbetet inför en nedsövning, var en fjärdedel inte tillfredsställda. En fjärdedel av respondenterna önskade större delaktighet, medan övriga inte ville eller inte visste ifall de ville vara delaktiga. Männen kände sig mindre delaktiga i vårdarbetet än kvinnorna samtidigt som de inte hade en större önskan om att vara delaktiga. Kvinnor däremot kände sig mer delaktiga, än män, och hade dessutom en önskan om att vara delaktiga. Ingen signifikant skillnad fanns mellan kvinnor och mäns svar. Slutsats: Även om en majoritet av de patienter som genomgick en operation som krävde generell anestesi antingen kände sig delaktiga eller inte eftersökte mer delaktighet i sjuksköterskan vårdarbetet så var det fortfarande en fjärdedel som inte kände sig delaktiga. En tredjedel av respondenterna hade en positiv inställning till att med egna händer hålla i syrgasmasken under preoxygeneringen. När det kommer till patientens upplevelse av obehag inför en anestesi så visar denna studie att en tydlig majoritet inte upplever någon form av obehag, av dem få som upplevde påtagligt med obehag var samtliga kvinnor.   Nyckelord: Obehagskänsla, preoxygenering, delaktighet, patientcentrerad vård. / Background: Studies have shown that patients, especially women, feel themselves vulnerable, nervous, anxious and apprehensive before and during the brief meeting with the nurse anesthetist before surgery. Aim: The purpose of this study is to examine the patient's experience of uneasiness, participation in the meeting with the nurse anesthetist, before a general anesthetic, and if the patient's gender has bearing   Method: A quantitative cross-sectional study with a descriptive approach where survey was selected as data collection method, with a total of 44 participants. Results: The majority of respondents experienced no uneasiness before an anesthesia, the few who experienced significantly uneasiness were all women. The study showed that the majority of respondents already felt a sense of involvement involved in the care work before a general anesthetic, but still 25% did not ensure patients needs. 25 % of the respondents expressed a desire for greater involvement, while rest of the respondents did not want to, or did not know whether they wanted to be more involved. Male respondents felt less involved currently, but also expressed least interest for greater involvement. Female respondents, on the other hand, felt more involved than men, and at the same time also expressed a desire to be involved. No significant difference was found between women's and men's responses. Conclusion: A majority of the patients who underwent a surgery requiring general anesthesia did feel a level of involvement in the care work performed by nurses. While a majority did not want to be involved at all in the care work, 25% did not feel, but wished to be involved. One way to accommodate and increase involvement would be to offer the patients to hold the oxygen mask with their own hands during preoxygenation. Nearly a third of the respondents would have agreed to do so if they had been given the option. When it comes to patient’s uneasiness before an anesthesia does this study shows that a clear majority does not experience any kind of uneasiness, those who experienced significantly uneasiness with were all women.   Keywords: Uneasiness, preoxygenation, participation, patient-centered care.

Introduktion: I litteraturen finns få studier som beskriver patientcentrerad vård i perioperativ vårdmiljö. Den patientcentrerade vården (PCV) syftar till att tillvarata patientens perspektiv för att kunna anpassa vården. Begreppet beskrivs som vård anpassad utifrån patientens behov och värderingar. Behoven identifieras, förutses, samordnas och integreras i vården. PCV kännetecknas av respekt och värdighet för patienten som ges valmöjlighet i alla situationer. Syfte: Studiens syfte var att undersöka operationssjuksköterskans uppfattning om patientcentrerad vård och hur det tar sig uttryck i den perioperativa vårdmiljön Metod: Studien bygger på semistrukturerade intervjuer som analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Urvalet bestod av 10 kvinnor med åldersspannet 29-59 år med arbetslivserfarenhet som operationssjuksköterska mellan 2-28 år. Resultat: Operationssjuksköterskorna beskrev PCV som att ha patienten i fokus vilket leder till patientcentrerade vårdhandlingar. Dessa vårdhandlingar innefattar att anpassa sig och omvårdnaden utifrån de behov som identifierats hos patienten. Möjligheterna att utöva patientcentrerad vård påverkas av olika yttre och inre faktorer som arbetsmiljön, stress och framför allt operationssjuksköterskans personliga uppfattning. Konklusion: För operationssjuksköterskorna i studien innebär PCV att ha fokus på patienten och att möjliggöra patientens delaktighet i sin vård. Detta kan göras genom olika omvårdnadshandlingar där värderingar och uppfattningar kring patientcentrerad vård speglas. Både yttre och inre faktorer påverkar vilken patientcentrerad omvårdnad operationssjuksköterskan ger patienten.

Amyotrofisk lateralskleros (ALS/MND) är en nervsjukdom som drabbar de motoriska nervcellerna vilket medför att muskler förtvinar. Symtom som förekommer är förlamning, tal-kommunikationssvårigheter, sväljsvårigheter, nedsatt tarmrörelse, andningsproblem och psykiska besvär. Sjukdomen medför stort omvårdnadsbehov. Öka kunskapen hos sjuksköterskor om ALS patienters behov är betydelsefullt för att förbättra den individanpassade och stödjande vården. Syftet Att beskriva ALS patienters upplevelser av sjuksköterskans roll i omvårdnaden. Metod: Litteraturstudie och granskning av tidigare publicerat material. Resultat: Teman och Subtema som framkommit är Sjuksköterskans förhållningssätt- informationsbrist, kommunikation och delaktighet. Symtom- lindring- fysiska symtom, psykiska besvär, livskvalité. Patient och anhöriga påtalar bristande information. Dålig kommunikation mellan sjuksköterska, den drabbades familj och övriga professioner. De fysiska symtomen som uppkommer är komplexa. De kräver ett stort omvårdnadsbehov samt symtomlindring för att minska lidande. Stöd och symtomlindring medför förbättrad livskvalité. Psykiska besvär uppkommer inte bara hos patienten utan även hos anhöriga. Diskussion: ALS/MND är en sjukdom som drabbar hela familjen och bidrar till en stor sorg samt minskad livskvalité. Sjuksköterskan ska fokusera på en patientcentrerad vård där patienten får vara delaktig i beslut som rör sjukdomen.