Over the past ten years, the pupils' performance and grades has fallen and the number of competent to high school has decreased gradually. The Swedish school has been criticized and the role of the teachers has been questioned, among other by the media. In autumn 2007 Johannesskolan, one of Sweden's tenth worst schools replaced the ordinary teachers of Class 9A against eight of the country's "main" educators with the goal of the class to become one of Sweden's third major. The teachers have the autumn term in which to achieve the goal and the outcome will be measured by national tests in core subjects Swedish, English and Mathematics. The aim of this paper is to examine the role of the teacher's leadership in relation to the pupils' social and intellectual development, and identify common leadership of these eight educators. The result of the survey shows that all teachers except possibly one manage to engage students and get them to perform better and get good results.

By conducting qualitative interviews five pedagogues and eight children in the ages three to five have answered questions regarding environmental work in preschool. The purpose of this report was to examine how environmental work is pursued at two preschools and what children at these preschools think about environmental work. Recycling of garbage and small cultivation projects together with the children is what the pedagogues consider being the most common environmental work at their particular preschools. In the professional role of the pedagogue if can be clearly seen what special interests he or she has. Most of the children associate the forest with some kind of snack and animals. Half of the interviewed children also think about animals when they visit the forest. Half of the interviewed children also have an understanding of where peels from fruits should be tossed, but no one knows the meaning of the word environment. The children mainly think about actual occurrences, which is only natural in their development. Keywords: preschool, environmental work, pedagogues, actual occurrences

Vi har sett på vår VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) att pedagoger tycks bemöta eleverna olika beroende på om de är flickor eller pojkar. Vidare har vi uppmärksammat att lärarna pratar på olika sätt till flickor och pojkar. Om läraren hjälper en flicka och en pojke behöver hjälp, avbryter läraren flickans hjälp för att genast hjälpa pojken. Läraren verkar ägna mer tid och uppmärksamhet åt pojkarna än flickorna. Vi anser att detta är ett aktuellt ämne, då det förmodligen förekommer skillnader i pedagogernas bemötande av pojkar och flickor på många skolor runt om i landet. Vi tycker det är intressant att ta reda på om eleverna märker av att de bemöts olika. Vårt syfte är att undersöka om elever upplever att de bemöts olika av pedagoger beroende på vilket kön eleverna har samt hur dessa eventuella skillnader i bemötande tar sig uttryck. Vi har använt oss av kvalitativa metoder: klassrumsobservationer och barnintervjuer. Vi har intervjuat sex flickor och sex pojkar i årskurs tre. För att kunna belysa vår frågeställning från olika håll valde vi att göra intervjuerna på två olika skolor i olika kommuner. Vi har även gjort deltagande observationer i helklass för att på så sätt ytterligare kunna bredda det material vi baserat uppsatsen på. Vi har genom vår undersökning fått större insikt i hur eleverna uppfattar bemötandet av pedagoger och sin vardag i skolan. Vår undersökning visade att både pojkar och flickor anser att pojkar får mest skäll och tillsägelser i klassrummet. Vi kom även fram till att det är pojkarna som får mest tid och uppmärksamhet av läraren. Eleverna själva märkte av att pedagogen bemötte pojkar och flickor olika i klassrummet, då de svarade att det beror på att pojkarna är bråkigare och pratigare och därmed får mer tid och uppmärksamhet. Om eleverna bortsåg från att pojkarna var bråkigare och pratigare märkte de ingen skillnad i pedagogernas bemötande.

Syftet med vår studie är att undersöka pedagoger i förskolans erfarenheter utav sitt eget arbetssätt i traditionella förskolor samt i Reggio Emilia inspirerade förskolor, för att kunna genomföra en jämförelse. Metod: Studien bygger på sex intervjuer med pedagoger ifrån tre traditionella förskolor samt tre Reggio Emilia inspirerade förskolor. Under dessa intervjuer deltog 1-3 pedagoger, vilka var utbildade förskollärare eller barnskötare. Intervjuunderlaget bestod utav fem centrala frågor, utifrån vilka vi bad informanterna berätta om sina erfarenheter för oss. För att analysera de utskrivna intervjuerna valde vi att genomföra en meningskategorisering. Detta så att vi kunde sammanfatta informanternas erfarenheter och göra dem lättöverskådliga. Med dessa sammanfattningar som grund genomfördes en jämförelse mellan de traditionella förskolorna och de Reggio Emilia inspirerade förskolorna. Resultat: Vår studie visade att det inte fanns några markanta skillnader i det sätt på vilket pedagogerna uttryckte sig om det egna arbetssättet beroende på om de arbetade inom den traditionella förskolan eller i den Reggio Emilia inspirerade förskolan. Två skillnader framkom dock. Den största utav dessa var på vilket sätt pedagogerna talade om samt arbetade med inomhusmiljön, det skiljde sig också åt på vilket sätt pedagogerna uttryckte sin syn på barnen.

Syftet med följande arbete är att belysa vilka copingstrategier pedagoger i förskolan och grundskolan har för att hantera sin egen stress och om specialpedagogisk handledning kan underlätta. Studien bygger på sex enskilda djupintervjuer och femtio enkäter som besvarats av slumpmässigt utvalda pedagoger på förskola, fritidshem och grundskola. Med hjälp av djupintervjuerna och enkäterna vill vi visa hur pedagoger uppfattar sin arbetssituation. Vårt syfte baseras på två frågeställningar: Vilka copingstrategier har pedagoger i förskolan, grundskolan och fritidshem för att hantera stress? Upplever pedagoger att specialpedagogisk handledning skulle underlätta deras reflektion och stresshantering? Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om pedagoger och stress. Sammanfattningsvis pekar resultatet av vår undersökning att pedagogerna upplever sitt arbete som meningsfullt, glädjefullt och betydelsefullt, men att deras arbetsbelastning är för hög. Pedagogerna använder sig av olika copingstrategier för att hantera sin stress. De upplever att de får stöd från kollegor. Resultatet visar att deras chefer inte i tillräcklig omfattning har möjlighet att kunna bekräfta, stödja, vägleda dem. Pedagogerna anser att om de erbjöds specialpedagogisk handledning skulle detta underlätta deras arbetssituation. Kunskapsbidraget som denna studie kan bidra med är att belysa vikten av en hållbar utveckling och ett hållbart ledarskap inom pedagogisk verksamhet. Resultatet kan tillämpas genom att specialpedagogisk handledning kan bidra till att reducera pedagogers stress och kommer tredje part tillgodo, därmed barnen.

Förskolan är barns sociala arena där de vistas många timmar om dagen. Samtidigt lever barnen i lekens värld, vilken är betydelsefull för deras utveckling. På förskolan skapar barnen kamratskap och lär sig upptäcka världen på ett naturligt sätt genom leken. Men det är inte bara barn på förskolan. Barnen delar arenan med vuxna, pedagoger, som har en avgörande roll för att skapa utrymme för barnens lekar. Då är det oundvikligt att visa intresse för på vilket sätt pedagogerna påverkar barnens lek, samt vad det är som styr barnens möjligheter till lek.   Den här studiens huvudsyfte är att belysa hur pedagogens förhållningssätt och miljön, i form av tid och rum, påverkar barns möjlighet till lek. Studien tar upp pedagogens barn- och leksyn utifrån ett maktperspektiv. Den fysiska miljön liksom tid för lek undersöks.   Undersökningen genomförs på fyra olika förskolor. Lekflöde, pedagoger och barn i olika åldrar observeras på respektive avdelning under en dag med hjälp av löpande protokoll. En förskollärare från avdelningen där observationen genomförs intervjuas i direkt anslutning till observationen.   Även om många pedagoger anser att leken är viktig prioriteras ändå rutinsituationer och schemalagda aktiviteter. Studiens resultat visar hur stor makt pedagogerna egentligen har och hur viktigt det är veta vad det är pedagogen gör med makten.

Syftet med examensarbetet är att se om det har skett en ändring gällande Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, rev 2010, från dokumentation till pedagogisk dokumentation i pedagogernas arbetssätt i förskolan. Ett annat syfte är att se om vårdnadshavarna/föräldrarna är delaktiga i den pedagogiska dokumentationen. Frågeställningarna till detta arbete är: Hur uppfattar pedagogerna den pedagogiska dokumentationen och när anser de att dokumentationen blir pedagogisk? På vilket sätt görs vårdnadshavarna/föräldrarna delaktiga i den pedagogiska dokumentationen? Metoden som används är kvalitativ forskningsansats där syftet är att förstå och tolka enkätsvaren från vårdnadshavarna/föräldrarna samt intervjuerna av pedagogerna. Det framträdande resultatet är att pedagogerna har en bra uppfattning om vad pedagogisk dokumentation innebär och att det har skett en ändring i arbetssättet från en mer förmedlande till mer utforskande där barnen är i centrum. Pedagogerna i denna undersökning vill att vårdnadshavarna/föräldrarna skulle vara ännu mer delaktiga i denna process. Samtidigt anser vårdnadshavarna/föräldrarna att de är delaktiga genom utvecklingssamtal och föräldramöten, vilket då egentligen är en dokumentation över det som har varit. Pedagogisk blir dokumentationen först då den brukas aktivt för att förstå och fatta nya beslut som utmanar barnens lärande och dig själv vilket då leder till utveckling.

Bakgrund: Utomhuspedagogik syftar till lärande i samverkan mellan upplevelse ochreflektion utifrån konkreta erfarenheter i verkliga situationer. Det är ett handlingsriktatlärande utomhus där teori och praktik kopplas samman i ett erfarenhetsbaserat lärande,vilket leder till djupare kunskaper. Utomhuspedagogik är ett komplement till traditionellundervisning där eleverna lär med hela kroppen och fler sinnen. Pedagoger medutbildning i utomhuspedagogik ser skillnader mellan traditionellt lärande ochutomhuspedagogik. Ämnen som oftast undervisas utomhus är språk och matematik.Närheten till bra utemiljö är nödvändig för att lämna skolgården. Syfte: Undersöka hurskolans närmiljö påverkar pedagogers syn på utomhuspedagogik och användandet avnärmiljön? Metod: Studien bygger på kvalitativa enkäter som är genomförda iförskoleklasser på två skolor, den ena skolan är placerad i stadsmiljö och den andra ärbelägen nära naturmiljö. Enkäterna har besvarats av tio pedagoger, varav åtta deltog frånden naturnära skolan och två från den stadsnära. Resultat: Det finns tydliga skillnadermellan skolorna när det gäller synen på utomhuspedagogik, den naturnära skolan harbredare kunskaper om utomhuspedagogik. Den naturnära skolan ser fler möjligheter förlärandet utomhus och undervisar i fler ämnen utomhus än den stadsnära skolan. Bådaskolorna har lektioner i matematik, språk och idrott utomhus, dessutom tar leken en stordel av utepassen. Slutsats: Närmiljön påverkar de olika skolornas sätt att arbeta utomhus.Goda förutsättningar och närhet till naturmiljö ökar intresset och kunskaperna iutomhuspedagogik.

No description available.

Med utgångspunkt från hur pedagoger upplever sin yrkesvardag, är syftet med denna studie att belysa pedagogers behov av handledning. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning gällande handledningen som begrepp och dess syfte. Likaså presenteras lärarrollens komplexa uppdrag. De teoretiska perspektiven för studien står främst att finna i teorin om KASAM, vilken innebär att känslan av sammanhang är avgörande för att människor ska utvecklas positivt, samt i systemteorin vilken talar om att vi ingår i ett ständigt samskapande, i ett cirkulerande växelspel där en del i systemet ger effekt i andra delar av systemet. Därtill presenteras det socialkonstruktivistiska perspektivet, vilket utgår ifrån att vi skapar och konstruerar vår verklighet utifrån sociala konstruktioner i mötet med andra. Pedagogers behov av handledning belystes med hjälp av data från tio pedagogers utsagor, utifrån semistrukturerade intervjuer. Undersökningen visar att den handledning pedagogerna efterfrågar, ska innehålla konkret rådgivning av någon som kan tillföra merkunskap, i syfte att hjälpa eleverna att nå målen. Pedagogerna uttrycker också en önskan om att samtala med andra om situationer som uppstår kring det pedagogiska och relationella arbetet med eleverna. Vi menar att dessa samtal kan finna sin plats i det vi kallar den reflekterande handledningen. Respondenterna tror att handledning kan ge ny kunskap och fler verktyg till pedagogerna. De menar också att handledning ger möjlighet att prata sig samman med andra, att få hjälp och samtidigt hjälpa andra. De uttrycker att en av effekterna kan vara att skapa samsyn på skolan och menar vidare att handledning kan skapa trygghet och minska känslan av stress. Vår tolkning är att pedagoger ser vad som skulle hjälpa dem att hantera vardagen på ett bättre sätt, men har inte tid att ta emot det. Resultatet av studien kan bidra till att rektorer och annan ledningspersonal får en större kunskap kring hur den specialpedagogiska kompetensen kan användas och då i synnerhet kompetensen som kvalificerad samtalsparter och rådgivare i pedagogiska frågor.