Sammanfattning Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en sjukdom som drabbar allt fler människor över världen och är en vanlig orsak till sjukhusinläggningar. Tillståndet påverkar patienters livsvärld till följd av besvärliga symtom och leder därmed till en förändrad vardag. Genom en kombination av både medicinsk och icke-medicinsk behandling kan hjärtsviktspatienterna lindra sjukdomens påverkan i deras dagliga liv. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: En allmän litteraturöversikt med elva kvalitativa vetenskapliga artiklar har kvalitetsgranskats utefter en granskningsmall för att säkerställa god kvalitet till studien. Artiklarna sammanställdes och analyserades enligt Fribergs (2017) analys. Resultat: Två teman med tillhörande sex underteman identifierades i studiens resultat. Dessa teman var följande: Att vara i behov av stöd och Att leva ett förändrat liv. Slutsats: Livet med kronisk hjärtsvikt påverkar patienter på flera olika sätt och leder till konsekvenser som följd. Exempelvis minskad fysiska förmågor till följd av andfåddhet som symtom. Resultatet påvisar en variation av patienternas upplevelser där stöd, information och relation med närstående samt vården har en stor betydelse för deras sjukdomstillstånd. Därför är det viktigt att sjuksköterskor ge en personcentrerad vård genom att ta del av hjärtsviktspatienternas berättelser och anpassa vården utefter deras individuella behov för att kunna ge dem en god vårdande.

Bakgrund Hemiparetisk skuldersmärta (HPS) efter stroke är vanligt med en prevalens mellan 22-47%. I nuläget finns ingen optimal behandling för HPS och de nationella riktlinjerna rekommenderar stödjande hjälpmedel som behandling trots att patienter beskrivit dessa som negativa. Därför föreslås en mer aktiv behandling mot HPS.   Syfte Att undersöka patienters upplevelse av aktiv träning för att förebygga eller minska skuldersmärta efter stroke, dels inneliggande på sjukhus med stöd av undersköterskor samt självständig träning i hemmiljö. Metod Det är en explorativ studie med kvalitativ ansats. Fem strokepatienter rekryterades och följdes under sex månader. Fem semi-strukturerade intervjuer gjordes per deltagare för att följa deltagarnas upplevelser över tid. Två analyser genomfördes, en i sjukhusmiljö och en i hemmiljö. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat Sex teman utkristalliserades i vardera analys och visade stor spridning på upplevelser gällande övningarna. Hindrande faktorer för träningen var smärta och trötthet samt undersköterskornas traditionella roll. Deltagarna upplevde biopsykosociala effekter av träningen och de kände förtroende för personal och träningen.  Konklusion Aktiv träning för HPS upplevdes förbättra det biopsykosociala måendet, i sjukhus- och hemmiljö. Ytterligare studier behövs för att undersöka hur träningen kan optimeras gällande undersköterskors potentiella roll som coacher och faktorer som underlättar för ökad empowerment för självträning. / BackgroundHemiparetic shoulder pain (HSP) after stroke is common, with a prevalence of 22-47%. Currently there is no optimal treatment for HSP and National guidelines recommends using assistant aids as treatment, despite negative experiences from patients. Therefore, an active treatment to HSP is suggested.  Aim To investigate experiences of an active rehabilitation to decrease or prevent HSP after stroke; in hospital with coaching from assistant nurses and self-training.  Method It is an exploratory study with a qualitative approach. Five stroke patients were recruited and followed for six months. Five interviews per patient were made with a semi-structured interview guide to examine experiences over time. Data were analyzed using a qualitative content analysis.   Results Six themes per analyze emerged which indicated a wide spread of experiences about the exercises. Barriers to execute the rehabilitation were pain and fatigue and the traditional roles of assistant nurses. Biopsychosocial effects and trust towards the exercises and staff was experienced.  Conclusions Active rehabilitation for HSP was found to improve biopsychosocial well-being, in hospital and home environment. Further research is required to investigate how the rehabilitation can be optimized regarding the assistant nurse’s potential role as coaches and factors that facilitate increased empowerment for self-training.

Bakgrund: Tidigare forskning har belyst sjukvårdspersonalens upplevelser under Covid-19 pandemin. Artiklarna visar på den pressade situationen hälso- och sjukvårdspersonal arbetade under med påverkan på omvårdanden och patientsäkerheten. Mot den bakgrunden är det viktigt att även få patienternas upplevelser beskrivna. Syfte: Att beskriva upplevelser under isoleringstiden på sjukhus hos patienter med Covid-19. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes enligt Evans (2002). Resultat: I resultatet beskrivs patienternas olika upplevelser i två teman; uppgivenhet och hoppfullhet, med subteman; att ha skuldkänslor, att bli berövad sin frihet, att ha tankar på döden, att inte få tillfredställande vård och att ha tillit till hälso- och sjukvårdspersonalen, att få stöd från omgivningen, att få mening genom livsåskådning. Slutsats: Den nya kunskapen om patienters upplevelser under isoleringstiden kan tas tillvara då liknande situation uppstår i framtiden samt hos de patienter med Covid-19 som vårdas isolerade för närvarande. Examensarbetets resultat kan användas av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal för reflektion kring patienters lidande och den vårdande relationens betydelse i liknande pandemier med isolering och rädsla för smitta. / Background: Previous research has shed light on healthcare staff's experiences during the Covid-19 pandemic and the pressured situation healthcare staff worked under with an impact on nursing care and patient safety. Hence, it is important to have the patients' experiences described. Aim: To describe experiences during the isolation period in hospitals for patients with Covid-19. Method: A qualitative literature study with descriptive synthesis according to Evans (2002). Results: In the results, the patients' different experiences are described in two themes; resignation and hopefulness, with sub-themes; to have feelings of guilt, to be deprived of one's freedom, to have thoughts of death, to not receive adequate care and to have trust in the healthcare staff, to receive support from the surrounding, to gain meaning through a conception of life. Conclusion: The new knowledge about patients' experiences during the isolation period can be used in similar future situations and for the Covid-19 patients who are currently being cared for in isolation. The thesis result can be used by nurses and other healthcare personnel for reflection on patients' suffering and the importance of caring relationships in similar pandemics with isolation and fear of infection.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom vars prevalens är hög och fortsätter att växa i hela världen. Livsstilsförändringar är exempel på icke farmakologiska behandlingar för Diabetes typ 2 och innefattar förändringar i kost, fysisk aktivitet, minskad alkoholkonsumtion och rökstopp för de patienterna. För att patienterna ska kunna utföra dessa förändringar krävs kunskap från sjuksköterskan för att kunna motivera dem till det. Utför inte patienterna livsstilsförändringarna kan det leda till allvarliga komplikationer, alltså har sjuksköterskan en central roll att stödja patienterna till förändring. Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av livsstilsförändringar efter att ha diagnostiserats med Diabetes typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats har genomförts. Till arbetet har 10 artiklar med kvalitativ metod använts efter att ha analyserats med Fribergs (2022) analysmetod. Resultat: I studiens resultat har det framkommit följande sex huvudkategorier: Utmaning i att förändra, att uppleva negativa känslor, att få redskap genom ny kunskap, att känna kontroll över hälsan, betydelsen av motivation och att känna stöd samt två underkategorier: stöd från vårdpersonal och stöd från andra personer i omgivningen. Patienter upplevde att genomförandet av livsstilsförändringarna kunde vara utmanande och att det kunde uppstå negativa känslor. Kunskapsbrist kunde leda till att patienter inte utförde förändringar eftersom de inte visste hur. Några av de mest betydelsefulla faktorer för att genomföra livsstilsförändringar var motivation, samt stöd både från andra personer som familjemedlemmar och från sjuksköterskan. Slutsats: Genomförandet av livsstilsförändringar kunde upplevas på olika sätt av patienterna och det var olika faktorer som påverkade dem till att utföra förändringarna. Alltså är personcentrering av sjuksköterskan en central del för patienternas motivation till egenvård.

Introduktion/Bakgrund: Människor kan drabbas av psykisk ohälsa och när det inte längre är hanterbart av individen själv kan vården hjälpa till. Psykisk ohälsa kan leda till att människan inte har någon sjukdomsinsikt och måste då vårdas mot sitt samtycke. Under tvångsvård kan tvångsåtgärder bli aktuellt och detta kan ha en stor påverkan på patienters autonomi och integritet. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Metoden utformades enligt Roséns (2017) beskrivning av systematiska litteraturstudier. Databaserna Cinahl och PsycInfo användes för att samla in data utifrån sökord som passade syftet. Artiklarna som hittades relevansgranskades utifrån titel och abstrakt, lästes i fulltext och kvalitetsgranskades. Resultat: Tvångsåtgärder kan upplevas av patienter på många olika sätt, både negativt och positivt. Patienter beskrev sina upplevelser av tvångsåtgärder som exempelvis en rädsla, maktlöshet, ilska, ensamhet, att vara instängd eller en känsla av trygghet. Patienternas upplevelser sammanställdes och beskrevs under fyra huvudkategorier: Rädsla, Ensamhet, Maktlöshet och Trygghet. Slutsats: Patienternas upplevelser vid tvångsåtgärder är många och påverkar människan individuellt. Positiva och negativa upplevelser förklaras av patienterna, många känslor yttras och relationen mellan personal och patient kan påverkas. Ämnet är i behov av vidare forskning och preventivt arbete för minskandet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska slutenvården.

Sammanfattning  Bakgrund: Amputation av nedre extremiteter har en stor inverkan på patienters livssituation. Att förlora en kroppsdel innebär en begränsning av fysisk aktivitet, och att leva med en ny kroppsbild utgör en stor utmaning för patienterna. Samhälle och vårdgivare behöver visa förståelse och erbjuda en individanpassad vård till patienterna då detta har en avgörande betydelse för deras välbefinnande. Roys adaptionsmodell och ett fokus på personcentrerad vård hjälper vårdpersonal att få en holistisk syn och ökad förståelse för patienters reaktion och känslor, och därmed ett effektivare vårdresultat. Syfte: Belysa patienters upplevelser av en förändrad livssituation efter amputation av nedre extremiteter.Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes och nio vetenskapliga artiklar analyserades utifrån Friberg (2022) analysmodell.Resultat: Resultatet visade att majoriteten av patienterna upplevde fantomsmärta och fantomförnimmelse efter amputation av nedre extremitet och att det inverkade på deras livskvalitet. Patientens smärtupplevelser möts av oförståelse från vårdgivare och familj, vänner och närstående. Det sociala stödet från familjer, vänner och vårdgivare, även ekonomiskt stöd från staten, var avgörande för patienters återhämning och livskvalitet. Amputationen förändrade patientens liv, både fysiskt och psykiskt. De flesta patienter har accepterat amputationen som en del i deras förändrade livssituation. De har en positiv inställning till framtiden och en anpassad protes var ett redskap för att kunna leva självständigt.Slutsats: Socialt stöd och stöd från vårdgivare är betydelsefullt för patienternas återhämtning och för att bryta självisolering. Fantomsmärta och smärtupplevelser som uppstår efter amputation påverkar patienternas vardag och många patienter accepterar det som en del av den förändrade livssituationen. Protesens begränsningar och möjligheter påverkar patienternas liv på olika sätt och kan ge möjligheter till ökad rörlighet och självförtroende. Som blivande sjuksköterska är det viktigt att arbeta med personcentrerad vård som fokuserar på patienten och inte sjukdomen, för att därigenom få ett bättre resultat och undvika onödigt vårdlidande.

På en intensivvårdsenhet vårdas kritisk sjuka patienter i en högteknologisk miljö där de oftast vårdas under respiratorbehandling och kräver noggrann övervakning. Att vårdas i respirator är både fysiskt och psykiskt påfrestande och minskar patientens möjlighet att kommunicera med omvärlden vilket också ger emotionell påverkan. Intensivvårdssjuksköterskans ansvar är att skydda patienter från skada och lindra lidande, samt bygga en relation för att ge trygghet och uppmärksamma dessa patienters behov som kan vara svåra att tolka. Syftet med den systematiska litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser av kommunikation under respiratorvård inom intensivvård. Metoden är baserad på en kvalitativ ansats där de inkluderade artiklarna baserades på en tematisk analysmetod. Det genomfördes en sammanställning av tio vetenskapliga studier inom valt forskningsämne. I resultatets sammanställning framkom tre huvudteman och sex subteman. Att vara utan röst med subteman Frustration och Röstlös med oförmågan att uttrycka sina behov, Kommunikation en utmaning för patienten med subteman kommunikationshinder och att sträva efter en fungerande kommunikationsmetod. Relationen mellan sjuksköterska, patient och anhöriga med subteman brister i bemötandet leder till misslyckad kommunikation och lyckad kommunikation skapar trygghet. Att inte kunna kommunicera verbalt eller andra kommunikationshinder gjorde det svårt att använda sig av kommunikationsmetoder vilket ledde till frustration. I studien framkom både positiv och negativa bemötanden i kommunikationen. En ökad förståelse av patienters upplevelse av kommunikation ger medvetenhet hos intensivvårdssjuksköterskan.

Sammanfattning Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en allvarlig sjukdom som drabbar många människor i Sverige och världen. Patientens livsvärld påverkas på grund av de anpassningar som patienterna behöver göra och de begränsningar sjukdomen för med sig. Sjuksköterskor har en viktig roll i behandlingen som består av både farmakologisk- och icke farmakologisk behandling som båda syftar till att lindra symtomen och bevara livskvalitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva kvalitativa vetenskapliga originalartiklar som har kvalitetsgranskats och analyserats med inspiration av Fribergs (2022b) analysmodell för integrerad sammanställning av kvalitativ forskning. Resultat: Två teman När livet förändras och När behovet av stöd ökar med sex tillhörande underteman beskrevs i studiens resultat. Där det första temat speglade hur patienterna hanterade de komplexa symtomen, den begränsade vardagen och egenvården samt att livet behövde anpassas till en ny tillvaro. Det andra temat fokuserade på hur patienterna upplevde stöd från anhöriga samt hur vården upplevdes vårdande men även ibland som icke-vårdande. Slutsats: Hjärtsviktspatienters livsvärld förändras relaterat till sjukdomsbilden och symtomen gör att patienternas vardag begränsas och de kan inte leva som de tidigare gjort. Anhöriga och vårdpersonal är viktiga delar i patienternas vardag och livsvärld. Sjuksköterskor behöver arbeta ur ett livsvärldsperspektiv för att ge patienterna möjligheten att vara delaktig i vårdandet. Att arbeta personcentrerat är viktigt för att skapa förutsättningar för att patienterna skall klara av vardagen med kronisk hjärtsvikt.

Bakgrund: Anorexia Nervosa (AN) är en ätstörning som medför psykiskt samt fysiskt lidande. AN kan innebära ett långdraget sjukdomsförlopp med varierande intensitet och hög mortalitet. Sjuksköterskor har en central roll i omvårdnaden och samarbetar i team runt patienter med AN. Det innefattar att så snabbt som möjligt få patienter i hälsosamma vanor, undvika långvarig sjukdom och minska risken för att tappa ytterligare vikt. Det kan därmed behövas tidig behandling och god omvårdnad av patienter, för att öka förutsättningarna för återhämtning. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av sjuksköterskors vård vid Anorexia Nervosa.  Metod: En litteraturstudie som efterföljt Rosén´s (2023) metod. Litteratursökning har genomförts i databaserna Cinahl och PsycInfo. En manuell sökning gjordes där en artikel identifierades via en referenslista. Forsberg och Wengström´s (2016) kvalitativa och kvantitativa granskningsmallar användes vid kvalitetsgranskningen. Totalt erhölls sju artiklar för studien av hög kvalitet.  Resultat: I resultatet har induktiv ansats använts för att besvara studiens syfte. Resultatet redovisas i tre huvudteman och sju underteman.  Slutsats: Resultatet visade patienters olika upplevelser av sjuksköterskors vård vid AN som exempelvis bristande delaktighet, tillitsproblem samt avsaknat helhetsperspektiv och stöd. Sjuksköterskor ansågs väsentliga att prata med, då de bland annat lyssnade och var förstående.

Bakgrund: Rasism inom hälso-och sjukvård skapar ojämlika förutsättningar för god hälsa och påverkar människors levnadsvillkor. Att bli utsatt för rasism som patient inom vården strider mot lagen människors lika värde inom vården och kan bidra till att öka lidande och försämra hälsa och välbefinnande i en miljö där hälsan ska främjas och lidande lindras. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att studera patienters upplevelser av rasism i vården. Metod: Rasism inom vården studerades genom en litteraturstudie. 10 kvalitativa studier om patienters upplevelser av rasism valdes ut och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att patienter i de olika studierna upplever rasism på olika sätt. Analysen gav tre kategorier visar på patienters upplevelser av rasism i vården: Att både känna misstro och känna sig misstrodd i vårdsituationer; Att uppleva dåligt bemötande från vårdpersonalen; och Att känna sig bortvald av vårdpersonalen. Slutsats: Slutsatsen av detta är att patienters upplevelser av rasism får konsekvenser för den kliniska praktiken då patienten inte känner sig delaktig i vården. Sjuksköterskan har ett ansvar att möta patienter med respekt, visa kulturell och etnisk kompetens och skapa vårdsituationer där patienten känner sig delaktig. Om detta inte sker är det ett misslyckande för vårdgivaren.