Bakgrund Kardiovaskulära sjukdomar bidrar till utbredd dödlighet och orsakar stora kostnader för samhället. Den fysiska aktiviteten har god effekt på människokroppen samt i preventivt och behandlande syfte avseende kardiovaskulära sjukdomar. Sjuksköterskan kan nyttja fysisk aktivitet som en del i en behandlingsprocess genom att motivera, utbilda och vägleda patienten till förbättrad egenvårdsförmåga och en ökad mängd utförd fysisk aktivitet. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om sjuksköterskan med hjälp av motiverande samtal och patientutbildning kan hjälpa patienter med eller i riskzonen för kardiovaskulär sjukdom att utföra mer fysisk aktivitet. Metod Metoden var en litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Efter kvalitetsgranskning valdes 15 artiklar ut som sedan analyserades. Artiklarna sammanställdes därefter i en matris och redovisades i ett resultat. Resultat Resultatet visade positiva effekter av sjuksköterskans delaktighet och förmåga att utbilda patienter med eller i riskzonen för kardiovaskulär sjukdom att utför mer fysisk aktivitet.Resultatet presenterades utifrån tre teman: effekter av patientutbildning, effekter av motiverande samt patientens upplevda förmåga och följsamhet.I studien framkom även att den fysiska aktiviteten genererade positiva fysiologiska effekter på blodtryck, blodfetter, midjemått, BMI, totalkolesterol och vikt. Slutsats Motiverande samtal och patientutbildning kan ha gynnsamma effekter gällande ökad utförd mängd av fysisk aktivitet för patienter med eller i riskzonen för kardiovaskulär sjukdom. En betydande aspekt för patienternas förmåga att utföra fysisk aktivitet och förmågan till egenvård samt följsamhet till behandling visade sig vara den upplevda självförmågan.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en folksjukdom med hög global förekomst. Sjukdomen är associerad till ohälsosamma levnadsvanor och bristfällig utbildning. Vanliga symtom som uppträder är ökad törst och trötthet. En stor del av behandlingen utgörs av egenvård och medicinhantering. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys av 12 vetenskapliga resultatartiklar med kvalitativt förhållningssätt utifrån patienters upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades. Patienternas upplevelser av en ny livssituation, omgivningens stöd samt patienternas följsamhet till egenvård. Resultatet visade att omgivningens stöd samt patientutbildning var viktigt för att främja god egenvård. Slutsats: Omgivningens stöd hade betydelse och kunde bidra till acceptans, engagemang och motivation till god egenvård. Sjuksköterskans stöd behövde vara personcentrerad och omgivningens kunskap behövde utvecklas. Förslag på vidare forskning: Utbildning av närstående och personcentrerad vård. Klinisk betydelse: Öka medvetenhet hos sjuksköterskor för att kunna främja egenvård utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Diabetes mellitus type 2 is a well spread disease with a high global prevalence. The disease is associated with an unhealthy lifestyle and insufficient education. Common symptoms are increased thirst and fatigue. The main treatment is related to self-care and management of medication. Aim: The aim is to describe how patients experience self-care with diabetes mellitus type 2.  Method: A literature review was conducted with an qualitative content analysis of 12 scientific result articles with qualitative approach of patients’ experiences of self-care with diabetes mellitus type 2.  Results: Three main categories were identified, patients experience of a new life situation, the support of the environment and patient's adherence to self-care. The result presents that external support from the environment and patient education was important to promote self-care.  Conclusion: Environmental support has a great significance and could contribute to acceptance, engagement and motivation towards good self-care. The nurse’s support needed to be patient centered and the relative's knowledge regarding the disease needed development.  Suggestions for further research: Education for relatives and person-centered care.  Clinical significance: Increase awareness among nurses to be able to promote self-care based on a person-centered approach.

Bakgrund: Perkutan koronar intervention (PCI) är en etablerad behandling vid myokardiell infarkt men utförs även som planerat ingrepp vid angina pectoris. Efter en PCI kan patienten uppleva en förändrad livsvärld vilket kan påverka den psykiska hälsan negativt. Syfte: Syftet var att beskriva kranskärlspatienters upplevelser av psykisk hälsa inom det första året efter att ha genomgått PCI. Metod: En litteraturöversikt genomfördes som utgick från tolv artiklar med kvalitativ design där resultatet var byggt utifrån ett patientperspektiv. Publicering av artiklarna gjordes från 2008 till 2021. Data samlades in via databaserna Cinahl och Pubmed, vilken analyserades med hjälp av Fribergs analysmetod. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier; ängslan över återhämtning efter utskrivning efter PCI, oro och rädsla över återgång till vardagen efter PCI samt en förändrad syn på livet efter PCI. Vidare identifierades sex underkategorier; behov av stöd och rehabilitering första tiden efter behandlingen, önskan om tillgänglig rådgivning om kvarvarande symtom och medicinering, osäkerhet i fysiska förmågor, rädsla över nya hjärthändelser, ökad meningsfullhet och drivkraft i att ta ansvar över levnadsvanor. Slutsats: Studien visar att behovet av tillgänglig rådgivning och uppföljning är en viktig faktor att beakta i patientens eftervård för att främja den psykiska hälsan. Vidare forskningsförslag är en intervjustudie för att kartlägga upplevda behov relaterat till tiden efter PCI. / Background: Percutaneous coronary intervention (PCI) is an established treatment of myocardial infarction but is also performed as a planned procedure during angina pectoris. After a PCI the patient may experience a changed life-world, which can negatively affect mental health. Aim: The aim was to describe coronary heart disease patients' experiences of mental health within the first year after undergoing PCI. Method: A literature review with a qualitative design was conducted including twelve studies that focused on the experiences from the perspective of the patients. The articles were published from 2008 to 2021. Data was collected through the databases Cinahl and Pubmed. Data was analyzed by the method of Friberg. Results: The results revealed three categories; anxiety about recovery after discharge after PCI, anxiety and fear over the return to everyday life after PCI, as well as a changed view of life after PCI. Furthermore, six subcategories were identified; need for support and rehabilitation the first time after the treatment, a desire for available advice on residual symptoms and medication, uncertainty in physical abilities, fear of new heart events, increased meaningfulness and the drive to take responsibility for lifestyle habits. Conclusion: The need for available counseling and follow-up is an important factor to consider to promote mental health. Further research to map perceived needs post PCI is needed.

Information är en viktig del av sjuksköterskans arbete och hennes pedagogiska roll sätts här på prov. En operation är en stor händelse i en patients liv och det är välkänt att patienter ofta är missnöjda med den information de får. Syftet med denna uppsats var att få fördjupad kunskap om vilken information patienter vill ha inför en operation och hur de upplever den information de får. Detta har gjorts genom en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar i ämnet sökts och kritiskt granskats. Därefter sammanställdes resultaten av tolv slutligen valda artiklar till ett gemensamt resultat. Resultatet av studien blev att patienter generellt är nöjda med informationsmängden men önskar mer information om smärta och smärtbe-handling och om hur komplikationer kan förebyggas. / Information is an important part of a nurse’s work and her pedagogic skills are put to the test. Surgery is an important event in a patient’s life and it is well known that patients often are unsatisfied with the information they receive. The objective of this essay was to retrieve deeper knowledge of what information patients want before an operation and their experiences of the information they do receive. This was done by a literature review in which scientific articles were searched for, critically examined and the results from twelve finally chosen articles were com-piled into a common result. The result of the study was that patients generally are satisfied with the amount of information they receive but they wish more informa-tion about pain and pain treatment and about how complications can be prevented.

Bakgrund   Det spås att 1,3 miljarder människor kommer att lida av diabetes år 2050, där typ 2-diabetes är den främsta orsaken till den snabba ökningen. Ohälsosamma livsstilsvanor kombinerat med ärftlighet och ålder ökar risken för att drabbas av sjukdomen. Behandling av typ 2-diabetes innefattar medicinering samt livsstilsförändringar för att uppnå god egenvård och stabila blodglukosvärden. Vårdpersonal spelar en viktig roll i att involvera och motivera personer med typ 2-diabetes till egenvård. Det finns ett behov av att belysa patientutbildningar som stödjer egenvård och sprida framgångsrika exempel för att främja god hantering av sjukdomen. Syfte  Att belysa patientutbildningar för stöd till egenvård hos vuxna med typ 2-diabetes. Metod  En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 13 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats har genomförts. Systematisk datainsamling genomfördes för att inhämta artiklar från databaserna PubMed och CINAHL, med hjälp av identifierade sökord. Artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med en integrerad dataanalys. Resultat Två huvudteman framkom ur sammanställningen av studiens resultat - Utbildningar för ökad kunskap och motivation samt Stärkt egenvårdsförmåga. Kunskap och utbildning har visat sig spela en betydande roll för att möjliggöra för patienter med typ 2-diabetes att genomföra nödvändiga livsstilsanpassningar och utöva god egenvård. En känsla av kontinuerligt stöd har visat sig vara en viktig motivationsfaktor. Resultatet visade att patienter som känner stöd är mer benägna att ta ansvar för sin egenvård och därmed minska risken för komplikationer och uppleva god livskvalitet trots sjukdom.  Slutsats Oavsett utbildningsmetod är deltagarnas engagemang och motivation till förändring avgörande faktorer. Grupputbildningar och individuella interventioner ger positiva resultat av ökad sjukdomskunskap och motivationen för egenvård. Personcentrerad vård är av största vikt för att säkerställa framgången för patientutbildningar för personer med typ 2-diabetes. / Background It is projected that 1.3 billion people will suffer from diabetes by 2050, type 2 diabetes being the primary cause of its rapid increase. Poor lifestyle habits combined with heredity and age increase the risk of type 2 diabetes. Treatment involves medication and lifestyle changes. Healthcare professionals play a crucial role in involving and motivating patients towards self-care. There is a need to highlight education programs that support self-care and spread examples to promote better management of the disease. Aim To highlight patient education that encourages self-care to adults with type 2 diabetes. Method A non-systematic literature review was conducted, analyzing 13 scientific original articles using both qualitative and quantitative approaches. Systematic data collection was carried out to retrieve articles from the databases PubMed and CINAHL, using identified search terms. Articles underwent a quality assessment based on the evaluation criteria for scientific classification and quality from Sophiahemmet University. The results were compiled and analyzed using an integrated data analysis.  Results Two main themes emerged in the compilation of the results - Education for increased knowledge and motivation, and Enhanced self-care ability. Knowledge and education play significant roles in enabling patients with type 2 diabetes to make necessary lifestyle adjustments and practice good self-care. A sense of support has proven to be a motivating factor. Patients who feel supported are more likely to take responsibility for their self-care, reducing the risk of complications and can experience a good quality of life despite their disease. Conclusions Regardless of education method, a participant's commitment and motivation to change are crucial factors. Both group training and individual interventions yield positive results in disease knowledge and motivation for self-care. Person-centered care is essential in ensuring the success of self-care programs for individuals with type 2 diabetes.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som drabbar miljontals människor runt om i världen, och antalet personer som får diagnosen ökar varje år. Förekomsten av sjukdomen är till stor del kopplad till ohälsosamma livsstilsvanor, såsom dålig kost, otillräcklig fysisk aktivitet, hög alkoholkonsumtion och rökning. Sjukdomen kräver förändringar i livsstil och egenvård. I syfte att stödja egenvård är patientutbildning en viktig aspekt i vården av personer med typ 2-diabetes. Syfte: Syftet var att belysa hur patienter med diabetes typ 2 upplever sjuksköterskeledd patientutbildning i egenvård. Metod: En litteraturöversikt där systematisk sökning genomfördes i databaser CINAHL, PubMed och PsycInfo. Det var begränsat till artiklar som publicerats den senaste 10 åren, skrivna på engelska och enbart vuxna. Sexton artiklar inkluderas, varav femton kvalitativa och med blandad metod. En induktiv innehållsanalys genomfördes utifrån Tomas och Hardens tematiska analys i tre steg. Resultat: Resultatet visade varierande upplevelser av patientutbildning som gavs av sjuksköterska, och det framkom olika faktorer som hade betydelse för egenvård. Resultatet presenteras genom två huvudteman: (1) Upplevelser av kunskap och information (2) Betydelse av relationer och stöd för lärande. Slutsats: Sjuksköterskeledd patientutbildning hade positiv effekt på deltagarnas kunskap om sjukdomen, och ökade förståelse för egen roll och ansvar. Sjuksköterskor uppfyller en viktig roll i att utbilda, stödja och skapa förutsättningar för egenvård. Det framkom även vissa kunskapsluckor och barriärer som gör det svårt för patienter att omsätta kunskapen i det dagliga livet. Vidare forskning i området är nödvändigt för att främja egenvården. / Background: Type 2 diabetes is a chronic disease that affects millions of people around the world, and the number of people being diagnosed is increasing every year. The occurrence of the disease is largely linked to unhealthy lifestyle habits, such as poor diet, insufficient physical activity, overweight/obesity, excessive alcohol consumption and smoking. The disease requires changes in lifestyle and self-care. Patient education is therefore an important aspect in the care of people with type 2 diabetes. Aim: A literature review that highlights how patients with type 2 diabetes experience nurse-led patient education in self-care. Methods: A literature review in which a systematic search was carried out in databases CINAHL, PubMed and PsycInfo. It was limited to articles published in the last 10 years, written in English and adults only. Sixteen articles are included, of which fifteen are qualitative and with a mixed method. An inductive content analysis was carried out using Tomas and Harden's three step thematic analysis. Results: The results showed varying experiences of patient education given by nurses, and different factors emerged that were important for self-care. The results are presented through two main themes: (1) Experiences of knowledge and information (2) Importance of relationships and support for learning. Conclusions: Nurse-led patient education had a positive effect on the participants' knowledge of the disease, and increased understanding of their own role and responsibility. Nurses fulfill an important role in educating, supporting, and creating conditions for self-care. There were also certain knowledge gaps and barriers that made it difficult to implement the knowledge in daily life. Further research in the area is necessary to promote self-care.

Bakgrund: Patienter med typ 2 diabetes har ett uttalat behov av stöd och kunskap för att utföra egenvårdsåtgärder, integrera sjukdomen i det dagliga livet för att hålla en bra blodsockernivå och därmed undvika sena komplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva de erfarenheter som personer med typ 2 diabetes erhållit genom att deltaga i en personcentrerad stödgrupp. Metod: Studien genomfördes med en empirisk kvalitativ design med induktiv ansats. Elva personer som hade deltagit i stödgrupp för personer med typ 2 diabetes deltog i semistrukturerade intervjuer. Konventionell kvalitativ innehållsanalys ansats användes vid analysen. Resultat: Deltagandet i en personcentrerad stödgrupp för personer med typ 2 diabetes innebar att de fick träffa andra personer med samma sjukdom men med skilda livssituationer och erfarenheter, vilket utgjorde en grund för diskussioner och reflektioner där de fick ny kunskap och förståelse. Stödgruppens utformning och process med förutbestämda teman, närvaron av professionella diabetessjuksköterskor och det öppna samtalsklimatet där deltagarna fick delge sina åsikter ansågs mycket givande. Konklusion: Genom medverkan i stödgrupper erhöll deltagarna nya insikter och perspektiv på den egna livssituationen. De fick också insikt i att dagliga livet kräver olika lösningar för olika personer. / Background: Patients with type 2 diabetes have an expressed need of support and knowledge to perform self-care interventions, to integrate the illness in daily life as well as to avoid complications. Aim: The aim of this study was to identify and describe the experiences of participating in a support group in patients with type 2 diabetes. Method: The study was performed with an empirical qualitative design with an inductive approach. Eleven participants who had attended the support group for patients with type 2 diabetes participated in semi-structured interviews. Conventional qualitative content analysis was used in the analysis. Results: Participation in a person-centered support group for patients with type 2 diabetes meant that they met others with the same disease but with different life situations and experiences, which provided a basis for discussions and reflections where they received new knowledge and understanding. The design and process of the support group with preselected themes, the presence of professional diabetes nurses and an open debate atmosphere where participants could share their opinions were considered rewarding. Conclusion: Participants in the support groups were given new insights and perspectives on their own life situation, and also a realization that the problems of everyday life demand are individual and requires various solutions.

Bakgrund: Sjuksköterskans arbete med patienter diagnostiserade med diabetes mellitus typ-2 (DM2) följer riktlinjer och lagar. Centrala delar i omvårdnaden är personcentrerad vård, delaktighet, patientutbildning och egenvård. Tidigare forskning påvisar att det finns brister i utbildningen av patienter med diagnosen och att en stor del sjuksköterskorna inte har tillräcklig pedagogisk utbildning. Syfte: Syftet med studien är att belysa hur sjuksköterskor i primärvården arbetar i första fasen av arbetet med patienter nydiagnostiserade med DM2. Metod: Kvalitativ studie baserad på semi-strukturerade intervjuer med en induktiv ansats och innehållsanalys som analysmetod. Resultat: De centrala fynden i studien är att de intervjuade sjuksköterskorna i arbetet med vården av patienter med DM2 strävar efter att ge så god vård de har möjlighet till genom patientutbildning, delaktighet och egenvård. Det gör de genom att vara lyhörda och arbeta på ett personcentrerat sätt. Slutsats: Sjuksköterskorna i studien strävar alla efter att arbeta personcentrerat där lyhördhet, delaktighet och egenvård är i fokus. I stort är de nöjda med hur arbetet fungerar, men skulle vilja ha mer tid och resurser. / Background: Nurses working with patients diagnosed with diabetes mellitus type-2 (DM2) follow guidelines and laws. Key components of the care is person-centered care, participation, patient education and self-care. Previous research show that there are shortcomings in the education of patients diagnosed with DM2 and that a large number of nurses do not have adequate pedagogical training. Objective: The aim of this study is to highlight how nurses in primary care work in the first phase with patients newly diagnosed with DM2. Method: Qualitative study based on semi-structured interviews with an inductive approach and content analysis as a method for analysis. Results: The main findings of the study are that the interviewed nurses in their work with patients with DM2 strive to provide the best care possible through patient education, participation and self-care. They do this by being responsive and working in a person-centered way. Conclusion: The nurses in the study all strive to work person-centered where attentiveness, participation and self-care is in focus. Overall they are satisfied with their work, but would like to have more time and resources.

<p>Patientutbildning är en viktig del av behandlingen vid typ 2 diabetes. Det finns dock ingen samlad kartläggning av vilken patientutbildning som bedrivs sedan tidigare. Syftet med studien var att kartlägga hur patientutbildning för personer med typ 2 diabetes bedrevs inom primärvården i Sverige år 2006 samt studera om det fanns något samband mellan hur patientutbildning bedrevs och personernas metabola kontroll. Totalt deltog 684 vårdcentraler/hälsocentraler/mottagningar (mottagningar). Data erhölls både från en enkät och Nationella diabetesregistret som omfattade 91 637 patienter med typ 2 diabetes. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och<strong> </strong>med multipla linjära regressionsanalyser. Resultatet visade att den vanligaste formen av utbildning var <em>patientutbildning med förutbestämt innehåll</em> som bedrevs individuellt på 362 mottagningar, utav dessa mottagningar bedrev 108 kompletterande grupputbildning. <em>Patientutbildning utifrån patienternas behov</em> bedrevs individuellt på 55 mottagningar och utav dessa bedrev 12 kompletterande grupputbildning. <em>Ospecificerad patientutbildning</em> förekom på 267 mottagningar. Ett statistiskt signifikant samband konstaterades som indikerade att patienternas HbA1c var lägre på de mottagningar som bedrev <em>individuell utbildning utifrån patientens behov</em>, vilket förekom på 55 av mottagningarna. Studien har visat att vid patientutbildning var det främst vårdgivaren som bestämde vad patienten behövde veta och utgick ifrån någon form av checklista. Få vårdgivare utgick utifrån patientens behov och intresse.</p> / <p>Patient education is an important part of the treatment in type 2 diabetes. Today there is no collected survey of patient education. The aim of the study was to survey how patient education for persons with type 2 diabetes was carried out within the primary care in Sweden and study if there was some relation between how patient education was carried out and persons' HbA1c, BMI and physical activates. Totally 684 health care centres participated. Data was received from a questionnaire and the national diabetes register that covered 91637 patients with type 2 diabetes. Data was analyzed through qualitative content analysis and with multiple linear regression analysis. The result showed that most common form of education was "Patient education with a predestined content"<em>, </em>that was practiced individually in 362 of the health care centres, 108 of these also practiced complementary group education.  "Patient education based on the patients needs"<em> </em>was carried out individually at 55 health care centres, 12 were also carried out complementary group education. "Unspecified patient education" was practiced in 267 health care centres. A statistical significant relation was found indicating that patients  receiving individual education based on the patient's needs HbA1c was lower (55 health care centres). The most common procedure was a checklist in which the care provider decided what the patient needed to know.  Most of the care providers in patient education disregarded the patient's needs and interest.</p>

Patientutbildning är en viktig del av behandlingen vid typ 2 diabetes. Det finns dock ingen samlad kartläggning av vilken patientutbildning som bedrivs sedan tidigare. Syftet med studien var att kartlägga hur patientutbildning för personer med typ 2 diabetes bedrevs inom primärvården i Sverige år 2006 samt studera om det fanns något samband mellan hur patientutbildning bedrevs och personernas metabola kontroll. Totalt deltog 684 vårdcentraler/hälsocentraler/mottagningar (mottagningar). Data erhölls både från en enkät och Nationella diabetesregistret som omfattade 91 637 patienter med typ 2 diabetes. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och med multipla linjära regressionsanalyser. Resultatet visade att den vanligaste formen av utbildning var patientutbildning med förutbestämt innehåll som bedrevs individuellt på 362 mottagningar, utav dessa mottagningar bedrev 108 kompletterande grupputbildning. Patientutbildning utifrån patienternas behov bedrevs individuellt på 55 mottagningar och utav dessa bedrev 12 kompletterande grupputbildning. Ospecificerad patientutbildning förekom på 267 mottagningar. Ett statistiskt signifikant samband konstaterades som indikerade att patienternas HbA1c var lägre på de mottagningar som bedrev individuell utbildning utifrån patientens behov, vilket förekom på 55 av mottagningarna. Studien har visat att vid patientutbildning var det främst vårdgivaren som bestämde vad patienten behövde veta och utgick ifrån någon form av checklista. Få vårdgivare utgick utifrån patientens behov och intresse. / Patient education is an important part of the treatment in type 2 diabetes. Today there is no collected survey of patient education. The aim of the study was to survey how patient education for persons with type 2 diabetes was carried out within the primary care in Sweden and study if there was some relation between how patient education was carried out and persons' HbA1c, BMI and physical activates. Totally 684 health care centres participated. Data was received from a questionnaire and the national diabetes register that covered 91637 patients with type 2 diabetes. Data was analyzed through qualitative content analysis and with multiple linear regression analysis. The result showed that most common form of education was "Patient education with a predestined content", that was practiced individually in 362 of the health care centres, 108 of these also practiced complementary group education.  "Patient education based on the patients needs" was carried out individually at 55 health care centres, 12 were also carried out complementary group education. "Unspecified patient education" was practiced in 267 health care centres. A statistical significant relation was found indicating that patients  receiving individual education based on the patient's needs HbA1c was lower (55 health care centres). The most common procedure was a checklist in which the care provider decided what the patient needed to know.  Most of the care providers in patient education disregarded the patient's needs and interest.