Syftet med denna studie var att synliggöra pedagogers förhållningsätt gällande könsnormer och genus i barnens fria lek utifrån ett maktteoretiskt perspektiv. Jag har genomfört en kvalitativ studie där jag använt mig av icke deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer för att samla in empirin. Observationerna genomfördes både inomhus och utomhus på två förskolor. Intervjuerna genomfördes av sex pedagoger varav fyra var förskollärare och två var barnskötare. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår ifrån ett maktperspektiv som Tullgren använder och det bygger på Foucault syn på makt. Det empiriska materialet har analyserats utifrån begreppen; att barnen leker, vad barnen leker och hur barnen lekar. Resultatet pekar på att det finns en medvetenhet hos pedagoger kring hur de ska bemöta stereotypa normer i förskolan. Det framkommer även att det finns en viss omedveten om hur pedagoger faktiskt bemöter de djupt rotade normerna som är kopplat till genus och kön. En övergripande slutsats är att pedagoger medvetet styr barnen mot vad pedagogerna anser vara normalt i stället för att utmana och bredda barnens intressen och normer. / <p>Betyg i Ladok 240110.</p>

Vår studie handlar om att få en insyn kring hur pedagoger ser på sitt arbete gällande samspel i förskolan. Den tidigare forskningen behandlar samspel i förskolan, pedagogers förhållningsätt gällande samspel i förskolan och relationer som påverkande faktorer i samspelet. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i den relationella pedagogiken. Vi har utgått från kvalitativa halvstrukturerade intervjuer och intervjuat fem utbildade pedagoger som arbetar på samma förskola. Materialet har transkriberats och sedan analyserats utifrån analysmetoden Meningskoncentrering. Därefter diskuteras resultatet utifrån tidigare forskning och den relationella pedagogiken. Utifrån intervjuerna menar samtliga pedagoger att det sker ett samspel hela tiden i förskolan. Resultatet vi fick från våra intervjuer belyste vikten utav att barnen utvecklar goda samspelsstrategier. Goda samspel i verksamheten är inte bara viktigt för barnen i deras utveckling, det är minst lika betydelsefullt för pedagogerna. För att utveckla samspelsstrategier gäller det att pedagogerna lyssnar och tolkar barnen vilket påverkar att barnen bemöts på ett respektfullt sätt.

Med vår studie vill vi få syn på hur det kan se ut i tamburen på förskolor, hur samspelet mellan barn och pedagoger ser ut, om barnen utmanas till att vara självständiga samt om miljön möjliggör till barns självständighet. Studien innehåller två delstudier med intervjuer och observationer från två olika förskolor. Totalt har sex observationer utförts för att få en bredare syn på pedagogernas arbetssätt. Sedan har sju semistrukturerade intervjuer med personal från respektive avdelning utförts för att ta del av deras egna tankar kring tamburen. Det här är en kvalitativ studie där en tematisk analys har gjorts. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv där begrepp som mediering, appropriering, scaffolding samt fysiska och intellektuella redskap använts för att analysera empirin. Resultatet från förskola 1 och 2 skiljde sig när det gällde arbetssättet men inte när det gällde deras egna tankar om hur de vill att tambursituationen ska se ut. Tidsbrist, stress och stora barngrupper tas upp som en orsak till att tambursituationerna glöms bort och blir till en låt-gå situation. Det har många gånger varit orsaken till att pedagogernas pedagogiska roll och profession inte kommit till uttryck i tamburen. Resultatet kom fram till att pedagoger behöver skapa en struktur och planering, ha en god kommunikation sinsemellan samt skapa förutsättningar för en trivsam miljö där barnen får tillgång till fysiska och intellektuella redskap för att påklädningssituationer ska kunna bidra till barns lärande och utveckling samt vara en trygg plats där barn får öva på att bli självständiga individer.

Studiens syfte är att belysa pedagogiska miljöers betydelse i skapandet av en inkluderande verksamhet i förskolan. Studien är en kvalitativ studie som har konstruerats ur ett kategoriskt och relationellt perspektiv samt ur teorin om agentisk realism med hjälp av semistrukturerade intervjuer. I resultatet lyfts pedagogernas syn på vad den pedagogiska miljön är, hur de arbetar med den samt hur de arbetar för att skapa inkludering för barn i behov av stöd i förskolan. Studiens slutsats är att den pedagogiska miljön är ett viktigt verktyg för att kunna skapa inkluderingsmöjligheter för barn i behov av stöd i förskolan.