Bakgrund: Svårt brännskadade patienter är en komplex patientgrupp som löper stor risk för livshotande komplikationer kopplade till patofysiologiska förändringar. Hantering av brännskador med efterföljande multisystemisk dysfunktion kräver specifik kompetens och måste ske i ett tidigt skede för att säkerställa ett optimalt resultat. Vid behov av specialistvård kontaktas brännskadecenter för eventuellt övertag av patienten. Dock sker det initiala omhändertagandet inom andra verksamheter och det är vanligt att personal harbegränsad erfarenhet av brännskadade patienter. Tydliga riktlinjer för hur omvårdnad vid brännskador skall bedrivas är därmed viktigt för patientsäkerheten och vårdkvaliteten. Syfte: Syftet var att beskriva perioperativa omvårdnadsåtgärder anestesisjuksköterskor använder för att hantera patofysiologiska utmaningar hos patienter med svåra brännskador.Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats som baserades på 21 kvantitativa artiklar publicerade 2002-2023. Sökningar genomfördes i databaserna PubMed samt Cinahl. Huvudresultat: Tre huvudkategorier identifierades: Avvägningar och prioriteringar, Komplikationer samt läkemedel. Att initialt bedöma patientens status genom Advanced Trauma Life Support (ATLS) och sedan fokusera på luftvägar och cirkulation var genomgående i resultatet. Resultatet visade även att det var en balansgång mellan att behandla och undvika komplikationer samt att kunskap om farmakologiska egenskaper hos denna patientgrupp var av vikt för ett optimalt utfall.Slutsats: Den komplexa patofysiologin påverkar flera delar i den anestesiologiska omvårdnaden som kräver adekvata behandlingsregimer. Två områden som lyfts speciellt i denna patientgrupp är luftvägsproblematik och cirkulatorisk svikt där avvägningar och prioriteringar avlöser varandra. Bedömningsinstrument som hjälp i dessa prioriteringar och avvägningar har identifierats, däribland invasiva hemodynamiska hjälpmedel och blodgasanalys. Även omvårdnadsåtgärder som värmetillförsel genom olika metoder och farmakologiska kunskaper har lyfts som viktiga för anestesisjuksköterskan.

Bakgrund: Perioperativ hypotermi är vanligt i samband med operation vilket ökar morbiditeten och samhällskostnader. Den kan leda till vårdskador, vårdlidande, och äventyra patientsäkerheten. Perioperativ hypotermi kan observeras genom mätning av barnskroppstemperatur. Därefter kan olika värmebevarande insatser sättas in som förebyggande åtgärder. För att kunna möjliggöra detta är det viktigt att arbeta utifrån en evidensbaserad säker vård. Syfte: Var att undersöka effekter av varmluftstäcke på barns kroppstemperatur under det perioperativa förloppet. Metod: En systematisk litteraturöversikt baserad på kvantitativa artiklar vilket resulterade i att tio vetenskapliga artiklar inkluderades i litteraturöversiktens resultat. Resultat: Varmluftstäcke förbättrade barnskroppstemperatur vilket förebyggde perioperativ hypotermi under det perioperativa förloppet. Hög grad av värme på varmluftstäcket kunde dock leda till hypertermi hos barn i den intraoperativa fasen. Komplikationer orsakade av perioperativ hypotermi kunde även undvikas postoperativt. Diskussion: För att förebygga perioperativ hypotermi är det viktigt att anestesisjuksköterskor har en lämplig perioperativ uppvärmningsstrategi. Detta uppnås genom en noggrann mätning av kärntemperatur och kontroll av effekten av uppvärmningsterapi under det perioperativa förloppet.

Anestesisjuksköterskan möter dagligen äldre patienter i det perioperativa vårdarbetet. Antalet äldre patienter som genomgår ett operativt ingrepp ökar i omfattning och äldre patienter har större risk för att drabbas av olika postoperativa komplikationer. Konfusion är en postoperativ komplikation som i sin tur leder till allvarliga konsekvenser för äldre patienter. Postoperativ konfusion är ett omfattande problem både ur ett patientperspektiv och ett hälso- och sjukvårdsperspektiv, eftersom det innebär ett stort lidande för patienten och ger även ökade vårdkostnader. Postoperativ konfusion ökar också risken för att drabbas av andra komplikationer såsom fallrisk, infektioner och näringsproblem. Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av perioperativt vårdande av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Studien är en kvalitativ studie där intervjuerna har analyserats med innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Granheim (2008). Sex anestesisjuksköterskor intervjuades om deras erfarenhet av det perioperativa vårdandet av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Analysen resulterade i tre kategorier; Närvaro, Ömsesidighet och Beskydd. Dessa tre kategorier presenteras i resultatet med tio underkategorier. Anestesisjuksköterskorna arbetar med stödjande åtgärder för de äldre patienterna och med deras omvårdnadsbehov. Resultatet överensstämmer med litteraturen i ämnet. Anestesisjuksköterskorna i studien arbetar förebyggande för postoperativ konfusion genom att ge patienten tid, information och genom att använda sig av de vårdåtgärder som beskrivs i resultatet. De förebygger postoperativ konfusion utan att alltid vara medvetna om det. Deras kunskap kan därför betraktas som erfarenhetsbaserad kunskap som är oreflekterad. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Introduktion: Den perioperativa omvårdnaden där operationssjuksköterskan ingår innefattar faserna före, under och efter operation och kan ses som ett arbetssätt. Perioperativ omvårdnad har utarbetats under 1990-talet. Arbetssättet har inte efterlevts i någon stor grad trots positiva effekter för patienter och personal. Operationssjuksköterskans arbete är fortfarande övervägande traditionellt, med fokus på tiden då patienten är sövd och opereras. Vårdenhetschefers och sektionsledares uppfattningar om den perioperativa omvårdnaden har betydelse för hur arbetet bedrivs på operationsavdelningar. Syfte: Att beskriva vårdenhetschefers och sektionsledares uppfattningar om operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnadsarbete samt om införandet av perioperativ omvårdnad. Metod:Datainsamling skedde genom öppna intervjuer med fyra vårdenhetschefer och fyra sektionsledare inom operationssjukvården på två länssjukhus och två universitetssjukhus i Sverige. Insamlad data har analyserats kvalitativt med manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Perioperativ omvårdnad som arbetssätt hade enligt vårdenhetschefer och sektionsledare inom operationssjukvård ett värde genom att förnya operationssjuksköterskans arbetssätt vilket anses förbättra patientens omvårdnad. För att införa perioperativ omvårdnad krävdes att olika behov tillgodoses, som tydliggörande av patientnyttan, stöd som skapar rätt förutsättningar, samt att det behövs motivation hos operationssjuksköterskor. Slutsats: Perioperativt omvårdnadsarbete är, trots dess värde, inte möjligt att genomföra utan långtgående förändringar i synsätt och organisation. / Introduction: Perioperative care in which the operating room nurse takes part includes the phases before, during and after operation and can be seen as a way of working in parallel with the care process. This approach has however not been applied to any great extent in pratice despite several studies having shown the positive effects for both patients and staff. The common view of the operating room nurse’s role is still a traditional one with the focus on the time when the patient is anaesthetized and during the actual surgery. Unit managers and section leaders perceptions of perioperative care are important since it affects how the approach is applied in practice. Aim: To describe the unit managers and section leaders perceptions of the operating nurse’s perioperative care work together with how the process is applied in practice. Method: Data were collected by semi-structured interviews with four unit managers and four section leaders within the operating room unit of two provincial hospitals and two university hospitals in Sweden. Data have been analysed with a qualitative content analysis. Main results: Perioperative care as an approach has, according to the unit managers and section leaders in the operating room unit, a value as it revitalises the operating room nurse’s method of working which in turn is thought to improve patient care. It is maintained that in order to introduce perioperative care certain requirements need to be fulfilled, such as clarification of the benefit to patients, support in order to create the right conditions, as well as the need for motivated operating room nurses. Conclusion: Perioperative nursing care is, despite its value, not possible to implement without farreaching changes to how operating room nursing is approached as well as organisational changes.

Bakgrund: Det är viktigt att sjuksköterskor som arbetar inom den perioperativa vården har kunskaper och färdigheter om faktorer som orsakar trycksår så att förebyggande åtgärder kan genomföras. Det är väl dokumenterat att det finns stora kostnadsbesparingar för samhället i arbetet genom förebyggandet av trycksår. Trycksår i litteraturöversikter diskuteras främst i samband med långtidsvård, intensivvård och rehabilitering. Det är mindre fokus i litteraturöversikter på den akuta vården samt den operativa miljön relaterat till trycksår. Syfte: Syftet med den systematiska litteraturstudien var att kartlägga faktorer som är viktiga att uppmärksamma för att minska risken att utveckla trycksår perioperativt. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvantitativ metod. Resultat: I resultatet presenteras faktorer i tre olika teman per, intra och postoperativa faktorer som är viktiga att beakta för det perioperativa teamet i det trycksårspreventiva arbetet. Återkommande faktorer som påverkar trycksårsutveckling var operationstid, diabetes, poäng i Bradenskalan, BMI, mobilitet, mätinstrument, blodtryck, läkemedel, anestesiform, temperatur, postoperativa tiden, friktion och skjuvning, utsatta områden där trycksår utvecklas samt fukt och inkontinens. Slutsats: Vår systematiska litteraturstudie påvisar faktorer som påverkar trycksårsutveckling i den operativa miljön. Resultatet av denna systematiska litteraturstudie kan möjligen styrka att det finns många perioperativa faktorer som påverkar trycksårsutveckling samt att den perioperativa miljön är en högriskmiljö för att utveckla trycksår. Viktiga faktorer som det perioperativa teamet behöver uppmärksamma för att minska risken att trycksår uppstår perioperativt framkommer i resultatet. / Background: It is important that clinical nurse specialists working in the perioperative care have the knowledge and skills of key factors that cause pressure sores so that preventive measures can be implemented. It is well documented that there are significant cost savings to society in the prevention of pressure ulcers. Pressure ulcers in the literature reviews discussed primarily in the context of long-term care, intensive care and rehabilitation. There is less focus on literature reviews on the acute care and the operating environment related to pressure ulcers. Objective: The purpose of the systematic study was to identify factors that are important to pay attention to reduce the risk of developing pressure ulcers perioperatively. Method: A systematic literature review with quantitative method. Results:In the result analysis showed this result in three different themes: a, intra and post-operative factors that are important to consider for the perioperative team in pressure ulcer prevention. Recurring factors in the outcome affecting pressure ulcers development were operative time, diabetes, points Braden Scale, BMI, mobility, measuring instruments, blood pressure, drugs, anesthesia shape, temperature, postoperative period, friction and shear, vulnerable areas where pressure ulcers develop as well as moisture and incontinence. Conclusion: Our systematic literature review reveals factors affecting pressure ulcer development in the operating environment. The result of this systematic literature could possibly prove that there are many perioperative factors affecting pressure ulcer development, and the perioperative environment is a high-risk environment for developing pressure ulcers. Important factors that the perioperative team needs to pay attention to reduce the risk of pressure ulcers occurring perioperatively evident in the results.

Intraoperativ kommunikation är av stor betydelse för patientsäkerheten. Operationsteamet består av flera olika yrkeskategorier som alla har ett gemensamt mål där patienten är i fokus. För att underlätta kommunikationen mellan och inom olika professioner i olika överrapporteringstillfällen finns kommunikationsverktyg att tillgå. SBAR och WHO´s checklista för säker kirurgi är beprövade verktyg. Syftet med studien är att beskriva hur teamet på operationssal kan skapa god kommunikation mellan/inom olika professioner intraoperativt. Metoden i studien är en allmän litteraturöversikt, ett strukturerat arbetssätt för att skapa en bild av det valde området. Resultatet redovisas i tre huvudkategorier och sex underkategorier. Huvudkategorier är trygghet, samförstånd och dialog.  Trygghet beskrivs både för patienten och för personalen där kommunikationen är det centrala. Kommunikationen mellan de olika professionerna och deras uppträdande intraoperativt påverkar patientens trygghet. Familjära team med samarbete, vänlighet och respekt för varandra ger samförstånd och ökad patientsäkerhet. Informationsutbyte med hjälp av SBAR och WHO´s checklista för säker kirurgi ökar patientsäkerheten då risken för att viktig information faller bort minskar. Perioperativa sjuksköterskor har ett gemensamt ansvar att värna om patientens autonomi och individuella behov. Patientens behov är i fokus för den intraoperativa vården. Vårdpersonal bör göras medveten om att kommunikationsbrister kan medföra patientlidande.

Bakgrund: Under det perioperativa vårdförloppet föreligger många riskfaktorer för patienten att utveckla oavsiktlig hypotermi. Detta kan leda till flertalet operativa och postoperativa komplikationer vilket kan skapa obehag och lidande för patienten, förlänga vårdtider och generera ökade kostnader för samhället. Den perioperativa specialistsjuksköterskans omvårdnadsansvar innefattar ett flertal värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga och behandla hypotermi hos patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesi-, operations- och intensivvårdssjuksköterskors värmebevarande omvårdnadsåtgärder i det perioperativa vårdförloppet. Metod: En studie med deskriptiv analys utfördes. Data samlades in genom en strukturerad intervjuguide. Sammanlagt deltog 36 specialistsjuksköterskor i studien. Resultat: Specialistsjuksköterskornas värmebevarande omvårdnadsåtgärder bestod utav både passiva och aktiva åtgärder varav tre var utmärkande; att använda luftvärmetäcke, att ge varma infusions- och spolvätskor samt att undvika onödig exponering av patienten. Rutinmässig temperaturmätning av patienten saknades i det perioperativa vårdförloppet. Dokumentering av värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes i hög grad inom det perioperativa specialistsjukskötersketeamet. Slutsats: Flertalet aktiva och passiva värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes perioperativt trots avsaknad av skriftliga lokala arbetsrutiner och nationella riktlinjer. Förvärmning av patienten eller operationsbädden förekom däremot inte som aktiva förebyggande omvårdnadsåtgärder. Klinisk betydelse: Studien önskar lyfta fram ett viktigt omvårdnadsområde för specialistsjuksköterskor verksamma inom perioperativ vård. Studieresultatet skulle kunna ligga till grund för utbildningsinsatser och utformandet av lokala arbetsrutiner gällande värmebevarande omvårdnadsåtgärder. / Background: During perioperative care multiple risks exist for the patient to develop accidental hypothermia. This can cause increased morbidity, unnecessary patient suffering, prolonged recovery time and subsequently increased costs for the society. Perioperative nursing care involves several warmth preserving interventions to prevent inadvertent hypothermia. Objective: The aim of this study was to describe the perioperative specialist nurses warmth preserving nursing interventions in perioperative care. Method: A study with descriptive analyses has been performed. Data was collected through a structured interview guide. A total of 36 specialist nurses participated in the study. Result: The specialist nurses’ warmth preserving interventions consisted of both passive and active interventions where three were more distinctive; to use forced air warming blankets, to give warm intravenous and/or irrigation fluid and to avoid unnecessary exposure of the patient. Warmth preserving nursing interventions was well documented within the perioperative nursing team. Temperature monitoring was not routinely performed. Conclusion:. Several active and passive warmth preserving interventions were carried out, even though local and national guidelines regarding warmth preserving interentions were missing. Prewarming of patient or operating table was not implemented as active preventative measures. Clinical significance: This study wishes to aid in the ongoing work of improving perioperative care by giving focus to an important area within nursing. The study result will hopefully encourage to further education and to the development of local guidelines regarding warmth preserving interventions.

Introduktion: Hypotermi är ett tillstånd med en kroppstemperatur ≤ 36°C som uppstår hos ca 70% av alla som opereras och ger en ökad risk för flertalet komplikationer. Enligt rekommendationer skall monitorering ske vid alla operationer längre än 30 minuter, och kroppstemperaturen bör därför alltid monitoreras perioperativt i samverkan med förebyggande interventioner. Syfte: Syftet med studien var att studera perioperativ hypotermi med följande två frågeställningar; förekomsten av hypotermi hos patienter som genomgår ett operativt ingrepp kortare än tre timmar och sjuksköterskor specialiserade inom operation-, och anestesisjukvårds kliniska resonemang kring temperaturmätning och hypotermiförebyggande omvårdnadsåtgärder. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie, där datainsamlingen utfördes med hjälp av ett studieprotokoll och en webbkonstruerad enkät bestående av egenformulerade frågor. Svarsfrekvensen var 17,2% (n=12) respektive 70% (n=16). Data sammanställdes i programmet Microsoft Excel och analyserades deskriptivt, samt analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Kroppstemperaturen hos samtliga deltagare sjönk någon gång under det perioperativa förloppet och hypotermi förekom hos 66,7%. Nära hälften av specialistsjuksköterskorna uppgav att de saknar kunskap om rekommendationerna och det framkom en skillnad gällande mätning beroende på operationens längd. De ansåg att den främsta orsaken till skillnaden gällande mätning av kroppstemperaturen var en ökad exponeringstid och en ökad medvetenhet om hypotermi vid längre operationer. Bristande förutsättningar ansågs även det vara en orsak till att rekommendationerna inte efterföljs. Slutsats: Hypotermi kan förekomma även vid kortare operativa ingrepp, och specialistsjuksköterskor upplever en skillnad gällande monitorering av kroppstemperaturen beroende på längden av det operativa ingreppet. Denna studie synliggör att det finns bristande kunskap om hypotermi och en bristande följsamhet till rekommendationer gällande monitorering av kroppstemperaturen perioperativt.