Introduktion:  Operationssjuksköterskors  arbete  är  svårdefinierat  och  komplext  där  huvudansvaret  ligger  på patientens perioperativa omvårdnad, medicintekniska produkter och instrumentvård. Operationssjuksköterskor är skyldiga att utföra patientsäker vård i samråd med patienten. Preoperativa samtal kan vara ett redskap för att inhämta patientcentrerad information. Syfte: Att beskriva hur operationssjuksköterskor inhämtar information om patienten avseende säker vård samt undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av den perioperativa dialogen. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio operationssjuksköterskor från tre sjukhus. Intervjuerna transkriberades och texterna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: ”Olika sätt att erhålla information”, ”Olika sätt att arbeta patientsäkert”, ”Möjligheter och hinder att genom den perioperativa dialogen erhålla information”. Operationssjuksköterskorna prioriterade inte samtal med patienten för att inhämta information. Tidsbrist, vårdorganisation och operationssjuksköterskornas attityder ansågs vara hinder för patientsamtal. De använde sig istället av operationsanmälan, journal och andrahandsinformation från kollegor. Operationssjuksköterskorna ansåg vården vara patientsäker även utan preoperativa samtal. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskorna anser sig kunna utföra patientsäker vård och kan inhämta den information de behöver om sin patient utan att ha kommunicerat med patienten. Operationssjuksköterskorna har ett ansvar att hävda sin roll som patientens advokat för att kunna utföra en individanpassad vård. För att operationssjuksköterskan ska kunna utöva en mer patientcentrerad vård behövs kanske en förändring av operationssjuksköterskornas attityder och om så ska ske är det viktigt med ett organisatoriskt erkännande av hela deras arbetsfält.

Introduktion: Patienter kan drabbas av vårdskador i samband med positionering med operation. Det är operationssjuksköterskan som tillsammans med operationsteamet ansvarar för patientens positionering. Syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskor uppfattningar av vårdåtgärder som utförs i samband med positionering av patient i benstöd. Metod: Studien har genomförts med kvalitativ metod och datainsamlingsmetod var enskilda intervjuer. Databearbetning har genomförts med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier med tillhörande sex subkategorier. Den första kategorin visar att vårdåtgärder som operationssjuksköterskor utför i samband med positionering är anpassade efter patientens kroppsliga förutsättningar och behov. Den andra kategorin visar att operationssjuksköterskor tar ansvar för och kontrollerar att positioneringen utförs med bästa möjliga avlastning att tryck och sträckning undviks. Det framkommer vidare att riktlinjer fyller en viktig funktion för att tiden i benstöden inte skall överskridas. Det är viktigt att operationsteamet samarbetar för att söka lösningar som passar patienten. Slutsats: Denna studie visar att för en lyckad positionering i benstöd behöver hänsyn tas till patientens kroppsbyggnad och behov. Ett pre- och intraoperativt samtal ger kunskap om behov som patienten har inför positioneringen. Studien visar att operationssjuksköterskor tar ansvar för och kontrollerar att positioneringen utförs på riktigt sätt och bevakar att tiden i begränsas genom att följa riktlinjer. De kontrollerar positioneringen innan drapering sker och har en handlingsberedskap under hela operationen för att skydda patienten. Vid begränsningar att ligga i benstöd provas läget ut tillsammans med patienten innan spinalbedövningen ges för att förhindra att skador uppstår. Studien visar vidare att patientens delaktighet är viktig för att uppnå bästa möjliga avlastning i samband med positioneringen samt att hela operationsteamet samarbetar och bidrar med nya flexibla lösningar på problem som uppstår. / Introduction: Patients may suffer from medical injuries associated with surgery positioning. There is the theatre nurse together with the operating team who is responsible for the patients positioning. The aim of the study was to describe theatre nurses perceptions of nursing interventions conjunction with the positioning of the patient in leg bearer. Method: The study was conducted using qualitative methodology and data collection method was individual interviews. Data processing was carried out with qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in two categories with the associated six subcategories. The first category shows that health interventions performed by the theatre nurses is adopted for the patients’ physical conditions and needs. The second category shows that theatre nurses take responsibility for and control the positioning that it is carried with the best possible relief of pressure and tension are avoided. It proves that guidelines serves an important function to prevent the time in leg bearer from being exceeded. It is important that the operating team working together to find solutions. Conclusion: This study shows that for a successful positioning in the leg bearer need to take account of patient's body conditions and needs. A pre- and intraoperative dialogue provides knowledge about the patients’ needs prior to positioning. The study shows that theatre nurses take responsibility for and make sure that positioning is carried out properly and monitor the time in restricted following the guidelines. They control the positioning before draping is done and has a readiness to act throughout the surgery to protect the patient. When limitations to lie in the leg bearer the position are tried out together with the patient before spinal anesthesia is given to prevent damage. The study further shows that the patient's participation is important for achieving the best possible relief in connection with the positioning and that the whole operating team collaborates and contributes with new flexible solutions to problems.

No description available.

Socialstyrelsen beskriver en kommande brist på operationssjuksköterskor i Sverige, samtidigt visar statistik av antal ansökningar till specialistutbildningen att färre sjuksköterskor väljer inriktningen operationssjuksköterska. I litteraturen beskrivs operationssjuksköterskans yrke som dolt för utomstående, och det kan vara en orsak till det låga intresset att välja yrket. Syftet med denna pilotstudie var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om operationssjuksköterskans yrke. Studien är genomförd med kvalitativ induktiv ansats som en intervju med öppen ingångsfråga. Data är analyserat med manifest innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier, Osynligt och lågt värderat, Medlem i teamet och Praktiskt arbete. Resultatet stämmer överens med tidigare utförd forskning. En större studie är av värde för att få en djupare förståelse av skillnader i uppfattningar. Kunskap om uppfattningen kan underlätta rekrytering av operationssjuksköterskor. Specialistkompetens på operationsavdelningarna ökar förutsättningarna för patienter att få en säker perioperativ omvårdad / National Board of Health and Welfare describes an upcoming shortage of perioperative nurses in Sweden, and statistics show that the number of nurses applying to specialized training in the perioperative field is declining. In the literature, the perioperative nursing profession is described as non-visible to people in general, and that may be a reason for the lack of interest in choosing the profession. The purpose of this pilot study is to describe nursesʹ perceptions of the perioperative nursing profession. The study was conducted using qualitative inductive approach as an interview with open entry question. Data was analyzed by manifest content analysis. The results revealed three categories; Invisible and low valued, Member of the team and Practical work. The result is consistent with prior research conducted. A larger study is of value to obtain a deeper understanding of differences in perceptions. Knowledge of these perceptions may facilitate the recruitment of perioperative nurses. Specialized competence at the surgical departments increases the chances for patients to receive a safe perioperative care.

Artroskopinė priekinio kryžminio raiščio rekonstrukcija – viena iš dažniausiai atliekamų ortopedinių operacijų. Adekvati skausmo kontrolė yra svarbi siekiant efektyvios ankstyvos reabilitacijos ir gerų funkcinių rezultatų, sutrumpinant gydymo ligoninėje trukmę. Atlikome randomizuotą perspektyvųjį dvigubai aklą placebu kontroliuojamą tyrimą panaudodami intrasąnarinius vaistus (morfiną ir neostigminą), derindami su vienkartine šlauninio nervo blokada. Taip pat tyrėme tęstinį skausmo malšinimą šlaunies perineuriniu kateteriu, taikydami du skirtingus paciento kontroliuojamos analgezijos režimus. Taikėme mažesnę vietinio anestetiko koncentraciją, siekdami selektyvesnės sensorinės blokados, mažesnės paros dozės, mažiau toksinių reakcijų. Tikrinome, ar tęstinis skausmo malšinimas yra veiksmingesnis nei vienkartinė nervo blokada su intrasąnarinėmis analgetikų injekcijomis. Intrasąnarinis morfinas turėjo panašų analgezinį poveikį kaip ir neostigminas paciento krūvio metu per visą tyrimo laiką (48 val.); tačiau neostigminas buvo patikimai efektyvesnis už placebą antrą pooperacinę dieną. Skausmo kontrolė ramybėje ir krūvio metu bei pacientų pasitenkinimas per visą tyrimą buvo geresni perineurinio skausmo malšinimo grupėse negu intrasąnarinėse. Intrasąnarinių grupių pacientų analgezijos efektyvumui priartėjus prie kateterinių grupių, nustatydavome didesnį papildomų analgetikų suvartojimą pirmosiose. Skausmo malšinimas 0,1% bupivakaino infuzija šlaunies perineuriniu kateteriu, taikant... [toliau žr. visą tekstą] / Choice of optimal postoperative analgesia technique after anterior crutiate ligament repair remains challenging. Aiming to evaluate and compare the efficacy of intra-articular injection of morphine and neostigmine our prospective randomized clinical study compared pain intensity, consumption of adjunct analgesics and patient satisfaction during 48 postoperative hours in patients who, in addition to spinal block, received a single-shot femoral nerve block followed by the end-of-surgery intra-articular injection of morphine, neostigmine or placebo. Additionally, the former two were compared with continuous femoral nerve block with postoperative patient controlled analgesia infusion pump containing 0.1 % bupivacaine preset in 2 different regimens: with or without basal infusion. Our results show that there was only a single difference among intra-articular groups found on the 2nd postoperative day: a significantly better pain control at motion in neostigmine group than in the placebo group. There was no additive analgesic effect of i/a morphine. Also, we observed a significantly better pain control and patient satisfaction in continuous femoral perineural block PCA groups during the whole trial. There was a significant prevalence of the PCA analgesia regimen which implies the preset basal rate of 0.1% bupivacaine: a 5 ml bolus with a lockout period 30 min and basal infusion 5 ml/h.

Choice of optimal postoperative analgesia technique after anterior crutiate ligament repair remains challenging. Aiming to evaluate and compare the efficacy of intra-articular injection of morphine and neostigmine our prospective randomized clinical study compared pain intensity, consumption of adjunct analgesics and patient satisfaction during 48 postoperative hours in patients who, in addition to spinal block, received a single-shot femoral nerve block followed by the end-of-surgery intra-articular injection of morphine, neostigmine or placebo. Additionally, the former two were compared with continuous femoral nerve block with postoperative patient controlled analgesia infusion pump containing 0.1 % bupivacaine preset in 2 different regimens: with or without basal infusion. Our results show that there was only a single difference among intra-articular groups found on the 2nd postoperative day: a significantly better pain control at motion in neostigmine group than in the placebo group. There was no additive analgesic effect of i/a morphine. Also, we observed a significantly better pain control and patient satisfaction in continuous femoral perineural block PCA groups during the whole trial. There was a significant prevalence of the PCA analgesia regimen which implies the preset basal rate of 0.1% bupivacaine: a 5 ml bolus with a lockout period 30 min and basal infusion 5 ml/h. / Artroskopinė priekinio kryžminio raiščio rekonstrukcija – viena iš dažniausiai atliekamų ortopedinių operacijų. Adekvati skausmo kontrolė yra svarbi siekiant efektyvios ankstyvos reabilitacijos ir gerų funkcinių rezultatų, sutrumpinant gydymo ligoninėje trukmę. Atlikome randomizuotą perspektyvųjį dvigubai aklą placebu kontroliuojamą tyrimą panaudodami intrasąnarinius vaistus (morfiną ir neostigminą), derindami su vienkartine šlauninio nervo blokada. Taip pat tyrėme tęstinį skausmo malšinimą šlaunies perineuriniu kateteriu, taikydami du skirtingus paciento kontroliuojamos analgezijos režimus. Taikėme mažesnę vietinio anestetiko koncentraciją, siekdami selektyvesnės sensorinės blokados, mažesnės paros dozės, mažiau toksinių reakcijų. Tikrinome, ar tęstinis skausmo malšinimas yra veiksmingesnis nei vienkartinė nervo blokada su intrasąnarinėmis analgetikų injekcijomis. Intrasąnarinis morfinas turėjo panašų analgezinį poveikį kaip ir neostigminas paciento krūvio metu per visą tyrimo laiką (48 val.); tačiau neostigminas buvo patikimai efektyvesnis už placebą antrą pooperacinę dieną. Skausmo kontrolė ramybėje ir krūvio metu bei pacientų pasitenkinimas per visą tyrimą buvo geresni perineurinio skausmo malšinimo grupėse negu intrasąnarinėse. Intrasąnarinių grupių pacientų analgezijos efektyvumui priartėjus prie kateterinių grupių, nustatydavome didesnį papildomų analgetikų suvartojimą pirmosiose. Skausmo malšinimas 0,1% bupivakaino infuzija šlaunies perineuriniu kateteriu, taikant... [toliau žr. visą tekstą]

No description available.

Bakgrund: Att opereras sätter patienten i en utsatt situation där personliga och kroppsliga gränser överskrids. Då patienten sövs har hon ännu mindre kontroll över vad som sker och den perioperativa sjuksköterskan blir den som måste bevara hennes värdighet och integritet. På flera intensivvårdsavdelningar kommunicerar personalen med den sövda patienten då de utgår ifrån att hon kan höra och minnas det som sägs även under anestesi. Detta synsätt är till synes inte lika utbrett inom operationsvården. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av hur de upprätthåller den sövda patientens integritet och värdighet. Metod: Tre fokusgruppsintervjuer utfördes på två sjukhus i södra Sverige. I studien deltog 12 operationssjuksköterskor med arbetslivserfarenhet från ett halvår upp till 44 år. Intervjuerna spelades in och transkriberades och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier med underkategorier identifierades som beskrev operationssjuksköterskans bevarande av den sövda patientens integritet och värdighet. Dessa var: att bevara patientens kroppsliga integritet, att försvara patienten, att ha ett empatiskt förhållningssätt och att följa upp kränkningar mot patienter. Konklusion: Bevarandet av den sövda patientens värdighet och integritet är en komplex fråga, där den kroppsliga integriteten lätt tar överhanden. Implementeringen av ett arbetssätt där den sövda patienten antas kunna uppfatta en del av det som händer på operationssalen skulle kunna leda till att alla delar av värdigheten och integriteten lättare bevaras. Operationssjuksköterskan har en viktig roll i att se till hela människan och hennes behov. Det är många faktorer som påverkar vilka strategier som används av sjuksköterskan och det krävs ett reflekterande förhållningssätt. Organisationen har ett ansvar för att främja arbetsmiljön och teamsamarbetet för att på bästa sätt möjliggöra bevarandet av patientens värdighet och integritet. / Background: Surgery puts the patient in a vulnerable situation where personal and physical limits are exceeded. An anesthetized patient has even less control over what is happening and the perioperative nurse has to maintain the dignity and integrity of the patient. In many intensive care units, the staff communicates with the anesthetized patient assuming she can hear and remember what is said even under sedation. This approach doesn’t seem to be as widespread in surgical care. Objective: The objective was to describe the surgical nurses' experiences of how they maintain the anesthetized patient integrity and dignity. Method: Three focus group interviews were conducted at two hospitals in southern Sweden. The study enrolled 12 operating theatre nurses with work experience from six months up to 44 years. The interviews were recorded and transcribed and the data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Four categories with subcategories were identified that described how the operating theatre nurses maintained the integrity and dignity of the anesthetized patient. These were: to preserve the patients’ bodily integrity, defending the patient, to have an empathetic approach and to follow up on violations towards patients. Conclusion: Maintaining the anesthetized patient's dignity and integrity is a complex issue, where bodily integrity often takes precedence. The implementation of an approach where the anesthetized patient is assumed to be able to understand a part of what happens in the operating room could lead to the preservation of the patients’ dignity and integrity as a whole. The operating theatre nurse has an important role to care for the whole person and her needs. There are many factors that influences the strategies used by the nurses that also requires a reflective approach. The organization itself has a responsibility to promote the work environment and team collaboration to best enable the preservation of the patients’ dignity and integrity.

Introduktion Patientsäkerhet är en viktig del i arbetet med att upprätthålla en god kvalitet inom hälso- och sjukvården och inte minst inom riskfyllda områden som anestesi- och operationssjukvård. Operationsprocessen kan stödjas genom användandet av ett kliniskt informationssystem, ett så kallat operationsplaneringssystem. Vad som dock inte finns väl beskrivet är hur ett sådant här informationssystem skulle kunna bidra till en säkrare vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva processen och vilken betydelse ett operationsplaneringssystem hade för patientsäkerheten på en operationsavdelning utifrån personalens perspektiv. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats genomfördes och analyserades med riktad innehållsanalys enligt Hsieh & Shannon. Tjugosex intervjuer genomfördes utifrån nio olika befattningar relaterade till operationsprocessen på tre olika sjukhus i mellersta och södra Sverige Resultat: Processen av kirurgska ingrepp bestod av tre olika faser; planering, genomförande och uppföljning. Extern planering hanterades av kirurgisk avdelning eller mottagning. Den interna planeringen hanterades av operationsavdelningen och för att kunna fullfölja planeringen genomfördes en interorganisationell planering. Faktorer att ta hänsyn till under den första fasen var ändringar och bristande planering. Den verkställda planeringen utgjorde arbetsunderlaget vid genomförandet av operationerna. Uppföljningen var mestadels produktionsinriktad och patientrelaterad vårduppföljning saknades. Patientsäkerhet handlade om två saker, perspektiv och betydelse. Patientsäkerhetsperspektivet beskrevs utifrån patient-, organisations- och medarbetareperspektiv. Betydelsen av ett operationsplaneringssystem för patientsäkerheten var relaterad till information, kontrollfunktioner, organisation och förändringar. Konklusion: Patientsäkerheten garanterades av den personal som arbetade i operationsprocessen och inte av operationsplaneringssystemen. Utveckling av säkerhetsfunktioner i operationsplaneringssystemen skulle kunna bidra till ökad patientsäkerhet. / Introduction: Patient safety is an important part in the performance of good quality in healthcare and particularly in critical areas like anesthesia and surgery. The process of surgery can be supported by an operating room information system, but there is no adequate description of how a system like this will support a safer care of the patient. Purpose: The aim of the present study is to describe the process and importance of an operating room information system for the patient safety in operating rooms from the perspective of employees. Method: An empirical study with a qualitative onset was implemented and analyzed using directed content analysis according to Hseih & Shannon. Twenty six interviews were performed from nine different positions during the process of surgery in three different hospitals in mid- and southern Sweden. Results: Operating room management included planning, surgery and evaluation. Extern planning was handled by the surgery ward or reception and intern planning by the surgery department. To complete the process there was an inter-department coordination and planning. Changes and insufficient planning had to be taken into account during this process of planning surgery. Executed planning functioned as the working document during the day of surgery. Evaluation was considered as mostly production-oriented and patient-related evaluation was missing. Two areas emerge from patient safety, perspective and significance. The importance of an operating room information system related to patient safety was information, safety controls, organization and changes. Conclusion: Patient safety was guaranteed by employees who worked in the process of surgery and not by the operating room information systems. Development of safety functions in operating room information system may improve patient safety.

Hypotermi, en sänkning av kroppens kärntemperatur under 36°C, är en oönskad men vanlig komplikation under den perioperativa perioden. Det är förenat med en rad negativa konsekvenser som kan orsaka lidande för patienter och innebära ökade vårdkostnader. Svårigheterna med att på ett enkelt och effektivt sätt förhindra hypotermi utgör ett hinder i vården och nya produkter utvecklas därför kontinuerligt. En viktig del i anestesisjuksköterskans arbete är att bevara patientens kroppstemperatur så nära det normala som möjligt. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva olika metoder som är lämpliga för anestesisjuksköterskan att använda för att förhindra hypotermi hos vuxna i det perioperativa förloppet. I de 18 resultatartiklarna testades olika metoder för att bibehålla normal kroppstemperatur: täcka patienten, höjd salstemperatur, värmning med varmluft, elektrisk värmning, värmning av infusionsvätskor, värmning med cirkulerande varmvatten och strålningsvärme. Flera metoder visades effektiva men resultaten var inte entydiga. Inget system visades värma bättre än varmluft. Ytterligare forskning krävs för att fastställa nytta och säkerhet för de övriga aktiva värmesystemen men vissa kan komma att utgöra ett komplement till nuvarande strategier. / Hypothermia, a reduction of the body core temperature below 36°C, is an undesirable but common complication in the perioperative period. It is associated to a series adverse events that can cause discomfort to patients and result in increased health care costs. The difficulties involve a simple and effective way to prevent hypothermia and is an obstacle in the care and new products will develop over time. An important part of nurse anesthetists work is to maintain the patient´s body temperature as close to normal as possible. The aim of the literature study was to describe different methods that is appropriate for the nurse anesthetist to use to prevent hypothermia in adults in the perioperative process. In the results of the 18 articles different forms of methods were tested in order to maintain normal body temperature: cover the patient, raised room temperature, forced air warming, electric heating, fluid warming, warming with circulating hot water and radiant warming. Several methods were shown to be effective but the results were not conclusive. No system was demonstrated to be better than forced air warming. Further research is required to confirm the benefit and safety of the other active warming systems, but some may be in addition to current strategies.