Bakgrund: Hjärtsvikt är ett relativt utbrett och allvarligt tillstånd. Återinläggning är vanligt förekommande bland patienter med hjärtsvikt. Patientutbildning är centralt för god vård hos hjärtsviktpatienter, där huvudsyftet med utbildningen är att förbättra patientens egenvård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka utbildningsinterventioner utförda av sjuksköterskor som kan minska risken för att patienter med hjärtsvikt återinläggs. Metod: Detta var en litteraturöversikt med en kvantitativ ansats. Litteraturöversikten inkluderade nio kvantitativa RCT studier. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl, the Cochrane Library och PubMed. De valda studierna genomgick kvalitetsgranskning, analys och en sammanställning. Resultat: Fem av nio artiklar kunde visa på en signifikant skillnad mellan grupperna för utfallsmåttet återinläggning efter utbildningsintervention. Gemensamt för studierna var att återinläggning kontrollerades efter en månad. Vissa studier redovisade även ytterligare tidsintervaller. De centrala komponenterna i de olika utbildningsinterventionen och utfallsmåttet återinläggning vid olika tidsintervaller sammanställdes och redovisades i tabell. Konklusion: Utbildningsåtgärder i samband med utskrivning av hjärtsviktspatienter utförda av sjuksköterskor kan vara mångfacetterade och därigenom bestå av flertalet komponenter. Vilka av dessa komponenter i interventionerna som var effektiva och kunde leda till en signifikant skillnad mellan grupperna var oklart. Däremot indikerade fem av nio studier att det kan vara möjligt att minska återinläggning bland patienter med hjärtsvikt genom undervisning. / Background: Heart failure is a common and serious condition. Readmission is frequently common among patients with heart failure. Patient education is central for good care for heart failure patients, where the primary aim of the education is to improve patient self-care. Aim: The aim of the study was to investigate educational interventions conducted by nurses aimed at reducing the risk of readmission among patients with heart failure. Methods: This was a literature review employing a quantitative approach. The literature review included nine quantitative RCT studies. Searches were conducted in the databases Cinahl, the Cochrane Library and PubMed. The selected studies underwent quality assessment, analysis, and synthesis. Results: Five out of nine articles were able to demonstrate a significant difference between the groups in the outcome measure of readmission following educational intervention. A common feature among the studies was that readmission was monitored after one month. Some studies also reported additional time intervals. The central components of the various educational interventions and the outcome measure of readmission at different time intervals were compiled and presented in a table. Conclusion: Education interventions conducted by nurses during the discharge of heart failure patients can be multifaceted and consisting of multiple components. Which of these components were effective and could lead to a significant difference between the groups was unclear. However, five out of nine studies indicated that it may be possible to reduce readmissions among patients with heart failure through education conducted by the nurse.

Bakgrund: Flera studier har visat att personer med bipolär sjukdom har en sämre livskvalitet jämfört med övriga befolkningen. Som sjuksköterska inom psykiatrisk vård är det viktigt att ha kunskap om sjukdomen för att ge bästa möjliga behandling med mål att stabilisera symtom, förebygga återfall och främja livskvalitet. Syfte: Att utifrån sjuksköterskans uppfattning beskriva vilka omvårdnadsinsatser som främjar livskvalitet vid bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ innehållsanalys som baserades på åtta semistrukturerade intervjuer. Resultat: Resultatet visade tre huvudteman: Kunskap om sjukdomen: betydelsen av att både patient och anhöriga fick kunskap om sjukdomen; Trygghet och kontinuitet i vården: veta var och till vem man vänder sig i vården hade stor betydelse samt Personcentrerad vård: att bli sedd och bemött som en unik person. Slutsats: Patientutbildning där man tar upp vikten av regelbundna levnadsvanor, att undvika stress samt att bli medveten om sina tidiga tecken kan hjälpa att stabilisera symtom och förebygga återfall. / Background: Several studies have shown that persons with bipolar disorder have a poorer quality of life compared to the rest of the population. As a nurse in psychiatric care it is important to have knowledge about the disease in order to provide the best possible treatment with the goal to stabilize symptoms, prevent relapse and promote quality of life. Objective: Based on the nurse's perception, describe the nursing interventions promoting quality of life in bipolar disorder. Method: A qualitative content analysis based on eight semi-structured interviews. Results: The results showed three main themes: Knowledge about the disease: the importance of that both the patient and family members gain knowledge about the disease; Safety and continuity of care: knowing where and who to contact in care was of great importance and Person-centered care: be seen and treated as a unique person. Conclusion: Patient education which highlights the importance of regular habits, to avoid stress and to become aware of early signs can help stabilize symptoms and prevent relapse.

<p>Bakgrund: I dagens samhälle flödar information från många olika håll. Kunskap förmedlas till patienter och anhöriga av olika professioner utan samordning, vilket kan leda till missförstånd. För patienter med diabetes typ 2 är det viktigt att få information som kan förstås och som är relevant för deras sjukdom. Genom patientutbildning kan patienten sedan bedriva egenvård och ta kontroll över sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att se hur patienter med nydiagnostiserad typ 2 diabetes förstår egenvård efter besök hos diabetessköterskan. Metod: En empirisk, kvalitativ intervjustudie genomfördes och innehållet analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: Det framkom under intervjuerna att ungefär hälften av deltagarna förväntade sig att drabbas av diabetes, då det fanns i släkten. Diabetes var naturligt att få vid en viss ålder, med eller utan egenvård. De flesta hade gjort förändring av kostvanor och rökning under de första månaderna efter diagnosen och fått bekräftat att egenvården gjort nytta. Många kände oro inför att inte orka fortsätta med de förändringar, men var ändå inte oroliga för framtiden. Andra hade fortsatt stor tillförsikt och visste att resultatet berodde på dem själv. Slutsats: Med eller utan tidig egenvård hade sjukdomen kommit ändå. Den första tiden efter diagnosen genomfördes förändringar och egenvården kändes viktig. När sedan känslan av att ”må bra” återkom, dalade motivationen. Med täta besök hos diabetessköterskan motiverades patienterna att fortsätta.</p> / <p>Background: In today's society, information flowing from many different directions. Knowledge communicated to patients and families of different professions, without coordination, which can lead to misunderstandings. For patients with diabetes type 2, it is important to get information that is understandable and relevant to their illness. Through patient education, the patient may then engage in self-care and take control of the disease. Aim: The purpose of this study was to see how patients with newly diagnosed type 2 diabetes understand self-care after visiting the nurse. Method: An empirical, qualitative interviews were carried out and contents were analyzed using qualitative content analysis inspired by Granheim and Lundman. Results: It emerged during the interviews that about half of the participants expected to suffer from diabetes, when there was a family history. Diabetes was natural to get at a certain age, with or without self-care. Most patients had made changes in diet and smoking during the first months after being diagnosed and confirmed that self-care was useful. Many felt concerned about not being able to continue with the changes, but was not worried about the future. Others had continued very confident and knew that the outcome depended on themselfs. Conclusion: With or without early self-care the disease would had come anyway. The first time after beeing diagnosed, change and self-care feelt important. When the sense of "feel good" reappeared, the motivation faded. With frequent visits to the nurse, the patients were motivated to continue.</p>

Bakgrund: I dagens samhälle flödar information från många olika håll. Kunskap förmedlas till patienter och anhöriga av olika professioner utan samordning, vilket kan leda till missförstånd. För patienter med diabetes typ 2 är det viktigt att få information som kan förstås och som är relevant för deras sjukdom. Genom patientutbildning kan patienten sedan bedriva egenvård och ta kontroll över sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att se hur patienter med nydiagnostiserad typ 2 diabetes förstår egenvård efter besök hos diabetessköterskan. Metod: En empirisk, kvalitativ intervjustudie genomfördes och innehållet analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: Det framkom under intervjuerna att ungefär hälften av deltagarna förväntade sig att drabbas av diabetes, då det fanns i släkten. Diabetes var naturligt att få vid en viss ålder, med eller utan egenvård. De flesta hade gjort förändring av kostvanor och rökning under de första månaderna efter diagnosen och fått bekräftat att egenvården gjort nytta. Många kände oro inför att inte orka fortsätta med de förändringar, men var ändå inte oroliga för framtiden. Andra hade fortsatt stor tillförsikt och visste att resultatet berodde på dem själv. Slutsats: Med eller utan tidig egenvård hade sjukdomen kommit ändå. Den första tiden efter diagnosen genomfördes förändringar och egenvården kändes viktig. När sedan känslan av att ”må bra” återkom, dalade motivationen. Med täta besök hos diabetessköterskan motiverades patienterna att fortsätta. / Background: In today's society, information flowing from many different directions. Knowledge communicated to patients and families of different professions, without coordination, which can lead to misunderstandings. For patients with diabetes type 2, it is important to get information that is understandable and relevant to their illness. Through patient education, the patient may then engage in self-care and take control of the disease. Aim: The purpose of this study was to see how patients with newly diagnosed type 2 diabetes understand self-care after visiting the nurse. Method: An empirical, qualitative interviews were carried out and contents were analyzed using qualitative content analysis inspired by Granheim and Lundman. Results: It emerged during the interviews that about half of the participants expected to suffer from diabetes, when there was a family history. Diabetes was natural to get at a certain age, with or without self-care. Most patients had made changes in diet and smoking during the first months after being diagnosed and confirmed that self-care was useful. Many felt concerned about not being able to continue with the changes, but was not worried about the future. Others had continued very confident and knew that the outcome depended on themselfs. Conclusion: With or without early self-care the disease would had come anyway. The first time after beeing diagnosed, change and self-care feelt important. When the sense of "feel good" reappeared, the motivation faded. With frequent visits to the nurse, the patients were motivated to continue.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Personer som drabbats av diabetes har ökat under de senaste decennierna. Fler sjuksköterskor kommer behöva evidensbaserad kunskap om hur de vårdar dessa personer på bästa sätt. Tidigare forskning visade patienters- och anhörigas erfarenheter av diabetessjukdomen samt diabetesvården. Då återstod frågan vad sjuksköterskor hade för erfarenheter av att vårda personer med diabetes. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer som drabbats av diabetes. Metod: Systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes enligt Evans (2002) med en induktiv ansats. Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter beskrevs i två teman med fyra tillhörande subteman. Första temat var att vårda utifrån den unika människan med subteman, att stötta patienten till egenvård samt att arbeta med en komplex vård kring patienten. Andra temat var att inte ha förutsättningar för att ge god vård med subteman, att inte ha tid och kompetens samt att generalisera och inneha en maktposition. Slutsats: För att vårda den växande populationen av personer med diabetes på bästa möjliga sätt, visade detta examensarbete bland annat att sjuksköterskor bör beakta patienters självbestämmanderätt, samt att sjuksköterskor bör vårda mer personcentrerat. / Abstract Background: Number of people affected by diabetes has increased during the past decades. Numerous nurses will be needing evidence-based knowledge of how to care for these people in the best way. Previous research has shown patients 'and relatives' experiences of diabetes and diabetes care. The question of what experiences nurses had of caring for diabetics remained. Aim: To describe nurses’ experiences of caring for people who suffer from diabetes. Method: Systematic literature study with descriptive synthesis according to Evans (2002) with an inductive approach. Results: Nurses' experiences were described in two themes with four subthemes. The first theme was to care for the unique human, with subthemes, to support the patient to self-care and to work with a complex care around the patient. The second theme was not to have the conditions to provide good care with subthemes, not to have time and competence a long with to generalize and hold a power position. Conclusion: To facilitate the best care for the growing population of diabetics, this degree project showed, for instance, that nurses should both consider patients' self-determination rights and apply more person-centred care. / <p>Sjuksköterskeprogrammet</p><p>Kurs: Examensarbete i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad.</p>

Bakgrund: Levercirros är slutstadiet för många olika leversjukdomar och har sitt ursprung i alkoholöverkonsumtion, hepatitvirusinfektioner samt övervikt och fetma. Forskning visar att personer med sämre hantering av levercirros drabbas av fler akuta sjukhusinläggningar, mer lidande och en lägre livskvalitet. Patientutbildning är ett sätt att bli delaktig i sin vård. Det är således av vikt att förstå hur patientutbildning påverkar patienter med levercirros i sin sjukdom och sitt dagliga liv. Syfte: Syftet var att belysa patientutbildningens betydelse för patienter med levercirros. Metod: En litteraturöversikt valdes som metod. Datainsamling skedde genom databaserna Cinahl Complete och PubMed och resulterade i elva artiklar, två var kvalitativa och nio var kvantitativa. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats i enlighet med Fribergs rekommendationer. Resultat: Tre kategorier identifierades: förbättrad kunskap och hantering av sjukdom, ökat välbefinnande samt önskan om mer utbildning. Sammanfattning: Resultatet visade att patientutbildning för patienter med levercirros kan leda till fördelar både på individ- och samhällsnivå och hade betydelse på flera plan. Kunskapen om sjukdomen och dess komplikationer ökade, även patientens livskvalitet förbättrades. Vidare ledde patientutbildning till en bättre sjukdomshantering vilket minskade sjukhusinläggningar. Det framkom även att patienterna upplevde ett behov av mer kunskap. / Background: Liver cirrhosis is the final stage of many liver diseases and derives from overconsumption of alcohol, hepatitis virus infections as well as overweight and obesity. Research shows that people with poor management of liver cirrhosis endure more acute hospitalizations, more suffering and a reduced quality of life. Patient education is a way to become more involved in their care. It is therefore important to understand how educational interventions affect patients with liver cirrhosis in their disease and daily life. Aim: The aim was to highlight the significance of patient education for patients with liver cirrhosis. Method: A literature review was the chosen method for this study. Data was collected through the databases Cinahl Complete and PubMed, resulting in eleven articles, two qualitative and nine quantitative. The articles have been quality reviewed and analyzed in accordance with Friberg’s recommendations. Results: Three categories were identified: increased knowledge and self-care ability, improved quality of life as well as patients' perceived need for more knowledge. Summary: The results showed that patient education for patients with liver cirrhosis can lead to benefits at both the individual and societal level. Knowledge about the disease and its complications increased, as well as the patient's quality of life. Furthermore, patient education led to better disease management, which reduced hospital admissions. It also emerged that patients experienced a need for more knowledge.

Bakgrund: Diabetesfotsår är en av många komplikationer relaterade till diabetes mellitus typ I och II. Diabetesfotsår bidrar till en lägre livskvalité och funktionsnivå för individen samt medför höga vårdkostnader för samhället. Sjuksköterskan i primärvården har en central roll vid omvårdnad av denna patientgrupp. Primärvården fungerar som en första instans där initiala omvårdnadsåtgärder genomförs, dels som prevention men också i syfte att behandla. Syftet: Var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder relaterat till diabetesfotsår i primärvården. Metod: Litteraturstudien utfördes utifrån niostegsmodellen med en tematisk analys. Studier med kvantitativ och kvalitativ ansats inkluderades. Resultat: Ett huvudtema kunde identifieras, patientutbildning och egenvård, samt tre subteman. Resultatet visade att patientutbildning är en effektiv metod för att förbättra patientens egenvård relaterat till diabetesfotsår. Fler än tre utbildningstillfällen för patienter visades ge bäst resultat på egenvård. Adekvat egenvård minskar risken för diabetesfotsår. Slutsats: Patientutbildning är den omvårdnadsåtgärd sjuksköterskan i primärvården kan erbjuda patienten. Patientutbildning har som syfte att förbättra egenvården. / Background: Diabetic foot ulcers is one of many complications related to diabetes mellitus type I and II. Diabetic foot ulcers cause lower quality of life and disability for the individual, the healthcare cost is also significant for the society. Nurses in primary health care have a central role in the nursing in this group of patients. Aim: Bring light to nursing care measures related to the diabetic foot ulcer in a primary care setting. Method: The literature review was made with the “Nine step model” with a thematic analysis. Studies with both a quantitative and qualitative approaches were included. Results: One main theme could be identified, patient education and self-care, as well as three sub themes. The result indicate that patient education is an effective method for improving self-care related to diabetic foot ulcers. More than three occasions of education for patientsgave the best results on self-care. Adequate self-care lowers the risk of diabetic foot ulcers. Conclusion: Patient education is the nursing care measure that nurses in primary care can offer patients. Patient education has the purpose of improving self-care.

Bakgrund: Förekomsten av diabetes typ 1 ökar i de nordiska länderna och i synnerhet i Sverige. Som förälder till barn med en nyligen diagnostiserad diabetes typ 1 kan den aktuella situationen upplevas som ett trauma, vilket kan påverka hela familjens livssituation och innebära stora förändringar och omställningar i livet. En adekvat patientutbildning med familjecentrerad vård är nyckeln till en framgångsrik behandling av livslång kronisk sjukdom.Syfte: Syftet är att undersöka upplevelser av patientutbildning hos familjer med barn som diagnostiserats med diabetes typ 1 i Skandinavien.Metod: En litteraturöversikt baserad på 16 kvalitativa artiklar från fyra olika länder.Resultat: Resultatet sammanställdes i tre olika huvudkategorier. De olika kategorierna beskriver föräldrarnas, barnets och syskons upplevelser av patientutbildning. De underkategorier som framkom i analysen var barn och föräldrars upplevelse av vårdpersonal och sjukhusmiljöns påverkan på patientutbildning samt hur tekniska hjälpmedel kan underlätta patientutbildning. Vidare avslöjar resultatet att stödjande miljöer påverkar barnet samt att hjälpmedel i vardagen underlättar livssituationen för familjen.Slutsats: Resultatet påvisar att patientutbildning upplevs för generell och saknar anpassning på familj- och individnivå samt att familjen har svårt att förlita sig på vårdpersonalens kompetens. Familjens livssituation med aktiviteter och spontanitet underlättas med hjälpmedel såsom insulinpump, dock upplever familjen att det tar lång tid att känna sig bekväm och självsäker med hanteringen av insulinpumpen. Vidare framkommer vikten av att hela familjen inklusive syskon involveras i utbildningen för att skapa förståelse för barnets behov och konsekvensen av vad en felbehandlad sjukdom kan medföra. / Background: The incidence of type 1 diabetes is increasing in the Nordic countries, and especially in Sweden. As a parent of a child with a newly diagnosed type 1 diabetes, the current situation can be experienced as a trauma, which can affect the whole family's life situation and involve major changes and adjustments in life. An adequate patient education with a family-centered approach is the key to successful treatment of lifelong chronic illness.Aim: The aim is to investigate the experiences of patient education in families with children diagnosed with diabetes type 1 in Scandinavian.Method: A literature review based on 16 qualitative research articles from four different countries.Results: The results were compiled into three different main categories. The different categories describe the parents’, child’s and siblings’ experiences of patient education. The subcategories that emerged in the analysis were children’s and parents’ experiences of professionals and the hospital environment’s impact on patient education, as well as how technical aids can facilitate patient education. Furthermore, the results reveal that supportive environments affect the child and that aids in everyday life make the life situation easier for the family.Conclusion: The results show that patient education is perceived as general and lacks adaptation at family and individual level and that many families have difficulties relying on professional competence. The family’s life situation, with activities and spontaneity, is facilitated with aids such as the insulin pump. However, families experience that it takes a long time to feel comfortable and confident with the handling of the insulin pump. Furthermore, the involvement of the whole family, including siblings, is of great importance in the education to create an understanding of the patient’s needs and the understanding of the consequences of a mistreated illness.

Bakgrund År 2018 utfördes 754 310 kirurgiska ingrepp på personer över 20 år, inom slutenvården i Sverige. För många patienter är kirurgiska ingrepp sammankopplat med en känsla av oro. Studier har visat att 60–80 procent av kirurgiska patienter är oroliga. Att som sjuksköterska lindra patientens oro inför ett kirurgiskt ingrepp samt skapa delaktighet kräver tid, kunskap och engagemang. Syfte Syftet var att belysa omvårdnadsinterventioner som kan ge patienten ökad delaktighet preoperativt. Metod En litteraturöversikt där sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Arton vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades med hjälp av integrerad analys samt kvalitetsgranskades och sorterades i teman efter vad de kom fram till. Resultat Resultaten i de inkluderade vetenskapliga artiklarna visade på vikten av tydlig och individanpassad information samt individanpassat bemötande av sjuksköterskorna preoperativt för att skapa delaktighet samt minska oron. De patienter som erhöll adekvat och tydlig information och där sjuksköterskan anammat personcentrerad omvårdnad genom individanpassat bemötande och kommunikation hjälpte patienterna att känna sig väl förberedda inför det kirurgiska ingreppet. Slutsats Individanpassat bemötande och individanpassad information till patienterna preoperativt är de omvårdnadsinterventioner som, resultatet i denna litteraturöversikt, visar på som mest effektiva ur patientens perspektiv. Att som sjuksköterska skapa en relation med patienten utifrån patientberättelsen och där identifiera patientens omvårdnadsbehov gällande grad och innehåll av information inför det kirurgiska ingreppet kan vara nyckeln till ökad delaktighet. / Background In 2018, 754 310 surgical procedures were performed on patients over 20 years old in the inpatient care in Sweden. For many patients, surgical procedures are associated with a feeling of anxiety. Studies have shown that 60-80 per cent of surgical patients suffer from anxiety. As a nurse, relieving the patients ́ anxiety prior to a surgical procedure and increasing patient participation requires time, knowledge and commitment. Aim The aim was to highlight nursing interventions that may encourage increased patient participation in preoperative care. Method A literature review where searches for scientific articles were made in PubMed and CINAHL. Eighteen scientific articles were selected and reviewed using an integrated analysis, examination of quality and then sorted by themes according to their findings. Result The results of the included scientific articles showed the importance of clear information and a person-centred approach from the nurses preoperatively to create participation and reduce anxiety. Patients who held adequate and clear information as well as when the nurse had a person-centred approach in both treatment and communication, entailed that the patients felt well prepared for the surgical procedure. Conclusion A person-centred approach and clear information to patients preoperatively are the nursing interventions shown to be most effective from the patient's perspective. This is the result of this literature review. As a nurse, establishing a relationship with the patient based on the patient's story and identifying the patient's need for care regarding the degree and content of information given prior to the surgical procedure, may be the key to increased patient participation.